Nu har bloggplatsen fått ännu ett nytt problem. Bilduppladdningen har fått spatt. Går inte att ladda upp när du är i ett inlägg. Går till Bilder och tar det den vägen. Jodå, du laddar upp o stapeln säger 100%, men inget hamnar i katalogen. Tror hela bygget försvinner snart. Önskar att det fanns ett bra sätt att spara ner inläggen, men skitsamma. Folk har tappat mer i husbränder än vad jag lagt i bloggen. Foton och allt finns kvar, men inte livet som är neröst i texterna genom åren. bah. 

Herreguuud. Det var visst inte det enda som inte funkar längre. Ska länka mitt inlägg i 365an. Det har ju slutat fungera för länge sen så jag gör det i html-fönstret i stället o det är ett jäkla jobb. Klickar spara o kommer tillbaks till inlägget, utan att det sparats. Jävla bullskit. Var fan är personalen på det här stället? 

En vecka till och vi närmar oss obönhörligen den långa vintern. Annika pratade om brittsommar. Jotack. Det vill jag också ha. Har lyssnat om igen på krysset i radion och det är int ehelt lätt att hitta det man söker. Kryssplanen tar upp hela skärmen. Allt blir inte bättre när det görs om, men jag är hopplöst konservativ. Annikas kryss var i alla fall jättekul idag, utan några mishaps eller konstigheter. 

Vi började med ett telefonsamtal.

Ring, ring, här är svensktoppsjuryn, Ulf Elfving, är du där?
Ring, ring, nu har jag bestämt mig och det ska va' så här

Den svenska texten till The Beatles låt Maxwell's Silver Hammer skrevs av Peter Himmelstrand och framfördes av Hootenanny Singers. De är väl inget dansband? Så ja. Ett - i mitt tycke - fel blev det idag ändå. 

Tommy Dorseys orkester spelade utan ord för nästa kryssadress. Vi tar oss en kopp te. Tea for Two. 

Konfetti. Den är underbar.

Alla bilder av va ni en gång va
Alla kläder som han har lämnat kvar
Allt som va fint, allt som va ni
Med lite tid, ska bit för bit bli till
Konfetti

Som av en händelse drog jag just igång min Spotify och tryckte på Play. Backade låten. Det var just Konfetti med Molly Sandén och Astrid S. Lämnade den där igår mitt i låten innan jag slog igång en film i stället. 

Torgny Söderberg stod för nästa bidrag. O det var ett Mellobidrag, 1974. Titti Sjöblom sjöng för en fjärde plats och låten tickade fram i rask takt. Ticke Ticke Tack - Fröken Ur-sång. 

Många skådespelare är fantastiska sångare och nästa gubbe är inget undantag. Insåg att jag måste leta fram Music and Lyrics och se den. Hugh Grant och Drew Barrymore spelar ett par text- o musikskapare som skriver musik till en aspirerande popdiva.

All I want to do is find a way back into love
I can't make it through without a way back into love
And if I open my heart to you
I'm hoping you'll show me what to do
And if you help me to start again
You know that I'll be there for you in the end

2007?? Hur gick det till? Det är ju snart tjugo år sen! 

Sonya Hedenbratt intar alltid scenen med en stor portion humor. Den pompösa jazzmusiken slutade i hennes Hela mig som skrivits om från All of Me. "Jag kan bli din privata potatis" Hittade inte texten så jag skrev av den precis som jag alltid satt och gjorde som yngre tonåring. 

Stevie Wonder avslutade första halvlek med sin Sir Duke. 

You got me begging you for mercy (Yeah, yeah, yeah)
Why won't you release me? (Yeah, yeah, yeah)
You got me begging you for mercy (Yeah, yeah, yeah)
Why won't you release me? (Yeah, yeah, yeah)
I said "Release me" (Yeah, yeah, yeah, yeah, yeah, yeah)

Duffy. 

Sen kom brittsommarsnacket. Inte helt out of script, då nästa kryssmelodi var Hugo Alfvéns Midsommarvaka. 

Nästa tolkning var norsk. Peter Himmelstrand skrev Ta mig till havet och Jørn Hoel sjöng en norsk text Lær oss å Leve. 

Björn Skifs sjöng tillsammans med The Joybells: Have I Told You Lately Tthat I Love You. Den skrevs av Van Morrison. 

Invecklade familjeförhållanden. 

Och min fru är nu sin mammas mamma, jag är hennes barnbarn!
Och varje gång jag tänker på't, så är det själva fan!
För nu har jag ju blivit, det värsta som finns kvar!
För som make till min farmor, har jag blitt min farsas far!

Alf Robertson. 

The Piano Guys hette nästa konstellation. De spelade utan ord. Underbara, ljuvliga Rolling in the Deep. Vi söker "kompositören". Adele. 

Vi slutade med En stilla flirt.

Varför försaka en enda stilla flirt
stunden kommer kanske aldrig tillbaka
Varför försaka en enda liten hemlig kyss
kyssen kommer kanske aldrig tillbaka

Den kom ur filmen med samma namn och norsksvenskan som sjöng den var söta lilla Tutta Rolf. 

O med den blinkningen avslutar jag veckans kryssblogg i regnet. Nå. Sitter inne, men unte faller ett sån't där überblött strilregn. Ha det gott! 

Eget tema nr 37 Naturkraft

263/365

Järnvägen stod still för några veckor sen, då ett stort stenblock hade ramlat ner på spåret på Ofotbanen, den norska delen av Malmbanan. Många var kommentarerna att "fyrkantiga block kan inte rulla" och "varifrån kom det där? Det är ju platt överallt?". Men jo tjena. Bara för att de flesta bilderna som togs på stenblocket var fotat strax ovanifrån eller precis intill, från spåret, betyder ju inte det att det är allt som finns i omgivningen. Det som syns i bild är resterna av det stora stenblocket som sprängdes på plats, och den bit som släppte i bakkant på det kring 150 ton tunga blocket - som var "fyrkantigt" på ena sidan, men lite rundare på andra. 

Det ser lite konstigt blurrigt ut på fjällkanten i första fotot, men det beror på att det regnar på frontrutan. 

Man ser var blocket släppt från fjället - och dess bana ner mot järnvägen. Glad att anläggningen var igång och att inget tåg befann sig där när det kom ner. 

Foton nedan: BaneNOR

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2025 

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.