... på eftermiddagen. Visade sig att SÖM-utbildningen var en fortsättnings/ uppföljningsdel och jag har inte fått första delen än så det var lite bortkastat att sitta där. Skulle bara ha vetat det långt tidigare. Nåja, fick lite trevliga samtal med andra förare en stund. Lokföreriet är ett ensamarbete så lite sällskap emellanåt för att lära känna andra förare är kanon.

I morgon har jag en tripp till Narvik. Pass med persontåg på förmiddagen  för att hämta hem ett tåg sent på natten. Blir en låååång dag. Min handledare tänkte ta ett senare tåg. Vi hinner med andra persontåget, men marginalerna kan vara lite sådär. Om inget händer hinner man ju, men skulle nåt inträffa efter vägen kan det bli lite ont om tid. Fast å andra sidan. Så är det ju jämnt. Jag tar nog tidiga tåget. Kanske. Tänkt hinna en sväng på stan. Men det blir många dö-timmar sen, innan handledaren kommer. Ungarna vill ha Lefsor. Kan man iofs hinna köpa även om man åker sena tåget.... Hur göra?!? Man är lite mellan löner också, så det känns lite sådär faktiskt... Måste ju äta nåt också, och att gå ut o äta i Norge är inte billigt... Ska dit flera gånger under veckan, där en av turerna har samma skift/tid. Vi har fyra Narviksturer inplanerat. Med Rc-lok. Som vi inte ens får utbildning på! De kunde ju ge oss loktypen också snart så är vi klara Rc-förare.... "Nej, vi ska inte utbilda folk till andra företag".... ehhhh.... Bara 95% av vår arbetsgivares lokpark består av Rc.... Cirkus.... Annat är T44 och de har jag bara sett på håll. Aldrig varit in i. Däremot har jag varit in i - och kört en T46 som bara finns här i hela världen! Det finns fyra lok! Fast vi har ingen "utbildning" på dem så jag får inte köra dem. Å andra sidan är det ju samma med Rc. O dem kör vi!

Ja, aldrig blir det riktigt bra.

Sitter o väntar på att få komma in till våra instruktörer för att få besked om hur provet gick. Inte kul. Jag tror att det gick bra, men man sitter och överanalyserar svaren. Ska köra på känslan i stället. Man VET ju när man gör rätt. Oftast.

Nåja, några minuter till. Går det bra så går det bra. Annars får man väl göra om det igen! Svågern tog två prov på sig.

 ----------------------------

Redigerat några minuter senare... Gick bättre än jag förväntade mig. En liten ruta jag hade bockat i, men som jag tog bort ett par gånger och sedan lämnade oibockad. En annan där frågan var totalt felformulerad. Så jag hade väl egentligen full pott.

Grattis till mig! :-) 

Är hemma en snabbis på lunch. Lunchen blev också en snabbis, men en snabbis med gubben blev det inte... moahahhahahahaa... Skämt åt sidan som slaktarn sa. (E-pigan har varit till farbror doktorn, men det får jag prata om sen).

Vi pluggar Tågfärd o Spärrfärd som sagts tidigare. JTF. Nu efter lunch blir det Spärrfärd. En av våra lärare från Borlänge har läst in övningsavsnittet. Är som plåster på själen att höra hans ljuva stämma. Han är en man som kan skrämma ihjäl vilken liten snäll o timid elev som helst när han spänner ögonen i en - och hotar med att kasta tavelpennor på ouppmärksamma elever. Man KÄNNER när han stirrar på en. Nu tillhör ju inte jag den supersurriga skaran, men om man tappade uppmärk-samheten för en sekund var de där. Ögonen.... Vilt stirrande. Andra lokförare trodde inte att han skulle bli en bra lärare alls. Lite kaxig som den stockholmare han är. Har flyttat till Djura (hmm Djurås kanske det var ju, en viss skillnad) mitt på vischan i Dalarna så det är ju lite kontraster. Jag kan då säga att han räddade mycket av vår utbildning. Oerhört pedagogisk och plockade ur russinen ur kakan. Kanon!

Ser fram emot min lilla stund med honom (tänkte säga nåt sex-ist-igt där, men har hjärnan full av havregrynsgröt och blanketter så det gick inte riktigt....).

Yes box, lunchbox. Rasten snart slut. Måste dra mig tillbaks till Kumla. Bor ju bara tio minuter från jobbet! Promenadvägen.

.. som svar på Elisabeths kommentar. Valborgsmässoafton har tillbringats på lok, nån timme i Björkliden, och sedan på lok igen. Just hemkommen, något tidig :-)

Såg inte röken av nån eld..... ;p  (eller jo, det var det enda vi såg av majbrasorna)

Hade kameran med mig på dagens tur (o retur) och det var KANONväder under dagen, men vi är två elever och vi byter av varann efter halva sträckan... Vad händer några minuter efter att jag tog över spakarna? Jopp.... Ett renkadaver ligger på sidan av spåret med besök av trenne fåglar. Två korpar och ....  EN HAVSÖRN! Den flög upp o satte sig så fiiint i en tråd på min sida av spåret.... Kunde bara stirra på den med kameran i tryggt förvar i ryggsäcken på golvet en meter ifrån mig. *suck*

När vi vände i Björkis började jag köra. Området mellan Abisko och Stordalen är välkänt för sitt stora älgbestånd och se där.... En älg alldeles bredvid spåret - på andra sidan från mig sett.... Kameran framför mig, men det hjälpte inte heller!

Sån't är livet ibland. Orättvist.

Får se vad jag fick för foton på flashen och om NÅT är visningsbart...

Nu ska jag zippa på en whisky och kika runt lite bland bloggarna innan jag kryper ner till gubben i sängen.

Jahapp, då börjar vi om igen.... Blir ett långt och delvis ointressant(?) inlägg ;)

Nattliga funderingar alltså...

Undrar sa flundra, om gädda är fisk. Det brukar min mamma säga. Nu är det ju inte det jag sitter satt o fund'rar fund'rade över. Är Var inte riktigt fisk mitt nattvak gäller gällde :-)

Som (ännu bara blivande) lokförare ser man en hel del kul grejer och underliga typer efter spåren. Jag har en känsla av att tåg fascinerar de flesta människor på denna jorden - eller gör någon gång under ens livstid. En cyberkompis på andra sidan det stora vattnet i väster förundras över mitt val av yrke :-) Hennes familj har alltid varit intresserade av tåg och familjens yngste son är inne i en fullständig tågperiod. Allt han gör innefattar tåg på ett eller annat sätt. De bor nära en järnväg där det går ånglok. Lite tufft (pun intended). En järnväg mellan dem o ett vatten (har inte kläm på om det är hav eller sjö).

Hur som haver... Hon tycker att jag, som har ett sån't urfeminint intresse som Barbiedockor och klippdockor har valt ett sån't manhaftigt (snarare maskulint) yrke som lokförare. Och inte vilka tåg som helst. Vi kör inte världens längsta och långt från snabbaste men väl tyngsta tåg, dragna av världens starkaste OCH längsta lok. Iore kan få vilken lokofil som helst i världen att svimma av upphetsning. Och just lokofiler är vad mitt inlägg skulle handla om... Måste ju bara ta "lite" bakgrund först... O detta representerar således, som jag nämnde tidigare det töntiga och ointressanta för vissa människor. Ni som inte är ett snäpp intresserade av lokdata av något slag, kan ju hoppa ner en bit i inlägget ("Tillbaks till lokofilerna").

Håll i hatten, så kör vi!

Vi kör två olika lok, ett av de nyaste i världen, Iore (ii-år eller ii-åre som kiruneserna säger) och en typ som är från 60- & 70-talet, Dm3 (och två typer av vagnar som är lite överkurs, men vi får köra olika fort beroende på vad som hänger "baki" kroken). Det ena loket är helt elekriskt och datastyrt (gissa vilket) medan det andra körs med koppelstänger. Det ena loket är rent o fint (invändigt) och det finns gott om utrymme i hytten och maskinrummet är svalt. Det andra har en pytteliten hytt, maskinrummet är svettigt och varmt o luktar olja. Gissa vilket? Det ena loket går tyst och stilla och det andra dunkar som bara den och man sitter och gungar o far på stolen. Det är verkligen kontraster!

Iore är alltså världens längsta lok. 46 meter! Eller om man ska vara petig så är det två lok om totalt 46 meter. De körs sammankopplade två och två. De kan köras var o en för sig men är helt värdelösa som dragfordon, då de bara har förarhytt i ena änden och koppel i bakänden som bara kan kopplas till en lokkompis. 46 meter alltså.

Våra klasskompisar i resten av landet har kört hela tåg i den längden i vinter. Löjligt. Brio-tåg. Ett Rc-lok (16 meter) o två-tre vagnar blir inte mycket längre än så (jaja, något).

Vi bromsade ett par av mina elevkamrater för ett par veckor sen (under bangårdspraktiken). De fick köra multiplad Iore. 2x46 meter. Över 90 meter lok! Det är power :-) Fast det var inte för kraftens skull. Bakre loket gick som slav och användes inte. Det behövdes antagligen ett lok i Narvik så de fick "ta med sig ett extra". Gerenerar ett visst problem efter banan, för alla stationer är inte utbyggda för långtåg (68 vagnar) än. Våra normala 480 meter+ är på järsken att vi får in, och då slänga på ytterligare 46 meter.... Ja, ni förstår ju problematiken. Det går långtåg mellan Gällivare/Vitåfors och Luleå, på södra omloppet. Har faktiskt kört dem... Tufft!

Sen har vi då Dm3-an. Eller om man ska vara petig igen, Dm+Dm3+Dm. Består av TRE lokdelar, totalt 35,2 meter. Samma sak där. De kan köras som ensam del (Dm-delarna) men har bara hytt i ena änden. Mittdelen är bara en motorvagn. Behövs all kräm man kan få ut för att köra 5000 ton på kroken. Nåja, vi har inte ens krok som andra godståg, utan en specialkoppling. Stor o klumpig. Behövs också för att orka hålla vikterna. Iore klarar 8000 ton (långtåg med 68 vagnar) som kommer att köras, bara alla stationer är färdigutbyggda.

Stationer förresten. Efter första juni heter det Driftplatser. För oss inom järnvägen. För vanligt folk är det fortfarande en station. Ska skriva prov nästa vecka. Sista delen av JTF-en. Något som också är helt fel redan innan det tagits i bruk. Järnvägsstyrelsens trafikföreskrifter står det för. Järnvägsstyrelsen finns inte längre. Heter ju Transportstyrelsen numer!

Våra lok har också namn. Dm3-orna heter exempelvis Kapten, Konsuln, Baron, Oskar, Kunigunda och Sofia för att nämna några. Ja, de har till o med tjejnamn :-) En Kunigunda tex, var hustru till den tysk-romerska kejsaren Henrik II. Hon är ett helgon idag. (Allt enligt Wikipedia). Namnen härstammar annars från malmkroppar i våra malmberg.

Iore har vart och ett, ett eget namn. De heter exempelvis Krokvik, Murjek, Kiruna, Narvik eller Bergfors. Det är alltså stationsnamn från Malmbanan. Det är unikt för våra lok. Annars har de som alla andra lok i landet och världen, ett nummer (löpnr i tillverknings-ordning). Där har däremot varje lokdel ett eget nummer så en Dm3-a har tre nummer.

Tillbaks till lokofilerna då. Ja, man är väl lokofil själv. På ett sätt. Såtillvida att man intresserar sig för dessa små detaljer som namn och annat. Fotograferar gärna tågen. Tror detta också kännetecknar en lokofil...! Det är nämligen så att vi har små följeslagare efter Malmbanan. Speciellt sommartid. Våra tåg går, pga vikterna inte så fort så en bil hinner lätt fara mellan stationerna innan vi kommer fram till nästa. Man kan se nån hänga i en stolpe i Kiruna för att fota tåget, sen dyker de upp i Rautas - och Rensjön - och Bergfors - och Torne Träsk - och Stenbacken - och Abisko framför allt. Vid alla stationer dit de tar sig enkelt, står de o fotograferar. Men framför allt i Abisko. Våra gamla omformarstationer är lite speciella också, med sina torn. Det finns fyra stycken efter banan. En har vi i lokstallet i Kiruna, sen har vi stationshusen i Torne Träsk, Abisko och Vassijaure före Riksgränsen. Stora tegelbyggnader med detta speciella torn. De får ofta utgöra bakgrund till tåg-fotografernas - aka lokofilernas bilder. Eller Lapporten i Abisko. Också en tacksam fond.

Träffade ett gäng holländare för en tid sedan, i Abisko. Vi mötte ett tåg, där föraren på väg till Björkliden, tyckte loket gick lite taskigt så han ville byta med oss som var på väg söderut. Blev en högtidsstund för holländarna :-) Nu var det "bara" Dm3or och jag fick frågan varför vi körde vissa tåg med dem o vissa med Iore. Ni ser. Lokofiler. De håller reda på allt! De såg till o med skillnaden på vagnarna och visste att vissa vagnar är en ny typ och undrade vad som bestämmer vilket lok man använder. Ödets lott o vad som finns i stall vid avgång. Inget annat. Hur många gånger har man fått Dm3 o nya vagnar, eller Iore o gamla?? Som sagt, det påverkar hastigheten vi får köra.

Nåja. Lokofiler. Min fråga nu är.... Vad heter lokofiler på engelska? Loco Files? HA!

Jaha, kanske dags att krypa i säng. Kom hem för en timme sen. Sådär en o en halv timme tidig :-) Skönt att komma hem tidigt. Fick tur bägge vägarna. Tur för oss! Tur o Tur. Blir lite jobbigt med samma ord i två betydelser ;-)

Vi hade tur som fick turer båda vägarna. Tur o retur! Vi hade en kille med oss som egentligen skulle ta tåget norrut, men vi fick ta över o köra det med vår handledare medan ordinarie förare gick i bakhytt o sov. Lite tråkigt att dela turen på två elever, men bättre med en halv sväng än ingen alls. Norsken kom 1½ timme tidigt och den tiden höll vi hem. SKÖÖÖNT!

Nu ska jag gå o sova o hoppas på att jag kommer upp i tid för en auktion jag håller koll på...

Usch. Hur ska man göra? Gå o sova för att man är dödstrött? (nå, nästan) Ge fasen i att sova för att mitt skift börjar om 24 timmar? Gå i säng senare för att sova? Har nämligen vansinnigt svårt att sova "middag". Maken har inga problem med detta utan kan somna på längden o tvären eller stående men jag kan bara inte. Tillhör verkligen undantagen att jag somnar på eftermiddagen. (titt som tätt när jag var gravid kanske...)

Egentligen börjar jag 19.33 eller 19.48 eller nån sån intelligent tid, men tåget norrut är inställt så det blir att ta bilen upp (antar jag) för att hämta ner returtåget i stället o det har avgångstid 00.58

Sen ska man serva familjen med middag när man egentligen skulle försöka ge sig på den där middagsluren i morgon em/kväll. Aaarrrggghhh.....

Kan bara hoppas att E-pigan tar sig upp för egen maskin i morgon bitti för jag orkar INTE dadda henne o leka väckarklocka!

Äh. Natti Natti!

Snart har man sista passet på bangården. Trist! Det är en skönt gäng! Har väl inte fått exakt all den praktik jag skulle behöva med växling och signaler men det har varit lärorikt på andra sätt. Man får en insikt i varför vi, som förare får stå och vänta på våra vagnar. Allt går inte som på räls ;) Det finns en del hinder som måste röjas undan och tappar som måste fungera. Och fungerar inte det, blir det traktorlastning och det tar åtminstone sju gånger så lång tid.

Har bakat en kaka för att bjuda mina skiftkamrater på. Tyvärr får inte alla skiften smaka. Mina andra två skiftlag har ledigvecka och återkommer först på måndag. Innan dess är alla kakbitar slut.

En av killarna har en ny, jättesöt fru och en liten bebis på gång. Deras femte. Hans tredje och hennes tredje men deras första tillsammans. De var båda singlar och träffades i lekparken. Han bjöd henne på nykokt kaffe och IKEA-katalogen och på den vägen är det, sa han. Gulligt va? Tänk att vägen till en kvinnas hjärta kan gå via IKEA?