Klockan 21.30 igår kväll, den 14 januari, drog mamma sitt sista andetag. Golfbror satt med henne så hon var inte ensam. Tidigare under dagen hade SysterYster och fd svägerskan varit hos mamma så de hade liksom sagt adjö redan. Sonen var ju där häromkvällen och Lillebror var förbi en sväng igår också. Mamma var aldrig ensam. Skönt att någon satt där när livet bokstavligen rann ur henne. Lilla fina mamma. 

91 år. Varav nära sjuttio med pappa. Han dog ju veckan han fyllde 88. Ramlade på sin födelsedag och slog sig illa. Sen dess har mamma levat i någon slags limbo och inte vetat var pappa är. Hon blev alltmer dement sista åren. Hade sina klara, fina stunder, men minnet var som det blev. Spralliga, tokiga, glada, goa, fina, älskvärda mamma. Mån om alla. Hon såg aldrig skillnad på egna barnbarn och de som kommit in med nya respektive. Alla behandlades likadant. 

Blyg och gillade inte folksamlingar. Eller folk hon inte kände. Familjen sprang kring benen på henne och hon lagade mat som ingen annan, men det var kärt jobb. Oftast. Familjen var viktig. Och trädgården. 

Nu är hennes bror ensam kvar. Morbror Sven. Han är äldre än mamma (fyller 97 om några dagar) och inte heller frisk. Honom har jag inte träffat på många år, men SysterYster o Lillebror var till honom i höstas och hade fina samtal. Hans fru var hos mormor sista gången jag träffade henne. Troligen var han också med, men jag minns bara att jag pratade med Barbro - och mormor förstås. Vi hade kommit från Piteå och var på väg till Härjedalen när vi kom till korset i Ytterhogdal för att svänga vänster, men jag bad om en kvick tripp till mormor åt andra hållet. Maken var jättetrött, men vi åkte i alla fall höger. Han fick låna morfars säng och vila en stund, medan jag pratade med mormor och moster. Ett tag senare åkte mormor in på ett boende och liksom mamma blev det färder till och från lasarettet, som i mormors fall blev många mil. Mormor var sist kvar i den generationen. Farfar dog först. "Ung". Nå, han var över 65, men ändå. Ingen ålder. Morfar sen. Hur gammal blev han? 86. Så farmor (över 90) och sist mormor (också över 90). Alla var födda på 1800-talet, farmor under århundradets sista år, 1899. 

Så är det och så blev det. 

Älskade mamma. 

1933-09-28 - 2025-01-14

♥ 

Vila i frid, mamma och hälsa pappa! 

Tema nr 10 Arbetsgång

15/365

En helt annan gång. Den som går igenom maskinrummet i våra IORE. Det är smalt och man går på tvären för att inte fastna i nåt efter väggen - speciellt med en fet ryggsäck. Iofs fastnar man sällan, då allt är inkapslat. Tur nog behöver vi oftast bara passera igenom, snarare än att åtgärda något härinne. Driftsäkert. 

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2025 

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Golfbror har suttit med mamma inatt och hon är med oss ännu. Skickade dit Junior också så han skulle få se mormor en sista gång, ifall det nu blev så. Lillebror var också dit en sväng. Dock fick mamma sällskap på salen av en annan patient så Sonen bestämde sig för att åka hem. Inte så mycket att göra där ändå, men han har fått se henne i alla fall. Han var ju med när morfar blev sjuk också. Jag är 120 mil bort och bakbunden. Dessutom mitt i en hemsk förkylning just nu, så ledigvecka till trots, kan jag inte resa. 

Läkarna ringde SysterYster igår och svamlade runt mammas sjukdom. Hon fick inget grepp om vad han egentligen sa, så hon skickade bollen vidare till Störstebror som i samråd med Golfbror tog vissa beslut. Hon är för känslig för att orka ta några beslut och dessutom stressad över jobbet just nu. O jag är som sagt rätt bakbunden. *heartbreak* 

Mamma hade lite svårt att kommunicera igår och mumlade mest. 

Älskade mamma ♥ 

Tema nr 363 Övergång

14/365

-

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2025 

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Älskade mamma. Hon har farit ut och in till lasarettet i ett par veckor nu. Idag kanske, eller mer troligt för sista gången. Hon är jättesjuk och ingen vet vad hon har för diagnos. Läkarna pratar om en tumör i tarmen, men det går inte att göra nån gastroskopi på henne. Inte helt omöjligt att det är vad hon har. Hon ramlade på boendet för ett par veckor sen och fick ont i benet. Eller nånstans. Hon har inte kunnat kommunicera riktigt vad som gör ont och allt man fått är "Äh, det är ingenting". Visade sig vara ett brutet lårben. Inte lårbenshalsen som det lätt kan vara på gamla människor utan ett regelrätt brott på ett ben. Sen dess har hon flängt fram och tillbaks. Haft det jättebra på boendet och trallat och sjungit. Hennes sköterska tycker att hon är kul, men idag var det han som larmade syrran och sa att mamma inte kommer överleva natten om hon inte fick komma tillbaks till lasarettet. Eventuellt tar det stopp redan inatt. 

Bror ringde nyss och sa att det är timmar eller dagar det handlar om. 

Älskade mammsen ♥ 

Tema nr 243 På vinst eller förlust

13/365

Vet inte varför så många av dessa uttryck är omskrivna. Felsagda. På vinst och förlust heter det. Syrran säger huller som buller. Fast strunt samma. Förlust är det ändå. Köpte några triss före jul o avkommorna fick några i julklapp. De vann i alla fall lite allmosor. Mina är bara nitlotter. 
SysterYster och Svågern köpte triss för några år sen o satt på en restaurang och skrapade. Svågern drog in 75 spänn och syrran jublade. Vaddå? Är det nåt att bli glad över? Det var bara det att hon samtidigt hade skrapat fram tiotusen. Easy Come Easy Go. De behövde de pengarna till nåt topplock eller vad det var på någon av bilarna de hade. Turgumma. 

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2025 

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Tema nr 336 Vertikalpelare

12/365

-.

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2025 

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Helt slut i luvan. Det var meningen att jag skulle ha varit hemma lagom till frukost i morse, men det slutade med att jag passerade lunchtid också. Skrev ut kryssplanen igår innan jag åkte iväg, så det var bara att plocka upp den o lösa krysset medan jag väntade på att få köra vidare. En lavin har gått inatt, eller snarare, skredvarningsanläggningen hade löst ut, så hela signalsystemet låg nere. Blev många timmars väntan, på sina håll i total radioskugga, men krysset kunde jag höra, nästan i dess helhet. Skällde lite på Fjtkl Karlsson att han ringde och störde mig i kryssandet. Han skrattade bara o sa "Jag som trodde du ville komma hem". Men nu är jag hemma, middagen intagen och jag ska redogöra för mina krysserier idag. Som inte hade med järnvägen att göra. 

Ed Sheeran inledde dagens kryss med sin Shape of You. En älskad och hatad melodi. Jag tycker den är helt OK. Men jag är mainstreamernas medelmåtta. Totalt mainstream. 

I'm in love with the shape of you
We push and pull like a magnet do
Although my heart is fallin' too
I'm in love with your body
And last night, you were in my room
And now my bed sheets smell like you
Every day, discoverin' somethin' brand new
Well, I'm in love with your body

I en ström kan dock nästa gubbe befinna sig. En sjöman. Han den där som älskar havets våg. Ålandsvisan som den egentligen heter. Den spelades på klarinett idag. Tappade namnet på den som spelade. Eller så var hon inte tydlig nog. Lissie nånting? 

Sen kom en svindryg annikauppgift. Tog evigheter att komma fram till vad hon menade. En låååååång ljudillustration med Vårat Gäng och snack om mode skulle så småningom få oss att tänka på en "ensemble". Jahaja. OK. Skrev det i alla fall. 

Imperiet o Thåström som tolkar Bellman är då mycket bättre.

Märk hur vår skugga, märk Movitz mon frére
Inom ett mörker sig slutar
Hur guld å purpur i skoveln, den där
Byts till grus å klutar
Vinkar Karon från sin brusande älv
Å tre gånger sen dödgrävaren själv
Med du din druva ej ryster
Därför, Movitz, kom hjälp mig å välv
Gravvård över vår syster

Bellmans Epistel No 81, eller Märk hur vår skugga. 

Nästa låt kallade hon en jazzpärla från 1931. OK. Det var i alla fall All of Me men utan text. 

Annika avrundade första halvlek med en Mellolåt från 1968. Klassikern Gå och göm dig, Åke Tråk!

Gå och göm dig Åke Tråk
Ta ditt sura gäng och åk
Håll er undan, ända tills ni lärt er le
Och ser ni med, va skönt allt e
Va skönt allt e, va skönt allt e

Mona Wessman. 

Vi tar oss till Paris och hör filmmusik ur Amelie från Montmartre. 

Mauro Scocco sjunger Till dom ensamma. 

Det här är
En sång för alla dom
Som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med
En sång för alla dom
Som inte kommer hem till någon som frågar hur det är
Den här sången är till dom

Sen fick Annika ett av sina kortslutningsinfall. Vi hörde INTE Fats Domino, utan Dave Dudley, vars namn förvisso går in, men är inte rätt. Ain't That a Shame...? Huff. Hon hade ju kunnat säga att det inte var Fats som sjöng. Faktiskt. Eller så gjorde hon som hon gjorde med den där Madonna-"dokumentären". Tog fel och var non-the-wiser. Det är lite som att jämföra Elvis med Eilert. Nä. Han sjunger inte så illa, countrykillen Dave. Men nån Fats är han inte. 

Mer Mello. Fast inte. Inger Öst sjöng en melodi på svenska, Rör vid mej.

Jag behöver din ömhet (rör vid mig)
Kom tillbaka och ge mig av din värme (så jag känner att jag lever)
För nu är jag så ensam (ta min hand)
Känner att jag behöver dig (och håll mig nära dig)

Originalet framfördes av Mocedades i Eurovisionfinalen 1973, där de tävlade för Spanien med sin Eres Tù och kom på en andra plats. Tvåa alltså. 

Eres tú como el agua de mi fuente
Eres tú el fuego de mi hogar
(Eres tú) Algo así, eres tú
(Como el fuego de mi hoguera) Algo así, como el fuego de mi hoguera
(Eres tú) Algo así, eres tú
(El trigo de mi pan) Mi vida, algo así, eres tú

Ett inte helt ovanligt samarbete. Orsa Spelmän som framför nånting ur Björn och Bennys stora musikskatt. Abba, Arrival idag. 

Vi slutar Omåomigen. Pelle Almgren & WOW Liksom. En lite ekivok text på den då. 

Och vi tog om å om å om å om å om å om igen
In å ut, ut å in, in å ut igen
Min guru hade sagt nånting om köttets makt
Och rent konkret bevisat kärlek som abstrakt
Och vi tog om, om, om igen

O med det säger jag om o om igen att vi hörs en annan gång. Eller nåt.