Precis när Anna Charlotta sa sina avslutande ord i webradion ringde min mobil. Han kom ihåg att det är krysslördag, den där jag är gift med. Gubben är lite leds på stuglivet just nu. För kallt för att kunna göra något. Han kommer hem i morr'n. Men nog om det. Dagens kryss krävde en del tangenttryckningar och twist i sökningarna. En del sån där musik jag inte alls lyssnar på själv och därför har dålig koll på men jag tror jag fick ihop det idag. 

Vi startade i alla fall vår resa runt världen denna lördag med att Klappa händerna tillsammans med grabbarna i Mora Träsk.

Klappa händerna när du är riktigt glad
Klappa händerna när du är riktigt glad
Du kan också glädja andra
Som på denna jorden vandra
Klappa händerna när du är riktigt glad

Jag skrev Mora innan hon ens kom i närheten av faktiska ledtrådar då AC nämnde att det skulle blir lek och rörelse och kanske lite stökigt. 

-

En av mina gamla favoriter, Danny Kaye sjöng för nästa kryssadress som man finner i Wonderful Copenhagen 1953.

Wonderful, wonderful Copenhagen
Friendly old girl of a town
'Neath her tavern light
On this merry night
Let us clink and drink one down
To wonderful, wonderful Copenhagen
Salty old queen of the sea
Once I sailed away
But I'm home today
Singing, "Copenhagen
Wonderful, wonderful
Copenhagen for me"

Refrängen är längre än versen. Filmen och musikalen handlar sådär lite löst och fritt om HC Andersen. 

Puccini och Turandot. Vi hörde en aria ur operan med Kiri Te Kanawa. Hon kommer nerifrån Oceanien och närmare bestämt Nya Zeeland. 

Vi tar oss hem till Europa igen och hör Ultravox med sin ljuvliga Vienna.

The feeling has gone, only you and I
It means nothing to me
This means nothing to me
Oh, Vienna

För krysset ska vi ha vår och landets egen stavning av den gamla staden, Wien. 

Olle Adolphson skrev musiken till nästa melodi, men texten till Mitt eget land skrevs av Beppe Wolgers. Eva Dahlgren sjöng den gamla fredssången. Jag tänkte Mikael Wiehe först. Lät lite som Wiehe o Afzelius, men det var alltså mysgubben Beppe. Fred är mer Beppe, medan de andra herrarna mer har protestsånger. Nå. Strunt samma. 

Första halvlek slutade med det jag inledde dagens blogg. Jazz. Not my thang, men däremot är det Dizzy Gillespies. A Night in Tunisia heter melodin. 

Tänkte när andra halvan gick igång, men jä*la jazz.... AC gillar jazz. Nästa låt sjöngs in av en amerikan med ett europeiskt efternamn. Julie London. London har varit på min hjärna några dagar. Vill så åka tillbaks dit, speciellt nu i jultid. Henne var jag dock tvungen att googla. Eller snarare, låttexten för att komma mig vidare. I'm in the Mood for Love. 

Lite nostalgi. Den rullade på i radion i början av nittiotalet. Låten om flickan som kanske är från Finland.

Men säg mig
Hur ska
Hon och jag
Kunna träffas?
Hon kanske bor i Finland
Där har jag aldrig varit

Men säg mig
Hur ska
Hon och jag
Kunna veta
Om vi funnit våran rätta
När ska man sluta leta?

David Shutrick. 

Vart är vi på väg? Nå, inte (på vadsägerdeinyheterna tågräls?) med ett tåg, utan på en gris hela vägen Till Paris för att se Notre Dame. Den är ju återinvigd nu ♥ Lennart Hellsings text fick vi inte höra. Spelade gjorde Järfälla Stråkar, Lilla Orkestern. 

Charles Aznavour var fransman, född i just Paris för drygt hundra år sen, 1924, med flyttade senare till Armenien där han avled 2018. Hier Encore. 

Nästa låt hittar jag vare sig titel eller text till, men Mats Ljung sjöng i alla fall om Vänern, vilken är vår största sjö. 

Vi slutade på ett grannland. I ett grannland. På en ö. Björk sjöng sin Human Behaviour och hon kommer ju från Island, denna karga vulkanö i norra Atlanten. Det ligger tillome nordväst om brittiska öarna. 

Human behaviour, human, human
Human behaviour, human
Human behaviour, human, human
Human behaviour, human, human
There's definitely, definitely, definitely no logic
Human behaviour, human
Human behaviour, human
Human behaviour, human

O med det säger jag tack o hej för den här veckan. Ha en fin dag! 

O Just det ja. Den nya signaturmelodin känns som hissmusik. Jag saknar den sprittiga melodin. 

Tema nr 118 Huvudsaken tiden går

326/365

En liten lek med ord... Vi har inga problem med att tiden står still i det här gänget.... Och huvudsaken står för Helene och hennes ansiktsmask som hon burit sen alltsedan covidpandemin. Hon har insett att hon håller sig friskare med den! 
Ljusstöpningen är klar för i år. Vi packar våra ljus i små påsar medan Heléne rensar borden från ljusrester och annat.  Det spelar ingen roll hur försiktig man är, det blir alltid lite rester kvar på bänkarna.

För ovanlighetens skull var sonen inte sist med att färga in alla sina ljus den här gången men vi var ändå sist ut i sedvanlig ordning. Alltid lite sistaminutensnack med Heléne. 
Dotra skickar nån bild till någon för att visa vad hon gjort den här gången. 

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2025 

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.