Är hemma med världens huvudvärk och när detta skrivs har det gått några timmar sen krysset slutade. Försökte lyssna i realtid, men det gick sådär. Har strölyssnat via webben under eftermiddagen, men fått hoppa fram och tillbaks i ljudlisten då hjärnan inte riktigt varit påkopplad. 

Vi började i alla fall dagen hos Sarah som Mauro Scocco ville möte upp med. Undrar hur det gick med den träffen? 

Oh Sarah, kom ut ikväll!
Jag väntar i hörnet vid 7eleven.
Sarah, du är mer än jag förstår
Men ta på dig jackan, så går vi ut och går

Vi ropar på Klas-Göran i stället då och frågar Är du kär i mig ännu? Fast ljudlöst. Ungefär som Snape försökte lära Harry Potter. Tysta besvärjelser. Gick sådär. Charlie Norman spelade melodin i boogie woogie-takt. 

Främmad fågel. Det är en underlig titel, men musiken skrevs av Georg Riedel och sjöngs av Alice Babs. En barnvisa från förr. 

IDOL däremot är fortfarande i ropet och det är oftast tvåorna som lyckas bäst ute i verkliga livet. Så också Amanda Jensen. Hon sjöng Amarula Tree för oss. 

I'm a dreamer and I dream of what will be
A better destiny
I'm a dreamer and as far as I can see, Amarula trees
I'm a dreamer and I dream of what will be
A better world for you and me

Cincinatti Pops på det. Lite Bond. Live and Let Die. 

Vi slutar första halvlek med Sommar sommar sommar.... Utan dans i Folkets Park. Harry Brandelius sjöng som bara han kan. 

Günter Norris ledde sin orkester genom Argentina och bad oss inte gråta. Eller snarare bad Argentina att inte gråta.

Don't cry for me, Argentina
The truth is
I never left you
All through my wild days
My mad existence
I kept my promise
Don't keep your distance

The Doors med Jim Morrison i spetsen spelade och sjöng Light My Fire. Lek inte med tändstickor! Alldeles för varmt och lättantändligt. 

Hoagie Carmichael stod bakom nästa bidrag. The Nearness of You. Sjöng gjorde Norah Jones. 

It isn't your sweet conversation
That brings this sensation
Oh no
It's just the nearness of you

Povel Ramel på det. Lite kastbyte mellan genrerna. Frågan vi ställde oss var Varför är där ingen is till punschen? Det kan man fråga sig. Medevi Brunnsorkester stod för underhållningen. 

Nat King Cole gjorde en engelsk låt som vi brukade höra med Lill-Babs i Sverige. Såna där tungvrickartexter. Hålla vokalerna i rätt ord. Those Lazy Hazy Crazy Days Of Summer som med Lill-Babs blev Gröna, granna, sköna, sanna sommar. 

Vi avslutar med ett stycke opera, ur något jag glömde vad det var - troligen för att det var något tyskt som jag inte uppfattade, men den som sjöng var Anna Netrebko. Hon är en av Eldemans favoritsångerskor - eller så finns det mycket inspelat med just henne. 

O med det ska jag, gå o lägga mig en stund igen och vila huvudet. Hoppas ni har det bra och att alla bokstavsvarianter håller sig borta från nära och kära.