... det var dagens kod för att komma sig in. Tillome bloggplatsen är i karantän. Fast med kraschen häromdagen och deras totala ovilja eller oförmåga att svara på epost på supporten funderar jag om de är i karantän hela bunten. Långt från servrar o annat. De är då jäkligt dåliga på att hålla sina bloggare uppdaterade om vad som händer. De har fortfarande den där noteringen om Full HD-bilder.... Hur många år nu? Nån ny app har vi inte sett o var den gamla föråldrad DÅ, vad är den då NU? 

Boris är utsläppt o Bore har fått spel. ABC. Andas. Det är jag, Andas. Ta det lugnt. Du kan inte påverka väder och vind o idioter. 

B. Boris har lämnat lasarettet i London och andas nu på egen hand. Kul för honom. Mindre kul för folket. Men jaja. Han är ju ledare. Av nåt slag. 

B2. Bore. For på jobbet i ottan på isiga vägar. Kommer hem (via bakhytt, men har ju sett att det snöat utanför rutorna) o mäts av total vinter. Bilens bakruta är täckt av drygt en dm snö o hela bilen står i två dm av detsamma. Det har drivit. Kommer jag mig från parkeringen alls? Jodå. Det gick. Kom hem o skulle köra upp mot garaget. Gick mindre bra. Var bara att flytta bilen o hämta snöföraren. Nånstans mellan 15-20 cm snö har det kommit. O det snöar än.... Blir intressant att se om jag tar mig till jobbet i morgon bitti. 

C. Corona. Covid19. Förstås. Ordet på allas läppar. Orden. Folk fattar ingenting. INGENTING. Stanna hemma i påsk. Åk inte till fjällen. Men jodå. Våra fjällanläggningar håller öppet. Glömde kolla på hemvägen hur det såg ut i gränsen. Man är lite vilse när man åker bakhytt. Reagerar givetvis när man passerar sektionen vid gränsen, men tänkte inte på att titta ut o se hur det såg ut i backarna. Snöar idag, mest på tvären så folk håller sig kanske inomhus, snarare än att vara ute i backar i nysnön. Andra påskar har man passerat där o gräddhyllan har varit knökfull av afterskifolk. Ungefär som det ser ut på alla uteserveringar i Stockholm... HÅLL AVSTÅNDEN. Nä. Packa ihop sig. 

Nä, ska leta mig nåt att äta. Gräva fram ett kycklingben kanske? Eller koka ris till grytbitarna jag har i kylen? Nåt ska jag väl hitta på. Kanske är lat o vispar ihop lite pulvermos... 

Ja, vad ska man säga, nästan en månad har gått sen jag skrev mitt sista inlägg här. Är så jävla less på allt som pågår omkring mig och att folk inte fattar att Nok är Nok, som norsken säger. Det räcker nu. 

Corona räcker. Trump räcker. 365an gick i stå. Inget händer i den avdelningen. 

Anledningen till att jag kryper fram nu igen, är att jag hade en liten skräckupplevelse igår. Nåt som hade kunnat bli det. Fjärren ringde mig o sa att föregående tåg kört på något, men föraren hade precis då tittat åt ett annat håll och visste inte vad det var. Jag fick frågan om jag ville köra förbi och syna av. Som jag fattade det var det mitt i ett stugområde och det kändes inte helt hundra. Ringde gubben o surrade med honom. Ringde en kollega som varit med om nåt liknande fast hen visste inte om det, förrän polisen knackade på dörren där hen låg o sov. Det kunde ju vara en snöklump. Eller nån påskfirande fyllskalle från nån av stugorna i området. Eller en ren. Eller nåt annat. Jag stressade upp mig innan jag kom fram till driftplatsen där jag skulle börja syna. Eller inte om jag så bestämde mig. Valet var ju mitt. Blev fråntagen det, då driften skickade ut personal och jag fick stanna vid infarten. Så småningom kom lysena på deras fordon och jag fick grönt. *puh* Då var det troligen bara en snöklump. Annars hade jag väl stått där än... 

Sov helt OK under natten, huvudvärken till trots. Inte så många timmar, men dock. Nu är jag lite mosig i skallen igen men ska upp före fan i morgon, så det kanske är bra. 

Gullegullan Drottning Elizabeth. Heja Marianne Mörck, du sköna sköning. Helgpasset. Hon ringde in till Ring så spelar vi i morse. O nu spelar de Gröna granna, sköna sanna sommar igen. Den önskade sig Marianne i morse. Lill-Babs. Hennes motspelerska i sista teveserien hon spelade in, Barbro. Bonusfamiljen. Ja, den är väl somrig om nåt. Här dröjer det lääänge innan vi har gräs o sommar. En hare mötte mig vid garaget när jag kom hem o den satt vid kanten av garaget och grävde lite i gruset vid väggen. Såg att den sparkade fram nån torr buske eller gamla grässtrån. De längtar nog också efter sommaren o få beta färskt gräs. 

Det tinar i alla fall. Ännu ligger det en halvmeter tjockt snötäcke på vårt tak. Undrar om skyddstaket de byggde över trappen kommer att hålla när det där far ner? Jag som, ville att de skulle bygga ett vinkeltak, så blev det bara en förlängning av befintligt. 

O Corona ja. En kompis till mig är på väg till Karolinska i detta nu. Han har gått hemma i ett par veckor o hostar blod de sneaste dagarna. Får inte behålla mat. MEN FÖR FAN - ÅK TILL LASARETTET! O det gjorde han. Igår. Idag blir det resa till större sjukhus och troligtvis IVA. Krya. Krya. Krya. 

Usch. 

Pratade med mor o far igår i alla fall o de mår bra båda två. Sonen har flyttat till Golfbrors hus, då han i sin tur bor hos Ingela. Jättebra. Bara de håller sig i skinnet nu o inte går varann mer på nerverna än de brukar. Med det här jävla viruset kan man ju tycka att de kunde gnabbas om annat, men de trampar på i samma gamla fotspår. Hur som haver. Var rätt skönt att prata med mamma också för omväxlings skull. Pappa svarar alltid, men han hör så jäkla dåligt så det har nästan varit omöjligt att prata med honom alls. O mamma hör det hon vill. Får se om man får en chans att alls hälsa på dem i sommar. De är så gamla och jag är rädd att jag inte får träffa dem igen. Gör riktigt ont i hjärteroten. 

Själv har jag hostat o snorat o nyst o härjat i några veckor. Säkert samma sedvanlig skitförkylning jag dras med 370 dagar om året. Var lite drygt sista dagarna hemma. Hade ju tänkt jobba helgen som var då o for på stan för att köpa frukost. Han knappt innanför dörrarna igen innan huvudvärken slog till igen och det blev inget jobb alls. Jävla skitmånad. Tror jag har ETT traktamente. Två karensdagar. Hur ofta händer det?? Drog ner till stugan under ledigveckan o även om jag fick träsmak i arslet av köksstolen, pga de förbannade isvindarna i hundratjugo utanför dörren, var det skönt att få vara där och elda lite o titta på katten där hon stormtrivdes i husses nya fåtölj. Hon var inte ute många minuter, för hon gillar inte heller kalla vindar. O svinhalka. Tillome katten halkade på isen. Fy fasen. Men som sagt. Det var skönt att få vara där. All snuva försvann. Hostandet avtog. Huvudvärken kom o gick, men var uthärdlig. 

Nu, när jag varit hemma några dagar igen börjar jag snuva igen. Måste vara allergisk mot nåt i huset. Allt jävla damm troligen. 

O min favoritbutik är såld. Dammit. Stannar alltid till i Kåbban om de har öppet o köper Gahkku. Lappkakor. Svingott bröd. Åsså kanelbullar om de har. På nervägen såg jag att de hade utförsäljning av butiken o blev VADDÅ? Vad pågår? Fick veta att de sålt åt nån kvinna från Happis. Eller Kalix. Nånstans i de trakterna. Meeen då. Hur blir det nu med världens bästa bröd o bullar? 

Köpte en halsduk och en mössa på halva priset i alla fall. Och några efterrättsskålar och en korg från Rice. En fin liten julbricka. O några ätpinnar. De hade inga rosa kvar så det blev några random färger. Världens bästa godisplockare. Ja? Man slipper bli kletig av ostbågarna. Förlåååt alla masar o kullor. Ostkrokar heter det. 

Jaja. Ska fixa lite frukost till morgondagens skift. Upp före fan. *gäsp* 

Håll huvudet kallt, hjärtat varmt och händerna rena!

O förvirringen kring corona fortlöper. Är det torrhosta och feber eller är det snuva och muskelvärk? En man som suttit i karantän på en turistbåt har hållt sin omgivning informerad om läget. Han fick corona, inte hustrun. Han säger att det är torrhosta o feber som gäller. Vårdguiden 1177 säger båda delarna. Nåja, Man får ta fasta på febern då. 

https://www.1177.se/Norrbotten/sjukdomar--besvar/infektioner/ovanliga-infektioner/covid-19-coronavirus/ 

Johan Giesecke, smittskyddsexpert om corona

Corona. Ordet på allas läppar. Hela Italien är stängt. Hela landet! Överallt i världen bunkrar folk toapapper och konserver. What?? Why?? Iofs har inte alla folk i hela världen frysen full av fisk och kött eller annan mat som man kan leva på, men varför reagerar folk så jävla idiotiskt? Hur länge har de tänkt isolera sig? Ett år? I Australien har en stor firma uppdaterat sin policy och satt upp skyltar där de meddelar att de INTE tar tillbaks varor i vissa kategorier, som toapapper, servetter, tvättlappar, konserver, värktabletter osv. Folk får leva på detta i evigheter. Rätt åt dem. 

I Sverige har blocket stoppat annonser med handsprit och liknande produkter. Folk köper upp allt och säljer sen för tre-fyra-fem gånger pengarna. Sitt ni på era antibakteriella produkter tills de o ni går ur tiden. Vad är det för hysteri?? Tvätta händerna. Tvål o vatten. 

Pigan jobbar i en matvaruaffär. Är det nån som utsätts för eventuella virus och sjukdomar är det hon och hennes kollegor. Inte nog med det. Alla stans turister blir ju rekommenderade att gå till deras butik. En av butikerna närmast campingen. 

Friska människor dör inte. Drar man hem det till nån som inte har sån't stort motstånd mot sjukdomar är det besvärligt. Jag är ju rädd att sonen ska dra hem nåt från nån av sina kollegor. Hans mormor och morfar skulle inte överleva denna sjukdom. Pappa är inte frisk alls. Kan knappt andas som det är idag. Mamma är inte heller jättekry, men har kanske lite bättre motståndskraft än pappa. Inte mycket dock, så ingen av dem skulle klara sig igenom det. 

Sitter o lyssnar på radion o det pratas konstant om corona. Själv har jag huvudvärk. Är snorig. Hostar lite. Och nojjorna sätter igång. Man börjar ju fundera vad man gjort de senaste dagarna ifall det skulle vara nåt annat än en vanlig vinterflunsa. Vem har man träffat? Vad har man gjort? Ifall det är corona, vem har man smittat? Träffar ju aldrig folk, men gårdagen var proppad av folk o så var det ju fortbildningen i måndags. Varför träffar man altid mest folk när man inte är på topp? Eller är det för att man träffat alla dessa människor man inte är på topp idag? Vet inte hur lång inkubationen är. Har jour inatt och det känns inget vidare ifall man åker ut på nåt skit. Det blåser så man vet aldrig vad som händer. Eller så ligger nån annan med influensa. Nä. Positiva tankar. *mental klangskål* 

Det tjatas om corona dagarna i ända. Är det värre än andra influensor? Den är jävligt intensiv då man får lunginflammation, men en i övrigt frisk människa borde väl inte vara dödligt sjuk? Jag hoppas bara att föräldrarna klarar sig från den. De har ju en extra familjemedlem i huset nu som kan dra på dem baciller utifrån - o de själva förstås när de far o handlar på pensionärsmorgnarna. 

Själv sitter jag o klurar på hur jag ska överleva natten. Börjar jobba före midnatt o kommer inte i säng förrän vid femsnåret. Ska se om jag kan slå in nån timme på sömnbanken före jobbet. Lovar inte gott, även om jag är trött. Vet att, om jag lägger huvudet på kudden blir jag pigg som en mört igen. O skulle jag mot förmodan somna, vaknar jag nog strax igen av katten. Kan inte låsa dörren, då hon kommer att slå på handtaget. Damned if I do, damned if I don't. 

Sen har jag tusen åsikter att avlämna men det det berör lyssnar inte på nåt. Som vanligt. Som att slå skallen mot en vägg. Sluta. Tjata tjata tjata tjata tjata tjata tjata tjata tjata tjata tjata tjata tjata tjata. Tugga om o om igen. 

Det var ju det jag skulle göra. Satte en mobil på ringning för jag tänkte lägga in ett inlägg klockan 20.02 ikväll. Har spenderat hela eftermiddagen plumsande i snö och halkat o drattat på ändan och hackat is så skallen mindes inte exakt varför jag hade satt TRE påminnelser/väckningar vid kvart över sju, halvåtta o kvart i åtta. Jo, just det. Det var ju det. Palindromet. Det har talats vitt o brett om det o ALLA har nämnt det på Facebook idag. 20200202, vänd på det o det blir samma sak. 

Men som sagt. Jag hade mos i skallen när jag kom hem just när första signalen vibrerade i benfickan. O hungrig som fan. En sväng till svappis. 81an som är bäst av alla. Man åker ner o sover bort förmiddagen innan man vänder hem igen. Bromsprovet OK. Men detektorn gnällde att jag hade hjulskador på loket. Not. Båda sidor på en axel var på varsin lokhalva. Bullskit. Jag hade en halv tanke när jag kom ner till svappis att fan, de måste in på avisning. Bromsar o hjulområdena fullknökade med snö och isklumpar. Vagnarna likaså. Detektorn skrek o det blev STH10 o in till närmsta driftplats. Vilken inte är så i närheten o i uppförsbacke osv. Skiiitlätt att hålla tio uppför där, med ett fullastat svappiståg. Trodde gamla klasskompisen som skulle haft tåget som blev återanordnat skulle komma med nytt lok, men det var en av de nya förarna. Gick lika bra det. De hade typ samma motsvarande jour med sina inställda tåg. O den turen hade varit smidig o fin. Först tog tågledaren evigheter på sig att få in tåget (loket) i grafen.... Själva växlingen gick bra, för jag passade på innan kompisen kom, även om det blev lite smått mankemang även där, med en bortglömd växlingsavslutning, före sista rörelsen. Även kopplingen av nya loket mot vagnar gick hur smidigt som helst, med en Blankett 21 i bakfickan. Det var sen skiten satte igång. Vi gjorde ett snabbt (kort) genomslag och allt verkade funka. Fick grönt o där tog det stopp. Tåget rörde sig inte en millimeter. Det var bara att traska ut o kolla. Hittade två vagnspar som var bromsade. Gick en bit till. Ytterligare ett vagnspar. En bit till o hittade en till. Nääää. Två vagnar kan vi stänga av, men inte fler. Undrar hur det såg ut i slutet? Sista vagnen får inte gå obromsad.... Men jodå. Visst. Den låg till också. Vi släppte ut (eller in då) luften ur (i) alla bromsade vagnar o hoppades på det bästa. Lämnade kompisen vid sista vagn o plumsade fram de 750 metrarna till loket. Kollade att det var tätt. Drog till bromsen. O funderade hur jag skulle få kontakt med honom. Slog till tutan. Det där stället är liksom ett som internet- och mobiltäckningsgudarna har tappat bort nyckeln till, troligen i myren/sjön utanför. När jag tyckte nog lång tid gått för att bromsen skulle ha hunnit till sista vagn, släppte jag bromsen o signalerade igen. Så småningom såg jag ljuset från hans ficklampa i backspegeln. Helt slut klev han på. Frusen in i märgen, det var jag o är än, fleecebyxor o varm choklad till trots. Vad blev domen? Höll det? Är vi loss? Yes. O guuuud. Jahapps. Grönt hade vi ännu, flera timmar senare. Pådrag.... O NADA. Men va faaan? Tänkte. Kanske vi provar backa nån meter? Ringde fjärren o fick kör ut i aktern o slog i backen. Sakta, sakta bakåt o plötsligt släppte det. Nu är ni utanför. Perfekt. Då provar vi framåt. Lika sakta o försiktigt igen började jag dra framåt. Nja. Nja. Nja. Njaa-a-jooooo! Jooo! Det går framåt! Äntligen! Sex timmars övertid för ett jobb, som hade det varit sommar, kanske gett trettio minuter, eller den tid det hade tagit för kompisen att komma ner, koppla ihop, bromsprova o köra hemåt. Nu, mitt i vintern? Snö. Is. Snö. Is. IS. Iiis! Så jävla less. 

Nu har jag ledigvecka. En av de mest efterlängtade nånsin efter dessa tre veckor. O många dm nyfallen snö. 

Gubben är tillbaks i Långträsk med en massa nyfallen snö. Skottade i flera timmar. O då har han hjälp av sin fyrhjuling med plog. Hade en halv tanke om att åka ner, men jag är ingen vän av snörök och flingor på rutan, så jag bestämde mig att stanna hemma. 

Missade dagens PoGO-event för att det pågick medan vi var i det svarta hålet i Aptas. 

Vet inte vad jag ska göra. Önskar att jag hade whisky hemma, men icket. Å andra sidan hade nog en klunk gett mig ett sån't slag i skallen att jag somnar tvärt, här o nu. Ett slag. Ungefär som det Flink gav en motorhuv som gav honom kicken från nästa veckas Mello-delfinal. Grattis. Humör. Inte att leka med. O det har vi omkring oss här igen med blockeringar som följd. Så evinnerligt tröttsamt det blir. SLUUUUUUTA! Man måste för fan kunna kontakta folk om man behöver. Personer som är viktiga i en liten persons liv. Förbannade jävla svammel. Precis vad jag behöver en dag som denna. PRECIS. P-S-Y-K-O-L-O-G. 

O Ongen behöver glasögon. Liten då. Tur att kompisen har. Svårt att sticka ut för vår lilla älskling. Mormors hjärta.  

Sov knappt tre timmar inatt. Fy för sören så trött jag var när jag vaknade. Tänkte snooza en ringning men tog mig i kragen o klev upp o klädde på mig. Kollade förstås mobilen om tåget av nån anledning skulle vara inställt, men inget där så det var bara att packa ryggan o dra mot jobbet. Svimmade helt när jag kom ner till svappis men ställde ingen klocka. Vaknade till o vände på mig vid ett tillfälle. Nästa gång jag vaknade till kände jag att, kanske bäst att kolla klockan. Hoppla. Dags att kliva upp. O det snabbt. 35 minuter till avgång. Vi hann dock med bromsprov i tid o sen hade jag ju tomburkar hem så det gick smidigt. 

På nervägen såg jag en älgko med en liten kalv på fel sida stängslet så jag ringde fjärren o bad dem se till att nån kom ner o motade ut dem. När jag sedan ringde för hemfärd hade de, de ringde ut inte sett nåt o inte heller föraren som kom ner efter mig. Hade de lyckats hitta nåt hål nånstans o tagit sig ut? Passerade platsen där jag såg dem på morgonen o åkte en bit till, så såg jag nåt ljusbrunt som rörde sig innanför staketet. Nånä. Kalven var kvar innanför men inte ett spår av mamma. Nytt samtal till fjärren - o ett till Maken för att se hur de brukar göra i det fallet. Mamman syntes inte till alls men de brukar inte överge sina små. De brukar försiktigt försöka mota ut dem genom en öppnad grind. Han sa att det är extra känsligt när man har med kalvar att göra. Hoppas de fick ut den lilla. ♥ 

For förbi Elisabeth på Mulligt&Gulligt igen o köpte den röda toppen jag till slut hoppade igår. Konstaterade att det kommer ju en vinter och det kan vara skönt med en ärm, om än kort. Insåg när jag skulle prova den (en storlek mindre än vad hon rekommenderade, var nog därför jag inte riktigt gillade den igår, den kändes för stor) - att jag glömde ta på mig en behå i morse. Hur kan man glömma det?? frågade Dotra när jag pratade med henne sen. Tja. Var trött i morse... Uppenbarligen. 

Nyheterna idag har bland annat handlat om att de visst hittat Durre. Nergrävd i en myr i Parakka hörs det sägas, fast polisen är förtegen. Sen har de ju inte helt identifierat kvarlevorna heller. Tänk om de hade haft samma möjligheter att hitta Helena i Mariestad, då för trettio år sen? Kanske lättare att hitta nåt i de här trakterna, där det är långt mellan människor - hur de då söker. Värmekameror gör ingen nytta så här långt efter försvinnandet. I Mariestad är det så mycket mer befolkning och tätare mellan "kroppar". 

O apropå "liv". Sitter nu o lyssnar på Mortal Instruments, men inser att jag nog måste läsa böckerna först, för att fatta nåt av det som sägs. Har man en gång läst dem, kan man lyssna på ett annat sätt. Väntar hem dem, men de kommer säkert under nästa vecka. När jag inte är hemma. Nåja, Pigan får hämta dem. 

Åsså är det sursrömmingspremiär idag. En kompis visade ett klipp på facebook häromdagen, där tre hårdföra amerikanska kommandosoldater försökte stoppa i sig en o annan firre, men de hulkade o höll på att dö av lukten och konsistensen av fisken. Ja, men se där då. Råd till krigsherrar. Köp in hinkvis med surströmming och släng ut över fienden, de går o gömmer sig utan krusning och skador.