Tema nr 29 Boktips

78/365

Dotra hade en grej på sin önskelista inför Londonresan - och det var att besöka Waterstones. Flera våningar med böcker. Böcker av alla slag och inriktning. Massor med roliga böcker. Barnböcker. Äventyrsböcker. Manga. Brittiska deckare. Bridgerton. Ungdomsböcker. HBTQIA-böcker. Böcker om kultur. Seriestripar i böcker. Lexikon. Med andra ord ett paradis för bokälskare. Ibland dök man på ett bord med lite tips, som här. Första gången för allt. Första boken i en serie. Hitta något nytt. Hitta något du kanske kommer att älska. Övernaturligt. 

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2025 

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Tisdag idag och huvudvärken håller sig krampaktigt fast. Var tvungen att dra på mig solglasögonen INOMHUS en stund. Solen lyser så starkt mot snön utanför fönstren och allt är ljust. Funkar inte med huvudvärken som gör allt den kan för att imitera migrän. Ska se om jag hittar en Eeze eller nåt. Pronaxen.

Måste ta mig till jobbet på något sätt och fixa lösenordet som inte följt med till mobilen. Får ingen epost då den inte har rätt lösenord. Hopplöst när man bytte precis innan ledigheten och glömde spara det på mobilen. Ibland funkar det automatiskt, men har inte varit på jobbet på drygt tre veckor och det har inte hängt med och jag får inte till det. Väl på jobbet och "rätt" nätverk ska det väl lösa sig. Annars blir det att byta löseord igen. Då blir det osynk med Trafikverket. Huff. 
Nåja. Vandrar vidare i Londonresan. 

London på tisdagen hade en utflykt på schemat. Vi började dagen med frukost i loungen innan vi tog en prommis till Knightsbridge. Nå. Vi bodde ju i Knightsbridge, men vi gick mot butikerna längs Brompton Road. En snabbvisit på Harrods. Vi beundrade hissarna och spanade in det galet knasiga med en hamburgerrestaurang mitt ibland klädbutikerna. Kändes dock ingenting av något matos, så Gordon Ramsay måste ha byggt ett bra ställe.

Blev inte så långvarigt innan vi tog närmaste tunnelbana till Victoria. Magen började göra sig påmind och vi sökte nånstans att äta lunch innan avgång med bussen. Hittade ett litet ställe som sålde hamburgare bland annat så det blev en varsin sån som intogs på trottoaren utanför Evan Evans Tours i den starka vårsolens sken. De (EvEvT) tog oss sen med omnämnda buss mot Warner Bros. Studios där vi skulle tillbringa några timmar i en magisk värld. Harry Potter Tour. Jädrar i min trollkarlslåda vad mycket det fanns att se där. Tog lite tid att komma förbi stoppen med filmvisning och annat, innan portarna till Stora Salen öppnades och vi fick besöka Hogwart's, Hogsmeade, Diagon Alley, Privet Drive och allt annat. Så jädra kul! Hade behövt en dag till där. Missade några scener och lite detaljer. Fick ett häfte man skulle samla stämplar i, på promenaden runt det hela. Missade en av dem. Blev lite stressigt mitt i alltihop. Köpte ingen Butter Beer, vilket man kunde göra på ett kafé mitt i turen och endast där. Fantastiskt rolig dag, men som sagt, några timmar till hade varit bra. Mycket folk och kö till olika grejer - som Mörd-spegeln (Mirror of Erised) eller Dumbledore's pensieve - minnesskålen eller vad den kallas på svenska. O vid vagnarna på Platform 9 3/4. Man kan ju inte sparka undan ungar som vill låta sig fotograferas. 

När vi åkte till studion satt vi på övervången i bussen. Svårt att se något genom fönstren då sidorna var täckta av tryck från filmerna. Vi blev jättesena ut från studion och fick ta de sittplatser på bussen som "blev över", vilket i mitt fall blev platsen mitt i bakersta stolraden på nedre våningen (dubbeldäckare), vilken var det mest obekväma skit jag nånsin satt röven i. Sätet lutade framåt, ryggstödet var alldeles för rakt och sätet var så högt att jag inte ens nådde ner med fötterna till golvet under. En timme tog resan hem igen och jag var lagom mör, innan jag fick sträcka ut kroppen o få fötterna på plan mark igen. Det var ingen hit och lite synd att den roliga resan skulle sluta så snöpligt. 

Men. Vi gick på puben för kvällens middag och fick en god ale i roligt glas. O kvällens pint satt fint. Beaverton. Hade en diskussion med bar-bruden om syrrans öl. SysterYster fick en liten öl, fast vi sa "en stor" o tillome visade med händerna. Hon bytte ut den så ordningen återställdes. Lovely. O mätta blev vi. Beställde efterrätt som gjordes klart tidigt, då köket stängde igen medan vi åt. Vad åt vi? Jo, Fish'n Chips. Allihop. O inga äckliga ruccola. Rocket som den visst kallas. Var nån annan grönsallad. O förstås Ketchup o Mayo. Efterrätten vad nån bär-glass-marängmix. Mättande. Oerhört mättande. Men gott. 

Tema nr 114 Hus på höjden

77/365

Det är väl bokstavligen vad The Burrow är? Flera hus på varann. Som var hem åt den allt större familjen Weasley, tills Beatrix LeStrange brände ner det med en trollformel. 

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2025 

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Det är måndag även idag. Sitter med bankade skalle och har massor att göra. Var tvungen att ringa planeringen och sjukskriva mig. Orkar inte köra tåg med den här värken. Inga värktabletter tar. Hade gärna jobbat, med ett av de bästa traktamentsturerna vi har på schemat ikäll/morgon. Bah. Har väskor att packa ur, men det enda jag plockat ur, är lite grejer jag/vi köpte till äldsta dotra och lite stenar och Härjedalsbjörnen från mormor. Hon har åkt till Fällfors idag med kissepojkarna och jag ville ge henne nåt innan hon drog. Mycket väntar i väskor, men innan huvudet lugnar ner sig blir det njet och nada av det. Gubben är i alla fall kvar i stugan hela veckan. Om inte längre. Han har iaf medicin för en månad. Väntar på besked om en operation av handleden. Karpaltunnelproblem. Troligen biverkningar av hans många år på järnvägen. 

Måndag morgon i London för två veckor sen då.... Vi klev upp rätt tidigt och åt frukost. Blev lite tjorv med avkommorna då de inte fick frukost inbakat i nattens bokning. Vi förlängde dem ju med en natt och glömde den detaljen. La till frulle som betalades i foajén så de fick äta. Enligt uppgift, inte riktigt lika bra frukost som de hade i Birmingham, men mätta blev vi allihop. Fint med internationell frukost på ett engelskt hotell. Fast väldigt internationellt ändå. Personalen kom från en massa olika länder, hörde vi på deras uttal. 

Måndagen hade ännu en turistdag på schemat - med "kidsen" i åtanke. Givetvis blev det samma håll som under söndagen. Mot Westminster. Big Ben och London Eye var nog viktigast, även om jag gärna hade besökt Towern, något av slotten eller kanske den stora, vita kyrkan, St Paul's. Såg något på kartan senare när jag letade adresser och namn som vi missade också, Leicester Square med en massa fina och roliga statyer. Nå. Det får bli ett fall för en annan resa utan en massa andra distraktioner. Kanske. 

Men. Vi började i Hyde Park. De kungliga ryttarna (The Royal Guard) var ute och tränade sina hästar och red runt, runt, runt i parken. Senare tog de sig till en inhängnad i parken med sand, där de övade på diverse tempoändringar och vändningar. Allt under överseende av en kamouflageklädd herre. Vi fotade blommor, snödroppar, krokus och påskliljor. Träden var fortfarande kala, men gräset började skifta i grönt i hela parken. En fin dag. 

Tog tunnelbanan mot Westminster. Prommade upp längs gatorna och lekte turister med allehanda fotografering. Rörde oss dock mest kring Elizabeth Tower/Big Ben och på bron. Letade upp Leicester Arms sen för lite lunch. Gick till Hamley's och slösade pengar på Harry Potter-grejer och annat. Lämnade påsarna till Syster och Junior, då dotra ville till en stor bokhandel i närheten. Hon o jag knatade först till SOHO och spanade in Carnaby Street. Många fina butiker och en pub i varje gathörn. Suget efter en pint kändes varenda gång man såg en grön, svart eller brun vägg med en rolig skylt ovanför dörren. 

Så letade vi oss förbi Piccadilly och vidare mot Waterstones. O Madre Mia. Ett paradis för bokälskare. Hittade lite presenter till äldsta dotra som fick följa med. Några böcker åt mig själv, hittade en "fattad" bok i den utökade Bridgerton-prequelserien. Tog några fler intressanta böcker (en serie om tre), som fick gå tillbaks till hyllan igen. Hade resväskan och totalvikten i bakhuvudet. Ryggsäcken var redan knökfull av dator och kamera osv., så resväskan behövdes för allt annat. En "ny" Nora Roberts blev det ändå. 

Magen knorrade högljutt och vi kollade med moster o brolli och konstaterade att de inte heller ätit middag ännu, så vi letade oss hem till hotellet och gick till puben på andra sidan gatan för middag. De stängde serveringen några minuter efter att vi kom dit och det var rätt fullt, så vi gav upp tanken på pubmiddag med god öl och gick tillbaks till hotellet i stället o käkade middag där. Blev lite lax och potatischips. Ölen satt fint ändå... 

Tema nr 131 Inget för höjdrädda

76/365

Såg lyftkranar på höga tak i centrala London och tänkte tanken att "aldrig i livet!". Passerade dock det här huset, en gång i tiden ett slangtorn till brandstationen i Örnsköldsvik, men som sedan har köpts upp privat och byggts om till en överlyxig bostad, högt däruppe, med ett spa över E4. Där kan man ju traska omkring i bara underkläderna och folket på gatan nedanför är non the wiser. Funderar om de tre "hålen" man ser under översta delen, är fönster mot gatan? Kanske infällda i poolen? *rys* Fast det kanske är sådär lagom högt så man inte får svindel? För lite högt o svindeln kommer, alldeles för högt och det blir just för högt för att man ska fatta att bli yr? 

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2025 

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Tema nr 108 Helt uppåt väggarna

75/365

Från gårdagens glasväggar till dagens tavelramar under glas. Umbridge's alla Decrees. Helt galet. 

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2025 

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Syster och jag vaknade rätt tidigt på söndagmorgonen, åt frukost och gjorde oss redo för en promenad i solskenet. Mycket kan man säga om London och vädret, men vi hade himla tur med just vädret. Sol alla dagar. 

På söndagen hade jag en tripp till "hemlis" på schemat. "Vaddå hemlis?" sa både syrran o sonen. O dottern för den delen. Nej. Hamley's. Londons största leksaksaffär. Min bror köpte en docka åt mig där på 90-talet. Nej, två. En Dolls of the World Native American Barbie och en Hamley's Barbie. På 90-talet hade alla stora butiker värda ett namn en egen docka. Idag finns samma magra utbud av dockor på varenda butik i hela världen. Nå, utom vissa butiker i USA som har dockor som bara säljs där, men inte "butiksdockor" per se. Nåja. 

Vi åkte tuben från hotellet till Piccadilly och prommade ner längs Regent Street. Såg Hamley's röda flaggor på håll och folk väntade utanför på att de skulle öppna. Vi gick förbi butiken och strollade omkring lite grann innan klockan närmade sig tio och butiken öppnade. Det hördes ett väldans hallaballoj från det hållet och folksamlingen ökades. Utanför butiken stod en Hamley's-nalle och en prinsessa och interagerade med alla barn. Musik och dans. Musiken dånade i högtalarna även inne i butiken. Fy för att konstant jobba i det skränet. 

Letade upp dockavdelningen och kollade in utbudet. Fanns inte mycket. Köpte nån Disney och Chelsea, men just inget annat. Blev lite LEGO och annat i stället. Pussel och presenter. 

När vi kände oss mätta på det gick vi ner mot Westminster via Trafalgar Square. Såg ju ögat och långe Jan, ehh, Ben på håll så vi tog oss dit bland alla andra turister. En kompis var i London för några år sen och då renoverades en del av Westminster Palace och Elizabeth Tower, eller Big Ben då och alltihop var inpaketerat i byggplast och ställningar. Mindre skoj. Nu stod tornet där, högt och vackert och guldet lyste i vårsolen.  

VI gick omkring på Westminster Bridge och gick mot kyrkorna. Spanade in statyer av allehanda okända kändisar. Churchill stod i ett hörn, stor och fryndlig med fågelbajs på kinden. Smuts heter en annan männ'ska som förevigats i brons. Jan Smuts. 

Vi iddes inte gå in i Westminster Abbey - kön var ofantligt lång, men tog lite bilder utifrån och besökte butiken. Köpte lite vykort och hängen att slänga i granen till jul. Det var inte nödvändigtvis just granhängen, men det är vad de blir hos mig. 

Vi letade oss till närmaste tunnelbana och åkte "hem" till Knightsbridge. Kvällens middag förtärdes på puben, mitt emot hotellet. "Den enda kvarvarande puben på Sloane Street". The Gloucester. Vad åt vi? Fish 'n Chips tror jag? Äh. Luncher och middagar flyter ihop. Kan ha varit nåt helt annat. Mjo. Det var det ju. Deras egen hamburgare blev det ju den kvällen. Och en pint ale. "Vad vill ni ha för sås?". Hmmmm. Det enda britterna äter är Ketchup och Mayo. Konstant. Vit eller röd smörja. Ketchup eller Mayo. 

På kvällen tog vi tunnelbanan till Euston och mötte upp avkommorna som gjort klart sitt event i Birmingham. Vi hade förlängt deras hotell med en natt och de fick ett rum på elfte våningen. Tyvärr på samma sida som vi redan bodde. Hade varit trevligt att få se andra sidan, mot Hyde Park. 

De var tvungna att byta hotellrum, då det första de blev tilldelade var fuktskadat vid badrumsdörren, med mögellukt som resultat. Rummet de fick var tre våningar ovanför vårt. Dvs samma nummer som vi men fortfarande på elfte våningen. 1113. Vi hade ju 813. 

Veckorna rusar iväg - fast förkylningen segar ner tiden enormt. Tyckte det var nyss jag skrev kryssblogg, men det är klart. Det var ju inte en hel vecka sen, då jag inte hade tid just då. Anna Charlotta ledsagade oss genom lite klurig- och skojigheter idag. 

Vi började med en uppmaning från Nordman. 

Så, släpp alla sorger
Vi går vidare
Låt det vackra va' det som gör dig svag
Ja, släpp alla sorger
Vi går vidare
Jag lovar dig, från och med idag
Finns inga sorger kvar

De tävlade i Mello 2023 med den. 

Efter nyckelharpan serverades ett stycke med trumpet. En farmarkvartett spelade en folkvisa. Eller ja, Art Farmer heter killen och melodin var Kristallen den fina. 

JayLo tog över scenen sen. Eller etern. Hon både sjunger och skådespelar. Jennifer Lopez. Kärlek kostar ingenting. 

Think you gotta keep me iced, you don't
Think I'm gonna spend your cash, I won't
Even if you were broke
My love don't cost a thing
Think I wanna drive your Benz, I don't (Ooh)
If I wanna floss, I got my own
Even if you were broke
My love don't cost a thing

En låt jag helt glömt att de gjorde, Herreys. De dansade glatt i sina gyllene skor i den medryckande Kom loss. Hörde lite av deras västkustska så de ploppade upp i "bild" också.

I kväll vill jag komma loss kom loss
Kapa varenda tross
Ja jag sa nu är det dags dra
Hey okay här finns det plats för dig
Loss släpp loss kapa trossen bakom oss

Originalet är en musikallåt från 1989, Footlose. För krysset ska vi ha en av de lösa och dansanta fötterna, en fot alltså. Med eller utan guldskor. 

Ja, upp-o-hoppa. Dags att vakna till liv. Västkust. Uddevallas Regionsmusikkår spelade en revelj, Svenska arméns revelj. 

O en merca har vi nuddat vid tillsammans med JayLo ovan. Nästa låt var Mercedes Benz, inspelad av många, men dagens version var med Janis Joplins hesa och oefterhärmeliga röst. 

Vivaldi skrev nästa stycke, Mandolin Concerto in C Major. Vid mandolinen fanns Avi Avital. 

En annan låt som många artister lagt sin röst på, är Dancing in the Street.

All we need is music, sweet music
(Sweet, sweet, sweet, sweet music)
There'll be music everywhere (Everywhere)
There'll be swinging, swaying (Swaying)
And records playing (Playing)
Dancing in the street, oh

Dansade på gatan idag gjorde Martha Stewart. Eller idag och idag. 1964 var det. 

Lite annan typ av dans gör Mumin och hans vänner. Mumindans letade jag texten till, men allt som kom fram när jag sökte var Mumins signaturmelodi Tove Jansson skrev. Kan ju sätta mig och skriva av texten, men är alldeles för förkyld för att idas. 

Bandstarter heter nästa låt och den representerar indie-genren. Gil Ofarim? 

En IDOL på det. Moa Lignell sjöng Klassiska ballader. Ja, låten heter så. 

Så tog vi oss upp till "hemma". Shanes är från Kiruna. Eller Tuolluvaara om man ska vara riktigt petig. 

Chris Craft number 9, you're welcome aboard
(welcome aboard)
Chris Craft number 9, I'll show you the way
(show you the way)

O sista låten handlar om pengar. 

It's all 'bout the money
It's all 'bout the dum dum da da dum dum
I don't think it's funny
To see us fade away
It's all 'bout the money
It's all 'bout the dum dum da da dum dum
And I think we got it all wrong anyway

Meja. 

O med det säger jag tack för idag. Hoppas ni klarar er från de här förkylningarna. Jag var sjuk hela januari och har återigen en snorkran som står vidöppen. Atchjoo!