Så kom då dagen. Den dagen man säger farväl till en förälder. Hade hoppats den skulle dröja till senare i höst och att jag skulle hinna ner och krama om pappa en gång till. Störstebror reste hem från USA förra veckan för att bland annat åka hem och samtala en del med pappa. Han visste att pappa var dålig. Lillebror ringde mig för nån vecka sen och sa att han var grå och att jag skulle försöka ta mig hem. Jag ringde pappa i torsdags, då han fyllde 88 år. Det var Golfbror som svarade och han sa att han o mor satt på trappen o tittade på när en ambulans kom för att hämta pappa. Han hade ramlat på betongplattorna. Tack o lov inte i den hemska trappen, utan på plan mark. Tyvärr föll han så illa att det blev operation av höften och Störstebror hann inte upp till Falun från Skåne, där han mellanlandat över natten, innan pappa hamnade på lasarettet. Dagen efter operationen var syskonen hos pappa och lät oss två som inte kunde vara på plats, vara med via mobilsamtal. De fick komma in till pappa allihop. Var skönt att få se pappa och höra alla samtala omkring honom.  

Operationen, som läkaren inte trodde pappa skulle klara då han hade väldigt låg kroppstemperatur och blodtryck, drog allt liv ur min gamle far. Strax före 6 i morse, tisdag morgon drog han sitt sista andetag. Familjen hann inte dit på morgonen. Så ledsamt. Fyra av syskonen var där med mamma och sonen för att ta farväl. 

Just nu vet jag inte vad som pågår. Har inte pratat med någon idag - annat än via Messenger i morse. Får se när det blir begravning. Hur länge Störstebror stannar i Sverige. Han hade returresa på onsdag (i morgon).

Undrar var far ska jordfästas? Kanske det blir vid Skogskyrkogården i Falun. Det är väldigt fin plats. Hans familj ligger i Sveg, men där har vi inga rötter kvar idag. 

Älskade pappa. Vila i frid. 

1933-06-24 - 2021-06-29

♥ 

Mor o far fick 70 år tillsammans.

♥