~

~

*suck* Är sviiiiiintrött. Sov två timmar inatt. Ungefär. Ville kasta telefonerna all världens väg när de ringde men det var bara att masa sig upp o klä på sig o ringa taxi. Ringde växeln (som alltså nattetid är i Luleå medan under dagtid sköts av Gällivare taxi själva, som jag fattar det). Strulputte inatt trodde att JAG var växeln när jag ringde o när hans (min) beställning inte kom in i taxametern ringde han dem o hela beställningen avbokades. Det tog honom TRE samtal innan han fattade att jag verkligen skulle HA EN BIL till vitå. En timme åt håvete. Det var nästan så den där vidriga britsen med en yttepytte fleecefilt lockade. Eh nä. 

Han bad om ursäkt när han släppte av mig vid hotellet. Va fan hjälper det? Inte får jag mer sömn för det. Kolla telefonnumret nästa gång det ringer. Vi som lokförare har fått ett direktnummer till taxi för att slippa telefonköer o annat men det vete fan om man måste ringa via växeln i alla fall för att nåt ska funka. Å andra sidan fattar de inte i Lule var vi ska i vitå. "Nya stället" eller "Gamla stället". De skriver oftast nya stället. Dit ska bilen när vi kommer med tåg. När vi ska dit för att köra tåg därifrån är det gamla som gäller. I tågvärlden betyder det norra eller södra änden - vare sig det ligger i öster o väster eller just i söder o norr. Makalöst. I morse hade chaffisen (en annan o oerhört trevlig ung man) fått infot till "Nya stället"... *suck* Tur att man är med själv o kan dirigera dem rätt. Fast de flesta vet var vi ska när de kör oss dit o vart de ska åka för att hämta upp oss därute. Bara strulputte som har noll koll. Inte första gången det blir strul med honom inblandad. Fast han är snäll. 

Någa, Morgonen har varit fin. Morron i P4 som sällskap. Inte helt fel. Undrar var Ellika tog vägen? Den där tjejen som hjälpte dem med bloggen när den skulle komma igång, Tova Nilsson sitter där med Johan numer. 

Strax utanför Gällivare kom nåt stort flygande. En trana! 

O strax innan jag anlände Kiruna C såg jag mitt första rådjur. I Kiruna vill säga. Har sett rådjur live förr, men aldrig i Kiruna. All in all en bra morgon. Tröttheten till trots. 

Nu börjar molnen hopas igen. På himlen. I mitt huv'e hoppas jag de försvinner bara jag får en kopp java. O lite sömn innan nattpasset tar vid igen. Börjar om vid elvasnåret ikväll med en sväng till Narvik. *puh* 

David Lindgren i radion - NU! Mumma. Åsså hörde jag Lorene på hemvägen. Förvisso även Thorsten men det har jag redan förträngt. Jag sa aldrig nåt om det. Nej. We gonna make it, make it loud. When we shout it, shout it out! 

Lyssnade ju på nyheterna. I lördags nämndes en man strax söder om Gävle som spankerade i närheten av sitt hem när han blev attackerad av en björn. Nu har "experter" o jägare letat nämnda björn o det finns ingen i området. Mannens skador har tittats över och de funderar nu  på om han i stället för att ha blivit riven av en björn (Ni vet, en sån där stor lurvig sak med brun päls o fötter stora som dasslock? Eller ja, ramar då.), de facto blev attackerad av en ekorre? Nej, ekorre sa de inte. Grävling var på förslag. En järv? Sa de det?? Kan de inte ha sagt för de finns inte där. Alls. Eller? O en uggla....  

Jo.... jag gick där på skogsvägen o plötsligt kom en björn flygande från talltoppen intill o rev mig! Den hade enorma vingar o ett stort huvud o näbb. Måste ha varit en björn. 

Om inte karln är total mytoman borde han väl ha sett om det var en uggla eller en björn. Eller? En grip kanske? Lejonörn. Slöjan till trollkarlsvärlden har rasat o mugglarna börjar se mystiska djur. Så är det. Men de ska väl då finnas närmast i Sörmland o Östergötland? Fast det är klart. De har ju vingar o kan säkert ta sig till Gävleborg på ett kick. Eller snarare ett litet slag.  

Polisen har i alla fall fått ta tillbaks sitt påstående att karln ljuger. Jag menar. Sån't säger man väl för fan inte? (Polisens påhopp alltså.)

P4 Gävleborg 

Det är visst sista april i morrn. O jag har inget tema för första maj! Måste försöka få till lite foton att knöla in i trehundrasextiofemman. Andra maj har jag en bild men det är den sista. Eller egentligen inte men de andra som är färdiga har andra datum för publicering. Lite samband med det det handlar om. Eller så. 

Kråkan är ute med Tindra. Vi är hundvakter i helgen. Halt är på jaktprov med Tess o dotra löper. Eller löpte. Tarzan blir väl knapsu än fast han är både gammal o döv. Nosen o drifterna funkar säkert ännu. Så det bestämdes att yngsta yrvädret stannar i stan medan Husse, mor o morfar far till skogs. Ehh, fjälls. 

Det roligaste med hennes besök den här gången är att Tyra kunde inte bry sig mindre. Hon satt i Juniors rum igår - med ryggen helt åt Tindra o struntade helt i vad hon sysslade med bakom. Fast hon gnäller när Kråkan gick ut för en stund sen. Eller gnällde. Nu har hon lugnat ner sig. Tyra är lite svamlig. Lilla Tyra som hade namnsdag igår. Tyra o Ture. Idag är det Tyko. Tre T. Som Halts Hundar. 

Åsså drack hon av vattnet i Tindras matskål. Maten som INTE ska blötas. Nåja. Kan inte veta allt. Tindra äter i alla fall inte när hon ska. 

Katterna får vatten i hundarnas vattenskål numer. Deras vattenskål ät utbytt mot en extra matdito så de kan äta samtidigt. Vilket de aldrig gör i alla fall. Men den enorma hundskålen gillar de. Knasiga katter. Fullt med hundsäckel. Va' gott. Kråkan köpte en plåtskål till jyckarna i stället för de glassburkar de alltid fått vatten i tidigare. De står inte alltid still. Fast det gör inte plåtskålen heller. Det händer titt som tätt att nån sparkar till den, där den står på golvet under bänken med mikron o vattnet skvimpar över. Junior gillar det inte. Storfot. 

Solen skiner. Jag sov till nio. Ungefär. Kom ihåg att jag lämnade mobilen vid datorn - på ljudlöst.... Asch då. Tittade till den o såg att ingen ringt. *puh* Vore lite jobbigt att behöva förklara varför man inte svarar när man har jour. 

Jaja. Det är väl bara att ta itu med resten av dagen då. Carpe Diem. 

Ha en skön söndag därute! 

Tema nr 75 Fönstersmyg

115/365

=^..^=  >O 

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2012

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Kära Farmor. Grattis på namnsdagen :) 

Det sägs att det snöar idag. Jag har inte sett en snöflinga - än. Häromdagen snöade det hela vägen mellan Kiruna o Rombak men inget i Narvik. Idag har vi sol. Himlen börjar klogga igen av moln ser jag, men än skiner den gula himlakroppen o snön bländar, malmdamm till trots. Beror delvis på snön som föll häromdagen men det där dammet tar över rätt snart igen. 

Kråkan har tappat ännu en vän. Willow har flyttat till sina alldeles egna videskogar. Nu har vi bara Kamikaze kvar av mössen. Kaise som hon kallas. Syrran gav upp någon gång under natten. Kråkan hittade henne igår när hon städade akvariet o tyckte hon såg hängig ut. Kom ihåg att hon nästan inte sett henne på några dagar. Inatt gav hon upp o somnade för gott. Hon slipper ha ont i alla fall. Ett drygt år har de bott hos oss. 

Vilka diskussioner det förs om grindvalsjakten på Färöarna. Reaktionerna från omvärlden på de blodiga bilderna är samstämmig. Fy fan, säger de. Barbarer! Slakt, inte jakt. Diskussionerna blossar upp nu och då när gamla bilder dyker upp. Skrämmande bilder. Otäcka bilder. 

På Färöarna har det jagats grindval sedan urminnes tider och det har gått till på ungefär samma sätt genom århundradena. En, två, tre gånger per år simmar valarna (eller delfinunderarten som det egentligen är) nära land och färingarna jagar. För att få tag i dem kör man båtar runt havsviken och föser in dem mot land där jägarna tar emot dem med rep och halar in dem. Sedan dödas de med kniv eller annat verktyg. Jag ser inget konstigt i det. Kan bero på att jag är jägarhustru. Jagar inte själv men har umgåtts med jägare hela mitt liv. Och olika typer av jägare. I mina ögon är denna jakt inte mer konstig än klappjakt på fasan eller vildsvin. Visserligen möts de av en kula snarare än en knivsegg men jakten går till på ungefär samma sätt. Eller sarvslakten i lappskogen. Renarna springer runt, runt i en inhängnad, slakthage och tar sig inte ut. De fångas in med lasso och dödas snabbt med en kniv i pannan. Det har aldrig kommenterats av världen därute. Det som gör omvärlden så upprörd vid grindvalsjakten är bilder tagna ur sitt sammanhang. Sensationsjournalistik kan göras av vad som helst men blodiga vatten skriver själv sin. Människan har alltid haft problem att se blod. Eller, många människor. Jag gillar inte heller blod. Och rött vatten är inte trevligt att se på. Man kanske kan kalla det slakt men det är en form av jakt.

Det påstås så mycket underligt. De slaktar mammorna o drar ut fostren och låter dem självdö o ruttna på stranden. De slaktar djuren utan att ta reda på köttet. Det är slakt när man dödar fler djur än tre samtidigt. O är det femton, tjugo, femtio... Oj. Ring polisen. Djurrättsaktivister. 

I mångt och mycket håller jag med aktivister av olika slag men ofta går det överstyr. De handlar utan fakta. Eller deras följeslagare. Aktivister hoppas jag har mer på fötterna och vet vad de talar om. Annars är det skrämmande. Som religiösa ledare. Galningar. 

Nej, saken är den att på Färöarna jagar man grindvalen för att äta den. Självklart blir det slaktbilder då grindvalarna faktiskt slaktas på stranden. Djuren styckas direkt och tas om hand. Och det blir blodbad då färingarna gör detta på strandkanten. Havet tar reda på resterna. Och fåglar. Sköljer bort. Äter upp. Köttet från grindvalarna delas upp på öns befolkning. Ger dem mat över vintern. 

Min man skjuter nånstans mellan fem och sju älgar. En bra jakhöst. Köttet delas upp i jaktlaget. Där var och en betalar en avgift varje år för att vara med o jaga och ha tillgång till jaktmarker och hundar. På Färöarna betalar invånarna ingen jaktavgift till nån jaktledare (vad jag vet). Där delas köttet upp. Lika för alla. 

Har ni sett ett slakthus nån gång? Produktionen av påläggsskinka? Hamburgerkött som består till största delen av hästkött? Falukorv? Eller kalvfilé? Sillfångst? Det är också blodigt men blir inte lika påtagligt då det är små firrar, kontra stora delfinvalar - som är ett däggdjur liksom älgen och vildsvinet. Och det färgar inte havs-viken röd. Men de är många fler. 

Jag läste nånstans att det finns cirka 200 000 grindvalar i våra hav. På Färöarna jagas nånstans mellan 500 och 1000 individer på ett år. I Sverige finns det nånstans mellan 300 000-400 000 älgar och av dessa skjuts cirka 100 000, dvs en fjärdedel varje höst, mest tjurar och kalvar/ungdjur.   

Omvärlden kallar valjakten för folkfest. I negativ mening. Det är det väl, till en viss del. Folkfest alltså. Men kanske inte så negativt som det vill påskinas. Det ger färingarna mat och man går man ur huse för att vara med - på ett eller annat sätt. Det är en del av deras kultur och vuxna o barn är med. Men de är med på ett sånt sätt som en älgjägare tar med sig sina barn. Det är bara det att vid älgjakt skjuter man älgarna en i taget - två ibland. Det har hänt men tillhör ovanligheterna. Barnen kanske inte är med under själva urtagningen i skogen men runt slakteriet springer de omkring och är med. Älgen måste tas ur (öppnas o tömmas på inälvor) rätt omgående. Det är inte vackert. Jag har aldrig varit med och skulle säkert inte tycka det är jättemysigt men det är en del av proceduren i att får äta en god älgstek eller tjälknöl. Älgköttbullar. Älgköttsoppa. Vi äter upp allt kött vi får och ger till våra respektive familjemedlemmar som inte jagar. Dessutom äter vi ripa, tjäder, röding och sik, jagade och fiskade på egen hand. O nån gång hare. "Valarna skriker som människobarn". Det gör haren också. Svärmor vägrade flå och dela hare då hon tyckte den såg ut som ett spädbarn. Däremot kunde hon steka hare om den var färdigstyckad. O det blev jättegott! 

Som lokförare fick vi förr ta hand om det vi körde på. En kniv eller yxa i fickan, ut ur loket o försöka slå ihjäl renen eller älgen - o hoppas att den inte sparkade - eller slog upp med huvudet när "man" försökte knacka dem i huvudet. Idag har vi det enklare än så. Vi ringer ett samtal och spårunderhållet far ut med jägare och  - förhoppningsvis skjuter de skadade djuren. Vi slipper den blodiga - och för många skrämmande - hanteringen. Det är utbildade jägare som har hand om den biten nu. Maken var en av dem när hans firma hade underhållet. Vi får ofta frågan "Är den död?" Hur fan ska jag kunna veta det?? Jag körde på den. Stötte ut den i skogen. Kanske den dog, kanske inte. Det är inte mitt jobb att ta reda på. Har jag kört på nåt meddelar jag och en jägare far ut o kontrollerar. Med lite tur går det fort. Har renen otur, vilket händer, får den ligga o plågas länge innan nån kommer och hittar den. Det är betydligt mycket mindre "humant" än grindvalsjakten på Färöarna. 

And that's my opinion. 

Tema nr 230 På fel sida staketet

48/365

Eller faktiskt egentligen på alldeles rätt sida av staketet. Vi vill inte ha in dem på den här sidan. Men renarna tycker säkert att de är på fel sida. Mycket snö och besvärligt att ta sig fram. De har det så mycket enklare att traska efter spåret där snötäcket är tunt. Att det kommer ett tåg nu o då verkar inte bekomma dem nämvärt. Äh, tycker du jag ska flytta på mig? Dumskallar. Nä, håll er på andra sidan staketet. Det är bäst för alla! 

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2012

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.