Fick den tråkiga nyheten att min gamla fröken (lågstadielärare), dog häromnatten. Denna varma goa människa som gav oss självförtroende i dessa första så viktiga skolår. Nåja, andra och tredje klass. Vi hade en annan fröken i ettan. Inför fjärde klass delades vår klass upp på tre och det föll sig så att jag hamnade i en klass, där hennes yngste son gick. Denna söta pojke, så lik sin mamma, hyste jag en lång och obesvarad kärlek till, under hela grundskoletiden. Utseendet går i arv och idag är ett av hennes barnbarn en avbild av sin far o farmor. 

 Så snygg och vacker. Tidlös, fast det var tidigt sjuttiotal. 

Vila i Frid, Berit! Du finns för alltid i mitt minne och hjärta. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jamen dåså. Har lite lullull att lägga till, men jag tror jag löste krysset till slut och så här ser mitt ut den här veckan:    Han dök upp som Gubben i lådan. Eller nä. Har varit med ett tag före det. Daniel Adams-Ray.  Jag tog en kula för dig...

  Tema nr 17 Bak och fram 145/365   Oj, Som jag klurat vad jag ska fota till det här. Barnbarnet bär aldrig sin keps bakofram. Satt o bläddrade bland Potterbilderna för sjuttinuttonde gången o... Givetvis! Under Professor Quirrells turban göm...

Bara lite snabbt. MelloX-inlägg kommer. Är väldigt upptagen. Har inte ens hunnit lösa det själv än.  ...

  Tema nr 127 I rött 144/365   Mycket är rött i London. Brevlådor. Vissa byggnader. Men framför allt bussar. Fast de finns ju i alla möjliga färger om man nu ska vara sån. Två generationers turist-/linjebussar.      Temalista   ~...

  Tema nr 323 Uppåt vi ska 143/365   -.     Temalista   ~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~ 365 Foton 2025  Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat. ...