Har en bok intill mig som ligger uppfläkt - upp-o-ner. Tittade in på Charlottas blogg och kommenterade hennes inlägg om vikta hörn och andra  hemskheter som kan hända böcker i oaktsamma händer. Jag brukar inte lägga mina böcker på detta sätt (se här, även om bilden är tagen på annat ställe) utan brukar försöka använda ett bokmärke av nåt slag. Ibland tar jag det som finns tillhands. Jag har dock gjort egna bokmärken. Som stort fan av Harry Potter i allmänhet och Professor Snape i synnerhet har jag gjort ett bokmärke av honom. (dras alltid till de knasiga elakingarna, som ändå har ett gott hjärta nånstans där inuti). "En man i byrålådan". mwahahhahaaaa... Skulle stoppa ner nån annan än Snape iofs...

Nåja, tillbaks till bokmärkena. Har alltså gjort egna. Till barnen och mig själv. Hade tillgång till en lamineringsmaskin på mitt förra jobb (och en suverän färgskrivare). Kunde göra lite småjobb privat. Inga större grejer förstås, men ett A4-ark nu och då. Skrev ut lite roliga bilder. E-pigan hade fotograferat en svart blus med vita prickar, bara en detalj av blusen. Det är nåt hon gör. Fotar detaljer som är få förunnat att se. Ser en massa roliga detaljer i allt möjligt. Jag gjorde samma sak i hennes ålder :-) Kul att se att generna smittat av sig på det viset! Hur som haver. La in hennes namn på prickbilden i ett häftigt teckensnitt med vit text. Finns massor att hämta på internet. Just detta var bokstäver i hjärtan eller med hjärtedelar. Gjorde en del andra också, med olika typer av teckensnitt i olika färger (mycket lime o rosa). Klippte ut dem i rutor om cirka 5x15cm och la dem sen i lamineringsplast. Körde dem igenom maskinen och klippte sedan ut märkena med en liten marginal runt om. Snyggt som attan. Kunde jag bara hitta dem skulle jag visa!

Har gjort specialer också med förminskade klippdocksark.

Ha! Hittade ett par av märkena. En som inte har namn på, men med pigans prickblus ändå. Och givetvis Johnny Depp som Jack Sparrow åt henne. Min Snape har gömt sig. Hittade honom inte i byrålådan heller... Dock fann jag några klippdocks-märken jag gjorde.

Man kan ju använda "riktiga" bokmärken annars. Varför de heter så på svenska, har jag aldrig fattat. I Danmark heter de glansebilleder. Det är ju bara samlarmärken med fina eller konstiga motiv. Har samlat såna också. Som de flesta andra flickor antar jag. E-pigan har fått ärva min samling och vi tittar igenom dem ibland. Köper bokmärken på Tradera emellanåt.

Här är en för ovanlighetens skull glad kille jag köpt (på ett helt ark, men jag ville visa bara den glade).

En av mina favoritförfattare för tillfället är Arnaldur Indriðason från Island. Hans böcker handlar om en sur gammal rikskriminalare, Erlendur Sveinsson och hans arbetskamrater Sigurður Óli och Elínborg. Erlendur är en frånskiljd man med två vuxna barn, var och en med sina problem. Dottern Eva Lind är narkoman och sonen Sindri Snær en allmänt hopplös alkoholist. Det finns även en figur i böckerna man aldrig får riktigt grepp om, Marion Briem, en gammal kriminalare Erlendur söker idéer och tips och råd hos. Är det en man eller kvinna? Frågan ställs till och med i en av böckerna, men man får aldrig svar på det. Intressant!

Jag har läst två av hans böcker. Min första var hans senaste - Vinterstaden. Den handlar om en asiatisk pojke som hittas död i en lekpark mitt i vintern. Är det ett rasmord?

Den andra jag slukade var Glasbruket från 2000, där en man hittas mördad i en källare med ett kryptiskt meddelande intill. Många händelser - en del fyrtio år gamla, vävs ihop. Det är Arnaldur Indriðasons fjärde deckare och den första som översattes till svenska.

Håller på att läsa Änglarösten (2005) som är den femte boken om Erlendur. Det handlar om en man i tomtedräkt som hittas död i sin lilla skrubb där han bor i källaren på ett hotell.  Det är mitt i juletid med allt vad det innebär av många gäster och julbordsservering. Mannen var som barn en lovande gossopran, innan målbrottet förstörde hans alldeles begynnande karriär.

Väntande i hyllan är även Kvinna i grönt (2001) och Mannen i sjön (2004).

Arnaldur Indriðason har vunnit flera priser för sina deckare, bland annat Skandinaviska deckarsällskapets pris till bästa nordiska kriminalroman för boken Glasbruket år 2002 - OCH för Kvinna i grönt ett år senare!

Läs mer om författaren på Wikipedia.

Årtalen jag uppgett här är de år som Arnaldur Indriðason har "Copyrightat" dem.

Jag har som barn slukat kilovis med böcker. Satt alltid och läste nånting. Mest från Wahlströms Ungdomsböcker-serier. De med röda eller gröna ryggar. Röda för tjejer o gröna för killar. Brydde mig inte så mycket om den biten. Läste det jag gillade. 

Älskade dock de rödryggade Kittyböckerna över allt annat och läste böckerna om Mary-Lou av samma författare/pseudonym, Carolyn Keene. Hade en massa Kitty-böcker! Mysterium, deckare. Tvillingdeckarna läste jag. De hade gröna ryggar! Hade inte så många av dem. Tokiga upptåg.

Ett år fick jag en stor och tung låda i julklapp av mamma. Massor med böcker! Det var att tiotal eller fler böcker. Var inne i en ny period just då och det var Dante. En galen kille som löste mysterium med sina vänner. Har försökt få min son att läsa dem, men han är inte intresserad. Sen är väl språket inte direkt anpassat efter ungar av idag. Lite gammeldags. Sjuk humor. Invecklat. Kanske inte det bästa att sätta i händerna på en kille som egentligen inte gillar att läsa. Fast han har slukat några böcker. Det är så kul att se honom så totalt absorberad av en bok. Min annars dataspelande kille.

Jag läste hästböcker. Hade några favoriter. Pampas hette en minns jag. Handlade om en liten prärieponny. Kommer inte ihåg desto mer, men jag vet att jag läste den några gånger och ryggen släppte till slut. Sned o vind.

Maria, böcker om en hästtjej.

Biggles läste jag aldrig, men min lillebror hade massor.

Mitt första jobb efter gymnasiet var på ett boktryckeri. Just det tryckeri där Wahlströms Ungdomsböcker gjordes!

Idag läser jag isländska deckare, amerikanska romaner, svenska deckare/romaner och förstås böckerna om Harry Potter och Twilight-sagan. Just nu har jag en Charlaine Harris väntande i köket, Dead Over Heels. Boken är den fjärde eller femte om Aurora Teagarden som huvudrollsinnehavaren så romantiskt heter. Roe är själv betydligt mindre romantisk än vad hennes namn antyder. Ett mysterium om en bibliotekarie som bokstavligen får en man i huvudet. Nej, hon räddar livet på sin gräsklippande livvakt som håller på att få honom i skallen, där på tomten en solig eftermiddag. Några få kapitel kvar.

Väntar på Charlaine Harris nästa bok i serien om Sookie Stackhouse. Kommer snart ut! Inte i Sverige, eller på svenska inom en snar framtid, men den kommer snart att kunna beställas i originalspråk, från nån webbokhandel.