Föraren har vaknat upp o likaså kussen. Långt kvar än men det finns i alla fall hopp om livet. 

Det är skört. Det där livet vi har fått oss till låns ett tag. I fredags hände det som inte får hända. Ett par unga människor kraschade med bilen. Voltade. De har överlevt. Än så länge. Båda ligger på intensiven med olika typer av skador. Jag hörde om det strax efter att det skedde. En av dem var Lindblommans kusin och allra, allra bästa vän här på jorden. Hennes mor ringde ungdomarna mitt i festivalyran och jag sprang på dem några få minuter efteråt. Ovissheten är hemsk. Att inte veta hur det har gått. Hur allvarligt skadade är de? Junior tog med sig sin Blomma och gick hem. Han återkom efter nån timme då han överlämnat tjejen i sin familjs sällskap. Kusinen ligger med krossade knän. Pojkvännen med trasiga tår. Och mycket, mycket mer. Båda två. Båda ligger nersövda. Hunden överlevde inte kraschen. Ett ögonblicks verk och hela livet kan ligga i spillror. För många fler än bara de direkt inblandade. De runt omkring lever och mår fysiskt bra, men vad händer med själen när den får sig en sån törn? Junior o Lindblomman tände ett ljus i Kyrkans tält för dem igår. Jag håller alla tummar jag har att det kommer att gå bra. Att de ska återvända till ett fysiskt liv. 

Tema nr 221 Paket

181/365

En bil kommer lastat. Piketbil? Nä, paketbil. Det ryms ett o annat litet rött paket med vita snören i den här. Fast postens paket var ju gröna med tryckta vita snören. O här är alla paketen bruna. 

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2013

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.