Som Maken brukar säga det. Rättovist. Inte alls rätt o vist på nåt sätt utan jävligt ORÄTTVIST. Livet är orättvist. Man kan drabbas av det ofattbara som en blixt från klar himmel. Världen är inte rättvis. O han däruppe vars händer, om han nu har några, som folk lägger sitt hela öde i är fan inte rättvis. Det är hans tur nu. Hennes tid var inne nu. Jo, tjena. Dra åt helvete säger jag då. 

En av mina allra bästa o goaste o gulligaste vänner har just förlorat sin mamma. För bara någon månad sen begravde hon sin far efter att han diagnostiserats med cancer och den brutit ner honom till ett skal av sitt forna jag. Nu var det hennes mammas tur - o det gick betydligt mycket fortare. Diagnosen ställdes några dagar innan dödsbeskedet kom. Fy fan. 

Det är som med min svägerska. Hennes pappa har varit sjuk i flera herrans år och de har tagit farväl av honom i förtid. Anammat tanken att han en dag inte ska finnas där. Han har brutits ner av sjukdom även om livsgnistan funnits och envist hållit honom kvar hos oss. Så plötsligt en dag drabbades hennes mor av en stroke. Pang Bom, sa det så var hon borta. O den sorgen är värre. Pappa visste de var på väg bort men inte mamma. Chocken blir så total. Utlämnande. Naken. O sorgen så oerhört mycket större och svårare. 

Sen tillkommer resten. Efter dödsfallet. Begravning. Beskedslämnande till vänner och bekanta. Som man kanske inte ens känner själv. Framför allt det som sker kring begravningen är ett rent helvete. Man ska bestämma så mycket. Saker som är helt ovidkommande i sammanhanget. Kommersen är i full gång. Begravningar är inte gratis. Hur billig kista man än väljer. Svärmor hade ordnat med sin begravning innan hon gick bort. Det var fixat o klart och ingen behövde egentligen tänka på det. Det är ändå tusen och en saker som ska ordnas med. Fy sjutton. Å ändå är det en del av det som kallas livet. Eller döden. Vi ska alla den vägen gå en dag. Får bara hoppas att man får ett långt och lyckligt liv innan dess. 

Jag saknar grannens fru när jag är hos mamma. Hon fattas mig. Hon ska sitta där på förstukvisten o filosofera. Hon ska inte vara död och borta. Det är jättekonstigt. 

Livet är inte enkelt och lätt o simpelt. Tag vara på dina dagar. Och familjen. 

 

Den unika

21 januari 2012 16:03

Trist att behöva skriva om...

http://himlahavet.bloggplatsen.se

 

1sidamedord

22 januari 2012 21:18

Tack. Livet är grymt och inte alltid rättvist men det går vidare. Kram

http://www.1sidamedord.blogspot.com

Kvasthilda

22 januari 2012 21:50

kramar :))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lördag morgon, sista dagen för ESC-veckan. Galenskaperna avlöser varann. Petra Mede gör ett kanonjobb. Superproffs. Men, det blir sen, nu är det kryss på agendan.    Vi började dagen med en melodi till ett barn, inspelad för sjuttio år sen, O Mio...

  Eget tema nr 25 Rivningskåk 131/366   Fotat bara för ett par dagar sen. Maskinerna äter sig in i husen och orsaken till detta syns i fonden. Kvar blir bara brädhögar av hundraåriga byggnader som varit hem åt många familjer genom åren. Med f...

  Tema nr 366 Övervakar 130/366   Mjo. Måste hålla koll på mitt tåg, även om jag inte sitter på det rent fysiskt. Bromsarna ligger till och det finns spänning, så det står säkert. Det vi ser genom fönstren här är inte ens ena lokhalvan. Fatta...

  Tema nr 117 Här väntar vi på... 129/366   ..en tom stol kanske vill ha nån som sitter på den. Jag, i min tur väntar här på att en växel ska fixas så jag kan komma mig ner till Narvik. Visade sig inte vara helt enkelt.  Men framför allt vä...

  Tema nr 159 Knolling 128/366   Knolling är ett ord jag inte kommit i kontakt med tidigare och googlade lite för inspiration och insåg att det ju är precis det jag gör när jag fotograferar mina dockor för arkiven. Jag lägger ut docka, kläder...