Det har varit lite diskussioner bland nya och gamla (bloggar-) vänner om solens upp- och nedgång den här veckan :-)

Hittade filmen på SVTs hemsida. Solen är ju så sööööt!

Denna är från den 17e april (senaste de lagt ut):

Filmerna har slutat gälla så här är en skärmdump: 

Vilket löjligt litet ord. Ser att jag använder det mer än jag ska! Ungar idag börjar meningar med och så. Och så gör de det och det. Och så sa han. Och så gjorde hon det. Och så levde de lyckliga alla sina da'r.......

Min son skrev en uppsats en gång och jag vet inte hur många gånger han skrev så bland meningarna. Jag försökte rätta honom och ta bort drygt hälften i alla fall. Nåja, det lär nog blir svårsuddat. Även hos mig!

Voj Voj. Usch o Fy. Panik. Ångest. Hur ska man göra?

Det är så att mina föräldrar härstammar från Härjedalen och pappa är uppvuxen på en gård. En relativt liten gård med lagård o stall, några får, höns, en del kor och en häst, mycket skog. Vanligt jordbruk med potatisodling. Min far börjar vara till åren (dryga 75 år) och hans enda syskon, en bror är 8 år äldre. Från dem kommer så en skara på nio kusiner och fjorton barnbarn (drygt 20 totalt, med styvbarn, har nån "okänd"). Nu vill ett av barnbarnen till min farbror köpa loss gården. Vårt paradis! Det är trots allt över hundra mil dit för mig och ingen av oss syskon har möjligheten i dagsläget att faktiskt köpa loss det. Det känns bra om det går till släkten, men tanken på att vi inte kan fara dit!? Jag får ångest! Älskar det där stället. Huset skulle antagligen behöva jämnas med marken och nybyggas men det finns mycket barndomsminnen där. Än är det makens livräddning. Vi har inget annat i dagsläget som vi kan kalla "vårt" utanför dessa fyra väggar. Hans far satte upp en ark i fjällen på femtiotalet, men lämnade aldrig in en ansökan/anmälan eller vad det nu krävdes för att den skulle ha fått stå kvar idag. I dag är det pengar som styr allt och en liten ark som inte stör någon i egentlig mening var tvungen att rivas. Den tillhörde INTE alla de "svartbyggen" som länsstyrelsen for runt o eldade upp för några år sen, men den var ändå inte inmutad sas. Maken rev ner den för den började bli gisten, men med den påföljden att vi inte hade nåt kvar.

Vi har ju den stora nackdelen att vi bor långt, långt, långt från min familj och ursprung. Usch. Vad fan ska jag göra? Måste ringa syster yster!

Jag har ett pågående projekt men behöver köpa en till hårddisk, innan jag fort-sätter! Har lånat en stor hög gamla foton av mamma som jag tänkt skanna in och lägga på DVD till mina syskon och mig själv. Önskar att man kunnat intervjua mormor om vem personerna på fotona är. Mamma vet inte alltid och bilderna är ibland otydliga så det kan vara svårt att se ansiktet och därmed identifiera denne. Min mormor är tyvärr borta sedan många år och mamma (och pappa) är över 75 idag så man vet inte hur länge man får ha dem kvar. Mormor hann fylla 90 så än finns det nog kvar några år.

Har börjat skanna in dessa foton (och en del ligger redan på CD/DVD) men det är mycket jobb kvar än! Känner att jag vill ha den där hårddisken innan jag fortsätter för att bättre kunna strukturera upp fotona och få alla på samma ställe.

Mamma o hennes tvillingsyster, runt 1940 --->

(fotona har blivit plockade ur o i fotoalbum genom åren)

Det finns massor med gamla foton från mammas sida. Mycket färre på pappas sida. Och han har än mindre koll på sin släkt, än mamma. Jag vet att farfarsfar var gift två gånger. Första frun dog i barnsäng. Pappa vet inte med säkerhet vem av farfars syskon som är helsyskon med honom (barn till andra hustrun). Farfar föddes 1888, så det är ju ett tag sen!

Släktträff, mammas syskon. Mina äldre syskon o kusiner. Morfar o hästen.

Byn mor kommer ifrån, har i allmänhet haft mycket fotografier. De gjorde ett par DVDer förra året i samband med ett jubileum (av byns Gammelgård tror jag) och samlade ihop foton och filmer från byns nuvarande och före detta invånare och släktingar. Himla kul!!

Mammas o Pappas brudfoto, 1954

(lite lekt med, har skapat passepartout o ram)

Apropå min mormor. Jag måste ju ta körkort så fort jag bara kan. Min mommo var 60 när hon tog sitt! Jag har några år kvar dit ;-)