Jag är galen i choklad. Speciellt en viss tidpunkt varje månad. Just nu känner jag godissuget så det är väl på gång igen. Eländes elände. Med långa Narviksturer annalkandes. *suck* Fast det går lite fortare att ta sig från punkt A till punkt B med Rc & godsvagnar än I-Ore eller Dm3 & malmvagnar.

Har en klippdocksvän i Estland och hon skickar små saker till mig ibland. Gullig är hon som bara den! Ritar världens mysigaste klippdockor. Senast jag fick ett tjockt brev från henne, låg det lite extra godsaker i. Bokstavligen. Hon skickade estländsk choklad. Mumma. Sitter just och trycker i mig en vit choklad. Såndär yoghurtchoklad med frukt i. I den här är det blåbär. Gott Gotti-GottGott.

En annan jag fick - "vanlig" choklad med nötter, var inte lika god som vår svenska är. Eller den norska. Jag är GALEN i Fazers "blå" chokladbitar. Gärna med Marianne. MMMMMmmmmmmmmmmm. Nä, det var ju den andra.... ;)

Läste just en kommentar hos Ulrika om hur "sörlänningar" uppfattar en del saker :-)

(har varit en sån själv -  sörlänning)

Vi häruppe åker NER till Umeå. Totalt ofattbart för många.

Jag har alltid haft långt till Umeå. Det var 60 mil från Falun. Tycker det var jääääättelååångt. En av pappas kusiner och mina tremänningar bodde där. Bor där än, tremänningarna då. Kusinen är borta sedan några år.

Idag bor vi närmare Ume. Fast det är FORTFARANDE 60 mil dit. Men det känns närmare. Konstigt.

Avstånd blir annorlunda häruppe.

Min kompis i Falun träffade en kille från Stockholm och gifte sig så småningom med honom. Vi skulle på bröllopet och jag åkte med hennes föräldrar och syster. Vi stannade till efter halva vägen o fikade. Sen frågade systern om hon skulle ta över ratten. Är det jobbigt pappa? Va?!? Det var inte 15 mil kvar ens.... Hmm, inte ens 10 om jag minns rätt. Det är 23 mil mellan Falun o kungliga huvudstaden. ungefär. Eller 25. Ingenting.

Här har vi 10 mil till närmsta stad, som en Kirunabo med lite självaktning bara passerar på vidare resa. Tyvärr har vi tandläkeri och förlossning o annat där så en del måste ju stanna under längre tid.

Sen är det minst 35 mil till en stad med någon form av butiker och annat. Inte från grannstaden, utan härifrån. "Räknar som" inte grannsta'n riktigt.

Stockholmskillen igen då. När vi berättade att vi var från Falun (jag var nämligen med på Grönan den magiska kvällen det sa klick mellan dem, det formligen sprutade gnistor) fick vi frågan...

Falun... Hmmm.. Det ligger nånstans där vid Umeå/Luleå va?

Himmel o plättar. Vet du hur långt det är till Umeå? Och för den delen hur långt det är mellan Umeå och Luleå?!? Voj Voj.

Idag är de skiljda, men det hade väl inget med det här att göra :-)

Om vi har stora problem med nåt medicinskt, säg en tidig förlossning eller en stor operation, måste man till Umeå. Det är vårt stora regionssjukhus. Och nu pratas det om en jääääätteregion som ska sträcka sig ner till Östersund och eller Sundsvall. Säger bara det. ÄR DE INTE KLOKA?!?????

Tro ingen fattar hur stora de avstånden egentligen är. Umeå är faktiskt nog långt borta även om det känns närmare med dessa 60 mil från norr än de gamla 60 milen från söder.

Sinnessjukt. Pratade med E-pigan om dagens inlägg och hon frågade om jag visste vad fobi för långa ord heter... Inte en susning. Håll i hatten nu:

Hippopotomonstrosesquippedaliofobi

eller på engelska/grekiska:

Hippopotomonstrosesquippedaliophobia

Vad nu monstruösa flodhästar har med ordrädsla att göra...

Tänk att vissa ord ska vara så svåra att stava - eller uttala.

Kom in på detta genom pseudonym. Kan vem som helst snubbla på. Både tangentvis o tungvis.

Och varför i fridens tider det heter dyslexi?? Finns det något en dyslektiker inte kan få till, är det väl stavningen på dessa ord som beskriver dennes tillstånd??

En kompis till mig (tyvärr bortgången för några år sedan, i en olycka) hade problem med ett ord en gång. Han skulle beskriva en person. Hon är biblo... bibol, bibl... äh, en sån där som jobbar på bibblotek. Inte lätt det där. Bibliotek eller bibliotekarie har lite tungvrickarstatus.

En av våra lärare hade stora problem med ett av våra SÄO-begrepp; Baliskongruensfel. (Känn på den du!) Han sa alltid baliskonkurrensfel. Visserligen konkurrerar balisen med signalen och fel uppstår i ATCn, men det är inte rätt och JTF-termen idag är Balisöverensstämmelsefel. Många ord är utbytta. Som jag skrev, Begrepp kallas idag Termer. Många tavlor och skyltar är signaler. När man äntligen lärt sig att det heter tavlor på järnvägen, det som heter skyltar efter vägarna.... ja då ändrar de hela konceptet och de blir signaler! Det är de skyltar och tavlor som ger ett besked i ATCn (Automatic Train Controll) - vår lilla autopilot. Föraröver-vakningen som håller koll på att vi gör rätt och stannar tåget om vi exempelvis somnar.

Annars är våra säkerhetsbeskrivningar fulla av krångliga tungvrickarod. Långa, sammansatta ord som får vilken särskrivare som helst att tappa andan av över-ansträngning.

Dvärgsignalsluttavla.

Vägkorsningsförsignal. Den kan dock förkortas till V-försignal och heter i JTF Vägskyddsförsignal. Vet inte om det är så mycket lättare att säga just vägskydds-försignal än vägkorsningsförsignal, men v-försignal är klockren.

Växlingsdvärgsignal och Medgivandedvärgsignal. Långt o krångligt.

Lite som

Sex laxar i en laxask,

eller

Sju sjuksköterskor skötte sjuttio sjösjuka sjömän.

Stoppa pepparkorn i en kopparpanna.

Packa pappas kappsäck.

Vad i jisse namn sysslar bg med idag? Eller är det bara hos mig det bänglar o krånglar?? Har hängt sig x antal gånger idag och plötsligt försvinner bg helt. Skickade en kommentar hos en vän men det hände ingenting. Så försvann alltihop. Sen plötsligt fungerade det igen o min kommentar hade gått iväg - nästa gång jag öppnade hennes sida kom nämligen "din kommentar visas så fort den godkänts" - ja, ni vet. Underlich. Skumt.

Skickar det här o hoppas det funkar nu.

Skrev oibockad i ett inlägg alldeles nyss. Nej fel, jag redigerade dit det nyss, inlägget är ett par timmar gammalt vid det här laget - onytt.

Och detta lilla o är vad detta inlägg ska handla om. Pitebor är världens roligaste människor. Tycker maken i alla fall som härstammar därifrån. Lulehassafötter (Håsa´faot) har han inte så mycket till övers för (sorry alla MINA lulevänner - kan ju inte jag rå för).

Piteborna använder o till mycket som inte hänt. Med STOR reservation för att jag är värdelös på att stava peitmale rätt!

~ Är du hungrig?

~ Ja, jag har oäti'.

Ovari. Man har inte varit dit än, vart man nu tänkt sig... Eller ofari. Inte åkt än.

Osprungi - exempelvis en brännbollsspelande unge som inte fått göra sin runda än.

Osnuten är ju nåt helt annat (inte pitmål, inte ens pit-fiint). Osnutna ungar. Oftast grannens. Den där otrevliga grannens. Inte ens egna va? Egnas barn o andras ungar.

O, ni har väl hört om pitebon som for till London? Han kom ju aldrig hem igen. Gick in på en pub. Stod IN så fint på dörren. Det var bara det att på andra sidan stod det OUT!

Här är ett klipp med Euskefeurat:

Fy för den lede. Somnade sent igår kväll. Var uppe lite för länge för att det ska vara hälsosamt. Hade väl varit bra om jag sen fått sova hela natten, tills det klockslag jag begärde av min mobil. Men Icke sa Nicke. Vaknade av min granne ovanpå (har bara en granne i huset så det senare var självskrivet) som inte dansar på moln när han rör sig. Rör sig mer som en hjord upprörda zebror. Klampar och frustar.

När jag låg där i min halvdvala, känner jag så att det luktar brandrök. Sover med öppet fönster och helgens majbrasor kan inte ha brunnit ut - eller så har nån pappskalle fått för sig att elda skräp eller nåt. Hur som haver for röklukten rakt in i vårt sovrum och det rent av stack i näsan. Försökte sova. Hopplöst.

Sen kom maken hem efter nattens fiskeresa. Kikade på klockan. En dryg timme kvar. Aaarrrrgggggggghh!

Somnade in igen, nånstans där emellan tiden maken kom hem o klampade runt i lägenheten och det att han till sist gick o la sig. Vi har hallen mellan kök och vardagsrum utanför sovrumsdörren - OCH trapphuset på andra sidan - med grannens träskosteg, vare sig han har mjuka sulor eller inte... Kliver till sist upp. Äter frukost och väcker E-pigan. Som har ont i halsen IGEN! Varför tar det aldrig slut?? Inte nog med att tjejen har svårt att ta sig till skolan i vanliga fall, blir ju inte bättre av en kvardröjande halsinfektion. Som sagt. Två penicillinkurer såhär långt. Lutar åt att det blir operation till sist. Läkarna måste göra nåt åt det där.

Junior ligger i sin säng o sover o harklar sig. Ont i halsen o snuvig.

Äldsta flickan svär över sina marsvin som håller på att bråka konstant. Går inte att dela på dem o går inte att ha dem ihop. Hade hon haft en granne med ormar hade de nog gått den vägen för länge sen. Killarna har nån underlig pubertetsgrej för sig, så gamla de är.

O nu ska jag iväg för min sista JTF-utbildning. Koncentrera mig på viktiga saker som säkerhet för att jag ska få köra tåg efter sista maj. *puh*

Nåja, solen skiner i alla fall. En ljuspunkt i livets tillvaro!

"Det var väldigt var handväskorna blir små" sa en av mina lärare en gång...

Klasskompisarna informerade herrn vad det egentligen var.

Ett glasögonfodral. Inköpt på RUSTA! Magnetknäppning.

Jag tillhör ju den skara av människor som lider av förkortade armar. Sån't som händer när man passerat det magiska strecket F Y R T I O. Trodde jag i alla fall. Gjorde en synundersökning när Synsam fyllde sina 40 år och hade superrabatt på desamma. Hade inte velat lägga ut några större pengar "bara för att jag fått sämre läsförmåga". JoJo... Trodde man va.

Kvinnan hade mage att påstå att jag behöver glasögon JÄMNT! Jag?? Med hök-synen?!? Vad menar männ'skan? Ett par läsglasögon är allt som behövs. Hmmppfftt!

"Nej då, du är översynt och du överkompenserar på det"

Hmmm... Översynt? Det kan ju förklara höksynen, men bristen på läsförmåga. På nära håll vill säga. Fast jag KAN läsa böcker utan glasögon. Lite jobbigt bara.

Vaknar suddig i blicken varje morgon. Jättejobbigt. Har alltså accepterat mitt vardagliga glasögonbehov. Numer tittar jag knappt på dataskärmen utan mina brillor! Att läsa (och skriva) utan, är omöjligt. Mina ögon har vant sig vid att slappna av med läshjälpen.

Jag som tidigare har kunnat läsa den ytte-pytte-lilla stämpeln i nacken på en Barbie-docka utan problem... Nu behöver jag hjälp av kottarna för att klara det! Måste nog skaffa ett förstoringsglas som extrahjälp!

Mina glasögon då... Skitläckra. Brun sköldpadd med silverfärgad insida. Strasstenar. Liite feminint fjanteri måste man väl få ha - även till lokföraruniformen! Fast jag måste köpa mig några extra par. Några extra ja. Damerna på Synsam tyckte givetvis att jag skulle köpa brillor hos dem. Tack, men nej tack. En då, snart arbetslös mamma till tre tonåringar, köpa nåt så fjantigt som glasögon att läsa med, för tvåtusen spänn?? Nähädutack. Maken hade sniffat upp en internetsajt som vi besökte o där hittade jag dessa. Kostade, inklusive frakt från Hong Kong.... 165 pixarer. Nja, kanske lite svårt att räkna ut EXAKT summa, då maken beställde ett par extra åt sig samtidigt. De gick totalt på 900 spänn. Två par brillor i brevlådan för 900 kronor. Svårslaget.

Finns många bra sajter annars. Du lånar hem glasögon för påseende (av den som *kan* se då...) o skickar sen tillbaks dem, med eventuellt recept inskrivet i medföljande blankett - tom en penna följer med - för att sätta en prick på glasen för pupillerna. Skitenkelt! Och portofritt!

Jag kikade in på SpecSavers, Lensway och en till jag för tillfället tappat... (närminnet är sämre än synen! hahahahaaa). Satt en helgdag, säg torsda'n var en helgdag, vid fyratiden på eftermiddagen o tittade o beställde prov. Nästa dag låg ett paket i brevlådan för "avsyning". Fantastiskt!

Hong Kong-sajten? Zenni Optical.