Kvasthildas Malmdamm

Inlägg publicerade under kategorin familjeliv

Av Kvasthilda - Onsdag 31 jan 19:15

Mor o fars bröllopsdag. Hade inte pappa ramlat och slagit sig för två år sen kanske (säger bara kanske, för det var en tidsfråga hur som helst) de kunnat fira sin 70-åriga bröllopsdag. Mest troligt inte, men tanken är svindlande. Hur många får 70 år tillsammans? Ja, 70 hade de, men bröllopet stod medan mamma väntade min andre storebror. De hade varit tillsammans i några år innan bröllopet. Sen de var kring 18 år! Många har grälen varit, då pappa var en grälsjuk person, men de hängde ändå ihop genom alla år. Sex barn. Nio barnbarn. Fem extra barnbarn. Sex barnbarnsbarn. Sju, men det senaste hann aldrig pappa vara med på. 


70 år.

Järnbröllop. 


Foto: Lillebror. Mor o fars 65-årsdag för fem år sen. 


Av Kvasthilda - 6 oktober 2023 10:24

Jahapps. Har gått lite i stå med 365an. Har foton. En massa bilder. Många med teman bakom. Många som kan bli ett tema. Men då hamnar jag i det där ekorrhjulet a la Moment22. Hitta på ett nytt tema, eller försöka tweaka in det i ett befintligt med en humor/vinkling som bara jag ser? Äh. Det blir vad det blir. 

Sitter och väntar på mitt skiftstart. Har jour idag och vi har ett tåg utan bemanning ikväll. Dock har jag samma tur i morgon (tåget) så de skjuter bara problemet framåt ett dygn. Vi har så lite folk. O framför allt min jobbhelg. Sa till Dotra, "vi behöver förare. Sök!" Får jag jobba samma helg som du? Självklart. Nu måste de tvinga nån att byta helg. Fast det räcker inte ändå. Nya är väl på G, men fyra räcker inte. Vi behöver tio. Äh slutar där. Kritisera Ag låter sig inte göras. Gag on. 

Skit-i-dé. 

Har i alla fall varit ledig i en extra vecka, då vi for söderut för att fira moderns nittoårsdag. Vi firade. Hon struntade helt i det. Vi hade beställt plats på gruvans café, Gjuthusets Café och butik? Minns inte vad den heter. Men de har god glass. Hur som. Tårta serverar de inte. O lika bra var det, för vi fick inte med oss moderskeppet ut genom dörren. Ens från köksbordet för den delen. "Nej. Åk ni. Jag kan sätta mig på en stubbe i skogen". Huff. Mamman. SysterYster och jag diskuterade det där med tårta och hon o brolli hade inte kommit fram till vilken tårta mamma gillar. Jösses. Mormor och Sonen brukar båda baka Pinocchiotårta. Ju. "Ja, just det". Ja, just det, ja... På gruvfiket hade de gjort en bakelse de beskrev något i stil med, Den är gjord på sockerkaksbotten med mandelmaräng. Strösslat lite frukt på den hoprullade sockerkaks- /mandelmarängkakan och på med grädde. Jaha. O vad är skillnaden mot Pinocchiotårta? Att den var rullad och inte platt. Vi fick ta hem en bit till mor och även om inte jag var med, tror jag den föll i god jord. Bad Sonen baka en tårta till moderns riktiga födelsedag dagen efter så åkte vi dit o fikade med hela gänget. Kråkan var också med och gruvfiksdagen hamnade som av en händelse på hennes födelsedag i stället så vi sjöng och firade henne på kaféet. Tror hon blev rätt nöjd. Speciellt senare under kvällen då hennes lillebror lagat mat och hon fick en flock presenter från alla håll. Händer inte ofta. Hon kommer ofta i kläm, med sin septemberdag. Inte många släktingar i närheten då. 

Moder Dement satt o tittade på ungarnas kusin o frågade flera gånger. "Vem är det där i hörnet?". Ja. Inte lätt det där. Fast han är ju sanningen att säga inte hem till farmor så mycket. Hon fick ett kort med 90 på framsidan och satt o fånade sig. "Men. Det står ju fel" sa hon och drog fingret i en båge med streck i stället över 9an. Alltså 70. En stund senare drog hon en ring under 09ans ring så det blev 80. Knasmamma. Men hon läste alla namnen och i tur och ordning pekade på den som skrivit sitt namn. Då hade hon full koll. Älskade mor. Man vet vad man (och avkommorna) kan vänta sig. Mormor var likadan och blev också över 90. Blev dock inte mycket foton där och då, för det är svårt att ta fina kort av knasmamman när hennes (finare) kläder försvunnit och hon är oklippt och rufsig. Men ändå älskad när hon är på bra humör, som hon faktiskt var den dagen. ♥ 

Innan kosan ställdes söderut blev det en snabb visit till Pite och optikern. Mina glasögon hann ju komma. Beställde två par, och sitter just nu med det par jag drog på mig när vi körde söderut. Blev yr i mössan när jag klev utanför dörren till optikern, men så är det ju alltid med nya slipningar. Testade ändå köra med dem och det var noll och inga problem. Värre när man använde apostlahästarna och promenerade under de få raster vi tog. De här är smalare (mindre glas) än de jag började använda mer frekvent - o det roliga är att de har smalare mellan skalmarna. Dessa är egentligen lite för smala, medan de andra är för breda. Aldrig blir det riktigt bra. O de andra i sin tur är lite fyrkantigare, vilket jag egentligen inte gillar, men det var de som blev mitt extra par... Och mest använt. Så kan det gå.  

Jaha. Ska gå o ta reda på kaffet innan pannan slår av. Vilket också är ett kapitel i sig. Det där med kaffe. Vi har fått nå' norskt kaffe till överliggningen i Narvik och det är ju sisådär. Blaskigt och/eller beskt. Vi har Svea i vanliga fall och det gillar inte jag. Är ingen vän av mörkt kaffe och det är ju inte mörkt mörkt, men ändå mörkare än det vi dricker hemma till vardags. Så diskussionen kom upp om vad vi vill ha. O då ropar alla de där skåneälskarna högst. Zoegas. NÄÄÄÄÄÄ. Jag vill inte ha Zoegas. Inte nåt av deras. Brukar få julkaffe av avkommorna och det kan man ju stå ut med ett tag, även om det ofta är just mörkt. Eller mellanmörk. Men annars..... Nä. Zoegas är inte för mig. 

Nu ska jag i alla fall gå o ta reda på mitt Arvid Nordqvist kokkaffe ur perken. Japp. 

Av Kvasthilda - 31 maj 2023 10:34

Jahapps. Idag är det sista maj och officiellt makens sista dag på jobbet. I morgon fyller han 61 och pensionen är ett faktum. Dock gjorde han sin sista arbetsdag igår. Idag sitter han i en bil på väg söderut i landet. Just nu är han nånstans i Jämtland. Utan mobil... Klockan tio skulle de klippa hans konto hos InfraNord och han ska få ta över numret själv. Hoppas det fungerar. Än är det noll o ingen kontakt - o har varit så sen strax efter åtta i morse. 0803 ringde han mig "Ska du sova hela dagen?". Hans standardfråga till mig, oavsett tid på förmiddagen. Men nu var jag vaken sen ottan så han väckte inte mig den här gången. Klev upp i alla fall med kommentaren; "Ska gå till datorn. Ringer dig om tre minuter". Skulle kolla upp var det finns en Teliabutik. Min mobil ville inte vara med. Heller. De tre minuterna blev kanske åtta med sedvanligt morgonpink och påföljande tvätt, men då var han inte kontaktbar. Blir intressant detta. Han som får spatt när andra inte kan kontaktas när man är ute o flänger i trafiken. Han får väl traska in i Östersund o köpa ett kontantkort eller nåt. Teliabutikerna är ju inte existensiella i det här landet. Vår närmaste ligger i Luleå. "Finns det nån i Strömsund?"... Ehhhh. Nä. Knappast. "Ja, närmaste är i Skellefteå". Det blir Östersund. O sen Falun. Där ligger de tätare. Borlänge. Valbo. Gävle. Uppsala. Örebro. Västerås. Piteå har ingen. Exempelvis. O definitivt inte Kiruna. Nära fyrtio mil till närmaste. Söker man på teliabutiker får man lika gärna upp Elgiganten. Det är det närmaste vi har i den här hålan. Men Telia? Icket. Vi hade en för tiotalet år sen. 

Nåja, Maken kommer nog dit han ska ändå. Svärmor lyssnade alltid på radion och hade total panik när hon hörde om någon olycka nånstans efter E4an innan hon fått veta att vi definitivt inte varit inblandade i nåt - som åkte en helt annan Europaväg. Fast nä. Inte då. Eller jo. Delvis. Från Pite är det E4 som gäller, tills man väljer nåt annat. Sundsvall. Eller som grabbarna frågade när vi träffades. Vilken väg åkte du? "Gävle höger." Nu är han dock på 45an. Kanske lika bra när han inte HAR en mobil... Att ringa med. Han brukar ju kunna välja de mest suspekta småskitvägar mellan alla stora europavägar... "Nu är det slut grusväg". Jo, TJEEENA. Femton mil till. O tio extra på det. Han skickade ett mess från Storsund i alla fall. Ett mobilt bredband hade väl fixat i alla fall ett messengersamtal. 

Jag vill också ha pension. Typ nu. Igår. Förra året. Tjugohundratjugonio. Bah. 

Av Kvasthilda - 25 december 2022 11:13

Vi har haft en härlig julvecka. Vädret har varit lite si och så, men vintersolståndet har passerat och baske mig om man inte anar att det blir ljusare dagar. Jojo, önsketänkande, men det känns ändå som att ljuset är lite klarare under dygnets ljusaste minuter. Kan ju inte säga timmar än, för så'n skillnad är det inte. 


Maken for iväg på förmiddagen, ska ta en sväng förbi extradotra och avlämna lite julklappar och äta lite julmat som jag plockade ihop åt dem. Lite korvar, leverpastej, pressylta, skinka, lax och tomater, en låda med varmmat, som köttbullar, vildsvinsprinsar, grillribs och en låda Jansson. Samlade ihop lite gamla salladsburkar och tog en del av det som hör till; rödbets-, mimosa- och räksallad. Givetvis ett par skopor av Stewens fantastiska senap i en egen burk. Hade med en av hans burkar i höstas, men han använder inte någon form av konservering i senapen, så den hade härsknat, men nu ska hon få smaka av den. Är inget fan av pepparrot, men jäklar i min korvlåda vad god den är! 


Två av avkommorna hemma, och barnbarnet. Som är totalt ointresserad av Kalle Anka. Likt sin morfar sitter han med sina sedvanliga vardagsunderhållningar. I barnbarnets fall är det YouTube. I hans morfars, är det Discovery. Fast det var mest bara barnbarnet som inte såg Kalle Anka och hans vänner fira in julen med oss. Tror han skramlade in för att se vad årets nyhet var, den som nästan alltid visas sist i Kalleblocket. Som alla år, kommenterades det hur mycket klippt det är i Tomtens Julverkstad, hur fascinerande schackfärgen är, hur fantastiskt okladdig färgen är, som nissarna målar gunghästarna med. Vidare "Ouch, akta huv'et" när mössen syr Askungens klänning, hur duktiga de är på att måtta. Tolv fågelchirp betyder tolv musärmar av spets... Eller så. 


Som vanligt blir man mätt redan innan man börjar plocka av julmaten. Åt inte så mycket och ändå fyller magen upp snabbare än man kan säga köttbullar. Vilka, i mitt fall förblev orörda. Iddes inte göra några älgköttbullar i år, så det var köpes, som plockades fram för att barnbarnet ville ha. Som han knappt rörde. I hans fall ska det helst vara farmors hemgjorda. Men han åt lite skinka i alla fall. 


Jultraditioner? Var en lugn jul, så våra gräliga jular kom på skam, Skönt det. 


Dock hade vi ett par olyckor. Lite julmust på vita julduken.... Attans. Och en avbruten handdukshängare i metall. Hur fan gick det till? Maken dängde armbågen rakt i den, sa han. Ouch. Måste leta något att byta ut där nu då. Inköpt på IKEA för en herrans massa år sen. Vet inte ens om de har kvar den typen längre. Fem krokar på samma "bakplåt". 


Tappade lite av julstämningen idag på förmiddagen, sen Maken for söderut igen. Tänkte nästan plocka ner granen. JAG??? Som aldrig tar ner nåt jul förrän tidigast Tjugondag Knut, eller den ledighet (lediga helg, eller fler dagar i en ledigvecka) som infaller strax efter den helgen. Aldrig innan. Väldigt sällan i alla fall. Kan nog räkna det på ena handens fingrar om något tagits ner före Knut. Nånsin. 


Svågern kommer hit för lite rester i eftermiddag. Blir nog mest bara för maten, då Maken åkt. Jultraditioner. 


Nå, då så. God Jul. God Fortsättning! Gott Slut om jag inte tittar in före det. Är ju lite si o så med bloggandet. 

Av Kvasthilda - 14 augusti 2022 11:29

Det blev en sorgens dag idag. Fick ett meddelande innan jag vaknade i morse, från SysterYster. Det stod bara "Vaken?" och hade skickats en timme innan jag vaknade. Eller mer. 1h betyder mer än en, mindre än två. Ringde henne och inget svar. Gick nån minut så ringde hon och med brusten röst och tårar i halsen berättade att Svågern dog i morse. Hennes make. De har varit gifta i fyra år, förlovade i många fler och tillsammans i ännu många fler.

Igår morse blev han jättedålig så hon ringde palliativa för att få hjälp.

"Ni måste komma och hämta honom."

"Vi skickar ett team o pratar."

"NEJ, ni måste hämta honom. Jag orkar inte. Han är jättedålig." 

Visade sig att syret låg på 63? 65? 68? Har blandat ihop siffrorna, men mellan 60-70. Väldigt lågt. Väldigt lågt. 

Hon åkte hem över natten, då hon kände att hon behövde lite egentid och under natten sovit dåligt. Vaknat till ett par gånger. Ungefär samma tider hade han vaknat på lasarettet av olika anledningar. Sista gången hade han tagit bort fallskyddet på sängen och satt sig upp. Ramlade i golvet. Och nu finns han inte mer. 

Älskade Svåger. Älskade fina Syster. 

Skönt på det viset att hans kamp är över. Han har inte ont längre. Slipper flåsa för att syret inte räcker till att fylla lungorna. Slipper hosta och tappa den lilla luft och syre han får i sig. Slipper vara orolig över strömavbrott i åsktider så syrgasmaskinen stannar. Slipper vara stressad och orolig att inte kunna fungera.  

Men livet är fan inte rättvist. Först är det cancer. Sen är det inte cancer. Sen är det cancer igen.


FUCK CANCER! 

Av Kvasthilda - 1 februari 2022 11:01

Ny månad. Fick upp ett minne på Facebook. Måste ha postats strax efter midnatt, då jag skrev "i sista minuten" och det skulle ha postats den sista januari. Det var mor o fars bröllopsdag igår. 31 januari 1954. Krondiamantbröllop. Det var då det. 65 år. De fick ju sjuttio år tillsammans, men hann inte fira sitt Järnbröllop. Det är ju ett par år kvar tills dess och pappa dog förra sommaren och ingen vet om mamma lever två år till. Älskade mammsen. De fick in covid i hennes personal vid hemtjänsten. Men hon vägrade göra ett test när de skulle se om hon smittats. Hon ska på en demensutredning, men det vägrar hon också. Hon har sina på-och-avdagar. När hon är av och totalt avig vill hon ingenting och inte vilda hästar kan flytta henne. Hon sätter ner klackarna i backen och "ba" NEJ, Vill inte. Tvåårstrots om igen. Hon vet att pappa är död, men vissa dagar kommer frågan, "Var är pappa?". Då kan hon få för sig att han har flyttat till Stockholm. Rest till USA. Åkt till Skåne. Hittat en annan kvinna. "Nä, jag har inte varit på någon begravning. När skulle det ha varit?" Och om hon förstår. "Men, vad var det som hände?". Som sagt. Endera skulle pappa ha fått dö för fem år sen - eller om fem år. Då var hon klar. Om fem år vet hon nog ingenting längre ♥ Älskade mamma ♥  

Av Kvasthilda - 5 januari 2022 09:00


Tema nr 67 Firad

5/365


Ännu en trettioåring i familjen.

Det blev firande igår av "mellanbarnet". Vi åt en förrätt med Lillpiterökt fläskfilé och Camembert-bollar, huvudrätten var tjäder med potatisgratäng (barnbarnet fick klyftor i stället och nästan alla "filébitarna") och Pinocchiotårta utan bloss som efterrätt. Glassen vi hade planerat, orkade ingen. 


Grattis älskade onge. 



Temalista 


~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2022 

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Av Kvasthilda - 23 september 2021 10:42

Men det var väl ett jävla skitår. 2020 existerar inte och 2021 kan jag stryka helt ur almanackan.
Kan vi få lite lugn och ro snart. Med allt.
Axeln gör ont som helvete, har fått fotsvamp för första gången i mitt liv.
Och i morse hittades min svägerska död i sin lägenhet. Hoppas hon äntligen fått ro nu, och gör sin kusin sällskap som gick bort häromdagen.
Gunilla Bergström och Ulf Nilsson är borta också. Barnboksförfattare. Mats Paulson med alla fina visor. Visa vid vindens ängar. 
Vila i frid.

Kvasthilda

Fråga mig

38 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Fiska i Malmdammen

Hälsningar till Kvasthilda

Nyligen inlagt

Kvasthildas ämneslista

Undansopat / Arkiverat

RSS

Fototeman


Skapa flashcards