Blev det rätt veckonummer nu då? Jodå, vecka 16. Lite blandad kompott idag igen men inget svårt. 

Vi började i Mellon 2012, Sean den förste Banan. Låten är kul som fan men inget melodifestivalämne. Det är svennehumor. Tror inte det funkar riktigt ute i sydeuropa. 

Jag kom från ett land,
bestod av skägg och sand,
lämnade min mattaffär,
vikingland nu är jag här,

...

Köttbullar, jävvla bra!
Ikea, jävvla bra!
Carola, inte så bra,
Annars är de jävvla bra!

Andra uppgiften gäller en film jag inte sett. Har inte sett många av Paolo Robertos filmer. Eller snarare, de filmer han medverkat i. 9 millimeter handlar om tre kriminella killar och deras liv o leverne. Nio skriver vi i krysset. 

En annan figur som snodde grejer o pengar, men under hjältemantel - eller hatt - var Robin Hood. I musik hämtad ur filmen Robin Hood, Prince of Thieves hörde vi Bryan Adams sjunga (Everything I Do) I Do It For You.   

Under den evigt pågående naturvårdsdebatten satte Povel Ramel egen text till Nidälven 1972: 

Grisälven stilla och slammig du är,
fylld utav allsköns faser.
Avloppet skänkt dej den slöja du bär
av ohälsosamma gaser.

Vi åker till landet i öster för en finsk version av en amerikansk låt. Amerikansk är bilen också. En riktig amerikanare. Cadillac. My Baby grew up.... in a brand new Cadillac.... Vi skriver bil. Eero ja Jussi and The Boys framförde detta finska kryssbidrag som visst handlade om en rysk bil, Moskowitz, eller Mosse som de sjöng. 

Sen blev vi utan text helt och fick oss serverad ännu en partyorgellåt med Lennart Palm. Hade hellre hört Kalle själv sjunga (om) sin vackra Beatrice. Moraeus alltså. Kalle Moraeus. Vad Beatrice heter vet jag inte ;) 

Men en som sjunger för många lyssnare är Eric Clapton. Jesse Fuller skrev den en gång, San Fransisco Bay Blues. 

I got the blues from my baby left me
by the San Francisco Bay,
The ocean liner's gone so far away.
Didn't mean to treat her so bad,
She was the best girl I ever have had,
She said goodbye, I can take a cry,
I want to lay down and die.

En instrumental version av en annan ordproppad melodi fick vi höra sen. Den här gången av Owe Thörnqvists låt med så mycket text att det blir en hel roman. 

I köket uti gården ner i dalen,
där satt och grät en ensam flicka så söt.
I samma gård i dalen fast i salen,
satt pappa storbonn Persson arg och röt.
Ja, satt pappa storbonn Persson arg och röt.

Han hördes skrika: Pia, sluta tjuta,
din Albin kommer aldrig mera igen.
Han har nog segla vilse med sin skuta,
han skulle ha vure tebaks för länge sen,
ja, han skulle ha vure tebaks för länge sen.

Pille rumpan pej, fille luring lej,
haderittan, tutan tej.

Albin och Pia. 

Franks tog dotra Nancy med sig o spelade in en singel, Something Stupid. Den slog på Billboardlistan. De bär efternamnet Sinatra förstås. 

Vet inte om Nancy är med i nästa melodi men en himla massa kvinnliga filmstjärnor passerar revy. Sandy, Mandy, Frudy, Wendy, Fergie, Heidi and Sally May.... I'm fond'a Jane Fonda, but is Jane fond'a me? Benny Hill Star Names. 

Efter det fick vi en del av världens bästa filmmusik. Ur Gudfadern. Jag älskar den där musiken! Nino Rota skrev den. 

Vi har haft en kung, en maffiaboss, en ledare av ofrälse i engelska skogarna i krysset idag. Vi avslutar med ett annat överhuvud. The Boss. Han sjunger från senaste albumet, Wrecking Ball, nyss utgivet. Låten heter We take care of our own. Bruce Springsteen. 

Det var det det. 

Ha en underbar lördag! 

Tja, det var ju intressant. En svår fråga idag. Inte svaret för krysset men vad låten faktiskt heter o vem som gjort den. Nåja, vi tar det från början: 

Med en enkel tulipan på bemärkelsedan... Nej, just ja. Födelsedagsvals till Mona var det ju. Benny Anderssons fina hyllning till sin hustru. Min korkade hjärna fick inte ihop det till fyra bokstäver. Vinkelord. Två ner o tre höger... Det är ju fem.... Ööööööhhh.... *skakar på huvudet* 

Vi drar söderöver i landet. Eller tillome över sundet till grannlandet. På danska fick vi oss serverat av Dagny - nej, Dorte - en melodi om Skanøborg, sa han/sjöng hon? Tyska originalet handlade om Düsseldorf men vi vill veta vad Siwan sjöng om. Hon levde loppan i Landskrona, hon. 

Ingenting går upp mot gamla Skåne.
I Landskrona, tycker jag är det toppen.
Ingenting går upp mot gamla Skåne.
Plats på den är född dig, ja du trivs där mer än bra.

I Landskrona o Skåne är nog skidföret slut för året med närapå blommande ängar men här kunde man sjunga i förrgår:

Nej se det snöar,
nej se det snöar,
det var väl roligt. Hurra!
Nu blir det vinter,
nu blir det vinter,
som vi har önskat. Hurra!
Då ta vi kälkarna fram,
och vantarna på.
Och sen vi åka i backen,
hej vad det ska gå!

Och fram med skidan och fram med skidan,
och se´n i backarna opp.
Vi stå på näsan,
vi stå på näsan,
ibland när vi gör ett hopp.
men inte lipar vi nej,
det gör ingenting,
om man i drivan,
den mjuka ett tag rullar kring

Vi tar på oss skidorna o dra ut i snön. Eller inte. 

Men sen snöade det. Eller nej. Men när tävlingarna pågick var det snö ute. O är man inte rätt klädd får man ståpäls. Tuppskinn. Goosebumps. Det fick Hanna Lindblad i deltävling 4 i årets mello. 

Om hon kan vissla förtäljer inte historien men frågan ställdes till hennes nästannamne, Kan du vissla Johanna? Ricke Löws orkester kompade hans dragspel. 

Sen kom det som Eldeman förutspådde skulle vara lite knepigare. För mig är det det. Jag har hört den på svenska. Men det är definitivt inte versionen som efterfrågas. Svenska o svenska förresten. Peitmaal. Bo grann ve Alice. Men Smokie's Living next door to Alice har översatts till svensk svenska också, då nån gång på sjuttiotalet. Han som sjunger bor inte längre granne med Alice men vad låten heter har jag ingen som helst aning om - eller vem det var som såg henne fara iväg i limousinen. Sten o Stanley? Nån smörsångare? 1976. Tja.... Nä. Vet inte. 

Wikipedia:

"Dansbandet Bepers, sedermera Chinox, sjöng in en svensk översättning, Är ej längre nära Alice." 

Den finns på tuben o bandet har en ruskig åttiotalsstil med hockeyfrilla, vita oversized kostymer o allt.

Visste du förresten att det INTE är Smokie som gjorde låten från början? Bandet som en gång (1972) lanserade melodin hette New World o kom från Australien. Dock är det Smokie som gjort den känd över hela världen. Eller Sverige. Eller så. 

Ted Gärdestad skrev den, Klöversnoa. Så vi dansar väl lite sån't då. Snoa. Hamburgarna spelade. Kan man få dressing till? 

Efter nyheterna återvänder vi till ett av Eldemans favoritband. Eller inte. Jag tillhör en av de få personer i hela världen som aldrig hunnit fastna för dem, medan de levde. Kan inte ha haft tid med musik på det sättet när de var stora. Dock tycker de flesta att deras namn ger själ för sig. Ehh, gör skäl. Nirvana. De sjöng också om en tjej, About a girl. Kanske skon passar Alice? 

Många turister klagar på barn. Att de för ett jäkla liv. Väsnas o lever om. Rasar runt o härjar. Cornelis däremot sjunger om barn. Han gillar ungar. Norska sådana idag. De sjunger på Karl Johann. O den går genom Oslo. Turistens klagan. 

På Karl Johann ligger Nationaltheatret. Där har den inte spelats. Tror jag. Den glada änkan. Bara som en parentes. O som en helt annan parentes kan jag tala om att just Nationaltheatrets stasjon i Oslo är den enda underjordiska järnvägsstationen i Norge. Basånivet. Men åter till den Glada Änkan. Då går vi till Maxim. Det var Jan Malmsjö som sjöng den i sin roll som greve Danilo Danilowitsch. 

Sen far vi hemöver igen. Jamtland Jamtland jamt o shtandu... Eller hur man nu stavar det på jamtska. Frösön ligger i Jämtland. Göran Marcusson spelade en visa ur Peterson Bergers Frösöblomster (antar jag). 

Ljuva sommarkvällar. Att sitta på en sten o se solen gå ner över Storsjön. Eller var nu Kajsas udde ligger. Alf Hambe skrev den. Fred Åkerström sjöng. 

Men vi slutar i en helt annan stämning än en tyst o lugn sommarkväll. Ännu en låt från årets melodifestival. Shout it out. Han skulle egentligen inte göra den utan en tjej, vem det nu var. Lotta Bromé intervjuade honom en gång när jag var ute o körde tåg och han fick "ärva" låten. David Lindgren. O jag är skitaglad för det för jag gillar hans version. Grabben som breakdansar i kostym. De var tvungen att sy in extra tyg i brallorna för de sprack hela tiden. Extra töjbart tyg. O jag tror de höll i finalen. Fast inte låten. Men den är bra ändå. There can be only one. Vinnare. 

O vem vinner melodikryssbrickor o handdukar nu då? 

Ha en skön lördag! 

Hann lösa halva krysset i realtid sen blev det annat i vägen, men ska nu sätta mig med andra halvlek också. Hittills har det gått bra. Google har fått vila, förutom ett tillfälle - sökte en text som inte verkar finnas. Nåväl. Vi sätter väl bollen i rullning o startar om då! 

Denna veckan, liksom förra fick Lennart Palm plocka fram sin orgel för att spela en ordlös melodi. Det var Östens men hallååå... G-ö-s-t-a-s Rulla in en boll o låt den rulla. 

Andra kryssadress-erna fick dock sång. O inte vilken sång som helst. La Donna è Mobile med en av världens största sångare genom tiderna. Bokstavligen. En av de tre. Tenorerna alltså. Luciano Pavarotti. 

Pavarotti sjunger numer tillsammans med änglarna och en annan ängel spelades det om sen. Anders Engbergs orkester spelade om Angela. Ted Gärdestads Angela. 

Sen gick radion sönder. Eller nånting. Får hoppas att Eldeman kör de här låtarna dessa två första veckor efter Mellon nu o låter dem självdö sen. Fast det vore väl ett Mirakel. Sara Li sjöng, lite småtjatigt om sitt Mirakel medan herr Ranelid, Björn Ranelid (jaja, tittade på Bond igår) pratade om att Kvinnan är det Första Könet. 

Men sen blev det så bra, så bra igen. Vi fick oss serverat lite kärleksmusik. Vem blir inte kär när den spelas? The Love Theme ur filmen Blade Runner. Evangelos Odysseas Papathanassiou hette han egentligen, Vangelis som skrev musiken till filmen. Rick Deckard spelades av Harrison Ford. En android som hade till uppgift att söka upp andra androider för att "pensionera" dem. 

Åsså över till nåt heeeelt annat. Hon är också ängel idag. "Yrvädret från Trollhättan". Laila Westersund. Här sjöng hon om Singel och sand. :) Tro't eller ej, men med den melodin låg hon på Svensktoppen samma år som jag föddes, 1964. Underbara människa. 

Sista uppgiften före nyheterna handlade om ett djur. Ett stort djur. Melodin hittade jag förra veckan i mitt sökande efter dess baby. The Baby Elephant Walk. Denna veckan var det Elephant Song vi hörde. Idag skriver vi in djuret med betarna av elfenben, dvs elefanten själv. Kamahl hette mannen som ondgjorde sig över den fruktansvärda behandlingen av dessa djur och sjöng in sången. 

Gentle is the elephant
Pulling loads and everything
we love to hear the children laughing
when we,re in the circus-ring
Happy was the elephant
Happy was his jungle life
and then they came, the cruel hunters
with the rifle and the knife

Var det Ingmar Norströms som spelade idag? Ja, så var det ju. 

För kontrasternas skull tar vi efter pausen, tjejen med Mellons vassaste klänning och dyraste skor. Eller var det tvärtom? The Girl. Charlotte Perrelli. Den snurrar säkert på dansgolven i vår och sommar. 

Där fladdrar de runt, den ena färggladare än den andra. Liksom de som fladdrar på Haga. Fjäril'n vingad syns på Haga. 

Vi far över de stora vattnen o lyssnar på lite gitarrer. Tja, får vi inte svenska stålguror kan vi alltid ta amerikanska. Nu sökte vi dock den svenska titeln o texten. SJ, SJ gamle vän. Hejja Jejja (med ett j). Eller Stefan. Som i Demert. Det var ju han som gjorde den. Freight Train hette originalet, som skrevs av en kvinna (!) under 1900-talets första decennium. Elizabeth Cotten hette hon.  

Disco ja. Vi tar på oss glittret igen o dansar lite. Ljuva åttiotal. Musiken går ju an. Tur att man slipper bära kläderna! Puttin' on the Ritz. Ett One-hit Wonder. "Hahaha, ja, det ser ju... gott ut" sa Eldeman. Det luktar mat här o vi ska faktiskt äta tacos idag.... Det var ju faktiskt också artistens  namn, Taco. Med efternamnet Ockerse. Fred Astaire gjorde låten på fyrtiotalet, i lite annat stuk. Irving Berlin skrev den. 

Vi slutar där vi är. I månaden, inte platsen. Count Basie med band spelade April in Paris. 

Hoppas ni har en underbar påsk och inte får ont i magen av alla överfulla gigantoägg som butikerna svämmat över av i år. Jag menar, fyrtio cm ägg? Allt det godis (o det är mycket) vi har skulle inte ens fylla ett sån't där ägg. Man kan ju fylla dem med popcorn :) 

Vinterns sista dag idag - sägs det. Hör o läser att det snöar i andra delar av landet - fast inte hos oss :) Det blåser o solen strålar från, en kanske inte helt klarblå himmel men man ser mycket av det blå. 

Har min textfil från förra veckan på Lapptoppen så jag kan inte komplettera det jag missade förra veckan men det är noterat att det var Tigers som spelade om Thores plättar och inte alls jazzgruppen Telstars. 

Dagens fanfar var som hämtad ur tornerspel. Krysset blev inget stångande o bråkande utan rätt rakt på. Iofs är det också vad man pysslar med i tornerspel. Nåväl. Nu kööör vi!

Lennart Palm i Lerum öppnade med första ledtråden idag. Den önskades i Ring så spelar vi sista timmen före krysset i morse, fast då i originalet, med Eddie Meduza. Evert.  

Vi går på stigen som går till Evert
och vi ska dit å, ta oss en dramm
det klirrar muntert uti vår väska
när vi i solen går stigen fram

Kanske han var på väg dit, Thorsten? Snubblade på stigen? Jag reser mig igen. Inte första gången jag hör den efter att Mellon slutat men det var premiär för krysset i alla fall. För min del hade gärna herr Flinck fått trassla in sig i blåbärsriset ett tag till. Revolutionsorkestern hjälpte honom upp antar jag. Nåja, man kan inte gilla allt. Kanske den växer men just nu vill jag inte ta till mig den! 

Så fick vi oss lite Offenbach igen då. Kryssets nya Beatles? CanCan ur Orfeus i Underjorden. 

Underjorden. Den undre världen. Det är där de rör sig, de som fortfarande handlar med det vi söker sen. För helt utrotat är inte eländet med elfenbenshandeln. Man kunde ju önska sig det. Baby Elephant Walk skulle leda oss till det betarna är gjorda av. Cincinatti Pops spelade. 

Green Green Grass of Home. Curt Borkman fick illustrera en Tom Jones-melodi den här veckan. Jan Malmsjö har sjungit den på svenska och då heter den En sång en gång för länge sen. 

En annan sång för länge sen sjöngs av Edvard Persson. En melodi i filmen Kalle på spången som sedan blivit som en nationalsång för Skåne, Jag har bott vid en landsväg. Nåt annat från förr spelade, The Vikings... 

Han drömmer om att vara Chris Isaak, spela bas som McCartney o dansa som Bryan Ferry, varför förstår jag inte, för han är urcharmig alldeles som sig själv, Daniel Karlsson eller The Moniker. I want to be Chris Isaak ur årets mello. 

En annan som tävlade i årets mello var mannen som förra gången älskade hela Europa medan han i år nöjde sig med att vilja bli gammal med Lotta Engberg, kanske under augustis klara månsken. Christer Sjögren sjöng idag Lena Phs Månsken i augusti på engelska, som då heter Crying in the Moonlight. 

Mer väder. Blixtar o dunder, magiska under. Så börjar The Herreys vinnarlåt från ESC 1984, Diggiloo diggiley. Vem gör, eller åtminstone ser, inte deras handrörelser framför sig när man hör den låten? Kårspexet trallade. 

En annan svenska som vann ESC tjugoett år senare, fast för Grekland, var Helena Paparizou. My number 1 heter låten o ett blev ju alltså hennes placering med låten hon - inte sjöng på grekiska. 

Sen vet jag inte vad melodin heter, ska googla lite o se vad jag hittar men jag antar att det handlar om Noaks ark på nåt sätt. Vi ska bygga nåt, säger Eldeman. Jodå, Svante Thuresson har sjungit in den. Bland andra. 

De e dags att bygga Noaks ark
Bara segla bort till en strand
Du å jag å gamla Noaks ark
Vi seglar till ett annat land

En båt kan behövas om man ska ta sig till en ö, om inte ön är så stor som Island. Då kan man ta flyget. Little RIchard's Tutti Frutti serverades på isländska. Vet inte om innehållet ändrades men språket är rena rotvälskan. 

Vi slutar på hemmaplan. Nåja, inte för mig då men i alla fall i Svea rike o i Kungliga Hufvudstaden. Från Djursholm till Danvikstull. Ja, apropå Lena Ph tidigare, fick hennes vapendragare o kollega vara med som kompositör sist i krysset idag. Orup. 

Från Djursholm till Danvikstull, via broarna i Gamla Stan,
har jag irrat full i tusen mörka dar.
Från Blåsut till Jakobsberg, för dina unga läppars färg,
har jag irrat full, vid min Gud.
Vem ska ta hand om denna obrukbara spillra av en man?
Åh, ta mig hem. Ta mig dit jag kan få sova mig hel igen.

Men här ska det inte sovas - än. Framåt kvällen då eftersom jag ska upp i ottan igen o jobba. 

Sitter i Makens stuga o lyssnar på Lapptoppen. Inte världens bästa anslutning men det funkar. Krysset är hoptråcklat - med viss fundering. Kanske inte så mycket på svaren som vem, hur, var. Missade början av förra veckans kryssvar o lyssnade om igen. Barkaroll skulle det vara. Med k, inte c. Sorry 'bout that. En del av dagens ledtrådar försvann i trafikmeddelanden. De försöker ju hålla dem till musiken men det händer rätt ofta att Eldemans ack så viktiga mellansnack försvinner. Nåja, så här har det låtit idag: 

Charlie Norman börjar dagens kryssillustrationer. Han sjunger om "Ett litet hus på vårat land". Det är så typiskt storsdadsbor. Allt som är utanför stan, är "på landet", vare sig det är i Borås eller Påskallavik. 

Sen hade jag hjärnsläpp. Dvs vad melodin handlar om men inte vilket landskap han pratar om och vad vi behöver för att ta oss dit. Nånting på Öland o bästa sättet att ta sig över till detta långsmala landskap är nåt annat långsmalt, Ölandsbron. Tack Gunnar: "Ölandstokens visa "Vid Färjestaden"". Färjan behövde vi i alla fall inte. 

Märk hur vår skugga av Carl Michael Bellman har gjorts av många men idag var det Imperiet med Joakim Thåström i fronten som stod för musiken. O sången. 

Svensk film blev det sen. Eller ja. Jo. Musiken ur Sällskapsresan. Vi söker mannen bakom det hela. Givetvis är det Lasse Åberg. Lasses fumlige figur Stig Helmer har sagts bygga på en namne o tillika släkting till Golfbrors styvson. Hans farfars bror eller nåt sånt. 

De åt ju helstekt gris där, på mallis. Gris är det väl i korv också? Varm pölse boogie. Ja, på norska sjöng han om Kasse på magen, Owe Thörnqvist. 

Mätt i magen är det dags att nanna. När trollmor har lagt de elva små trollen, o bundit fast dem i svansen, då sjunger hon sakta för elva små trollen, de vackraste ord som hon vet. O ajajajaj boff... Trollmors vaggvisa.  

Hahahaa... Passerade en fårgård igår i Svensbyn ("Sveriges största by"). Den hette EuFÅRia. EU-anpassad fårfarm? Nu var det definitivt inte den hon sjöng om, Loreen men de kan säkert sno den o spela för fåren så de blir kärleksfulla o producerar fler fårbäääbisar. Far, får får får? Nä, får får inte får, får får lamm. Loreens Euphoria handlar om kärlek o känslorna som fyller kroppen när man är riktigt kär. 

Vill man, kanske man kan använda fårmjölk till plättsmeten men jag föredrar nog vanlig komjölk. Thore Skogman skrev en melodi om en plättlagg en gång. Han ville nog inte vara med på Grisfesten ovan. 

Uti laggen ligger plättarna nu
vi ska äta dom med sylt, kära du
mera smör i laggen, spisen är het
snurra på med vispen, tjockare smet
den får inte vara klibbig och tunn
för se plättar ska smälta som smör i mun
Lite sylt och en plätt är en furstlig rätt
man vill aldrig mer ha fläskkotlett

Vi skriver in lagg i krysset efter att ha fått Plättlaggen serverad på stålgitarr...  Telstars, sa han Eldeman. En ny grupp igen? Var inte Telstars en jazzgrupp? Nåja. 

Nästa svar var lite väl kryss-tat. Eldeman ville att vi skulle "översätta" gruppnamnet till svenska. Jag skulle vilja säga att vi ska "skriva ut det på svenska". Översätter man U2 blir det du med (du också) o det går ju inte. Nä, U två ska vi skriva. Underbara With or without you. 

Än en låt som inte ville komma upp till ytan men den borde redan vara där... Melodin handlar om en båt o en sån kan man ju föra fram med hjälp av en åra. Eller två, för en gör ingen sommar. Eeehhh, båtresa. Två behövs. James Last med orkester spelade. 

Björn o Bennys I know him so well sjöngs av en artist från ett annat land. USA. Barbra Streisand i en fantastisk version.  Lite kul... sista raderna låter som Björn Skifs o Mel C. 

Nästa kryssbidrag sjöngs inte alls men det hörde vi väl alla att det handlade om Rönnerdal där han dansar fram i vals på Sjösalas ängar intill Orrviken. Orre är en fågel. Sådeså. Gunnar igen: ""Solen står på Orrberget" i Sjösala vals" Självklart. På nåt vis hamnade berget under vatten... 

Vi slutar med frågan Will you ever know? Det var Emil Sigfridsson som undrade. 

Så, with or without you är det mina svar idag. Hoppas alla stavningar är rätt. Owe. Check. Ja, då ska det väl vara OK. 

Ha en skön lördag - med eller utan "kryssfacit"... :)  

Oj. Vilken morgon. Nåja, krysset är klart. 

Dagens kryss började med en stor låt i svensk tappning, Loa Falkman sjöng en av Tom Jones signatur-melodier, Delilah. 

Sen blev det vals. Trodde jag. Lät som Wienervals men det går ju inte in i kryssplanen. Efter lite funderande kom jag slutligen fram till att vi söker ordet barcaroll. Staatskapelle Dresden spelade ur Hoffman's äventyr av Jacques Offenbach. 

Wikipedia: 

Ordet Barcaroll, Barcarolle, Barcarola med flera former avser bland annat en venetiansk gondoljärsång.
Därifrån har termen kommit att användas i den klassiska musiken för en instrumental melodi med liknande stämning - vanligen i böljande 6/8- eller 9/8-takt.

Redigerat: barkaroll ska det vara för svensk stavning. 

Så en programledare... Jaja. Kan man väl nästan kalla henne. Nästan. Hon underhöll i ett par av Mello 12s pauser o pratade mellan låtarna. Men sjöng själv gjorde hon i Livet är en schlager (o just där hör jag snabben med Livet börjar här o nu - en riktig schlager). Nåja, tillbaks till det vi håller på med, Helena Bergström söker vi. Det var hon som sjöng Aldrig ska jag sluta älska dig, men jag kopplar den hellre med text-författaren som sjöng den i en annan Melodifestivalpaus - 2008, Jonas Gardell. 

Så hoppar vi från Melodifestivaler till veckans gitarrgrupp, The Spacemen. De spelade något mindre spejsat, Min älskling du är som en ros... 

Efter det hörde vi Östen me rösten. Nej. Östen me resten. "snart på altaner och uteplatser" Grilla grilla. 

Utan sång kom nästa kryssbidrag. Amelia av o inte med Tommy Nilsson. 

Virus och bakterier. Ja det florerar den här årstiden o jag är drabbad av nåt av dem. Snorar o nyser. O nyser. O nyser. O snorar. Sven-Ingvars sjöng om eländet... 

Sen blev det mello igen. Ja, på riktigt nu. Ett bidrag ur 2007 års festival. Vågar du vågar jag..., livet börjar här och nu. Ska man lyssna till vad Eldeman sa är det tvärtom för många människor. Mellon är över. Men min kusin satte det i en annat perspektiv. Folk klagar över alla delfinaler i melodifestivalen - men kolla kvällens dagens sportutbud i teve...! Just ja, tjejen som vågade Just nu, eller då, var Sanna Nielsen. 

Vi far ännu längre tillbaks i tiden o tar oss över till USA. Sanna Nielsen är ju sirapsballadernas svenska drottning. Här kom ännu en sirapsdrypande melodi, Blue side of lonesome. Han som levererade detta kladd var Jim Reeves. Inkluderat alla klassiska countryrader: 

I'm just on the blue side of lonesome
Right next to the Heartbreak Hotel
In a tavern that's known as Three Teardrops
On a bar stool, not doing so well.

Så över till nåt heeeeelt annat. Svensk punk. En debutsingel - från 1979 - långt innan Sanna Nielsen var påtänkt. Havet ligger blankt. Titeln kanske inte låter punk, men gruppen gjorde det. Reeperbahn. 

Åsså slutar vi med ännu en countrytjej (nåja, det var en kille sist). Melodin var hämtad från en film, Country Strong. Liars Lie. Sista sirapen... ehhhh dansen levererades av LeeAnn Womack.  

En annan LeeAnn tillika skådis är LA Rimes. Hon har bland annat gjort huvudrollen i en av Nora Roberts filmer, Brinnande skyar. Jag var mest irriterad över att hon var blond i Robertsfilmen. Skulle vara rödhårig. Flammande rött hår. Sådeså. Nåja. Parentes. 

O med alla vinnade vinnare, förlorande förlorare, ljugande lögnare o gråtande gråtare slutar vi idag. 

Ha en bäst lördag! 

Krysset är klart. Är väl bara att börja skriva då :) Ska bara fylla kaffekoppen..... 

....

........

..............

sådär. Det har varit lite blandat i Eldemans Gottepåse idag - men inte en enda låt från Melodifestivalen.... Hoppla. Ingen Beatles. Inga gitarrer. Inget finskt. MEN, vi har fått oss lite Evert, lite partyorgel o en del annat. Då kör vi. 

Ring så spelar vi. Nej, Ring ring. ABBA uppmanade oss en gång i tiden men idag fick vi höra det från andra musikleverantörer. Ingmar Nordströms? Hur som haver. Vem det är var som spelade så sägs det att det var Alexander Graham Bell som uppfann telefonen. Tack för den Televerket. Nej, Bell. Som i ringklocka... Äh, skit i det. Vi går vidare. 

"Högaktuellt" kallade han nästa låt o det den representerar o min första tanke gick givetvis till Melodifestivalen. Icke så. Svensktoppen. De ligger ju där, högst i toppen med sina vrålande lejon. First Aid Kit, The Lion's Roar. Det vi söker för krysset idag är l-i-s-t-a-n. Den lista Carolina Norén varje vecka presenterar. 

Sen var Brasse o Eva på G. Eller inte. De tappade bort det. G-et. Magnus kom o berättade för dem att man inte kunde hitta en urka o en affel om man inte lägger till ett g. Det fantastiska o pedagogiska o humoristiska Fem myror är fler än fyra elefanter. Barnteveklassiker med rätta. 

En annan varelse som alltid måste vara på G för att över huvud taget komma sig fram här i livet är en slemmig typ. Lilla snigel akta dig.... Annars trampar nån på dig. Eller äter upp dig. Eller hur det nu var. 

Vi går in i fina salonger i stället. Kanske sådana där de servera sniglar? "Look at that S-car-go"... *skakar på huvudet*. Tillsammans med Sophisticated Ladies tänker vi oss ut i skärgården. På västkusten. En man i en roddbåt. På väg ut till Malö. För att hälsa på vackra Maj. Så får det bli. Maj på Malö. Ro. 

En annan ung o väldigt sofistikerad dam är nästa tjej i vår lista. Eeh, kryssplan. All this way sjöng hon. O hon tog sig hela vägen upp till toppen - av IDOL. Amanda Fondell. Ung o vacker med en härlig röst. 

För Robin gick det inte lika bra, men vem har sagt att tvåorna misslyckas för att de inte vinner? Snarare har det nog gått tvärtom genom åren. 

IDOL är nog över för den här gången. Eller för alltid? Juryn har lämnat oss. O Nils Dacke plockade fram partyorgeln o spelade för glatta livet. Aj aj aj, det bultar o det bankar. Aj aj aj, sen du lämnade mig.... Osv. Vi sparar ett litet aj där. 

Sen fick vi nyheter. Eller inte. De lägger ju ner hela avdelningen nu. Nej vänta nu. Det är bara Claes Elfsberg som byter kostym. Han har ju varit en inrättning i eviga tider. Nu går han från Rapport till Aktuellt. Monica Dominique har skrivit en av Rapportsignaturerna. Har de verkligen bytt?  

Efter nyheterna levererar Flashback Big Band en låt som inte alls lever upp till titeln. Underbart är kort. Jag är inget fan av jazz, även om det finns vissa låtar som är helt OK. O kort var den inte. Men det är vad vi skriver in i kryssplanen. 

Nåt annat som kan vara kortvarigt - eller pågå hela livet om det vill sig väl är en stilla flirt. Anita Lindblom sjöng den idag. Agneta Fältskogh har gjort den under sin tonårstid, tillome i en video med Sten Nilsson men den tjej som lanserade den var det svenska stjerneskudded (nej de' va' dansk) fra Norge, Tutta Rolf. 

Sune Mangs då. Han sjöng ju om Någonting att äta, någonting att dricka. Fast inte idag. Ännu en ordlös jazzversion. Men mätta blev de. Förhoppningsvis. På xylofon, klarinett o dragspel med Sone Banger levererades Karl Wehles melodi. 

The Night Visitor. Så heter Anna Ternheims nyaste album. Från den hörde vi idag Walking Aimlessly. 

Dagens promenad har väl i alla fall ett slutmål. Vi ska ha fram en vinnare som vi kan vara stolta över i Eurovision Song Contest. Lyckas svenskarna med det i år? Det ser vi först o främst ikväll... 

Ha're! 

Jaha, ännu en strålande vacker lördagförmiddag. Jag lyckades till slut somna om igen i morse, men var tvungen att ta fram en extra fleecefilt för fy vad jag frös! För lite sömn i flera dagar. Eller nätter. Svårt att sova rätt tid när man jobbar då. Vaknade i tid för krysset o har nu löst det hela.

Vi började i filmens värld. Enkelt o snabbt. En tecknad figur söker vi. Rosa Pantern. I storbandsversion. På triangel. Bland annat. Rosa Pantern visas på teve ikväll. Med Steve Martin som den förvirrade Jacques Closeau. Rosa Pantern är en diamant. En stor rosa jättekristall. 

Vi sitter kvar i tevesoffan o drömmer en stund tillsammans med Cajsa Stina Åkerström. Hon letar efter sin själs älskade, Av längtan till dig. Janne Krantz stod bakom musiken o Åsa Jinder skrev den vackra texten. 

Sen blev det klassiskt. Maffig klassisk musik. Rörigt o spännande. Lite annat stuk än det vi vanligtvis brukar höra. Jag ser dansare i tunna trikåer framför mig med yviga rörelser som flänger fram runt en scen. Har aldrig sett Våroffer men ser rörelserna. Modern balett. Från 1913.... Igor Stavinskij skrev stycket. "Ja, kom in" sa Eldeman i snabben. Nog kan vi önska oss lite vår nu va? Här ven snöstormen igår. 

Nåt mer distinkt är svenska röda stugor. Så börjar texten i Sommarvandring som spelades ordlöst av Gunnar Hahns orkester. Röda stugor tåga vi förbi. 

O mer svenskt så det förslår. Ett himla liv blev det i radion. Signaturen till Mosebacke monarki. 

Don't know why (I didn't call). Så heter en av Norah Jones härliga melodier. 

I waited 'til I saw the sun
I don't know why I didn't come
I left you by the house of fun
I don't know why I didn't come
I don't know why I didn't come

When I saw the break of day
I wished that I could fly away
Instead of kneeling in the sand
Catching teardrops in my hand

My heart is drenched in wine
You'll be on my mind
Forever

Vi tar nåt helt annat efter det. En vals. En vals som företas med nåt speciellt på fötterna. Ser ni piruetterna framför er? Vackra klänningar. Fluff o lullull. Mycket tyll och volanger. Glitter o glam. Pärlor o paljetter. Eller varför inte diamanter - på gnistrande is. Skridskovalsen. Alltså skridskor. Vilket namn förresten. Skrid-skor. Man skrider fram. Det är ju sant. 

Vi vänder ullkappan o tittar till nåt betydligt mindre glamoröst. Ungmön på Kärringön. I den får man veta att "han" - Fiskargubben - sitter o lappar nät. Fisknät. I Bohuslän. För det är där Käringön finns. O Kungälv. Som också nämns som hastigast. Den förärades oss av Eldeman på hans favoritinstrument i kryssammanhang, stålgitarr med Santor Hajosi. 

Vet inte om feskarn klantade till det men styrman Karlsson stoppade foten i en potta o fastnade. Ungefär som Emil o soppskålen. Jag gjorde bare såhär..... Fast då var det huvudet. 

Stackars styrman Karlsson hade otur,
skulle gå på flottans fest igår.
När han skulle snöra på sej skorna
måttade han fel med sina tår.

Han satte foten i sin potta
och kunde inte komma loss!
Hans fot är storlek förtiåtta
och den var alltför stor förstås.

De satte inte foten i klaveret utan plockade fram trumpeterna, Göteborgsmusikens blåsarsymfoniker. 

Det kan nog vara rätt skönt att tillbringa en sommardag bland röda stugor på bohusländska kusten så därför plockar vi en annan visa ur den svenska musikskatten. Jag tror på sommaren av Stig Olin. Fast idag hörde vi den på finska, med Reijo Salminen. 

Varmt o gott är det i Thailand också. Många reser dit denna vinter för att lapa sol och värme. O goda drinkar. Eller för ett parti schack kanske? För i nästa kryssadress hamnar vi just i Bangkok för ett parti Chess. One night in Bangkok. Björn o Benny. Instrumentalt. 

Men sen blev det sång. Hon kallade på doktorn. Doctor Doctor. Inte en vecka utan gitarrer, finska melodier o mellon. Denna var hämtad ur 2010 års Melodifestival. Elin Lanto. 

Gnistrande is o diamanter ja. Diamonds are a Girl's Best Friend. Det framhöll Marilyn Monroe en gång i tiden o presidenten han föll som en fura, likt Bambi på hal is. Utan skridskor på fötterna. Vackra diamanter kommer ju ur nåt så trist o tråkigt - o skitigt - som kol. Tänka sig. Den fula ankungen. Som blev en svan. I Svansjön?

Det var faktiskt min första tanke när jag hörde Stravinskijs stycke ovan. Vet inte varför. Tyckte Eldeman sa "fågligt tema", men när jag lyssnade igen sa han ju vårligt. Lite annat. Igor har ju skrivit ett stycke med fågligt tema - fast det var ju givetvis inte Svansjön för det var en annan ryss, Tjajkovkisj. Nä, Stravinskijs fågelstycke var Eldfågeln. Musiken var lite eldigt. Inte vårigt. Bara som en hysteriskt kvastlik parentes sådär.... 

O med den parentesen slutar jag dagens krys-s-tade inlägg. 

Andra Chansen ikväll. Ska vi ge dem en andra chans då? 

Nån som fick en andra chans igår o sjöng sin Amazing bättre än förra vecka var ju Danny, på en av LKABs fantastiska personalfester. E-pigan fick hans autograf - på bröstet! Jisses. Hon fick några bra bilder på honom. Säger en stolt mor :) 

Ha en underbart skön lördag!