När jag lagt mig under täcket igår på hotellet, inför nattkörningen hem, ringde telefonen. Jag tittade vem det var. Min älskade Storebror. Golfbror. Svarade givetvis. Nån annan hade jag nog ignorerat för att få mig lite vila men jag ville prata med honom. Har ju inte kommit mig för med att ringa. Skämspåmig! Han ville veta hur många av oss som kommer ner för begravningen. Som vanligt - inte en enda själ. Det är helt förbannat. Jag jobbar den dagen o det är omöjligt att få ledigt för det. Hade det varit mamma eller pappa hade jag säkert lyckats övertala chefen att ge mig ledigt men inte för en svägerska - hur kär hon än är. En kollega skulle på sin favvofarbrors begravning o fick inte ledigt - med annat än helgbyte. SvägerskaTvås begravning är på en torsdag så den chansen finns inte. *suck* 

Åsså har PsT ringt ser jag. Nu är det nåt panikartat igen. De har ringt på min PRIVATA mobil när jag inte svarade i jobbmobben. Jag SOVER den tiden när jag jobbat natt!!! Guuuuud förbannat. 

Tema nr 300 Sur

250/365

Tyra är inte bara sur, hon är skitsur på Neo. 

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2013

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Det har varit ännu en besvärlig natt. Något för kort. Jag är trött just nu men kan nog inte riktigt slappna av o sova.
Ligger på en soffa i Svappis o funderar över livet. Tårarna rinner när sorgen slår till. Kan inte riktigt greppa att hon är borta för alltid. Min fina, vackra, goa o alltid glada svägerska. Det är så overkligt.
Ser henne framför mig den sista dagen jag såg henne. Det var i somras, då vi firade mina föräldrars "gemensamma" åttioårsdag hemma hos dem, min bror o hans sambo. Hon var så fin i sin kornblå klänning. Blått har alltid varit hennes favoritfärg.
Hon är den första som försvinner. Den första i min närmaste krets av människor jag älskar. I min familj.
Farmor, Mormor och Svärmor har ju också försvunnit ur mitt liv, men de var alla nära, eller över nittio år gamla och det var inget konstigt. Det här är något helt annat.

Det var en väldigt konstig dag igår. Ytterligheternas dag.

Kompisen Ålen ringde och berättade om sin nya kärlek. Jag är så vansinnigt glad för hennes skull. Det spritter i hjärteroten när jag hör om hennes lycka. Hon som under en så vansinnigt kort tid, förlorade tre av sina allra närmaste personer i cancer. Nu är hon lycklig igen och det gör mig så himla glad! Det är henne väl förunnat. Skönt att kunna skriva nya kapitel, i den långa roman som kallas Livet.

Min Mor ringde för en stund sen o ville berätta något mindre roligt. Jag tänkte sätta mig o äta men vill skriva av mig lite innan. Min älskade SvägerskaTvå dog idag. Bara sådär. Golfbror o Pappsen hade varit ute o jobbat i trädgården, Broder på taket o Pappa bland buskar o träd. Svägerskan gick in för att fixa lite saft o Pappa for hem för att äta lunch. När han kom tillbaks, gick han runt huset o fortsatte jobba med det han pysslade med innan. Ingen av dem funderade mer på det då, att hon inte syntes till. Då hon jobbar inom sjukvården kan hon ibland bli utringd så Pappa antog att det var vad som hade hänt o de jobbade vidare. När Broder var klar på taket gick han in via garaget och kom sen ut o frågade Pappa hur länge sedan det var han sett henne (bilen stod i garaget antar jag). -Tja, måste ju vara ett par timmar sen. Minst. Hon låg då på golvet inne och var redan livlös. Inga upplivningsförsök lyckades. 

Jag har gråtit en stund, ringt Maken o pratat med avkommorna. Ett par av dem åker ju ner till Dalarna nästa vecka. Det kanske blir begravning för dem då. Inte riktigt vad som stod på schemat men så är livet. 

Hennes mamma dog också knall och fall. Hennes far var sjuk i många år och honom hann de liksom ta farväl av eftersom tiden gick, men mamma bara försvann en dag. Poff, så var hon borta. 

Vila i frid, Du vackra och underbara Kvinna. Du kommer att fattas mig. 

Det blev en lång dag idag. O den är inte slut än. På väg hemåt.

Öde kassor...

Jahajaaa. I morgon kan det bli lite knapert med kryssinlägg. Jag ska åka till Happis med Dotra o Mågämnet o blir borta heeeeela dagen. Kanske det inte kommer förrän på söndag?!? bEROR LITE PÅ NÄR VI KOMMER HEM I MORRN. 

nÅJA. dEN SOM LEVER FÅR SE. 

Jävla CapsLock. 

Får se om Luna överlever dagen i morrn då. Hon ska vara här med de andra kissarna. Kanske det är de som inte överlever Fröken Fräs? 

Gubben går i pensionstankar. -Jag flyttar till Långträsk när jag går i pension så får du göra som fan du vill. Tja, mina dockor o jag behöver lite mer utrymme än en liten stuga. Ryms inte i ett litet extrasovrum. Jo jag, men inte dockskåpet. Kanske man skulle flytta neråt kusten? Pite? Älvsbyn? Nånstans där man ändå har nära till Långa Träsket? O Pite är ju rätt så centralt. Kanske Lule är bättre? Bättre kommunikationer. Jisses, om man skulle börja drawwwwla lulemål....!? Fast hellre det än Peitmaale'. Eller till Booooood'n? Det är ju än mer centralt. Faktiskt. 

Vilka tankar. Voj Voj. 

Jakttider. Maken drar idag. Sen ser vi inte honom på en månad. Eller så. Han är då på bra humör just nu :) Alltid skönt! Trots att han suttit o laddat skott så ryggen borde gå i skott också. 

Favoriter.... "Kopiera dem åt mig." "Skicka en fil åt mig till min mail." Men JÖSSES. Lär dig att göra det själv. Min Söte Make är digitalt handikappad. Fast han kan göra egna beställningar. O börja kunna röra sig på egen hand i datorernas värld av ettor o nollor. 

Solen skiner idag. Fantastiskt. Igår var det gråväder utan like. Regnmolnen hängde tunga över stan o hela världen - den del av världen där jag rörde mig. Igår kväll dök solen upp o lyste på tallar o granar utanför baracken i Svappis där jag tillbringade min fredagkväll. Nej, fan. Lördagkväll. Maken hade söndag igår. Att jag är dagvill är en sak. Men att han också är det... Tja, det är iofs inte alls konstigt då han hade fredag redan i torsdags. 

Nä, om han nu bara kunde he sig iväg så jag får föra det jag tänkt idag ;) Kameran ska få jobba lite.