Syster och jag vaknade rätt tidigt på söndagmorgonen, åt frukost och gjorde oss redo för en promenad i solskenet. Mycket kan man säga om London och vädret, men vi hade himla tur med just vädret. Sol alla dagar. 

På söndagen hade jag en tripp till "hemlis" på schemat. "Vaddå hemlis?" sa både syrran o sonen. O dottern för den delen. Nej. Hamley's. Londons största leksaksaffär. Min bror köpte en docka åt mig där på 90-talet. Nej, två. En Dolls of the World Native American Barbie och en Hamley's Barbie. På 90-talet hade alla stora butiker värda ett namn en egen docka. Idag finns samma magra utbud av dockor på varenda butik i hela världen. Nå, utom vissa butiker i USA som har dockor som bara säljs där, men inte "butiksdockor" per se. Nåja. 

Vi åkte tuben från hotellet till Piccadilly och prommade ner längs Regent Street. Såg Hamley's röda flaggor på håll och folk väntade utanför på att de skulle öppna. Vi gick förbi butiken och strollade omkring lite grann innan klockan närmade sig tio och butiken öppnade. Det hördes ett väldans hallaballoj från det hållet och folksamlingen ökades. Utanför butiken stod en Hamley's-nalle och en prinsessa och interagerade med alla barn. Musik och dans. Musiken dånade i högtalarna även inne i butiken. Fy för att konstant jobba i det skränet. 

Letade upp dockavdelningen och kollade in utbudet. Fanns inte mycket. Köpte nån Disney och Chelsea, men just inget annat. Blev lite LEGO och annat i stället. Pussel och presenter. 

När vi kände oss mätta på det gick vi ner mot Westminster via Trafalgar Square. Såg ju ögat och långe Jan, ehh, Ben på håll så vi tog oss dit bland alla andra turister. En kompis var i London för några år sen och då renoverades en del av Westminster Palace och Elizabeth Tower, eller Big Ben då och alltihop var inpaketerat i byggplast och ställningar. Mindre skoj. Nu stod tornet där, högt och vackert och guldet lyste i vårsolen.  

VI gick omkring på Westminster Bridge och gick mot kyrkorna. Spanade in statyer av allehanda okända kändisar. Churchill stod i ett hörn, stor och fryndlig med fågelbajs på kinden. Smuts heter en annan männ'ska som förevigats i brons. Jan Smuts. 

Vi iddes inte gå in i Westminster Abbey - kön var ofantligt lång, men tog lite bilder utifrån och besökte butiken. Köpte lite vykort och hängen att slänga i granen till jul. Det var inte nödvändigtvis just granhängen, men det är vad de blir hos mig. 

Vi letade oss till närmaste tunnelbana och åkte "hem" till Knightsbridge. Kvällens middag förtärdes på puben, mitt emot hotellet. "Den enda kvarvarande puben på Sloane Street". The Gloucester. Vad åt vi? Fish 'n Chips tror jag? Äh. Luncher och middagar flyter ihop. Kan ha varit nåt helt annat. Mjo. Det var det ju. Deras egen hamburgare blev det ju den kvällen. Och en pint ale. "Vad vill ni ha för sås?". Hmmmm. Det enda britterna äter är Ketchup och Mayo. Konstant. Vit eller röd smörja. Ketchup eller Mayo. 

På kvällen tog vi tunnelbanan till Euston och mötte upp avkommorna som gjort klart sitt event i Birmingham. Vi hade förlängt deras hotell med en natt och de fick ett rum på elfte våningen. Tyvärr på samma sida som vi redan bodde. Hade varit trevligt att få se andra sidan, mot Hyde Park. 

De var tvungna att byta hotellrum, då det första de blev tilldelade var fuktskadat vid badrumsdörren, med mögellukt som resultat. Rummet de fick var tre våningar ovanför vårt. Dvs samma nummer som vi men fortfarande på elfte våningen. 1113. Vi hade ju 813. 

Veckorna rusar iväg - fast förkylningen segar ner tiden enormt. Tyckte det var nyss jag skrev kryssblogg, men det är klart. Det var ju inte en hel vecka sen, då jag inte hade tid just då. Anna Charlotta ledsagade oss genom lite klurig- och skojigheter idag. 

Vi började med en uppmaning från Nordman. 

Så, släpp alla sorger
Vi går vidare
Låt det vackra va' det som gör dig svag
Ja, släpp alla sorger
Vi går vidare
Jag lovar dig, från och med idag
Finns inga sorger kvar

De tävlade i Mello 2023 med den. 

Efter nyckelharpan serverades ett stycke med trumpet. En farmarkvartett spelade en folkvisa. Eller ja, Art Farmer heter killen och melodin var Kristallen den fina. 

JayLo tog över scenen sen. Eller etern. Hon både sjunger och skådespelar. Jennifer Lopez. Kärlek kostar ingenting. 

Think you gotta keep me iced, you don't
Think I'm gonna spend your cash, I won't
Even if you were broke
My love don't cost a thing
Think I wanna drive your Benz, I don't (Ooh)
If I wanna floss, I got my own
Even if you were broke
My love don't cost a thing

En låt jag helt glömt att de gjorde, Herreys. De dansade glatt i sina gyllene skor i den medryckande Kom loss. Hörde lite av deras västkustska så de ploppade upp i "bild" också.

I kväll vill jag komma loss kom loss
Kapa varenda tross
Ja jag sa nu är det dags dra
Hey okay här finns det plats för dig
Loss släpp loss kapa trossen bakom oss

Originalet är en musikallåt från 1989, Footlose. För krysset ska vi ha en av de lösa och dansanta fötterna, en fot alltså. Med eller utan guldskor. 

Ja, upp-o-hoppa. Dags att vakna till liv. Västkust. Uddevallas Regionsmusikkår spelade en revelj, Svenska arméns revelj. 

O en merca har vi nuddat vid tillsammans med JayLo ovan. Nästa låt var Mercedes Benz, inspelad av många, men dagens version var med Janis Joplins hesa och oefterhärmeliga röst. 

Vivaldi skrev nästa stycke, Mandolin Concerto in C Major. Vid mandolinen fanns Avi Avital. 

En annan låt som många artister lagt sin röst på, är Dancing in the Street.

All we need is music, sweet music
(Sweet, sweet, sweet, sweet music)
There'll be music everywhere (Everywhere)
There'll be swinging, swaying (Swaying)
And records playing (Playing)
Dancing in the street, oh

Dansade på gatan idag gjorde Martha Stewart. Eller idag och idag. 1964 var det. 

Lite annan typ av dans gör Mumin och hans vänner. Mumindans letade jag texten till, men allt som kom fram när jag sökte var Mumins signaturmelodi Tove Jansson skrev. Kan ju sätta mig och skriva av texten, men är alldeles för förkyld för att idas. 

Bandstarter heter nästa låt och den representerar indie-genren. Gil Ofarim? 

En IDOL på det. Moa Lignell sjöng Klassiska ballader. Ja, låten heter så. 

Så tog vi oss upp till "hemma". Shanes är från Kiruna. Eller Tuolluvaara om man ska vara riktigt petig. 

Chris Craft number 9, you're welcome aboard
(welcome aboard)
Chris Craft number 9, I'll show you the way
(show you the way)

O sista låten handlar om pengar. 

It's all 'bout the money
It's all 'bout the dum dum da da dum dum
I don't think it's funny
To see us fade away
It's all 'bout the money
It's all 'bout the dum dum da da dum dum
And I think we got it all wrong anyway

Meja. 

O med det säger jag tack för idag. Hoppas ni klarar er från de här förkylningarna. Jag var sjuk hela januari och har återigen en snorkran som står vidöppen. Atchjoo! 

Tema nr 94 Glas

74/365

Ett nästan dagsfärskt foto (ehh, två). Från gårdagens långa bilresa genom landet. Vi svängde av E4 i Härnösand igår, för att titta på bygget kussens son låtit sätta upp. Hernö Gin Hotel. Med väggar som ser ut att vara helt av glas, står det där i all sin moderna härlighet. Jon är son till min kusin och den som skapat Hernö Gin, med den äran. Ett hotell i hemmastan blev en nödvändighet. Han har pubar i Stockholm redan. Och är välkänd i ginkretsar runt hela världen. Vinner utmärkelser, en efter annan. 

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2025 

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.