*aaarrggghhhh*

Försöker komma in på SÖMen så jag ska kunna se mitt schema för december. Vill veta vad jag gör den första/andra. Slutar halvelva på kvällen den sista nov så det kan inte vara så mycket annat, än en sen svappis den 1a, en tidig svappis den 2a el en gälkasväng under natten. Men jag vill veta! SÖMen är inte tillgänglig just nu. Schemana ska ha varit utlagda inatt redan så det "kan inte vara" det att servrarna är upptagna av uppdateringarna. Kan ju vara GCs alla lokförare som samtidigt försöker ta sig in, vad vet jag. Men jag vill in!

Det står det i mitt schema idag. O i morrn. Såg att Psf hade försökt nå mig i fredags - på eftermiddagen.... Då hade jag slutat för läääänge sen. B. Jour. 8-15.12. 

Får hoppas på det då. Har då inte hört nåt annat. 

Gubben mår bättre nu. Blandningen av älgköttben med märg o julbord med allt vad det innebär av mat o alkohol kanske inte är världens bästa kombo för hans mage. När han dessutom har jobbat eftermiddagar hela veckan utan att äta ordentligt o inte tagit medicinen som han ska.... ja, då smäller det på lörda'n. Trist. Dock hade jag hellre tillbringat lördagskvällen i feststass o långa naglar nån annanstans, än på akuten i över fyra timmar. Speciellt med facit i hand. När han klagar över bröstsmärtor kan man inte ignorera det. Hade jag vetat att det "bara" var magen hade jag stannat på Western Farm o sett showen men inte fan stannar jag när han klagar på bröstsmärtor. Inte en chans. 

Har intagit morgonens andra frukost o hade en halv fundering på att krypa under täcket o sova bort förmiddagen. Har inte bestämt mig än. 

Kröp under duntäcket därhemma vid tiosnåret igår kväll o sov till strax efter två. Klockan stod på 02.50 men så länge iddes inte mina gröna hålla sig stängda. Det var bara att kliva upp o sätta på den redan laddade kaffepannan o starta upp datorn som Maken stängde ner igår för att se var mitt tåg var. 

Provade ringa taxi men det var fan inte lönt. De har ett journummer för färdtjänst och avtalskunder nattetid under veckorna, men efter en signal blev det tyst. Men va faaaaan!!!!!! Jag har ju ett tåg att passa! 

Äh, det var bara att ringa upp inkommande förare o be honom stanna till nedanför oss. Åkte med honom in till stan. 

Han tar över mitt tåg ikväll också. Likaså gör jag efter killen som tog över efter mig i Boden. Han har kortast dag av oss.... Betvivlar att samma sak händer i Vännäs men säker kan man aldrig vara... 

O Johan är i radion. Me like Johan. Är nog lite småkär i honom. Blir alltid så glad av att höra hans röst o sjuka humor. 

Nånå. 

Sova eller inte sova? 

Ska ta en sväng på byn sen idag för att se om jag kan hitta lite lösnaglar. Blir skitsur när jag alltid haft starka o fina naglar. Nu är de bedrövliga. Man får ju skämmas. Skivade o trasiga. Håller inte alls. SysterYster brukar använda billiga lösnaglar o de håller väl över helgen i alla fall. Vill ju vara fin när vi ska på kalojs här i Boden på lördag. 

Ska leta en liten väska också. Har sett en snygg på KappAhl, kanske det blir en sån? En liten partyväska att stoppa läppstift o mobil i. Världsliga saker. 

Men nu tror jag att jag ska ta en lutare. Läsa lite o vila ögonen - o hjärnan. O min snoriga näsa. Det var väl fan om det ska börja om igen. Det också. 

Atchjooo!!!!!! 

Jaadu, Gubbfan. Hon har så rätt. Inte en flinga så långt ögona når. Det är grått, trist o regnigt. En helt upp-o-ner november med Kirunamått mätt. Som Svärmor brukade säga, Det är som att stirra in i en kolsäck. Jag är inget jättefan av snö men vill ha marken täckt åtminstone så man får nåt ljus. O max åtta grader under nollstrecket. 

Jag lär nog få min skopa överfull vad tiden lider. Med både snö o kyla. Kanske det blir en snöfattig vinter? Naaaaaahh. Den kommer. Om inte före jul så innan april slagit till med vårkänslor i andra delar av landet.

Själv vill jag bara krypa under täcket. Sitter med en headache from hell - igen. Den tiden i månaden. Jag tror alltid att det är för att jag tagit ett glas vin för mycket - eller inte. Visserligen blev det en whisky i lördagskväll också men den lille (lillingen) ska inte påverka skallen som den bankat o bråkat resten av helgen. O idag visade det sig förstås varför. Har inte koll på almanackan. Den där jävla menscykeln är ur led i alla fall. Tror jag. 

Idag börjar ungarna jobba igen. Junior går tillbaks till skolan efter en veckas lovarbete men Lillkullen o Kråkan börjar sina skift på ällkaabee igen. Jobb över jul. Fint. De tjänar snygga slantar på det. Fast de går olika skift nu o inte samma lag som i somras. Den ena tar över när den andra går hem. Höll på att bli lite problematiskt då Kullens bil tappade stötdämparen häromdagen. Eller tappade. Nej, den gick sönder. Då vi är rädda om våra ungdomar vare sig de är våra eller bara till låns, beslutade Maken o jag att skicka den till Bilhälsan för översyn. Vi offrade lite pengar från nya bilen Maken funderar på. De trodde det skulle ta två veckor att få hem reservdelar. Besvärligt med en bil till ganeserna.... De går ju omlott o inte med skarv. Men så ringde de från Bilhälsan o sa att bilen var klar. Redan efter ett par dagar! WOW. Så nu kan de fara omlott till jobbet. Nema problema. 

Fast nu ryker all min skjuts i stället. Nä, men en del. Nåja. Det ska väl ordna sig på nåt sätt. Om inte annat får man väl ringa taxi. 

O där kom posten. Min que att resa mig - o hämta en kopp kaffe till också. 

Ja, så såg de ut inatt, stenarna på bangården. Glashalt. Var livrädd att gå över spåren till mitt tåg.

Halka inte. Halka inte. Halka inte. 

Halkade inte. O tog mig upp utan större problem - tack Tompi för att du inte låste dörren. Fast det hade nog inte varit jobbigt att ta sig upp o ner för trappstegen ett par gånger heller. Det är nåt helt annat att "backa ner" för en trapp än att gå ner. Foten håller bättre om man backar ner - vilket är det sätt man tar sig ner från en lokhytt. 

Tog mig till Boden utan malörer o var såpass tidig att jag hann med det tidiga persontåget hem :)) O detta trots ett par stopp för E-skydd och vänta på mötande malmtåg. Om jag såg rätt var det en av mina gamla handledare. Skickade ett sms men fick inget tillbaks (tror jag, ett tag sen jag kollade men han skulle nog ha svarat). Fast persontåget var såpass sent att jag hade hunnit med det, även om jag kommit in något sent själv. Nattåget från Stockholm var sent i morse. 

Mitt största aber idag var att vagnen var knökfull av svarta väskor. Hockeytrunkar. Med vidhängande tolv-åringar(?) på väg till Kiruna för nån hockeycup. Sena förstås, så de var tvungna att lämna WO för första matchen. Ynglingar, mammor, pappor o lagpersonal av nån sort. Ledare förstås. En m a s s a folk. 

Gubben var skitsur när han hämtade mig för att jag inte kom ut direkt o han hann flytta bilen. Ringde honom o sa "STÅ STILL!!!"

"Var är du?!?"
"SÅG DU INTE MYRTÅGET SOM RANN UT UR VAGNEN?!?????".
"Du hade ju kunnat smita emellan".
Jo, tjena. Stora jävla hockeytrunkar, ivriga - o HUNGRIGA tonåringar (knappt) o en OND FOT?!? Nähädutack. Jag satt kvar tills kön ringlade ut. O fick en grump på köpet. 

Var nåt jävla teveprogram han skulle se slutet på. Men förlåt så jävla mycket att jag ville ha hämtning då för fan. Hade väl kunnat gå om det var så jävla illa.

O skitsamma att jag hade ont i foten. 
Skitstövel. 

Varför kan man inte säga nej? Eller få de där jävla psf att göra som JAG vill? Eller nä, det var lite orättvist. Jag är ju ledig nästa helg. 

Min fot är inte bra än. Kliar som fan för att bandaget har knölat ihop sig o där det varit knöligt kliar det. Klart som fan. 

Nu var de utan förare till tiiiidiga godståget inatt o för att jag ska få slippa växlingsturen på måndag.... - fick jag ta det i stället. Men förbannat. Hade väl för fan kunnat få byta med svappissvängen på måndag i stället?!?? Nähädå, då ger de mig ett tåg som ligger jäklat preciiiiis inpå min friskskrivningsdag - o fridag på det. O jag som suttit upp till två varenda jävla natt den här veckan. Nu har jag tolv timmar på mig att somna om, klara av min nattsömn o vakna igen för att köra ett jävla tåg till Boden. Jag är inte alls rädd för att köra skiten. Det är inte det. Men fan om det händer nåt. Tänker inte trampa banvall. Inte en jävla meter. Får hålla alla fingrar o icke-blåa tår att det går smärtfritt och att inget oförutsett händer.
Fan fan fan fan. 

Sverker har namnsdag idag. Kanske jag ska ringa PLUS? Nej, fan. Han har ju slutat. 

*beeeeeeeeep*

$"#¤%€¤%#"¤%"!#Q"#¤%&#¤%"!#&#¤&/"#"¤!"&YU¤/#&% 

Eller SATAN I GATAN vad jag har ont i foten. Eller snarare vristen. 

Mitt tåg var inställt men jag åkte på att hjälpa ett par kollegor på växlingen att flytta ett tåg en driftplats bort. Ingen av dem har Rc o med mitt inställda får jag ju Tjänst Motsvarande - eller jour. Inga problem. Tog tio minuter. Att köra tåget dit det skulle. Med klargöring o växling o mer växling o rundgång tog det väl en o en halv timme eller så. När så allt var klart o tåget parkerat enligt - förhoppningsvis - konstens, eller järnvägsbolagens alla regler, gick jag mot bilen. Klev över sista rälen mot diket o ..... snubblade.

Vetefan vad jag klev på. En stor sten? En slipers? Kanten på kabelrännan?? Nåt var det o benet vek sig under mig.

Ont som FAAAAAAAN.

Hoppade på ett ben över diket o klev in i bilen. AJ. AAAAAJJ. Var tvungen att byta sida i bilen för bältet hade fastnat bakom sätesryggen där jag satte mig. AJ igen. Aj som fan. 

Killarna körde hem mig o när jag kom innanför dörren o tog av mig skor, byxor o strumpor visade sig en extra knöl. Nej, fotknölen var extra stor. Som en halv tennisboll extra ungefär. Fram med frusna grönsaker o slänga dit en stund. Junior fick sedan hjälpa mig linda om fotleden. AJ SOM FAN. 

Måste skriva ett synergiärende av det här men när får jag en chans till det nästa gång? Har en tur i morron natt. Får väl se hur foten ser ut tills dess. Kanske svullnaden går ner. Just nu vet jag inte hur jag ska sitta. 

*suck*

Kikade in på COOP i Boden igår o där fanns den. Aladdin mörk. Men inte fan har den hittat till Kiruna. Var just till storCOOP här i stan (interjöör som kiruneserna kallar den, då det en gång i evigheten har varit en OBS Interiör-butik - själva Interiör-delen försvann för sådär en hundra år sen, eller femton men namnet lever kvar). Sextiotvå pixarer. Jag vill ha min mörka Aladdin! 

O apropå Aladdin, har Bamboo varit till veterinären idag. Dock vet de inte vad som fattas honom. Han piper när han andas. Stackars liten. Gamlingen. Men tigger godis gör de när jag kommer ner. O låter sig klappas. Aladdin har inte alltid varit jättetjålig men han låter sig klappas. Bara han får en godisbit. 

Min tur till svappis blev en bra en till slut. Hade tåget på KMB så det var bara att beställa en taxi o ta sig tillbaks dit då. O ällkå har börjat svamla att är man fler i bilen måste alla kliva ur o gå genom snurran - för att var o en ska korta ut när de lämnar området. Ja, men va fan....? Ska de sätta upp en pling vid Infartssignalerna till KMB o Kiruna C nu också då? Vi lämnar ju området då. O ibland kortar vi inte ens in oss på området, om vi kommer flera samtidigt. Storhetsvansinne. Varför i hela helvete skulle vi flytta ut dit alls? 

Jag mötte gubben i grinden när jag kom i eftermiddags så jag kortade inte in mig. Deras taxi kom precis när jag skulle in o det ramlade ut en massa gubbar o jag gick in samtidigt. 

Däremot kortade jag ut mig när jag gick senare - efter turen. Vad ska de göra åt detta? Vissa dagar - som idag hade kunnat vara, återvänder jag inte till sjb alls efter turen - norsken eller kollegan avlöser vid en signal o jag går hem. Va fan ska jag ut på industriområdet att göra igen? Då har jag kortat in men inte ut. 

Hur som haver, kortinloggningar åt sidan. 

Jag hade tomskrotvagnar ner till svappis. Skitvagnar med sth sextio som följd. De parkeras därnere tills de kommer på att hoppsan, vi behöver visst vagnarna trots allt.... Vi kopplade loss vagnarna från loket, jag bytte ände - o for hem! Ibland är det sweet. Har varit hemma i flera timmar redan o vi har hunnit handla (sökte en bok om Abisko SvågerTvå söker men den fanns inte, lika osynlig som Aladdin mörk) o än har min avgångstid inte infunnit sig. 

Så kan det också vara. Ibland.