Vilka diskussioner det förs om grindvalsjakten på Färöarna. Reaktionerna från omvärlden på de blodiga bilderna är samstämmig. Fy fan, säger de. Barbarer! Slakt, inte jakt. Diskussionerna blossar upp nu och då när gamla bilder dyker upp. Skrämmande bilder. Otäcka bilder. 

På Färöarna har det jagats grindval sedan urminnes tider och det har gått till på ungefär samma sätt genom århundradena. En, två, tre gånger per år simmar valarna (eller delfinunderarten som det egentligen är) nära land och färingarna jagar. För att få tag i dem kör man båtar runt havsviken och föser in dem mot land där jägarna tar emot dem med rep och halar in dem. Sedan dödas de med kniv eller annat verktyg. Jag ser inget konstigt i det. Kan bero på att jag är jägarhustru. Jagar inte själv men har umgåtts med jägare hela mitt liv. Och olika typer av jägare. I mina ögon är denna jakt inte mer konstig än klappjakt på fasan eller vildsvin. Visserligen möts de av en kula snarare än en knivsegg men jakten går till på ungefär samma sätt. Eller sarvslakten i lappskogen. Renarna springer runt, runt i en inhängnad, slakthage och tar sig inte ut. De fångas in med lasso och dödas snabbt med en kniv i pannan. Det har aldrig kommenterats av världen därute. Det som gör omvärlden så upprörd vid grindvalsjakten är bilder tagna ur sitt sammanhang. Sensationsjournalistik kan göras av vad som helst men blodiga vatten skriver själv sin. Människan har alltid haft problem att se blod. Eller, många människor. Jag gillar inte heller blod. Och rött vatten är inte trevligt att se på. Man kanske kan kalla det slakt men det är en form av jakt.

Det påstås så mycket underligt. De slaktar mammorna o drar ut fostren och låter dem självdö o ruttna på stranden. De slaktar djuren utan att ta reda på köttet. Det är slakt när man dödar fler djur än tre samtidigt. O är det femton, tjugo, femtio... Oj. Ring polisen. Djurrättsaktivister. 

I mångt och mycket håller jag med aktivister av olika slag men ofta går det överstyr. De handlar utan fakta. Eller deras följeslagare. Aktivister hoppas jag har mer på fötterna och vet vad de talar om. Annars är det skrämmande. Som religiösa ledare. Galningar. 

Nej, saken är den att på Färöarna jagar man grindvalen för att äta den. Självklart blir det slaktbilder då grindvalarna faktiskt slaktas på stranden. Djuren styckas direkt och tas om hand. Och det blir blodbad då färingarna gör detta på strandkanten. Havet tar reda på resterna. Och fåglar. Sköljer bort. Äter upp. Köttet från grindvalarna delas upp på öns befolkning. Ger dem mat över vintern. 

Min man skjuter nånstans mellan fem och sju älgar. En bra jakhöst. Köttet delas upp i jaktlaget. Där var och en betalar en avgift varje år för att vara med o jaga och ha tillgång till jaktmarker och hundar. På Färöarna betalar invånarna ingen jaktavgift till nån jaktledare (vad jag vet). Där delas köttet upp. Lika för alla. 

Har ni sett ett slakthus nån gång? Produktionen av påläggsskinka? Hamburgerkött som består till största delen av hästkött? Falukorv? Eller kalvfilé? Sillfångst? Det är också blodigt men blir inte lika påtagligt då det är små firrar, kontra stora delfinvalar - som är ett däggdjur liksom älgen och vildsvinet. Och det färgar inte havs-viken röd. Men de är många fler. 

Jag läste nånstans att det finns cirka 200 000 grindvalar i våra hav. På Färöarna jagas nånstans mellan 500 och 1000 individer på ett år. I Sverige finns det nånstans mellan 300 000-400 000 älgar och av dessa skjuts cirka 100 000, dvs en fjärdedel varje höst, mest tjurar och kalvar/ungdjur.   

Omvärlden kallar valjakten för folkfest. I negativ mening. Det är det väl, till en viss del. Folkfest alltså. Men kanske inte så negativt som det vill påskinas. Det ger färingarna mat och man går man ur huse för att vara med - på ett eller annat sätt. Det är en del av deras kultur och vuxna o barn är med. Men de är med på ett sånt sätt som en älgjägare tar med sig sina barn. Det är bara det att vid älgjakt skjuter man älgarna en i taget - två ibland. Det har hänt men tillhör ovanligheterna. Barnen kanske inte är med under själva urtagningen i skogen men runt slakteriet springer de omkring och är med. Älgen måste tas ur (öppnas o tömmas på inälvor) rätt omgående. Det är inte vackert. Jag har aldrig varit med och skulle säkert inte tycka det är jättemysigt men det är en del av proceduren i att får äta en god älgstek eller tjälknöl. Älgköttbullar. Älgköttsoppa. Vi äter upp allt kött vi får och ger till våra respektive familjemedlemmar som inte jagar. Dessutom äter vi ripa, tjäder, röding och sik, jagade och fiskade på egen hand. O nån gång hare. "Valarna skriker som människobarn". Det gör haren också. Svärmor vägrade flå och dela hare då hon tyckte den såg ut som ett spädbarn. Däremot kunde hon steka hare om den var färdigstyckad. O det blev jättegott! 

Som lokförare fick vi förr ta hand om det vi körde på. En kniv eller yxa i fickan, ut ur loket o försöka slå ihjäl renen eller älgen - o hoppas att den inte sparkade - eller slog upp med huvudet när "man" försökte knacka dem i huvudet. Idag har vi det enklare än så. Vi ringer ett samtal och spårunderhållet far ut med jägare och  - förhoppningsvis skjuter de skadade djuren. Vi slipper den blodiga - och för många skrämmande - hanteringen. Det är utbildade jägare som har hand om den biten nu. Maken var en av dem när hans firma hade underhållet. Vi får ofta frågan "Är den död?" Hur fan ska jag kunna veta det?? Jag körde på den. Stötte ut den i skogen. Kanske den dog, kanske inte. Det är inte mitt jobb att ta reda på. Har jag kört på nåt meddelar jag och en jägare far ut o kontrollerar. Med lite tur går det fort. Har renen otur, vilket händer, får den ligga o plågas länge innan nån kommer och hittar den. Det är betydligt mycket mindre "humant" än grindvalsjakten på Färöarna. 

And that's my opinion. 

 

B

21 februari 2012 17:01

Tror nog att människan är skapt att vara mer eller mindre "allätare" och ibland kan det nog vara bra att veta hur det går till innan köttbiten "landar" på tallriken. Har i perioder varit mer eller mindre "halvvegetarian" men gillar ju fisk också./ Har inte varit till Färöarna men skulle gärna vilja./ Åt någon slags haj i en nordisk förening i Stockholms-trakten en gång. Lite syrlig har jag för mig - kanske deras variant av typ surströmming`/Har aldrig ätit hare någon gång./Kan förstå om Du är mer "realistisk" eller vad jag ska kalla det i och med att Du är gift med en jägare./Har ätit älg, även bl.a renskav men det var rätt så länge sedan.

http://alltinget9.bloggplatsen.se

Kvasthilda

21 februari 2012 18:49

Min åsikt är att veganer (inte vegetarianer) är ett storstadsfenomen. De skulle inte överleva på landsbygden. Kanske i landsbygderna som de ser ut idag men inte på kalfjället eller i bushen osv. Djurbondeungar är inte vegetarianer. Skulle de vara så är det för att de läst på nån skola nån annanstans eller ren tonårsrevolt. Också min åsikt.

 

B

21 februari 2012 17:21

Ja, men så finns ju Röda Havet också...

http://alltinget9.bloggplatsen.se

Kvasthilda

21 februari 2012 18:49

:)

 

B

21 februari 2012 18:55

Angåendet det första så menar jag ju vegetarianer, inte veganer i första hand. Men som sagt, tror på en varierad kost. Människan har ju sedan urminnes tider annars levt på att jaga./ I kväll blev det t.ex en skiva rostat bröd, kräftstjärtar, ett glas vatten och en clementin./ Tror att det BÅDE handlar om bakgrund, arv/omgivning etc. hur det blir.

http://alltinget9.bloggplatsen.se

Kvasthilda

21 februari 2012 19:06

Yes, jag vet det :) Var bara en iakttagelse om vilka som inte äter kött, eller hanterar djurprodukter av något slag. Reaktionerna har varit att "jag ska fanimig bli vegetarian" - eller i vissa fall vegan. Självklart handlar det i mångt och mycket om arv och miljö. Det är lätt att vara vegan (o vegetarian) i storstan där butikernas utbud är så stort. Men där kan man även finna huggorm och kängurukött i kyldiskarna...

En av mina bröder var vegetarian några år. Han åt ägg och fisk men inte "landlevande" kött. Idag äter han det mesta - utom blodtillsatta maträtter.

Det lät gott det där! Din mat. Inte huggorm.... ;)

 

B

21 februari 2012 22:15

Bodde ju i Stockholm (Spånga och Kungsholmen) i sammanlagt 19 år. På jobbet åt jag ofta i UD:s restaurang och de hade helt fantastika grönsaksrätter./Låter inget vidare med huggorm... Skulle nog slingra mig om jag bjöds på sånt... /Tycker nog att de har ett stort utbud på t.ex Hemköp och ICA här också. Ja, behöver knappast svälta...

http://alltinget9.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jamen dåså. Har lite lullull att lägga till, men jag tror jag löste krysset till slut och så här ser mitt ut den här veckan:    Han dök upp som Gubben i lådan. Eller nä. Har varit med ett tag före det. Daniel Adams-Ray.  Jag tog en kula för dig...

  Tema nr 17 Bak och fram 145/365   Oj, Som jag klurat vad jag ska fota till det här. Barnbarnet bär aldrig sin keps bakofram. Satt o bläddrade bland Potterbilderna för sjuttinuttonde gången o... Givetvis! Under Professor Quirrells turban göm...

Bara lite snabbt. MelloX-inlägg kommer. Är väldigt upptagen. Har inte ens hunnit lösa det själv än.  ...

  Tema nr 127 I rött 144/365   Mycket är rött i London. Brevlådor. Vissa byggnader. Men framför allt bussar. Fast de finns ju i alla möjliga färger om man nu ska vara sån. Två generationers turist-/linjebussar.      Temalista   ~...

  Tema nr 323 Uppåt vi ska 143/365   -.     Temalista   ~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~ 365 Foton 2025  Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat. ...