Morkullan sträckar igen. Man hör dess knirpande ("knisp" & "knorp") när den passerar sent på kvällarna. Vi har ett sträck rakt över vår gård.

En gammal pojkvän hade en ännu "gamlare" labradorhanne som var näst intill stendöv. De var ute o jagade och jycken hade fullt sjå att andas. Han flämtade och frustade. Hörde sällan att man sa nåt åt honom. Så plötsligt kom en morkulla flygande och jycken stannade upp. Tvärnit. Lyssnade på morkullan när den sträckade över. Det ljudet missade han inte. Väntade på eventuellt skott. Var inte riktigt tid för morkullejakt så han fick vänta till senare tillfälle.

En dag (kväll) för nåt år sedan satte sig en pippi på bodataket och jag fick den på bild. Den brukar inte ha tid att stanna hos oss utan flyger bara rakt över skogen med sitt säregna ljud. Maken skällde på mig och sa att det INTE ALLS är en morkulla utan kusinen enkelbeckasin.

Morkullan har kortare ben - och skulle aldrig nedlåta sig till att parkera på ett hustak! Ränderna på huvudet är olika. Morkullan har tvärgående ränder, enkel-beckasinens går längs med. O det gör de på denna pippi :-)

Man böjer sig för den som vet.... Bilden således redigerad!

5 juni 2005

Den här rackaren har bråkat med våra fågelbord mer än en gång. Ja, nu inte exakt den pippin på bilderna, men en annan nötskrika. Eller flera.

Vi satte ut en påse hasselnötter åt småfåglarna en vinter. Den fick hänga i några dagar, tills ett gäng nötskrikor kom förbi och insåg att det fanns kråkmumma i träden. De slet o drog i påsen tills de fick ner hela innehållet på backen. Smack, sa det när nätet sprack o nötterna for ut. En flock lyckliga nöttjuvar fladdrade runt gården och kraxade glatt.

Maken försökte hitta på nåt för att undvika mer nöttjuverier.

Han satte upp en nötpåse under ett lock till en godisburk. Ni vet en sån där man kan få med sig hem från affären som de får lösgodis i. Borrade hål i mitten av locket o satte tråden där o band nötpåsen under.

Denna lilla åtgärd struntade skrikorna i. De tog sig in under locket och fortsatte käka nötter för mesarna o sparvarna. Hmmm.... Vad gör man då?

Äh, vi tar BURKEN o sätter påsen med burken som "tak". Sagt o gjort. Burken fick ett hål i mitten dit vi trädde tråden och hängde nätpåsen med nötter under den upp-o-ner-vända plastburken.... Frid o fröjd. Några dagar.... Sen kom de rackarna på att man visst kan ta sig in under burken. Lite trixande med de stora vingarna - MEN DET GÅR!

De satt lite fint på en gren i björken bredvid o så tog de sats o kastade sig ut i luften o gjorde en kullerbytta in under burktaket. Ibland hittade klorna nätet, ibland missade de, "snubblade" i luften o fick börja om.

Nä, nu jäklar tänkte Maken. Han tog in burken, borrade ett litet hål i varje hörn och satte fast en kort kedja i hålen. Nu jävlar. Vi tänkte att kanske talgoxarna blir rädda för kedjorna som rasslar i hörnen... Nej, då det gick bra. Småfåglarna brydde sig inte ett smack. Och hur gick det med nöttjuvarna? Jodå. Ä-n-t-l-i-g-e-n nåt de inte rådde på. Det blev FÖR äckligt med en kedja som tar i vingarna när man kullerbyttar sig in under burken.

YES! Slaget om nötterna var vunnet!

En av våra vackraste kråkfåglar.

Ser ni vad det är?

*

*

*

*

*

*

En titt på något närmare håll då..... :-)

          Grönsiska                    &                      Ekorre

När det ändå snöar idag (fast inte hela dagen) tar vi en vinterbild. Det är uppehåll mellan nedfallen av dasslocksflingorna...

En av mina gamla fågelsessioner :-) Inget fantastiskt ovanligt, men kul ändå. En Större Hackspett kom o hälsade på vid fågelbordet.

Medan jag gjorde något högst kvinnligt efter dagens manliga slitjobb som lokförare... Nåja, skitsnack... Hur som helst. Tog bort nagellack o kikade samtidigt ut genom hallfönstret. Jisses, vilket liv! Björktrastarna är helt galna! Fast jag förstår dem. En stor fet kråka flyger runt bland träden här och trastarna blir helt rabiata. De flänger runt o jagar den betydligt mycket större kråkan och skriker och skränar. Skäller på honom allt vad de kan!

Man får inte ens gå till brevlådan när de är som värst.... För några somrar sen struttade jag runt hemma, duschade och gick sedan ut för att hämta in posten. Vi hade då en tokig trasthona som byggt bo på andra sidan vägen - bara sådär en fem meter från vår brevlåda, tvärs över vägen bara. Jag gick i godan ro och läste ett vykort jag fått, när jag kände mer än hörde honan komma flygande. Sen kände jag nåt annat. SPLASCH sa det på ryggen... Eeeeuuuuuwwwwwwww!!!!!!! Gick in och tog av mig min nytvättade tröja och tittade efter. Jodå. Fanskapet hade släppt en lång rännskit på ryggen på mig - med en halvsmält mask.... Var bara att snabbt tvätta av tröjan och kasta sig i duschen igen. Jävla galning.

Hon var heltokig på grannens hund också. Så fort han var ute med jycken kom den där galna trasthonan och attackerade. För att inte prata om andra grannars katter. Ett under att alla djur överlevde den där försommaren.

Nya galningar på gång - björktrastungar.

Ungar i efter-regn-gräs

Hittade en toppfågel till bland mina fotoskivor :-) Det här är en grönfink igen. 

Toppenpippi

Jag har suttit många timmar o lurpassat på allsköns (o mindre roliga) fåglar, men också (mer roliga) ekorrar. Här är ett par grönfinkar jag fångat på bild. Har fotat massor, massor, massor med fågelbilder vid fågelbordet utanför restaurangen på mitt förra jobb, och dessa kommer också därifrån. Fotograferade genom ett jättetjockt fönster. Det blir lätt lite distortion i fotona, med suddiga kanter på objekt osv. Har flyttat runt för att få så bra bilder som möjligt. Det är kanon att fota fåglarna där, för de störs oftast inte av vad som sker innanför rutorna. Skygga fåglar störs förstås, men grönfinkarna är inte så skvätträdda.

Fångad i flykten

Herr grönfink

Fru grönfink

Går igenom gamla fotoskivor och det dyker upp en o annan pärla.

Här en toppfågel av ovanlig modell :-)

Den närsynta bofinken Knut

Fast han kan väl inte vara så närsynt som sätter sig i toppen på en tall och spanar ut över nejderna? Om än en inte alltför hög tall... Och nejderna är sådär en tjugo meter... (åt det håll han tittar)