Lördag. Hur kan det vara lördag redan igen? Våra gäster från Stockholm har åkt hem igen och jaktlaget har förstärkts med några av killarna som inte kunnat vara med förrän nu. Inte ett liv i skogen. Alltså, inget stort fyrfota som stannat nog länge för att kunna tas ner. Var är älgarna? 

O mat och dryck handlade första dubbeln om, Eldemandubbeln. Två melodier i ytterligheter. Baby Alice sjöng sin Piña Colada Boy. Grunden till den drinken är rom. Sen tar vi någonting att äta, någonting att dricka. Lite till alltså. 

Tar man lite för mycket av det sista där kan det ju hända att.... Det snurrar i min skalle. Har snurrat lite kring vår också. Familj. Familjen. 

James Last spelade Beatles. All You Need is Love. Baggarna var fyra till antalet, George, John, Ringo och Paul. 

Körv på dalmål. Det torde vara Falukorv eller Gustafskorv. Mumma. Köppäbävisan.

Hä va ättämidda uti Köppäbä,
å ja va hännä å dännä.
Ja va öppa å nera å inna å uta i Köppäbä.

Fån't ja en körv så huppä ja i älva,
Fån't ja en körv så huppä ja i älva,
Fån't ja en körv så huppä ja i älva i Köppäbä.

Fast det var inte Pegefeldt som sjöng utan en hoper små blå figurer. Smurfarna. 

Cincinnati Pops på det. De spelade musik ur en av alla Bondfilmer. Jag såg en igår kväll. Tomorrow Never Dies. Det var inte den vi sökte idag utan, Älskade spion, The Spy Who Loved Me.

7 flickor i baksätet. Flickor bak i bilen heter den på svenska. Vad troligen ingen av dem hade, då detta utspelar sig under raggarbilarnas femtiotalsperiod, är bilbälte. O sju hade aldrig funnits i alla fall, om det inte varit en buss. Fast nä. Idag. Inte då. 

Henry Mancini spelade The Elephant Song. Elefanter ska in i krysset. Kan bli lite trångt då, tror jag. 

Och tror, det gör Cher. Believe.

Do you believe in life after love?
I can feel something inside me say
I really don't think you're strong enough, no
Do you believe in life after love?
I can feel something inside me say
I really don't think you're strong enough, no...

Sen fick kvasten frossbrytningar. Inte av den vi sökte för kryssuppgiften, utan en annan som gjorde sin stämma hörd. En av mina mest rysansvärda låtar i omskrivning för att fira Svensktoppens trettioårsjubileum. På den tiden satt Kent Finell vid mikrofonen och även här.

Så låt de 30 gångna åren,
få en skål och en salut,
låt söndagsförmiddagar
vara svensktopp livet ut
och vem kan fira denna lista
som är så speciell,
utan att tänka på en herre,
Mr Svensktoppen Finell.

Grundlåten var De sista ljuva åren som här kallades De gångna trettio åren. Lasse Stefanz och Christina Lindberg sjöng också. 

Nä. Då hoppar vi över i amerikansk musikal i stället. My Fair Lady, och den som så småningom blev en lady var Eliza. 

Inte var det mitt fel inte. Det säger Zara Larsson. Ain't My Fault. 

O det var det det. Fortsätt vara uppmärksamma. Håll avstånden. Tänk på varann. Tvätta händer.