Sitter o tittar ikapp årets julkalender. Den började lite trevande tyckte jag men de har vunnit med tiden. Intressanta program o det är så kul att höra barnens videodagböcker genom årtusendena. Åsså har de ju varit i Falu Gruva. Fast bara i Stora Stöten. Har just sett Gustaf III som barn. 

Ska se om jag kan lyssna på Månsaråttan också. Få se vad Carl Bildt har hittat på. Eller de har hittat på åt honom. Radiokalendern kan man ju ladda ner o lyssna på senare. Tevekalendern har man bara en månad på sig att se. 

Maken drar på sig skorna. Dags att leta ny frys.... *huff* 

Sonen tog mor med sig på bio ikväll. Vi var o såg del VII av Stjärnornas Krig. Så ett par scener ur The Big Bang Theory häromdagen o Sheldon som sett fram emot Star Wars-filmen hade annat o göra, men såg säkert stjärnor han med, tillsammans med Amy. Båda såg ut att tindra i alla fall. Resten av nördgänget låg närapå saligen avsvimmade i en biosalong medan deras antagonist som inte ens gillar Star Wars sa "Det här var bättre än jag trodde" - samtidigt som Sheldon sa samma sak till Amy, eller mer rakt ut i luften o Amy log fånigt, med stökigt hår o rosiga kinder. 

Amy har ju spelat Blossom i en serie för tjugofem år sen o alla utbrister, Va är det hon?!?? Ehhh. What? Vet ni ingenting? Mayim Bialik vet oftast vad hon snackar om i sitt lab som Amy. Hon är ju faktiskt forskare, med skådespeleri på sidan om. Fast hennes riktiga jobb handlar om psykosociala beteenden. OCD. Lite vad hennes pojkvän i serien har men de andra lider av... Inte Sheldon själv för han är felfri :) 

Men hur som haver. Star Wars VII. Voj Voj. Ett år till nästa film. En del frågetecken kring karaktärerna men en del gissningar eller aningar finns. Den här filmen var mer som Star Wars V, dvs andra filmen. Marknära fighter, med inslag från första (fjärde) filmen. Klart godkänd! 

Det var den mest underliga erfarenhet av en biofilm jag någonsin upplevt. Sonen o jag har just kommit hem efter att ha sett slutet av sagan om Härmskrikan. Hunger Hames, Mockingjay part 2. Mycket underligt. Två timmars närapå total tystnad i salongen. Inte ens Harry Potter o Dödsrelikerna del 2 var lika gravallvarlig, fast man var fullt medveten om vad som skulle hända i den. Såg slutet av den häromkvällen förresten. På norsk teve. Batman och Maleficent gick helt OK att se på norsk kino, men Harry Potter...? Han är väl den enda i hela filmen som behållt sitt originalnamn. Galtvort. Humlesnurr. Professor Slur. Nilus Langballe. Hermione o Ron heter också nåt annat men jag har glömt vad. Jakob Potter. Lily heter i alla fall Lilly. Malfoy har bytt namn. Goyle.
Men hur som haver. Härmskrikan. Tyst som i graven. Några fnittriga snorungar längst ner. Annars var det tyst.
Jag vet inte vad jag tycker om filmen. Blev lite (mycket) konfunderad i slutet o måste nog se om den för att fullständigt fatta vad som egentligen hände. Eller läsa boken. 

Det är så kul att slå upp Facebook på mobilen o se alla härliga grattishälsningar trilla in. Hade ett par hundra grattis när klockan slog tolv. Jag har ju så vansinnigt många vänner. Det är ofantligt många av dem jag aldrig träffat i levandes livet utan de är cybervänner, många av dem sen mer än 20 år tillbaks, de flesta genom docksamlandet. Det är som gamla tiders brevvänner. Fast i cyberandan blir det så många fler, än om man skickar ett brev man får svar på en gång i månaden i bästa fall. Jag hade brevvänner i Canada, Australien, Korea, Frankrike och Finland. Har säkert missat nån. Vi skickade små presenter till varann o skrev om vardagen i en tonårings liv i allmänhet. Preteen tillome. Tweens. Fast det ordet fanns inte då. Jag minns inte när jag fick mina första utländska brevvänner. Hade några inom landet - o även inom Faluns gränser före dem. Folk man träffade endast under sommaren på det dagkollo vi var. Under vinterhalvåret vad det vykort som skickades från när o fjärran o ibland ett brev stoppat i ett kuvert för att man ville dryfta saker ämnat endast för adressatens ögon. For Your Eyes Only för att knyta an till gårdagens händelser. 

Oj vad jag gillade filmen! Jag är lättroad i allmänhet o gillar ofta det mesta jag ser. Trillar som en fura. Falling in love så att säga. Men SPECTRE ÄR bra! Skitbra. En del våld o pangpang o stora explosioner men vafan. Roger Moore sprängde en o annan station i bitar också, om det så var under vatten eller i rymden. En del humor i min stil. Småfnittrade för mig själv :) Fick en o annan armbåge av Dotra men man måste ju få ha kul! 

Har köpt mig en Canon-tidning så nu ska jag kika o se om jag kan få lite tips om nattfotografering. På fram-sidan fanns en EOS 760D. E-pigan vill ha en ny kamera o den modellen är kanon, om man säger så. 

Solen skiner, dagen till ära men min rygg vill inte släppa taget om det där onda. Inte riktigt o helt o fullständigt. Annars håller jag tummarna för att min tur är inställd inatt. Inte för att jag inte vill jobba men för att jag kommer att vara aptrött. Att köra upp (ner) till Narvik är en sak o passa hem men inatt är det min tur att styra hem skeppet. Vaknade vid niosnåret (faktiskt tidigare men vände mig o somnade om i väntan på att mobilen skulle väcka mig 0920), trots att jag gärna hade sovit en timme till, eller tills jag vaknade för egen maskin. Nu stod det taxi på schemat för dagen, hämtning av son vid bussen kring halvtio o under tiden jag gick på muggen hann han ringa fyra gånger. Han ringde igen o jag meddelade att jag klivit upp fyra minuter tidigare. Kommer! Jag hann till stationen innan bussen rullade in. Men är just nu sketatrött o får jag inte sova nåt inatt, blir det ännu ett 24timmarskift innan man får krypa under täcket. Tar mig nog till hotellet inatt o sover nån timme i säng innan hemresan. 

I dag finns det två turer jag skyr som pesten. Fortfarande den där vidriga KOS-trippen men även denna - när man kör hem. Att köra till Narvik är nåt helt annat. Har suttit o surrat med föraren som kört hem ett par gånger (Isse) o det funkar bra. På det viset håller man varandra vakna. Får se hur jag gör inatt. Lutar åt en lutning i bakhytten... Fast ryggen tar stryk av det o den är som sagt inte bra som det är. Vilket jävla liv. 

Blev tvärtrött så jag la mig o sov en stund. Blev lite för sen sänggång inatt o för tidigt uppvak idag. Men jag tog ikapp Så Mycket Bättre. Ikväll vankas det annat. Såg att de visade Skyfall på teve igår. O Casino Royal gick häromkvällen. Kan ha varit i olika kanaler, det la jag inte märke till. Ikväll blir det mer Bond. Spectre. Skoj Skoj Skoj. Om vi bara tar oss dit. Är ju svinhalt i Kiruna. Folk åkte skridskor på gatorna på lompis igår! 

Har radion på bredvid mig o de spelar just ledmotivet ur senaste Bondfilmen. Lite falsettsång av...? Writings on the Wall. Det sas ju länge att Adèle skulle göra även detta ledmotiv men det är den unge Sam Smith som sjunger. 

Aftonbladets nyhet var alltså fel. Skräll. 

I helgen kommer Spectre till Kiruna så jag bestämde mig för att spendera måndagkvällen med Skyfall. Bästa Bondfilmen. Börjar knappast klassiskt med Ola Rapace som rysk skurk på motorcykel o tågtak men slutar fantastiskt klassiskt med stoppad dörr o Miss Moneypenny i receptionen. I klassisk blå klänning till det, fast med nytt snitt. I löööv Skyfall. Trots att de sköt Bonds gamla Aston Martin i bitar. *huff* 

Spectre är sista filmen med Daniel Craig som Bond. Jag gillade inte hans första Bond när den kom. För mycket våld. Det var mer en ordinär actionrulle än en Bondfilm. För mig blev Pierce Brosnan epitetet för Bond. Han var mixen av de gamla o moderna Bondfigurerna personifierad. Klassisk o modern samtidigt. Snygg och smidig. Jag älskar Sean Connery o avgudar (avgudade) Roger Moore. Han var "min" Bond. Den jag växte upp med. Gillade inte Timothy Dalton sådär jättemycket o George Lazenby passerade som en parentes i Bondhistorien genom I Hennes Majestäts Hemliga Tjänst. Vaddå Bond gifter sig?? Nä, ta o kamma till dig, som sköna Elisabeth brukar säga. Men Daniel Craig har vuxit som Bond. Jag ÄLSKAR Skyfall. Blir Bond svart nu? Miss Moneypenny blev ju svart... Helt galet. 

Menjahaaaja. Mitt tåg i morgon har varit instället i dagar. Fick information om det i ... fredags? Av PsfE. Vi har möte i morgon bitti kl 9. Det hade jag gärna gått på. Dock skulle mitt tåg ikväll gå o att ta sig hem till det mötet hade inneburit att vänta ut ett återvändande nattåg för att sitta aptrött på mötet. Eller sova ut på hotellet, ta persontåget hem o inte alls hinna till mötet - då det hinner sluta innan jag ens lämnar Narvik. Så tittade jag till förarlistan o ser att mitt tåg är rödmarkerat. Ringde Op. Jodå. Så hotade han mig att Psf blev skitglada för att de fått en sjukskrivning. "Tror inte det var ett av våra tåg". Menvafan? Jag har inte kört Rc på ett år. Om det ens räcker. Vet inte när jag körde gods senast. Kikade igenom schemalistan. Hittade bara två tåg jag skulle kunna köra, båda malm. Avvaktade tiden för skisftstart. Inte ett ljud. Äh. Han bara drev med mig. Får komma ihåg att sätta mobben på jourljud ifall det ringer. O där var det gjort. I bakgrunden snurrar Johan Falk. Surrar Johan Falk, kanske. Ett jäkla liv är det i alla fall. O fullt krig. Arier mot blattar. Snutar mot allihop. 

O jag kan nog gå på mötet trots allt.