... ska man alltid ha! Har missat många bra bilder för att jag inte har en liten behändig kamera just att stoppa i fickan. Min stora systemkamera är lite för klumpig för att alltid släpas med. Speciellt om jag ska ha båda mina objektiv. Går an under festivaler och andra speciella tillfällen då man kan stoppa ner den i palt-slungan men inte till vardags...

Hade ofta kameran med mig till mitt förra jobb och arbetsplats, men just en speciell dag hade jag lämnat den hemma. Vad händer då? Jo, vi ser nåt passera mellan träden i skogen utanför restaurangen... En spöklik skugga som drog förbi. Kan det ha varit...?? Susade förbi ännu en gång och försvann. Hann inte bli säker...

Jag återvände till mitt arbete för nån timme. Sen ringde en av kockarna.

"KOM. NU! Den är tillbaks."

Jodå, det var den. Och jag hade rätt i min gissning om att det var en UGGLA. Och inte vilken uggla som helst, utan en lappuggla (Strix Nebulosa). Den parkerade i en tall ca hundra meter från restaurangens stora panoramafönster (där förresten delar av Åsa Larssons Solstorm är inspelad). Där satt den. Och satt. Och satt en stund till. Över fyrtiofem minuter satt den o spanade på allt som rörde sig. En cyklist och en buss passerade och den satt kvar på sin gren! Visade upp sitt vackra trollansikte för oss, och min kamera låg hemma på skrivbordet.... *grrrrrrrr*

Maken säger att en lappuggla (som är Sveriges näst största uggla, givetvis efter Berguven) har en kropp som en PET-flaska under fjäderdräkten. Tanig rackare.

Har missat andra fåglar också. Kungsörn och Havsörn har vi här. Ibland har vi en som seglar ovanför husen vi bor. Och en fiskgjuse. Då jag kör tåg, ser man örnarna emellanåt, efter spåret norrut. Mycket renkadaver att leva på. Fast det har varit lite mindre av den varan denna vinter. Har dock sett både havsörn och kungsörn i vinter. Mest korp förstås.

Men som sagt. Kameran har oftast varit hemma de turerna!

Himmelska tider. Man tjuter varenda gång man ser det här programmet och upplösningen när familjen får sitt hem. Idag handlade det om en kille i rullstol som har inspirerat hela sitt samhälle där han bor. Såg inte hela programmet utan bara sista delen. Killen spelar piano och sjunger fantastiskt. Det ger massor massor med reklam för de företag som är med, men när man ser byggherrarna tjuta som små barn, kan man inte annat än röras till tårar själv.

Det sista de visade, var en liten film pappan spelade in när pojken var bebis, nå runt 2 år eller nåt. Satt i en stol tätt, tätt intill pianot och klinkade. Kom en liten melodi! Ursöt! Idag är han 19 år och går på universitet.

Det må vara upphaussat och hysteriskt till max, men jag anser att Ty & gänget oftast gör en god gärning. När de håller sig inom "normala" gränser och inte smäller upp ett jättemansion i mindre attraktiva områden som de också gjort.

Patrick Henry som killen i rullstolen heter, fick ett "rum" som är större än vår lägenhet - i mammas o pappas stora hus, helt anpassat till en rullstolsburen person. Jättevackert och typiskt amerikanskt hus. Han fick en liten modell av kåken för att bättre kunna uppleva hur det såg ut.

Ja. Härligt.

Jaha, kanske dags att krypa i säng. Kom hem för en timme sen. Sådär en o en halv timme tidig :-) Skönt att komma hem tidigt. Fick tur bägge vägarna. Tur för oss! Tur o Tur. Blir lite jobbigt med samma ord i två betydelser ;-)

Vi hade tur som fick turer båda vägarna. Tur o retur! Vi hade en kille med oss som egentligen skulle ta tåget norrut, men vi fick ta över o köra det med vår handledare medan ordinarie förare gick i bakhytt o sov. Lite tråkigt att dela turen på två elever, men bättre med en halv sväng än ingen alls. Norsken kom 1½ timme tidigt och den tiden höll vi hem. SKÖÖÖNT!

Nu ska jag gå o sova o hoppas på att jag kommer upp i tid för en auktion jag håller koll på...

Det har varit lite diskussioner bland nya och gamla (bloggar-) vänner om solens upp- och nedgång den här veckan :-)

Hittade filmen på SVTs hemsida. Solen är ju så sööööt!

Denna är från den 17e april (senaste de lagt ut):

Filmerna har slutat gälla så här är en skärmdump: 

Vilket löjligt litet ord. Ser att jag använder det mer än jag ska! Ungar idag börjar meningar med och så. Och så gör de det och det. Och så sa han. Och så gjorde hon det. Och så levde de lyckliga alla sina da'r.......

Min son skrev en uppsats en gång och jag vet inte hur många gånger han skrev så bland meningarna. Jag försökte rätta honom och ta bort drygt hälften i alla fall. Nåja, det lär nog blir svårsuddat. Även hos mig!

Voj Voj. Usch o Fy. Panik. Ångest. Hur ska man göra?

Det är så att mina föräldrar härstammar från Härjedalen och pappa är uppvuxen på en gård. En relativt liten gård med lagård o stall, några får, höns, en del kor och en häst, mycket skog. Vanligt jordbruk med potatisodling. Min far börjar vara till åren (dryga 75 år) och hans enda syskon, en bror är 8 år äldre. Från dem kommer så en skara på nio kusiner och fjorton barnbarn (drygt 20 totalt, med styvbarn, har nån "okänd"). Nu vill ett av barnbarnen till min farbror köpa loss gården. Vårt paradis! Det är trots allt över hundra mil dit för mig och ingen av oss syskon har möjligheten i dagsläget att faktiskt köpa loss det. Det känns bra om det går till släkten, men tanken på att vi inte kan fara dit!? Jag får ångest! Älskar det där stället. Huset skulle antagligen behöva jämnas med marken och nybyggas men det finns mycket barndomsminnen där. Än är det makens livräddning. Vi har inget annat i dagsläget som vi kan kalla "vårt" utanför dessa fyra väggar. Hans far satte upp en ark i fjällen på femtiotalet, men lämnade aldrig in en ansökan/anmälan eller vad det nu krävdes för att den skulle ha fått stå kvar idag. I dag är det pengar som styr allt och en liten ark som inte stör någon i egentlig mening var tvungen att rivas. Den tillhörde INTE alla de "svartbyggen" som länsstyrelsen for runt o eldade upp för några år sen, men den var ändå inte inmutad sas. Maken rev ner den för den började bli gisten, men med den påföljden att vi inte hade nåt kvar.

Vi har ju den stora nackdelen att vi bor långt, långt, långt från min familj och ursprung. Usch. Vad fan ska jag göra? Måste ringa syster yster!

Jag har ett pågående projekt men behöver köpa en till hårddisk, innan jag fort-sätter! Har lånat en stor hög gamla foton av mamma som jag tänkt skanna in och lägga på DVD till mina syskon och mig själv. Önskar att man kunnat intervjua mormor om vem personerna på fotona är. Mamma vet inte alltid och bilderna är ibland otydliga så det kan vara svårt att se ansiktet och därmed identifiera denne. Min mormor är tyvärr borta sedan många år och mamma (och pappa) är över 75 idag så man vet inte hur länge man får ha dem kvar. Mormor hann fylla 90 så än finns det nog kvar några år.

Har börjat skanna in dessa foton (och en del ligger redan på CD/DVD) men det är mycket jobb kvar än! Känner att jag vill ha den där hårddisken innan jag fortsätter för att bättre kunna strukturera upp fotona och få alla på samma ställe.

Mamma o hennes tvillingsyster, runt 1940 --->

(fotona har blivit plockade ur o i fotoalbum genom åren)

Det finns massor med gamla foton från mammas sida. Mycket färre på pappas sida. Och han har än mindre koll på sin släkt, än mamma. Jag vet att farfarsfar var gift två gånger. Första frun dog i barnsäng. Pappa vet inte med säkerhet vem av farfars syskon som är helsyskon med honom (barn till andra hustrun). Farfar föddes 1888, så det är ju ett tag sen!

Släktträff, mammas syskon. Mina äldre syskon o kusiner. Morfar o hästen.

Byn mor kommer ifrån, har i allmänhet haft mycket fotografier. De gjorde ett par DVDer förra året i samband med ett jubileum (av byns Gammelgård tror jag) och samlade ihop foton och filmer från byns nuvarande och före detta invånare och släktingar. Himla kul!!

Mammas o Pappas brudfoto, 1954

(lite lekt med, har skapat passepartout o ram)

Apropå min mormor. Jag måste ju ta körkort så fort jag bara kan. Min mommo var 60 när hon tog sitt! Jag har några år kvar dit ;-)

Usch. Hur ska man göra? Gå o sova för att man är dödstrött? (nå, nästan) Ge fasen i att sova för att mitt skift börjar om 24 timmar? Gå i säng senare för att sova? Har nämligen vansinnigt svårt att sova "middag". Maken har inga problem med detta utan kan somna på längden o tvären eller stående men jag kan bara inte. Tillhör verkligen undantagen att jag somnar på eftermiddagen. (titt som tätt när jag var gravid kanske...)

Egentligen börjar jag 19.33 eller 19.48 eller nån sån intelligent tid, men tåget norrut är inställt så det blir att ta bilen upp (antar jag) för att hämta ner returtåget i stället o det har avgångstid 00.58

Sen ska man serva familjen med middag när man egentligen skulle försöka ge sig på den där middagsluren i morgon em/kväll. Aaarrrggghhh.....

Kan bara hoppas att E-pigan tar sig upp för egen maskin i morgon bitti för jag orkar INTE dadda henne o leka väckarklocka!

Äh. Natti Natti!