Attans. Läste ett inlägg hos en cyberkompis och kom ihåg att jag har USELT minne. Tänk att man kommer ihåg vissa saker ändå. ;p Bara inte rätt saker!

Fick en tid hos mammografibussen som inte passade. Höll alldeles på att missa att avboka den innan tiden var inne. För mig var tiden inte inne, utan helt fel ute. Jobbade och när vi får en tur kan man inte gå på mammografi! Hur jäkla viktigt det än är. Men sen att boka om och få en ny tid som passar mig mer.... Jadu. Det verkar totalt omöjligt. Ungefär som allt annat man tänkt företa sig här i livet. Tiden bara rinner iväg och man hinner knappt med!

Snart har alla ungarna lämnat grundskolan. För sjutton puckar (enda pucken jag accepterar efter hockeyvmdravlet, såvida det inte är en lakritspuck... saltlakrits o gräddvaniljglass.... mmmmm ... hoppsan, tappade tråden lite där ;) Sjutton puckar ja. Var ju nyss äldsta flickan började skolan. Är ju "bara" sådär en tolv år sen. Jag behöver inte ens presentera mig hos Taxi Kiruna. Ringer o säger, "jag ska avboka min son". "Jaha", svarar då Biggan eller vem som nu jobbar, "jag avbokar E. Bara idag?" Ja tack. Annars kommer ett brev med posten från Kommunen där "hon" (en madam Koivisto) surt konstaterar att nu har vi minsann inte avbokat taxi under flera dagar igen och det kostar si o det kostar så... Tog upp det med taxitjejerna en gång o vem som nu jobbade den gången sa "Du behöver då inte fundera på det. Du är den som ringer o avbokar mest o bäst". Typ. Just det ja. Mina barn har skoltaxi. Buss till skolan, men taxi hem för det finns inga bussar som passerar där vi bor under dagen/eftermiddagen. Kommunen har varit på väg att ta bort taxin många gånger. Vi bor nämligen lite för nära skolan, avståndsmässigt för att ha rätt till skolskjuts. Men då hör till saken att det inte finns nån gång- o cykelväg till skolan och svenska skolbarn har laglig rätt till säker skolväg. Vilket också har lett mig till att ringa o fråga fru Koivisto "när barn slutar vara barn i Kiruna".

"ja vaddå? Vad menar du?"

"Du tänkter ta bort deras enda sätt att ta sig helskinnade till och från skolan."

Slutade med att vi fick behålla skolskjutsen under hela grundskoletiden.

Hur som haver har jag ringt o avbokat taxiresor till o från i tolv år. Nästan. Nio i alla fall. De gånger jag har missat beror på x antal omständigheter. Har inte hört meddelandeblippet på mobilen när sonen skickat ett sms "Avboka min taxi". Jag kanske har jobbat och DEFINITIVT inte hört den. Kanske har haft taskig mottagning. Mobben nerstoppad i en väska eller jackficka i ett bullrigt lok främjar inte hörandet av eventuella signaler den kallar med, för att få uppmärksamhet. En gör så gött en kan! Bara synd att griniga kommunkärringar inte fattar det. Jaja.

Apropå signaler. Kanske man ska krypa i säng så man fixar provet i morgon. Tågfärd och Spärrfärd med signaler o bromsar o annat som hör till.

Börjar känna mig lite mosig. Natti Natt!

Där sitter hon o fiffilurar igen. Fiskar i ösregn. Jag sa ööööösregn! Värre än på andra bilden jag hade.

En närmare titt:

 *urr-burr*

Här är väl ett par härliga kombinationer av rosa o grönt?

Klöveräng

Tistelhumla

Kikade runt bland mina fotoskivor och hittade den här bilden:

Kråkor i kvällsljus

Fotad en höstkväll i fjol (E-pigans bild tagen med min kamera). Vi hade stora flockar av kråkor som for runt omkring. Inte lika illa som kajorna i Borlänge, men man blir lätt sjösjuk när de far över himlen ovanför huvudet. Lite Hitchcook-varning, men bilden är så mycket varmare än hans äckliga film!

Fy för den lede. Somnade sent igår kväll. Var uppe lite för länge för att det ska vara hälsosamt. Hade väl varit bra om jag sen fått sova hela natten, tills det klockslag jag begärde av min mobil. Men Icke sa Nicke. Vaknade av min granne ovanpå (har bara en granne i huset så det senare var självskrivet) som inte dansar på moln när han rör sig. Rör sig mer som en hjord upprörda zebror. Klampar och frustar.

När jag låg där i min halvdvala, känner jag så att det luktar brandrök. Sover med öppet fönster och helgens majbrasor kan inte ha brunnit ut - eller så har nån pappskalle fått för sig att elda skräp eller nåt. Hur som haver for röklukten rakt in i vårt sovrum och det rent av stack i näsan. Försökte sova. Hopplöst.

Sen kom maken hem efter nattens fiskeresa. Kikade på klockan. En dryg timme kvar. Aaarrrrgggggggghh!

Somnade in igen, nånstans där emellan tiden maken kom hem o klampade runt i lägenheten och det att han till sist gick o la sig. Vi har hallen mellan kök och vardagsrum utanför sovrumsdörren - OCH trapphuset på andra sidan - med grannens träskosteg, vare sig han har mjuka sulor eller inte... Kliver till sist upp. Äter frukost och väcker E-pigan. Som har ont i halsen IGEN! Varför tar det aldrig slut?? Inte nog med att tjejen har svårt att ta sig till skolan i vanliga fall, blir ju inte bättre av en kvardröjande halsinfektion. Som sagt. Två penicillinkurer såhär långt. Lutar åt att det blir operation till sist. Läkarna måste göra nåt åt det där.

Junior ligger i sin säng o sover o harklar sig. Ont i halsen o snuvig.

Äldsta flickan svär över sina marsvin som håller på att bråka konstant. Går inte att dela på dem o går inte att ha dem ihop. Hade hon haft en granne med ormar hade de nog gått den vägen för länge sen. Killarna har nån underlig pubertetsgrej för sig, så gamla de är.

O nu ska jag iväg för min sista JTF-utbildning. Koncentrera mig på viktiga saker som säkerhet för att jag ska få köra tåg efter sista maj. *puh*

Nåja, solen skiner i alla fall. En ljuspunkt i livets tillvaro!