Voj Voj. Det har varit en lång dag idag. En dag kvar på bangår'n. Eller kväll. Ett skift till, sen tillbaks till mina vanliga, totalt kaosartade arbetstider. Har varit ner under jord idag. Vi får inget underjordstillägg som ordinarie personal får. Tack o lov får man OB-tillägg i alla fall.

Vi var tvungna att fara ner under jord och manuellt peta till en knapp till en silotapp som inte ville fungera som den skulle. Det ÖSREGNADE därnere! Mycket vatten i berget.

Höll på att köra vilse i gruvgångarna när vi skulle därifrån. Inte jag, men tjejen som körde. Jag följde ju bara med! Var hennes första tur ensam - och bakom ratten. Mörka gruvgångar utan lyse (lampor i gången alltså, lyse på bilen hade vi). Vägen ner var upplyst o fin (o man följer malmbandet neråt). Däremot går tillbakaresan INÅT gruvan och runt åt olika håll. Jag blir sällan nervös, men hon smittade av sig lite på mig och jag fick liiite panikkänslor ett tag. Lite klaustrofobivarning. Och hon kände inte riktigt igen sig. Inga telefoner fungerar därnere! Fast en kanal på komradion förstås. Men då gäller det ju att veta var man befinner sig. "Tja, vi är i en svart tunnel"

Det var mörkt och ingen vändplan i sikte. De kommer med täta mellanrum, vändplanerna - eller gluggarna. Det finns inga riktiga "vägvisare" heller - utan bara nåt klottrat på väggarna med vit färg. Skippern ditåt. Nåt annat däråt. Skippern?? Jisses. Trilla inte ner där bara.... Skipper är malmhissen från gruvan. Går snabbt som F-N! Hon tyckte vi for åt fel håll, men även om vi var under jord o magnetiseringen kanske är helt käpprätt åt skogen (hmmm, brist på skog där. käpprätt åt vaddårå??) sa min "inbyggda" kompass att vi borde vara på väg åt rätt håll. En del krokar hit  dit o vägskäl till höger o vänster o bakåt. O fortfarande becksvarta tunnlar. Hmmmm... Men DÄR är ljuset! Vi kom ut till sist. Blir väldigt varmt i en "nervös" bil!

Nu måste jag krypa i säng. Underjordstillägg eller inte. Under täcket ska jag. Innan jag svimmar av ren utmattning!

Go'Natt!

När tjejerna var små fick de ett varsitt nattlinne med Barbietryck på, och ett extra linne som de kunde klä sina Barbiedockor i (har JUST läst ett par inlägg hos Persilja om genustänk och det här går emot allt detta... hahahhaaa. Tänk så det kan bli!)

Hur som haver. Barnen växte ur sina nattlinen, men Barbie växer ju aldrig så hennes behöll vi. De andra gav vi bort till en annan familj med tjejtjejer.

Mamma slash undertecknad är ju som bekant samlare av allt möjligt och omöjligt. Dessa linnen är URSÖTA! Töntiga, men söta.  Det längs till höger har jag "ärvt" av flickorna (Barbie ser munlös ut, men det finns en ljusrosa mun i det där aprikosa ansiktet). De andra har jag förvärvat genom Tradera, i lotter eller ensamma. Har ett tjugotal olika idag. De är gjorda i mjuk bomull, blank polyester eller luddtyg (oxå nån poly- eller acrylblandning). De har alla en volang nertill. Vissa har ärmar, andra inte. Oftast är de vita med en docka på framsidan.

Disney är ju också favoriter i vårt hus och här är en Barbie-nattis med Mussetryck. Vet inte vilken docka som haft dessa, men jag vet att exempelvis Sindy av nyare modell haft en del Musse-kläder.

De här är oftast lite svåra att hitta/få tag i! Om du som läser detta råkar ha "nåt över" kan du ju höra av dig ;-) Man tar alla chanser man får ;)

Asså.... Det är skitsvårt att skapa kategorier o få dem att bli lättfattliga och/eller överskådliga. Vad är intressen? Är inte samlande ett intresse? Eller klippdockor ett samlande-ämne? Vad göra åt intressen? En teckning ÄR ett intresse. Ett av Storpigans intressen. Men den handlar om film (pigans teckning med en "stakad" Spike). Teckning är också ett handarbete och i dagsläget är mitt andra inlägg där handarbetsrelaterat.... Men kan man lägga teckningar i handarbete? Gör inte riktigt den kopplingen. Kidsen? Det är ju ett av "barnen" som gjort den. (barn o barn, hon är ju 18 år!) Har ju ett annat av hennes alster bland kidsen. Skapande? Det blir en ny kategori. Vill inte ha en djungel av kategorier heller. Fast å andra sidan. Det spelar ingen roll. Och om hundra år är det glömt som Lisa Syrén brukar säga. Får fundera på saken ett tag till.

Nu ska jag ringa svågern o se om han är tillgänglig för taxitrafik ett tag. Måste få hem mjölk till kalvarna, aka kidsen.

De här bilderna togs en vårdag 2004. Det var varmt o gott. Vårbäcken i diket har alltid lockat kvarterets ungar. iiiiiiiskallt vatten då det är smältvatten från Loussavaara. Rinner bara så länge det finns snö kvar.

Tjocka mamman fick också vara med...

En liten bild som gör mig glaaaaad!