Trött. Kom ner sent inatt och tänkte be om en frukostpåse. Hade nån av de andra varit i respan hade jag nog gjort det men nu var det filippinskan. Äh. Frukosten är öppen till tio. Orkar nog kliva upp före tio tänkte jag o skramlade i säng. Vaknade innan klockan ringde, men inte särskilt pigg. Klev upp o klädde på mig o rultade ner till loungen. Ett par kollegor satt kvar o inmundigade det sista av sina frukostar. Åt lite frukt o bad Janne om en frukostpåse. Orkade helt enkelt inte äta. Varför bad jag inte om den där påsen o sov en timme till? Eller försökte sova i alla fall. 

Vad jag knappt har hört inatt är - MÅSARNA... Var är de? Hörde nåt enstaka skrik. Kan väl bero på att de där dunbollarna nu har egna vingar o inte behöver samma nitiska övervakning som de undergått i sommar (helt enligt mina senaste 365-or). 

Solen skiner. Hade en halv fundering att ta en promenad men mitt huvud vill annat. Månadens skallebangsväng är uppenbarligen över mig igen. Kanske skulle må bra av att komma ut i friska luften (så frisk den nu är i den här By1). Får se. Det är ju nån timme kvar än innan jag börjar jobba. O ger mig fan på att PsT ringer o frågar om jag inte kan tänka mig att köra tåget hela vägen ner till PII... Skulle egentligen ha slutat om en timme. O få helg. Låååång o skön helg. Men inte då. Övertid övertid övertid. Sommartid o ont om folk. Jag är så jävla dålig på att deala så det blir inget speciellt heller. Å andra sidan, är det riktig kris, brukar T kunna vara bra på att ge bra bud. Inte den andra hönan. Nåja. Får se. 

O där skrek en mås. De lever. 

Tema nr 108 Hastig

221/365

Snabb som vinden. ATTACK MODE. Måsen flyger i full karriär mot mig och kameran. Unge på backen... Ja, men se till att gömma dem på ett bättre ställe då än mitt i stan? Eller längs spåret? 

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2013

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Inte så mycket till sommarvärme längre. Kylslaget. Höst i luften. Kanske inte så konstigt när vi snart tar klivet in i andra halvan av augusti.
Maken har skrivit kontrakt. Köpekontrakt. Jag ska in på banken nästa vecka o skriva på lånet. Äntligen är han med stuga. En egen.
O Kråkan tittar på hus. Fast låååångt från far o framför allt mor. Trist. Det är en sak att de borde flytta hemifrån o lyfta på egna vingar men nåt helt annat när de lägger mil och åter mil mellan boplatsen o barndomshemmet. Mellan sig o mamma. Älskade barn. Min älskade förstfödda som känner sig så främmande i min famn. Mitt vackra barn som vuxit upp till en stark ung kvinna. Flyg på egna vingar lite närmare hemmet. Jag gråter inombords.