Vaknade av ljud och stöveltramp. Vem fan trampar runt i vår lägenhet en söndagmorgon?? SvågerTvå? Drog snabbt på mig en tröja o klev upp. Tittade ut genom hallfönstret, då personen gick ut genom dörren strax innan o jag hörde tunga steg på yttertrappen. 

Hmmm, vem är det där? Nån stolpade iväg med soppåsarna o kartongskräp. Lillkullen?! Nä, stämmer inte. Min trötta hjärna registrerade inte riktigt vad ögonen såg men till slut fick jag ihop det. Tioöringen, eller blir det enkronan nu då kanske? Tjugofemöringen har ju försvunnit för länge sen. Likaså den lilla med 10 på. Fast den med 50 finns ju än. Eller? Nä. Jo. Kanske. Näförfan... Den försvann ju i fjol. Nej, 2010. Ojojoj. Hjärnan. Vakna!! 

Nåväl. Tillbaks till klompet. Det var ju Junior. Storfot. Guldklimpen. Sonen. Han ska ju jobba idag! Hade jag helt förträngt. Satt uppe så länge inatt o tittade på film. Först The underbara Bodyguard, sen såg de eehhhh... Babas Bilar var det ju. Missade Törnman där han kom med flyttbilen. Jag kikade på Blue Bloods. Junior går under cover. Gaaahhh... hur ska det sluta? Inte min Junior. Han ska over cover. Över snötäcket. Jobb i backen idag. Hoppas han har klätt sig ordentligt nu då. Det är cirkus fyra grader under strecket och snön faller. Men idag kommer den mer rakt ner. Igår var det både på härsen o tvärsen. 

Tyra går o gråter. Neo är med matte i källaren och nu är hon helt övergiven igen. 

Idag har min moster namnsdag. En av mina mostrar. Har ingen kvar. MosterTre. Hon var den senaste att lämna oss. I cancer. Mammas tvilling. Undrar hur mycket hon fattas henne?  MosterEtt fick en stroke. MosterTvå söp, trillade i en trapp o slog ihjäl sig. Tragiskt. Min vackra moster. Den glamorösa. Den elaka. Mamma till en av mina favvokusiner. Som bott i Afganistan, Kenya och på Kuba o dog i lilla Hede. MosterTvå alltså. Kussen bor i hög välmåga i Kanada. Hennes far lever än och är väl fortfarande bosatt i Havanna. Jag minns breven med de röda o blå ränderna o vykorten från MosterTvå. Mamma hade dem på en vägg i köket. Ovanför den gamla diskmaskinen av rund bänkmodell. Måste ha varit en av Husqvarnas första diskmaskiner. När jag tänker efter är det rätt fascinerande att vi faktiskt HADE en diskmaskin. De kan inte ha varit billiga och med en familj om åtta personer kan det inte ha varit alltför mycket pengar över varje månad. Å andra sidan kanske det var anledningen till att mamma behövde en maskin in the first place. Litet kök. Undrar om vi köpte den efter att vi flyttade till femman mina yngre syskon och jag är uppväxta i? Vi bodde i en fyra innan - på samma gård. Bytte trappuppgång. Fina lägenheter med öppen spis. Fungerande öppen spis. Pappa eldade alltid på julafton så vardagsrummet blev som en bakugn. I alla fall närmast spisen. O stor balkong. Med två, nej tre dörrar. Från kök, vardagsrum och ett sovrum. Drömmer om den där balkongen nu och då. 

En kompis till mig som fick sitt andra barn i samma veva som vi fick Kråkan, bodde i fyran under den tiden. Pojken var Kråkans bästa kompis när hon var baby. Baby o baby. Ett år. Innan vi flyttade. 

I femman flyttade en klasskompis till mig in en massa år senare. Med sina barn. Tre? Tror hon har tre grabbar. Idag bor ingen av dem kvar där. 

De lägenheterna hade en varsin stor walk-in-closet. De drömmer jag också om ibland. Önskar att jag hade en sån. Vi hade en liten i tvåan vi bodde i när vi precis flyttade till Kiruna. Den hade Maken sina skogskläder i. 

Pappa brukade gå in i garderoben när han skulle ladda film i framkallningsburken. Måste vara helt mörkt. Jag gjorde det också så småningom, när jag började fotografera. Bara svartvitt på den tiden. Fotade med en gammal Yashica. Som så småningom slutade fungera. Eller slutaren slutade funka. Man gjorde en specialare o vred bort linsen o petade på slutaren så den klickade till o man kunde fotografera ett tag till. Helt mekanisk kamera. Inte ett batteri nånstans. O fast brännvidd. Fotade mina friidrottsvänner. Fotade på kollo. Fotade hästar. Måste ha haft den med mig till England i nian. Kan inte ha varit nån liten skitkamera. Med en film. EN FILM?!??????? Jisses. Idag skulle inte ett minneskort på fyra gig räcka. Det fyller jag på Kirunafestivalen en kväll. Å andra sidan fotar man på ett annat sätt idag. Just för att det inte "kostar" nåt tar man en massa fler foton att rensa bort i stället. Då, med film o foton på papper tog man kanske en bild i ett sammanhang. Men EN RULLE i ENGLAND?!??? Madre mia. Kanske jag hade två. På sin höjd. Ändå har jag x antal pärmar med negativ från mina första år som fotograf. 

Köpte en Konica, till vilken jag kunde använda objektiven från Makens kamera. Nej, fan. Det var före hans tid. Eller? Hmmm. Nu blev jag osäker. Nä, det MÅSTE ha varit långt före hans tid. Jo... Sen blev det ju en Canon flera hundra. För film. Just det. Till vilken vi köpte zoomen jag använder än idag till min (andra) digitala Canon. 

Himmel, vilken nostalgitripp det här blev då. 

Nä, Tyra gnäller. Snart väcker hon E-pigan igen. En kall nospuss. 

Kom hem o blev topp tunnor rasande. Ungefär som Maken kan vara när han kommer hem. Gården är oskottad. Inte en snöflinga är flyttad på. Förutom de som är nerkörda av diverse bildäck o nertrampade av skor som passerat. 

Kommer in. Diskbänken överfull. Diskmaskinen orörd. O den var ren. Gick i badrummet. Inga handdukar. OK, ligger de kvar i tvättmaskinen? Gick ner i tvättstugan. Jodå. Där lyste nåt rött genom glaset i maskinen. Knölade in alla handdukar i torktumlaren o vräkte ur resten av tvätten i baljan. Där får de ligga tills de ruttnar. Tvättstugan ser ut som om en garderob exploderat. E-pigan har städat sitt rum. 

Hängde upp torra handdukar o gick in i köket. En soppåse på golvet. Jaha. Den var bytt i alla fall. Men påsen stod alltså kvar. Drog på mig jackan o stompade iväg ut o slängde den. *grrrrrr* 

Tömde diskmaskinen på tre minuter o fyllde den med allt som stod på bänken - tog ytterligare fem. Varvade lägenheten runt för att leta mer disk - alltid står det nånting nånstans. In i maskinen o körde igång den. *DUBBELgrrrrrrrrrr*

Tömde Luciaglöggen i en mugg o ställde den i mikron en stund o har nu satt mig vid den här burken med rykande varm glögg med chokladsmak. 

Hade hoppats att Alla hjärtans dag inkluderar Moderns också men så är sällan fallet. Inte Mors Dag. Inte födelsedag. Alla dagar får man städa, diska o plocka. Glöm för all del inte julafton. 

Hoppas ni andra fått, om inte köpta blommor så i alla fall en liten chokladbit. Jag fick en radda Fazer av Lillkullen, det lilla hjärtat :) 

Nåja, Nu ska jag ta en herdestund med Alex O'Loughlin.... I wish.... Mitt hjärta ska få sig en skjuts i alla fall. 

Asså.... Man vaknar. Ska fixa en kopp kaffe. En termos kaffe. Ska ut o åka tåg idag. Pass. Har inte fått mina traktamenten än o kaffet på tågen är dyrt som fan för inte-sådär-supergoda-bruna-droppar så jag vill ha med eget. Sköljde ur perkulatorn o hällde på vatten o skulle precis ta svärfars näverburk med kaffekornen.... när det slog mig att FAN, DET ÄR JU SLUT KAFFE!!!! Tog i burken... Mycket riktigt. Tre ynka skedar kaffe kvar i botten. Titt i skåpet. Nej, inga paket. En tur ner i matkällaren för att med korsade fingrar hoppas finna ett paket där. Not. Maken påstår sig ALLTID ha ett paket bland sina skogsprylar så jag ställde kosan mot hans grejer. Öppnade skåpet där han förvarar sitt kaffepaket. Där stod ett ynkligt o skrynkligt fodral till kaffepaket med ett par skedar kaffepulver i. Som sagt. Ynkligt. Äsch. Det var bara att ta till det stora artilleriet o börja gräva i hans lådor.... Strike! Där fanns burken med kaffe. Den fyller han på efter varje tur till skogs och hade så gjort även denna gång. TaxiMyxi. Så nu har kaffepannan puttrat klart. Termosen är fylld o jag ska ta en kopp rykande varm java o bälga i mig lite frukost. 

Note-to-self. Se till att få hem kaffe!!!! 

Hur vet jag inte. Blir utan kaffe i morrn bitti också om jag inte fixar det där. Eller nä förresten. Makens pulver räcker några dagar men den ska fyllas på igen så kaffe måste hem! 

Eller inte.... Fast idag är det milt ute. Vi hade drygt nio kalla grader i morse.

Var desto varmare inne igår. Maken var på osedvanligt grinigt humör när han kom hem - som jag misstänkte att han skulle bli med packad drivsnö utanför dörren o trasig kvast. Nån har slagit av käppen till kvasten. Ingen av kottarna så det måste vara Klumpfot eller nån i hans närhet. Men man kan väl dra ner lite på gormet ändå?

Folk brukar vara glada när de kommer hem till fru o barn - eller make o barn. Eller hund. Eller så. Pust o stön.

Håhåjaja. Får se om ovädret dragit förbi när man kommer hem.

Sol ute, sol i sinne. Ibland i alla fall.

Fan.... MÅSTE beställa tid hos optikern. Ögonen såsar hela tiden när jag ska läsa. Eller spela Wordfeud. Mina gamla glasögon är urkassa o de nyare vågar jag inte använda annat än i undantagsfall - eller på lektionerna. Måste ju se att läsa den där pyttetexten i TJNen.... 

O nu står köket orört sen vi åt. Givetvis. #!%&!#!! Å andra sidan måste man väl spränga en bomb i kylen för att få in nåt mer där. Köpte hem ett par grillade kyllingar som ska ätas - blir väl i morrn. Får stoppa fläskläggen i frysen i stället o laga dem i helgen. Kan inte bli nåt annat än på lördag för på söndag morgon blir det Narvik igen. O jag blir borta till måndag kväll. Kanske det blir en Peppes-pizza? Schweeeindyrt. Eller så snor jag med mig lite av kyllingen o pottisalladen. Nåt ska det väl bli. 

Måste försöka ta reda på älgbiffarna. Dumt att kasta bort dem. Hade räckt om jag gjort på ett paket färs. Ibland äter de som svältfödda lejon på zebramiddag men idag gick det inte alls lika mycket. 

Har tänkt baka idag.... Är ju lixom fredag i morrn. Tänk om JO hade kunnat baka sina världsberömda biskvier? Åtminstone är de världsberömda runt vår lilla värld. Han bjussade ju favvoinsen på dem när han åkte elev. Eller var det under examinationerna? Lite mutor? 

Favvoinsen som väl gör sitt sista skift i morrn. Baskat. 

Undrar om jag ids baka? Har köpt choklad till fruktmuffarna. Muffisarna. Muffinsarna. Muff-insarna? Får se om jag orkar... 

Äh, det är väl bara att hugga tag i det där köksbordet då. Fel. Bänken. Ta reda på maten. Ingen annan gör det ju. 

Kallt ute. Vi har nånstans runt 20-strecket. Insen har minus trettio i stugan. *burr* O trettio inne. Isch. För varmt inne o för kallt ute. 

Barnafadern kom hem med flyget vid lunch idag o vi hann ses som hastigast när jag kom hem från jobbet. Junior o han for söderöver då Maken har JTF i Boden i morrn o ville åka redan idag då en lastbil kantrat på E10 mellan Jukkas o Gällivare. Det betydde en nätt omväg runt TT-dalen i stället. Eller delar av TT-dalen. Masugnsbyn-Dokkas eller vad han nu sa. Småvägar o elände. De sover hos SvågerEtt inatt o Junior stannar väl där tills de återvänder hemöver i morron. Han får en dag med sin knasige, men högt älskade farbror. 

Ute har det varit norrsken. Har väl en del med solstormen att göra som det pratats om i nyheterna idag. 

En suddig frihandsfotad bild. Med tofflor på fötterna o en tunn collegejacka utanpå tröjan. Kallt! 

Som Maken brukar säga det. Rättovist. Inte alls rätt o vist på nåt sätt utan jävligt ORÄTTVIST. Livet är orättvist. Man kan drabbas av det ofattbara som en blixt från klar himmel. Världen är inte rättvis. O han däruppe vars händer, om han nu har några, som folk lägger sitt hela öde i är fan inte rättvis. Det är hans tur nu. Hennes tid var inne nu. Jo, tjena. Dra åt helvete säger jag då. 

En av mina allra bästa o goaste o gulligaste vänner har just förlorat sin mamma. För bara någon månad sen begravde hon sin far efter att han diagnostiserats med cancer och den brutit ner honom till ett skal av sitt forna jag. Nu var det hennes mammas tur - o det gick betydligt mycket fortare. Diagnosen ställdes några dagar innan dödsbeskedet kom. Fy fan. 

Det är som med min svägerska. Hennes pappa har varit sjuk i flera herrans år och de har tagit farväl av honom i förtid. Anammat tanken att han en dag inte ska finnas där. Han har brutits ner av sjukdom även om livsgnistan funnits och envist hållit honom kvar hos oss. Så plötsligt en dag drabbades hennes mor av en stroke. Pang Bom, sa det så var hon borta. O den sorgen är värre. Pappa visste de var på väg bort men inte mamma. Chocken blir så total. Utlämnande. Naken. O sorgen så oerhört mycket större och svårare. 

Sen tillkommer resten. Efter dödsfallet. Begravning. Beskedslämnande till vänner och bekanta. Som man kanske inte ens känner själv. Framför allt det som sker kring begravningen är ett rent helvete. Man ska bestämma så mycket. Saker som är helt ovidkommande i sammanhanget. Kommersen är i full gång. Begravningar är inte gratis. Hur billig kista man än väljer. Svärmor hade ordnat med sin begravning innan hon gick bort. Det var fixat o klart och ingen behövde egentligen tänka på det. Det är ändå tusen och en saker som ska ordnas med. Fy sjutton. Å ändå är det en del av det som kallas livet. Eller döden. Vi ska alla den vägen gå en dag. Får bara hoppas att man får ett långt och lyckligt liv innan dess. 

Jag saknar grannens fru när jag är hos mamma. Hon fattas mig. Hon ska sitta där på förstukvisten o filosofera. Hon ska inte vara död och borta. Det är jättekonstigt. 

Livet är inte enkelt och lätt o simpelt. Tag vara på dina dagar. Och familjen. 

Ja, det är dags igen. Många har redan fixat det här. Jag har inte velat. Det finns ett par perioder på året jag gärna hoppar över. En av dem är efter-jul-depressionen. Det blir så mörkt o trist. Vi har så trångt i vår lägenhet i vanliga fall så en gran inklämd mellan stolar o dörrar märks knappt. Fönstren blir mörka o tråkiga igen. Ljusstakarna plockas ner. Tjugondag Knut har passerat o I don't like it. Alls. 

Håller just på att ta undan lite pynt i granen - allt sån't som inte ligger i banankartonger mellan säsongerna. Dvs inte kulor o girlanger. Måste ta upp lådorna från källaren. Skulle ha stuvat om i lådorna igen egentligen. Vi använder pynt som motsvarar EN banankartong. Ungefär. O det är uppdelat på två. Har en massa blått pynt och en del vitt som inte används alla år. Framför allt det blå. Jättevackra glasdroppar med gulddekorationer. Tror det är åtta stycken. Lite annat blått som inte är lika vackert. Plastkulor o spretkulor (spretiga "garnbollar" av blå metallband). 

Det jag tar ner nu är sån't som inte har nån kartong utan ligger i silkespapper (VAR får man tag i sån't BTW??) och sedan i en vanlig brun kartong. Funderar på att nyttja nån av alla plåtburkarna jag har till dem. Burkarna ska ju ändå förvaras nånstans o det går ju att minska på bulken på det viset. Glasänglar. Hjärtan av olika slag. Mycket pynt inköpt denna julen. Plåthjärtan i olika modeller o färger. Det är vitt i matt eller blank färg och zinkplåt. Trähjärtan. 

Det tar tid att fundera på hur man ska stuva ner det. Måste ju veta var jag gjort av dem också! 

Det är vårt stora dilemma. Eller mitt. Gubben skiter helt i det. Man stuvar undan nåt efter att det varit på ett o samma ställe i åratal o sen har man inte en halv susning om var man ställt undan det. 

Arrrgghh...

Ge mig tiden och framför allt ORKEN att ta itu med våra jävla förråd. Man ids inte ens börja med skiten. O vi måste ta itu med källaren snarast möjligt för den där värmeanläggningen ska in i sommar. SKA in.... O hur fan Gubben ska kunna sova sen, det övergår mitt förstånd? Han som inte tål att fläkten är igång i torkrummet i källaren. Den står snett under vårt sovrum. Värmeanläggningen kommer att stå under vardagsrummet/hallen nånstans o kommer att bullra jämt. 

Jaja. Det blir ett framtida problem. 

Har inte ens planerat middagen. På nåt sätt. Vad fan ska vi äta idag? 

Igår blev det uppdaterad husmanskost. Stekte vanlig sidfläsk o kokade makaroner. Stuvade större delen av det o lämnade en del som det var åt Klimpen. Stekte några köttbullar som fick simma en stund i sojagrädde åt Kullen o Råttan som inte vill ha fläsk. Gubben o jag åt en ägg-o-grädde-gratäng-omelett på broccoli till fläsket. Men det var då det. Kanske ska ta reda på resterna av den grillade kycklingen vi köpte häromdagen? Är väl ett halvt bröst kvar. Typ. Men va fan ska jag göra till för att få det att räcka till sex personer?? 

*suck*