Alltså. Det blåser nåt helt galet idag. Jag sitter o gäspar. O gäspar. Varför det? Luften kommer ju i hundratjugo så det är ingen brist på det. 

Om nu tåget nånsin rullar ut från Kiruna kommer Dotra neråt idag - om hon tar sig ända hit återstår att se. Som vanligt är det ett jävla hallå på morgonen för att hon inte sovit, inte fått sova, inte kunnat sova, ja som sagt, inte sovit alls o morgonhumöret är inte att leka med. Hade hon vaknat nån timme tidigare hade hon hunnit med det tidigare tåget o snart varit här. Så är det. Men hon avskyr också när folk talar om för henne vad hon ska göra, hur hon ska göra det, när hon ska göra det o varför hon ska göra nåt. O det tycker hon att alla gör - oavbrutet. Jag hoppas hon mår bättre snart. Alltid stress. Stress på jobbet, stress hemma. Folk ringer dygnet runt och skickar meddelanden ännu oftare. Andas? Har sagt till henne att lägga undan mobilen på en mörk och tyst plats tills hon har tid o ork att svara på nåt. Hon kommer att gå i väggen snart. Sen blir det inget gjort alls. Hjärnan måste också få sitt lugn o ro. Älskade barn, så stor hon är. 

Nä, barnbarnet vill ha uppmärksamhet. Hejpa. 

Tema nr 127 Innovativ

221/365

Latheten är uppfinningarnas moder. I det här fallet skulle jag kanske inte säga latheten - utan avogheten mot att bli "ostig" om fingarna. Jag menar. Att äta ostkrokar utan att bli orange om fingrarna är som att äta munkar utan att slicka sig om munnen... Eller om man nu säger ostbågar. I Dalarna heter det definitivt krokar. Men kladdig blir man i vilket fall som helst. Ostigt kladdig. 

Men... tacka vet jag Rice. Som en kompis skrev, "det enda civiliserade sättet att äta ostbågar". 

 -

-

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2018

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.