Så konstigt. Världen snurrar på som om ingenting hänt. Och för 99.9999% har det inte det. Eller kanske en mindre procentsats än så. Alltid händer det något någonstans som ställer allt på ända. 

Vi vaknade. Halt for hem. Solen skiner och det är en fantastisk sommardag. Men Micke får aldrig mer se solen gå upp. Eller ner. Eller känna dess strålar mot kinden. 

Maken gick o hämtade pipan vi gav åt Micke i 50-årspresent. Han hade den i jaktkojan och tog sig en rök på den vid enstaka tillfällen. Andra goda tillfällen sög han på en cigarr, ofta med ett glas whisky i handen efter en varm bastu och en god middag. Micke, livsnjutaren. Jag har så svårt att förstå att han inte är med oss längre. Det är så jädra asjobbigt när det är någon närstående som försvinner. 

O flugjävlarna har vaknat till liv. De där små ettriga skitarna som driver en till vansinne. Kring skallen. På mobilen. I Ballerinapaketen. Överallt. Bah. Var är alla gigantiska spindelnät när man behöver dem? O svalor som tar dem, som Ida sjunger. Fast det kanske var om myggor hon sjöng. 

Dotra kom förbi med en låda biskvier till pappsen. Just nu är han glad. En jävla dag. En fin dag. Livet går vidare. 

Tema nr 229 På stor fot

239/365

-.

Temalista 

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2019

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.