Herre guu' som han sa Lasse Kronér. Astmaanfallet är nära - igen. Jag skrattade ännu mer hysteriskt idag när jag såg reprisen av Annika o Pers nummer om den dansande drottningen i hambotakt. Mamma Mia.

Mitt tema: Rosa lördag

Tar en liten paus i allt plockande här (hör min Makes röst nåntans i bakhuvudet Plocka Plocka Plocka...). Ska leta fram en rosa bild för dagen. Har nån i rullorna från Långträsk som passar.

Sonen har rensat blåbär från deras pinnar så hela ungen är blå. Nä.... men fingrarna. O halva händerna. Det ska bli tårta åt storasyster. Störstesyster. Hon fyller år på måndag. Nu har vi inte bestämt riktigt vilken dag vi ska fira henne om det blir måndag eller faktiskt redan på söndag. Mellansyster har gömt sig o slår in paket.

Håller också på att scanna mina kyrkvykort. Blev tvungen att installera scannern på Lapptoppen. Som om det inte är nog jävla trångt här.

Jaja....

Grannens telefon ringer. Han har vibration på den också och hela huset skakar. Han bor ju ovanpå oss och har den tydligen på bordet i vardagsrummet för hela vårt vardagsrum tycktes för ett ögonblick vibrera. Trodde först det var nån av våra men ingen av oss har vibration på mobilerna.

Nu tog pausen slut.

Sådär. Idag var det enkelt. Nån fallgrop pratade Eldeman om. Nä, vet inte det :-) Fast nån av de som sjöng skulle behöva ramla ner i en. Äh, inte vara sån nu. Han är bra på sitt vis, men sjunga kan han inte.

Det börjar med en av mina favoritvisor ur våra svenska visskatter, Det gåtfulla folket.

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är ett regn och en pöl.
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland,
och dom glider så fint utan köl.
Där går en flicka, som samlar på stenar,
hon har en miljon.
Kungen av träd sitter stilla bland grenar
i trädkungens tron.

Beppe Wolgers fantastiska text till Olle Adolphsons musik. Göteborgs symfonietta spelade under ledning av Tomas Blank.

Vi fortsätter i sagornas värld med dagens första festivalbidrag. Från 1999 hämtades Charlotte Nilssons bidrag i engelsk version Take me to your heaven. För krysset skulle vi ha nästan hela svenska titeln Tusen och en natt. Hon hette ju Nilsson på den tiden, sedermera fru Perelli, numer ingen fru men fortfarande Perelli.
Sagor ja. Tusen och en natt heter samlingen av sagor eller berättelser som kung Shahriâr sägs får sig berättade av den vackra Scheherazade för att hon ska undvika det dödsstraff han gett henne. Hennes sagor räcker i ettusen och en natt.

Skuggor... Eller Shadows. De illustrerar nästa geografiska uppgift. Don't cry for me Argentina ur musikalen Evita. Hur många gånger har vi hört den, med eller utan sång i krysset? Det gör inte så mycket då det är en klassiker men det finns väl bättre versioner än med stålsträngsdarr?

Nåja, vi byter musikal i stället och far hemåt. Eller inte, vi stannar i (nästan) samma del av världen. Men mycket bättre. Med underbar sång av Helen Sjöholm hör vi en av Kristinas gripande sånger ur Björn och Bennys fantastiska Kristina från Duvemåla. som bygger på Utvandrarna av Wilhelm Moberg. Kristina är ju utvandrad från lilla Sverige till det stora landet i väst och idag är hon inte så tillfreds med sitt nya liv eller sin gudstro. Du måste finnas.

Likt stormarna på det hav Helenes vackra sång talar om, kastar vi oss över till Lennart Palm i Lerum. Får hoppas att vinden mojnat något så vi kan göra det Per Gessles text säger åt oss att göra. Den text vi inte hör idag. Gå och fiska. I älgjaktstider. Låter lite kyligt.

Sen tror jag att jag föredrar Lennart Palm och till och med Nils Dackes partyorgel, eller Shadows stålgitarrer framför den hmmm.... sång som kom sen. Mycket kan han herr Oldsberg, men sjunga är inte en av dem! O lat är han. Bär ner mig till sjön ber han. Han vill inte fiska. Bara bada. Ingvar blir det i krysset.

Mer sagor. Nu är det sjungande djur på tapeten. Ingen rädder för vargen här. Fast på finska... I Disney's version är det Tre små grisar som sjunger o de är så söta, Bror Hurtig, Bror Lustig och Bror Duktig vars hus är byggt av tegel så hur mycket vargen är pustar o frustar för att blåsa ner det, står huset kvar och Bror Duktigs rädda bröder flyttar in. Kipparikvartetten framförde grisvisan och en gris stoppar vi in i krysset. 

Blev det fotboll nu? När vi gräver guld i USA? Nä, men lika suggestivt som vilken fotbollslåt som helst. Äh, den tar vi senare.

Först ska vi ha en annan geografisk plats. Och dagens andra festivalbidrag. Han var med i teve igår. Söte Kalle. Med efternamnet Moraeus. Han sjöng Underbart och som vanligt hade han med sig sitt spelmanslag från Orsa.
Vi såg inte Kalle i skyltfönstret i somras. SysterYster och jag var i Orsa för att fotografera kyrkan och vi åkte genom Orsas enorma centrum för att se om Kalle satt i ett skyltfönster. Nä. Jag tror han skarvade lite.

En annan underbar visa är en av de Birger Sjöberg skrivit. I nästa uppgift hörde vi hans Den första gång jag såg dig. Jag hade gärna hört texten men idag fick vi nöja oss med en annan av Eldemans kryssfavoriter, Roland Cedermark.

Den första gång jag såg dig, det var en sommardag
på förmiddagen då solen lyste klar,
och ängens alla blommor av många hundra slag,
de stodo bugande i par vid par.
Och vinden drog så saktelig och nere invid stranden,
där smög en bölja kärleksfullt till snäckan uti sanden.
Den första gång jag såg dig, det var en sommardag
den första gång jag tog dig uti handen.

Det finns en inläsning med Ernst-Hugo Järegård också....

O jag kan tänka mig att näste artist var mycket lycklig den första gång han såg lilla Amalia. Visan vi hör idag skrev han till sin dotter Amalias dop. Pappa heter Lasse Kronér.

Himmelen öppnade sig o vad vi väntade dej
med måne o sol i din hand nånstans ifrån stjärnornas land
att drömmar slog in trodde jag aldrig på
stjärnan som föll den var önskad av oss två
vårt glittrande bloss är förståss du amalia
stjärnornas svans blir en dans hos amalia

Lasse var ju också i teve igår. Det var i hans Doobidoo Kalle var med o fick se ett arkivklipp Lasse grävt fram. Det tog honom flera sekunder att inse "Men fan... det är ju jag!".

Inget slår dock den hysteriska versionen av Dancing Queen som Annika Andersson och Per Andersson framförde i nåt halvhambostuk. Helt galet. Jag skrattade så tårarna sprutade. Lasse Kronér höll på att dö av skrattanfall, sa han. Fast det fick vi inte se.

Men NU tar vi den där fotbollslåten. Eller inte. Tillbaks till landet i väst. Trumpetarna i London Symphony Orchestra hade inte många toner och rader att spela. Den är väldigt tradig instrumentalt, Bruce Springsteen's Born in the USA. Föredrar den med hans sång. Det är ju inte mer melodi i den med hans egna version men den är lite roligare. Eller nåt.

Det är inte svårt att sjunga allsång... för den som är lycklig o kär. Det påstår Mats Rådberg i alla fall. Vi kanske skulle ta Jag mötte Lassie? Den kan väl alla? Originalet handlar nämligen om nåt helt annat. En hund. Vad tar ni för valpen där i fönstret?

O med den lilla valpens gnyende avslutar vi dagens kryss.

Många vilda kast till höger och vänster. Som sig bör!

Ha en bra lördag!  

Lördag morgon igen. Veckorna rusar förbi! Kändes som om det var lördag alldeles nyss. Förra lördagen satt jag med huvudvärk och hosta. Det gör jag än! Envisa förkylningar. Eller influensa. Man vet inte i dessa virustider.

Nu är det dags för Melodikrysset igen. Magen kurrar men jag har inte fixat frukost. Besvärligt det där...

Eldeman säger att vi ska ha kryssruta nummer 38 idag, annars blir det svårt att lösa. Kan inte annat än hålla med honom. Förra veckans radio fick ju spatt o jag hade missat flera ledtrådar innan jag upptäckte detta.

Tema nr 104 Hamnkran

267/365

Så kan en hamnkran också se ut! Efter att ha sökt med ljus o lykta efter hamnar runt Gävle och det som ser ut som en hamnkran fick det bli småbåtshamnen vid Runn igen. Det besvärliga var att hitta en vettig vinkel att fotografera kranen ur, eller är det i? Från kanske? *bäh* Kranen lyfter i alla fall båtarna i och ur vattnet. Hur, vete sjutton.

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2010 hos akson