För ett år sen... September 2008 i Dalarna. Vi var där o gjorde säkerhetsdelen av vår förarutbildning. Jag stannade oftast kvar i Dalarna över helgerna för att umgås med familjen. Mor o far o SysterYster. Bröderna hann jag väl inte alltid med :-) Syrran o jag for på svampletarturer i skogarna runt Enviken/Svärdsjö och hälsade på vänner o bekanta.

Bilderna nedan är ett axplock o blandning från en fäbod, såväl som omgivningarna runt hotellet i centrala Borlänge. Härliga höstfärger! Det saknar vi häruppe! Vi har mest björkar och deras färg varierar inte så mycket. I Dalarna finns en uppsjö av olika träslag, vilket ger en betydligt rikare flora av färger när löven börjar gå mot slutet av sitt årliga liv.

Ytterligare några från Långträsk. Färgerna ändrades under några minuter när solen gick ner.

Lite av det jag fotograferat i september. Månen är från mitt hotellfönster i Gällivare. Rälsfotona tagna mellan Gällivare och Kiruna - eller tvärtom. Beror lite på hur man ser det :-) Sjöbilden är tagen från loket, en väldans blåssssig dag. Vita gäss? Nä, mer åt svanhållet. Fast det syns dåligt på fotot. O ÄNDÅ står minst ett av vindkraftverken still.... Fantastiskt. Vassbilden är från Långträsk. Morgonsol.

Såhär ser stället ut där jag befinner mig. I kvällsljus. Vackert så man nästan dör.

Och morgonljus.......

Makens stuga är omålad....

Nåja, inte så många bilder. Ett par stycken... 

Ögat, den lilla sjön längst ut på udden.

En törstig Tarzan. Hoppas han dessutom tvättade bort gecket ur rumpan...

Tvenne ekorrar. Mor o .... ehhh barn. Mamma tv, barnet th. Lever ett farligt liv här på udden.

Ännu en bild på björkbeståndet precis utanför överliggningen i Björkliden. Jag fick inte till bilden som de andra men jag har konstaterat att jag har olika vinklar på alla tre fotona... Den här är klippt med "längre avstånd" än de tidigare.

Rallarrosorna syns knappt, men de har tappat sina rosa blommor och har börjat dra i rött.

Samma björkar 28 maj  och 23 maj.

Vi blev stående på värsta driftplatsen (stationen) av alla i väntan på ett par tåg. Det är en låååång o brant uppförsbacke man ska tråckla sig uppför efter utfarts-signalen... Passade på att ta några bilder på Kaisepakte. pakte=stup och det ser ni ju tydligt här... Stupet är ca 84 meter rakt ner på högsta stället. Det sägs att det spökar på toppen - en gammal samekvinna (eller lappkärring som min gamla vän och just lappkärring skulle ha sagt om hon inte lagt pannan på köksbordet och somnat för alltid i våras) har hoppat ner där i olycklig kärlek eller nå't sånt. Om man går upp i en speciell ravin (på andra sidan av berget från bilden sett) blir det regn. Man stör henne!

Hur som helst är det en säregen klippa och ett landmärke efter Malmbanan.

Lite kvällssol bland norska fjällen

Tyvärr kommer inte den något mer aprikosa nyansen fram ordentligt, men det är vackert ändå så man svimmar.

En hare satt på gården när jag kom hem. Hade kameran färdig runt halsen så det blev ett par snapshots. 

Tidig morgonsol i grenverket 

En närmare titt...