Har en fundering som rotat sig fast i medvetandet efter att ha läst några av Katie MacAlisters böcker om Dark Ones. Skriver det här på mobilen medan jag väntar på att börja jobba - eller snarare att tiden är lagom att traska bort till jobbet och mitt sista tåg innan semestern. Det kan bli lite all over the place eftersom jag skriver medan hjärnan arbetar i bakgrunden. Och det är just det jag vill adressera här. Just nu.
Det är en konst att skriva. Att skriva levande och beskrivande. Att få språket levande och flytande och förmedla ett budskap på ett korrekt sätt. Mitt skrivspråk har mycket att önska. Oftast skriver jag talspråk. Eller något som är väldigt nära. Börjar meningar med och eller eller. Som synes ovan. Eller så gör jag just så. Sätter en punkt där det egentligen ska vara ett kommatecken. I don't give a hoodlom about that. Har ni hört Victoria prata? Jag lyssnade på henne när hon höll nåt tal i Pridegalan. Hon talar i ordmeningar. Lång. Samt. En. Sta. Vel. Se. I. Ta. Get. Kan bli lite långdraaaaget. Övertydligt.
Jag läser mycket. Mest sån't som kan anses vara skräplitteratur. Jag ids helt enkelt inte läsa de "stora" författarna. Sitter hellre med kiosklitteratur av snuskigare slag. De kan vara väldigt ytliga och likriktade. Alltså "likadana". Jag har en känsla av att de inte skulle få några läsare om språket var undermåligt och alltför fattigt. Det de kanske saknar i uttryck och meningsbyggnation tas igen av inlevelse och en förmåga att beskriva. Göra det levande. Ett exempel är böckerna i Grey-trilogin. En del uttryck återkommer. Och återkommer. Och återkommer igen. Eftersom jag inte har böckerna tillgängliga kan jag inte leta fram konkreta exempel. Men böckerna är fängslande - och mycket mer åsyftandes än bara de handfängsel och slipsknutar som finns i historien om Ana och Christian. "take no prisoners" är ett uttryck som ofta ses.
En annan författare jag just läser (ovan nämnda Katie MacAlister) har ett uttryck som återkommer minst en gång per bok. Tror inte det var med i nån av de första två eller tre så det är nåt hon tagit upp med tiden. "It's neither here nor there". Jag kommer på mig själv med att vänta på det där uttrycket. När? Var? Hur? Varför? Vissa saker fastnar. Jag har också ett ord jag skriver mycket. Dock.
O nu vandrade hjärnan iväg så långt från ämnet att jag inte ens vet hur jag ska knyta ihop den här ordsäcken. Men. Det är väl så hjärnan fungerar. Tusen och en saker bearbetas simultant därinne i hjärnbalken. Innanför pannbenet. Det surrar och snurrar och tankarna far i alla jordens väderstreck - samtidigt. DET är dock neither here nor there. Återgår väl till de där Dark Ones en stund innan jag far hemöver och hoppas att dimmorna lättat på fjället. Får se om det går att reda någon ordning i allt detta sen. Eller så lämnar jag det precis som det är. Skriva är en konst. Och att skriva så att alla begriper vad man vill säga? Det är nog en än större konst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jamen dåså. Har lite lullull att lägga till, men jag tror jag löste krysset till slut och så här ser mitt ut den här veckan:    Han dök upp som Gubben i lådan. Eller nä. Har varit med ett tag före det. Daniel Adams-Ray.  Jag tog en kula för dig...

  Tema nr 17 Bak och fram 145/365   Oj, Som jag klurat vad jag ska fota till det här. Barnbarnet bär aldrig sin keps bakofram. Satt o bläddrade bland Potterbilderna för sjuttinuttonde gången o... Givetvis! Under Professor Quirrells turban göm...

Bara lite snabbt. MelloX-inlägg kommer. Är väldigt upptagen. Har inte ens hunnit lösa det själv än.  ...

  Tema nr 127 I rött 144/365   Mycket är rött i London. Brevlådor. Vissa byggnader. Men framför allt bussar. Fast de finns ju i alla möjliga färger om man nu ska vara sån. Två generationers turist-/linjebussar.      Temalista   ~...

  Tema nr 323 Uppåt vi ska 143/365   -.     Temalista   ~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~ 365 Foton 2025  Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat. ...