Maken är makalös. Nä, jag finns ju här. Nu var det inte så jag menade ;) 

Jag kröp tillbaks under täcket efter att ha skrivit mitt första utkast till melloXinlägget för att (försöka) bota min huvudvärk. Maken gick ut en sväng. O träffade på våra ljuvliga lappungar till grannar. Två av dem. Den vanliga frågan kom:

~ Har du godis?

~ Nä, men jag kan åka o köpa, vad vill ni ha?

~ Kexchoklad. 

Hahahahahahaaa! Jösses. De där lindar honom runt lillfingret. Om jag vore sugen på en chokladkaka skulle han säga jaha o titta vidare på vad han nu håller på med :) Nu var det förvisso så att han passade på att köpa hem lite mjölk också men det kom lixom med på köpet. 

Kom ni ihåg att sätta på radion en halvtimme tidigare idag? Det gjorde inte jag. Men jag hade redan bestämt mig att strunta i direktsändningen idag o ta det när jag vaknar - för egen maskin. 

Sååå, hur såg det ut idag då? 

Vi började med en gammal mellolåt. Se på mej. Jan Johansen. Han vann svenska uttagningen 1995 och fick åka till Dublin o tävla. Ingela Pling o Bobby Ljunggren. De fantastiska. Låten kom trea i Irland. Inte illa pinkat. Men det var också få länder som tävlade då. 

När din väg är lång och du är trött
Men du måste ändå gå, mmm....
Och när skuggorna börjar växa och få liv
Och när natten skrämmer så
Är jag bredvid dig och jag följer varje steg du tar
Och hos dig stannar jag kvar

Så se på mig, åhå..., en hamn i stormen
Som en våg som fötts att bära dig
Ja, se på mig, åhå..., i ljus och mörker
Är jag där och aldrig lämnar jag dig

Pajala-Hasse tog fram dragspelet o spelade om något för en Pajalabo rätt ovanligt, En gång jag seglar i hamn. Finns inte mycket ställen att segla på där. 

Om de nu hade en flicka i varje hamn hoppas jag att nästa låt spelades för en enda - eller kanske ingen i det läget. Mendelssohns bröllopsmarsch. Vi spelade den inte på vårt bröllop. Det var ett litet "äh-vi-gifter-oss-väl-samtidigt-bröllop" när vi döpte äldsta dottern. Visserligen planerat från vår sida men många i familjen visste inget. 

En fattig trubador tog över etern o spelade på sin gitarr o sjöng på sitt modersmål, holländska. Cornelis Vreeswijk sjöng sin Somliga gå med trasiga skor, vad den då heter på holländska. Underligt språk det där. Maken har en kusin som en gång gifte sig med en holländare och Svärmor gillade alltid honom och höll kontakten långt efter det att deras äktenskap kraschat. 

Somliga går med trasiga skor
säg vad beror det på
gud fader som i himmelen bor
kanske vill ha det så.

Åsså en repris. På en repris. Gheorghe Zamfir spelade på sin panflöjt. Låten heter She och om vi översätter det blir det Svärmors mest avskydda namn; "hon". Hennes äldste bror hade en ovana att skriva "Han" och "Hon" i alla fotoalbum på bilderna av sig o frun. De fick inga barn så det kan bli än besvärligare för släkten att identifiera dem vad tiden lider. 

En annan "hon" är Lisa Nilsson. Tillsammans med Svante Turesson sjöng hon om Solen i maj. Undrar just om den sken då? I sommar har den lyst med sin frånvaro - fast vi i Kiruna har visst flest soltimmar i sommar. Sägs det. Nåja, det har varit lite av varannandagsväder :) 

Bernsorkestern tog sig an Evert Taube och bjöd upp Rosa till dans. Rosa på bal. 

Tänk att få dansa med Andersson,
Lilla jag, lilla jag, med Fridtjof Andersson!
Tänk att bli uppbjuden av en så'n populär person.
Tänk vilket underbart liv, det Ni för!
Säj mej, hur känns det att vara charmör,
Sjöman och cowboy, musiker, artist,
Det kan väl aldrig bli trist?
Nei, aldrig trist, Fröken Rosa,
Är man som Er kavaljer.
Vart än jag ställer min kosa,
Aldrig förglömmer jag Er!
Ni är en sångmö från Helikons Berg
O, Fröken Rosa, Er linje, Er färg!
Skuldran, profilen med lockarnas krans!
Ögonens varma glans!

Om nu Cornelis var en fattig trubadur sjöng näste gitarrist om sin tid som miljonär. Once I lived the life of a millionaire. Låten heter Nobody knows when you're down and out. Eric Clapton. 

Once I lived the life of a millionaire,
Spent all my money, I just did not care.
Took all my friends out for a good time,

Bought bootleg whiskey, champagne and wine.

Then I began to fall so low,
Lost all my good friends, I did not have nowhere to go.
I get my hands on a dollar again,
I'm gonna hang on to it till that eagle grins.

Cause no, no, nobody knows you
When you're down and out.
In your pocket, not one penny,
And as for friends, you don't have any.

Sen ett språk till jag inte förstår mycket av. Tyska. Auf der mundharmonika. Marlene Dietrich. 

Malmö symfoniorkester spelade för näsa kryssadress. Nu ska vi opp opp opp. Som jag bara ser Tutta Rolf framför mig när jag hör. 

Solstollarna skickade inte brev från kolonien men väl Ett vykort hem till dig. Per Dunsö och Ola Ström. 

Snart är sommarnatt här
ljusen tänds i Köpenhamn
sitter kvar i min solstol
vågor sköljer bort ditt namn
det som en gång var
i minnet dröjer kvar

Ännu en sommardag tog slut
tystnaden bryts av skratt ur fjärran
än ett par jeans som jag nött ut
än ett vykort hem till dej

Så avslutar vi med Lennart Palm i Lerum. Han spelade Illa, jag mår illa av som normalt sjungs av Magnus Uggla. 

O med dessa korta rader tar jag min egen illamående kropp o kryper tillbaks under täcket. Hoppas ni har en skön lördag! 

Tema nr 157 Lavendel

210/365

Mammas lavendel hade inte börjat blomma när jag var där i juni men i SysterYsters korg från gårdagens tema fanns en kruka lavendel - som på beställning :) 

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2012

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.