(skriver detta flera dagar efteråt men tidigarelägger det till rätt dag)

Tänk så knasigt det kan bli. Har helt glömt bort att blogga om en sak som hänt i min familj. I min egen familj. Min barndomsfamilj. Egentligen är det kanske inte så stort men det känns stort ändå. Det var väl inget jätteplanerat eller så utan mer en "hoppsan, på lördag är det öppet hus, ska vi slå till?"-grej. De gjorde så. 

Min lillebror och hans sambo har gift sig. Så nu har min familj fått tillbaks en tjej med mitt gamla flicknamn. Fast hon stavar sitt förnamn på ett annat sätt än jag. På samma sätt som H&M Rowells envisades med att stava mitt namn. 

Hörde dock att det inte var en superb tillställning för svägerskan var så plakat att hon knappt kunde stå upprätt. De har festat sen SvägerskaTvå dog. Inte bra. Inte bra alls. Dotra var där o lekte Bröllopsfotograf och tog några bilder på dem. Tror att de i alla fall lyckades säga Ja på rätt ställe, så de blev man o fru. Grattis till dem! 

Arkitekttävlingen om Kirunas nya stadshus är färdig och den nya byggnaden kallas Kristallen. En stor, rund byggnad i vitt med glasväggar däremellan. Nån sa att det påminde om "en byggnad i Kungens Kurva". Jag gillade ett av de andra förslagen men jag tror den här blir snygg som stadshus. Klocktornet blir fristående, till skillnad mot idag då det är en del av själva byggnaden, som ett torn på taket. Klocktornet blir en stor kontrast mot själva byggnaden. Tornet är trixigt och kantigt med mycket detaljer medan stadshuset i sig, visar på en ren och avskalad känsla. 

Till höger i vinterbilden ser man texten "Kiruna Statio"... Undrar var detta torg slutligen kommer att ligga och om stationen hamnar så nära? 

Interiören i stadshuset Kristallen blir öppen och man kommer att ha ett "torg", ungefär som idag, fast med runda former då förstås. Mycket vitt, o trä o glas. O lite Guggenheimkänsla över det hela. 

Ett annat förslag, som jag gillade. Som ett böljande norrsken. Kanske inte som stadshus, men som nån form av underhållningscentrum. Fast stadshuset har ju funkat som det också förr. Delvis.   

Se mer av tävlingen och resultat här.

Vaknade i ottan i morse o har hunnit en del före krysset idag. Detta i sin tur löstes utan större mankemang o här kommer då mitt inlägg för veckan. 

Vi börjar i teverutan. Flytta lite hit o flytta lite dit. Lite framåt o lite bakåt. Tillsammans med gänget i Fem myror är fler än fyra elefanter lär vi oss om prepositioner. Eva Remaeus, Magnus Härenstam och Brasse Brännström. 

Taisto Wesslin spelar sen ett ordlöst stycke för oss. Orden vi inte hörde var finska. Tänk så det kan bli? På svenska heter melodin Du är den ende. 

Karlsson, Karlsson, Världens bästa Karlsson. Eller det kanske borde vara Carlsson i det här fallet? Hon som sjöng om sitt bästa alter ego i världen var Robin Carlsson, eller Robyn då. Astrid Lindgrens tjocka man i sina bästa år som här blev en liten blond tjej. Georg Riedel skrev musiken. 

Sen söker vi en siffra som är tre. Ja, siffran alltså. Inte antalet siffror. 

Lite fler än tre är the Flintstones. Nä. De är ju tre. Fred, Wilma och Pebbles. Familjen Flinta. Sten o grus. 

De hade ingen egen gård att åka hem till, men det har familjen Sugden - eller vad de nu heter idag. Kanske Sugdens har flyttat från Emmerdale Farm? En av världens längsta teveserier. Hem till gården. 

De är då fast rotade i sin engelska mylla, de där människorna i det forna Beckindale, sedermera Emmerdale. Inga guldgrävare där inte. Som Clint Eastwood. Han letade guld i filmen Paint the Wagon. Eller sjöng åtminstone om guldfeber. Gold Fever. 

Roland Andersson tog sen över o spelade en gammal slagdänga av WHAM! Wake me up before you go. 

Wake me up before you go-go
Don't leave me hanging on like a yo-yo
Wake me up before you go-go
I don't want to miss it when you hit that high
Wake me up before you go-go
'Cause I'm not plannin'' on going solo
Wake me up before you go-go
Take me dancing tonight
I wanna hit that high (yeah, yeah, baby)

Om hon nu mot förmodan glömde väcka honom innan hon gick, kanske det låter så här i stället: 

When your baby leaves you all alone
And nobody calls you on the phone
Ah, don't you feel like crying?
Don't you feel like crying?
Well here I am my honey
Oh, come on you cry to me.

......

Don't you feel like crying? (cry to me)
Ah don't you feel like a-ca-ca-cra-co-cra-co-cra-cra, (cry to me)
Cra-co-cra-co-cra-cra crying? (cry to me)
Ah don't you feel like a-cra-co-cra-co-cra-cra,
Cra-co-cra-co-cra-cra crying?

Solomon Burke sjöng om hjärtesorg o ensamhet.

Cracracra. Hackigt värre. O det leder oss till nästa filmfigur. Hacke Hackspett. Jo. 

Åsså en eldemansk ledtråd. En typ av melodi som i regel framförs som en sådan. Det var en något korkad ledtråd. Eller inte. Something Stupid heter melodin i alla fall.  

The time is right, your perfume fills my head, the stars get red and, oh, the night's so blue
And then I go and spoil it all by sayin' something stupid like "I love you"

O vi har hört den förr med Frank och Nancy Sinatra. Dvs i en duett. Inte bilen då.

Everything is lovely
When you start to roam;
The birds are singin', the day that you stray,
But later, when you are further away,
Things won't seem so lovely
When you're all alone;
Here's what you'll keep saying
When you're far from home:

Mammy,
Mammy,
The sun shines east, the sun shines west,
I know where the sun shines best
Mammy,
My little mammy,
My heartstrings are tangled around Alabammy.
I'm comin',
Sorry that I made you wait.
I'm comin',
Hope and trust that I'm not late, oh oh oh
Mammy,
My little Mammy,
I'd walk a million miles
For one of your smiles,
My Mammy! Oh oh oh

Al Jolson sjöng om mamma. 

And That's All Folks! 

Tema nr 57 Elegant

257/365

Men nog är den väl rätt elegant? Grillen och ringarna på en Audi?

Eller är det för att det är min Audi? Min snygga röööda Audi? 

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2013

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.