Mitt tåg är en dryg timme sent så jag sitter kvar på hotellet fast jag egentligen börjar jobba snart. Ingen idé att gå iväg tidigt. Det tar ju bara fem minuter att gå över till Äntligen. 

Tänkte titta på nån teveserie eller så. Började kika på Top Model på teven men näääää. Iiiii's inte. 

Lägger upp några bilder i stället. Fullmånen lyser. Sjön ligger spegelblank. Det som nu inte är istäckt. Tyskar stod o försökte fånga månen i handen. Med mobilen. Gick väl sådär. Gick sådär för mig med. Som vanligt lyser gubben i månen med sin frånvaro o himlakroppen är bara en stor, ljus blobba. 

Vi har haft en mycket underlig höst må jag säga. September regnade bort. Oktober har varit upp o ner o hittills har november bara visat sina vackraste sidor. Inte en snöflinga alls. 

Dimmigt i Boden idag 

Ännu en dag i komatecken. Inte kommatecken även om en andningspaus hade varit bra idag. Fy för den snorlede vilken tur jag hade inatt. Eller resa i morse. Definitivt inte TUR. Tänk om den där fjärren kunde vara lite mer förutseende? Kör vi på norra linjen brukar de kunna ringa o säga "håll ner farten lite så slipper du stanna i (exempelvis) Bergfors". Spelar la för fan ingen roll när man har tomtåg... Prova hänga åttatusen ton på kroken o  försök ta dig upp för backen i Håmojåkk efter att ha bromsat fast. Med lite is på rälen.... Jippikiyyayyyy säger jag då. Jag önskar verkligen att de hade kunnat ringa idag o säga just det. Håll ner farten lite så slipper du stanna. Nej då... Stopp in. Givetvis måste de stoppa utanför då tåget är för långt för den driftplatsen. Jag ringde när jag såg att jag hade vänta stopp. "De är på väg att rulla in nu". Jo, tjena. En liten sketen rälsbuss rullade in på sidan, men inte "nu". Vad hjälpte det mig?? Jag hann stanna. Var TVUNGEN att stanna. Stod i säkert en halvtimme efter att jag fick signal igen innan loket tog över tåget o det behagade rulla FRAMÅT i stället för vagnarnas tyngdlagskrafter som obönhörligen drog mig bakåt. VI SKA INTE STANNA vid infarten i Håmojåkk med lasttåg. Fatta det! Kanske hon förstod det nu då o la det bakom örat till en annan gång. Eller? 

Tack o lov för Lenki. Bara att ha honom i andra änden av telefonen löser massor med knutar. Men idag ville inte kompressorn vara med o jag fick använda ett verktyg (knapp) jag aldrig petat på o använt förut. 

Solen gick upp när jag passerat högsta punkten o när fjärren så småningom ringde för en uppgift frågade hon om jag kunde andas igen. Jodåtack. Nu går det bra. Solen skiner o livet leker. Tåget går framåt o allt är härligt igen. Hade dessutom sett en havsörn, vilket ger mig en smärre lyckokänsla. 

Inatt körde jag på en älg. Det var inte lika kul kan jag säga. Såg inte ett spår av den när jag for hem igen i morse. Hoppas de hittade den o att den inte var alltför skadad. 

Soluppgång över Kaitumälven

Vi går från den rosa himlen jag visade igår till dagens solnedgång. Solens sista strålar färgade omgivningarna guldgula. Strax efter klockan fem i eftermiddag gick den ner bakom bergen. En fantastisk blågul himmel visade sig en stund innan solen försvann helt bakom bergskammen. 

Jag har svårigheter att fota solens ljusa centrum mot de mörkare omgivningarna - som egentligen har vårt vinterblå ljus mer än det mörker som bilderna verkar ge. Solen blir lätt urfrätt.... 

Har visst glömt att lägga upp en bild jag tog en tidig morgon för några veckor sedan, när jag körde över Kaitumälven på väg söderut. Vet inte riktigt varför horisonten lutar men de första fotona i bildserien jag smällde av över bron är raka. Skitsamma. 
Himlen var - ja, ni ser ju själva!