Eller nä. Det var ju i teve. O Gustav har inga fyror. Det är 4G. Har hämtat ut min router o har full spätta på anslutningen från mobilen via modemet. Fick lite spatt en stund då simkortet har en pinkod jag inte kunde uppge. På den. Kom på att det finns en usbkabel till. Kopplade in den och yes. Kontakt. Pööörfäkt!

Lysningsgudtjänst öppen för allmänheten. Say what?? Verkade inte vara mycket folk där. Folk var väl upptagna av egna bröllop kanmantänka. Madde o Chris. 8 juni.

...kommer sällan ensam. Men nu hoppas jag att det tog stopp där. Junior packade in sin ömma moders väskor i bilen för förd mot jvst. Med stopp på Kånka vilket snabbt ändrades till Macken då kön var för lång, även om jag insåg att jag kunnat ta snabbkassan o riskera en avstämning vilket jag inte alls hade tid med. Väl framme på Kiruna C plockade jag ur ryggsäcken o muttrade över att ena handtaget var BLÖTT. Vafannurå?? Lyfte ur vattenflaskan. Den var i det närmaste tom. Grrrrrrr. Resväskan under var blöt men det mesta hade nog runnit ner i sätet. TUR att jag hade dubbla resväskor idag. Stoppade min i E-pigans lånade. Har lite att släpa hem ifrån Dalarna. Hade några minuter på mig så jag traskade upp på kontoret o fyllde flaskan igen.
Väl på tåget tittade jag lite mer noggrant på flaskan. Nu är den tät. Jag var jäkligt lat o bytte kork-kapsyl till en som hade det lilla locket/korken kvar och det satt kvar en ring på flaskan från den gamla korken. En sån där säkerhetsring som man drar av från korken när man öppnar första gången. Pillade bort den och som sagt. Nu är flaskan tät. *bah*
Åååååhh. Det luktar kaffe o prasslar. En granne i kupén intill, kom visst från kafevagnen med nåt smarrigt till javat.
Men jag kom ihåg att ta med ostarna o Gömmen till Pappsen. O pizzabitarna som blev över igår. NomNom.
Baskat. Nu minns jag ju plötsligt varför jag skulle köpa tidningarna på Kånka. Skulle köpa en gomacka att äta. Äh. Pizza duger det med.
Om bara skallebangen kunde ta semester och välja en annan resrutt än den jag befinner mig på. *suck*
Ont.
Nån timme innan vi är i Luleå o sen väntar sådär en tre timmars bussresa innan vi får kliva på tåget igen. En annan 93a. I en annan del av eehh. Västerbotten. De är som eljest där, säger Maken.
O på måndag börjar utbildningar. Min för körkortet och våra nyanställda förare. Ungarnas lärare har fått en plats! Skönt. Vi behöver folk. Men nu har jag semester. Häck Väck Vällingsäck. O malmvagnar.

Just nu snurrar en helt nyskriven textrad o stör bankandet i mitt huvud. Tror det är nån form av städkonferens därinne. Sova. Vakna. Sova. Vakna. Gissa vilken melodi det är? Den dunkar på där bakom konferensdeltagarnas släggor. Har inte riktigt kunnat utröna vad de konfererar om. Vilken slägga som ger det effektivaste slaget? Vilket städ har bäst resonans o svarar emot slagen på rätt sätt? Eller så är det materialet de bearbetar. Kanske det är alvsvärd in vardande? Ett jävla liv är det i alla fall. Sova. Vakna. Sova. Vakna.

Har en fundering som rotat sig fast i medvetandet efter att ha läst några av Katie MacAlisters böcker om Dark Ones. Skriver det här på mobilen medan jag väntar på att börja jobba - eller snarare att tiden är lagom att traska bort till jobbet och mitt sista tåg innan semestern. Det kan bli lite all over the place eftersom jag skriver medan hjärnan arbetar i bakgrunden. Och det är just det jag vill adressera här. Just nu.
Det är en konst att skriva. Att skriva levande och beskrivande. Att få språket levande och flytande och förmedla ett budskap på ett korrekt sätt. Mitt skrivspråk har mycket att önska. Oftast skriver jag talspråk. Eller något som är väldigt nära. Börjar meningar med och eller eller. Som synes ovan. Eller så gör jag just så. Sätter en punkt där det egentligen ska vara ett kommatecken. I don't give a hoodlom about that. Har ni hört Victoria prata? Jag lyssnade på henne när hon höll nåt tal i Pridegalan. Hon talar i ordmeningar. Lång. Samt. En. Sta. Vel. Se. I. Ta. Get. Kan bli lite långdraaaaget. Övertydligt.
Jag läser mycket. Mest sån't som kan anses vara skräplitteratur. Jag ids helt enkelt inte läsa de "stora" författarna. Sitter hellre med kiosklitteratur av snuskigare slag. De kan vara väldigt ytliga och likriktade. Alltså "likadana". Jag har en känsla av att de inte skulle få några läsare om språket var undermåligt och alltför fattigt. Det de kanske saknar i uttryck och meningsbyggnation tas igen av inlevelse och en förmåga att beskriva. Göra det levande. Ett exempel är böckerna i Grey-trilogin. En del uttryck återkommer. Och återkommer. Och återkommer igen. Eftersom jag inte har böckerna tillgängliga kan jag inte leta fram konkreta exempel. Men böckerna är fängslande - och mycket mer åsyftandes än bara de handfängsel och slipsknutar som finns i historien om Ana och Christian. "take no prisoners" är ett uttryck som ofta ses.
En annan författare jag just läser (ovan nämnda Katie MacAlister) har ett uttryck som återkommer minst en gång per bok. Tror inte det var med i nån av de första två eller tre så det är nåt hon tagit upp med tiden. "It's neither here nor there". Jag kommer på mig själv med att vänta på det där uttrycket. När? Var? Hur? Varför? Vissa saker fastnar. Jag har också ett ord jag skriver mycket. Dock.
O nu vandrade hjärnan iväg så långt från ämnet att jag inte ens vet hur jag ska knyta ihop den här ordsäcken. Men. Det är väl så hjärnan fungerar. Tusen och en saker bearbetas simultant därinne i hjärnbalken. Innanför pannbenet. Det surrar och snurrar och tankarna far i alla jordens väderstreck - samtidigt. DET är dock neither here nor there. Återgår väl till de där Dark Ones en stund innan jag far hemöver och hoppas att dimmorna lättat på fjället. Får se om det går att reda någon ordning i allt detta sen. Eller så lämnar jag det precis som det är. Skriva är en konst. Och att skriva så att alla begriper vad man vill säga? Det är nog en än större konst.

Diskuterade underliga pålägg häromdagen när E-pigan kom förbi och åt frukost. Jag skar ett par skivor päron o la på skinkmackan. Gott! Kottarna rynkade på näsan. Hmmm. Berättade då om frukostmackan man får på hotellet. *isch* var deras gemensamma uttryck. Jag bedyrade att det ÄR gott, även om det kanske inte är mitt första val till kombo som pålägg. Bäst är det om gulan är lite rinnig fortfarande.

Sista "morgonen" i Narvik före semestern. Nu ska jag hem o packa.

Ungefär så känns det. Som nåt odefinierbart. Somnade efter fem i morse. Efter att ha klivit upp vid ungefär samma tid igår morse. Har ställt klockan på väckning vid ett. Men INTE FAN tillåts jag att sova så länge. Hjärnan, den bedragaren tyckte att tio var en bra tid. Jag overroad it o somnade om. Men så kom Maken hem från fjället. *brnnff*
Undrar om man lyckas få sig nån stund till under dagen. Vitå inatt. *nrgh*

Lite samhällsviktig information. Jag jobbar. Kryssblogg kommer nån gång under eftermidda'n.
Har sett tre rovfåglar. En uggla. En nåt annat odefinierbart. O en fjällvråk. Nu börjas det. Full rulle i naturen den här årstiden. En kollega körde UNDER en älg med sitt tåg. Den stod på ett galleritak...

Hälsade gomorron på den där fjollboken i morse när jag vaknade och fick en kommentar från en tjej i England (eehhh, Australien) som i sin tur gav mig funderingen vad det hade med priset på ris i Kina att göra. Eller What's that got to do with the price of rice in China. Liksom. Ehhhh. Undrar vad Bing eller Google eller Babel eller vad-hon-nu-använder-för-översättare fick min uppdatering till...?
Annars har Kung Bore inträtt jordesfären igen. Undrar om han känner sig hotad av alla avgående drottningar o på nåt sätt måste hävda sitt kroninnehav? Holländska Drottning Beatrix avgick ju och engelska Drottning Elizabeth är sjuk så Junior måste sköta lite av de rojalistiska uppdragen i hennes ställe. *bah* Släpp prinsarna loss, det är vår. Låt juni-juniorerna träda fram i stället. William.
O Kung Bore får hemskt gärna abdikera för min del. Häck Väck Vällingsäck. Släpp fram blåsipporna! Det är VÅR för helv...te!