Det gör ont i mig. Inte fysiskt, men psykiskt. Det är så jobbigt när avkommorna inte mår bra, hur gamla de än blir. En av döttrarna har ärvt sin far o farmors kassa mage, o inte hjälper det att hon är sönderstressad av allt i sitt liv. Det är förändringar på jobbet som stökar med hennes sinnesro och själ. Hon lever för ledigveckorna. Iofs, det gör många, men när det går så långt att man stressar ihjäl sig under arbetspassen för att det är nåt nytt man inte vet om man fixar eller inte, eller för att det inte är det invanda och hemtama man helst av allt vill göra. Förändring är jobbigt för många. Vissa tar emot det med öppna armar, andra gör det inte. Det beror helt på hur man är som person. Är man öppen och gillar utmaningar, kan ett nytt jobb vara en kick. Vill man helst av allt att saker o ting ska rulla på som det bara kan, förutom ett o annat grus i maskineriet som är ofrånkomligt och arbetskamrater man trivs med osv, då är det jobbigt att kastas in i nåt nytt man helst av allt inte vill göra. När det går så långt att lördagen under ledigveckan ger magkatarr, för att man vet att man ska ta sig till ett jobb man inte är riktigt hemma i om ett par nätter. Gud om det kunde lugna ner sig nånstans så alla får sinnesro att göra det man vill och utvecklas inom sig själv. Det är liksom ett steg fram o två tillbaks. Hade varit bättre om de tre stegen går framåt. Det gör ont i mig. ♥ 

Tema nr 139 Koja

29/365

Moster o morbror gräver koja i en snöhög åt systersonen.

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2018

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Usch. Separatorn jobbar hårt. Näsan alltså. Pigan ligger hemma med feber o ont i hela kroppen. Lillklimpen var sjuk igår så hon vabbade, idag är hon drabbad själv. O jag snorar. O snorar. O snorar. 

Har sovit skiiitdåligt inatt. Fruktansvärt dåligt. Knappt alls. Vet inte vad klockan var när hjärnan och kroppen till slut kom sig såpass till ro att jag försvann in i sömnens förlova(r)de land. Snurrar o snor. Vrider o vänder. Man svettas o fryser. Katten kommer in o går ut. Om o om o om o om o om o om igen. Täcket snor ihop sig o försvinner ner i påslakanet och utan öppningar är det omöjligt att räta till. Tomma påslakan är inte kul. Heller. Snoozade flera gånger när mobilens väckarsignal tog sig genom töcknet. Kollade klockan. Hade ställt den med god marginal av just snooz-anledningen. Anade att jag inte skulle palla kliva upp på första ringningen. 

Gjorde mig klar o på väg ut genom dörren slår det mig. FAN, hur ska jag hinna till jobbet nu?? Klev ut o över snödrivorna Storm o Virvelvind dragit ihop vid trappen, gick mot garaget med något ilskna och nedslagna steg. Väl där insåg jag att det inte drivit så jäkligt så jag skulle kunna ta mig ut med min lilla bil. Då kom nästa tanke. Undrar hur det ser ut på parkeringen på jobbet? Nå, den var helt OK också. Men satana vad det drar kallt. Det är inte så kallt, rent temperaturmässigt, men med de här jäkla isvindarna frysr man skallen av sig. O knäna. För varför ska man ha täckbyxor på sig? Nånä. Tjuriga lokförare drar på sig den sedvanliga uniformen. Jag kan inte klättra uppför lokstegen i täckisarna? Tja, vem vet vilka onda krafter som styr det där tänket. 

Nu sitter jag i alla fall i ett isande kallt Vitåfors. Iofs inte så kallt inomhus. Lite för varmt faktiskt. Men sitter. O sitter. På obekväma stolar. Funderar på när man ska äta. Tog med mig kyckling o pottigratäng som vi åt häromdagen. 

Stängde i alla fall av notiserna från Raidgruppen. Blir så sur när man sitter här o inte kan göra nåt o det plingar o vibrerar oavbrutet där. 

Irriterar mig över glasögonen. Mina vanliga är för kassa att ha till Lapptoppen, o mina läs/datorglajjor är också för kassa att ha till Lapptoppen. Moment 22. Behöver ett mellanting. Nåt som inte irriterar så inihåvete. 

OK, ta sig lite läskigt automatkaffe då. O fundera vidare över snön o ovädret o ljugande danskar. Nä, hon slog huvudet. Nä, hon slog i halsen. Nä, hon blev förgiftad. Ehhh vänta nu? Exakt HUR dödade du Kim? För det gjorde du. 

Hmmm, tror jag skrev ett inlägg men stängde fönstret så det försvann nog. Pigan ringde o ville ha barnpassning men jag har smakat en julöl ikväll o vill inte köra bil. Saken är den att lilleman var sur när pappa hämtade honom o ville inte bli påklädd sin overall o slog ifrån sig. Hans hand tog så vansinnigt olyckligt att barnafadern fick ett hårt finger i ögat o slog igen ögat direkt. Han fick på barnet overallen o åkte hem, efter min fråga om han verkligen skulle köra bil... 

Så galet. Efter hämtning av barnets mor ikväll har ögat svullnat så det går inte att öppna. Akut sjukhusbesök då, efter att modern kommit hem. Undrar hur det går med eländet. Aj Aj Ont. 

Själv ska jag krypa under täcket nu, efter att ha jobbat med en del bilder till bloggen. Håller alla tummar jag har att det går bra. AJ! 

Tema nr 225 Njutning

331/365

♥

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2017

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Pigan har skaffat en kissebebis. Hämtade den igår. En sån där perfekt Pussy-katt. Svart med vita tassar. Eller den är inte svart. Han är svart-o-smoke-tigrerad. Jättesööööt. O skitbusig. O Tyra är inte imponerad. Kråk hade en annan röktiger på G för nån vecka sen men hann inte hämta den då nån annan bestämde sig för att de skulle ha den. Hon jobbade o kunde ju inte hämta. Taskig kommunikation. 

O just bebisar är ett problem på annat håll. Finns inget värre än när folk ställer frågan: När skaffar ni nästa? Ska ni inte ha fler? När kommer syskonet? Åsså finns det ingen högre önskan än att bli gravid. O när kompisarna omkring kommer med alltmer svällande magar, en efter en, efter en. O inget händer. Ingenting. Månad efter månad. Besvikelsen när man varje månad måste köpa mensskydd igen och humöret sjunker med varje andetag o för varenda babymage som kommer förbi. Älskade ungar. Önskar man kunde skydda dem mot allt. 

Solen skiner idag. En kall senhöst/tidig vinterdag. Det är ju snö på backen o is på sjön så det borde ju vara vinter, snarare än höst. 

Vaknade med ett ryck för andra gången när Maken kom in o bad mig kliva upp o packa ur hans ryggsäck. Det blev ingen jakt för honom utan en utryckning till Sunderbyn med dotra. Hennes mage skrek en gång för mycket nu o hon pallade inte längre. Blev bara lite magsårsmediciner till henne för att se om det hjälper. Fint när de gör en ordentlig utredning. Not. Iofs söndag idag men ändå. Det är ju inte första gången. Flickebarnet magsår? Ja, varför inte. Stressad är hon så det räcker o blir över, filbunken vår. Väntar nu hit Maken igen o vi ska ta sällskap med henne hemåt. 

Har låst kattluckan för utgång o nu kom hon in för vilken gång i ordningen? Släpper ut henne emellanåt o det är ju nån timme kvar än innan vi ska åka hemåt. Bara hon inte får för sig att dra iväg precis innan vi ska åka för då är det svårare att få tag i henne. Hon vet mycket väl när nåt är på gång o håller sig undan och inga godisbitar i världen kan locka hem henne. 

Nåja, ska väl ta o packa ner mina fåtal grejer jag faktiskt HAR packat ur här. Tog med mig grejer jag tänkte gå igenom men har inte rört en pinal av det. O det som ska lämnas har inte heller tittats igenom. Tar väl itu med det då. TjingBaling. 

Undrar vad Kläppen sysslar med? De har inte gett ifrån sig nåt livstecken sen i ...söndags? Fan. Onsdag idag. Gillar inte det. 

Hoppla. Klockan är 1632 o jag fick annat att göra o glömde det här. Förhoppningsvis som kidsen. Lite oroligt när de inte hör av sig o man vet att gubben kryper ur skinnet. Såg en blänkare från lunchtid igår på Facebook i alla fall. Men jag undrar ändå vad de gör idag.