Så är det. Mina kottar exempelvis. Min mamma har blandat ihop namnen på oss allihop en gång eller annan. Svärmor drog hela raddan innan hon kom rätt. Delar av dem. "La-Bo-Len"... ja. Jag sätter fel namn på sonen ibland. Har bara EN son och ändå blir det fel. Har ännu inte skrivit namnen på nån av oss, eller vänner hittills (annat än bloggarvänner med egna namn). Jag har sajter på internet där det mesta är utlämnat, men här vill jag inte riktigt. Än. Skönt med en liten "anonym" vrå i ettornas o nollornas universum. De som känner mig vet vem jag är i alla fall och skulle nån kompis hitta den här bloggen tar det inte många sekunder innan de hittar MIG bakom min lilla pseudonym. Gör inget, men som sagt. Lite anonymitet är det skönt att ha :-)

Kottarna då. Mina tre huliganer. Snorgärsen. Älsklingarna. Skitungarna. De har många smeknamn. Beroende på situation. Ungarna får de nog heta tills jag dör.

Äldsta tjejen har flera "namn" vadvid hon kan kallas. Storpigan skriver jag oftast. Kan lika gärna bli Fiffiluren. Det var hennes eget namn på henne när hon var ett år. Eller Fiffi. Bara Fiffi. Eller bara Fi. luren tillkom nog senare. Så ibland heter hon sonika Luren. Köpte en bok en gång om Fiffi, tror den hette Fiffi och Birger. Handlade om en flicka och hennes fågel. Var det en kråka? Kråkan är nämligen ett annat namn storpigan har. Kattmatten. Eller bara matte. Som baby var det Mojje :-) Hon "mojjade" så mycket. Eller Mini-P. Pappa är Stor-P. Kusinen Lill-P och minsta lillskiten blev alltså Mini-P. Ingen aning om varifrån det kommer. Makens familj. Surr-P-inne kanske? 

Mellantjejen. E-Pigan. Vår blonda, eller rosahåriga, eller svarthåriga, eller rödhåriga eller....., klädtokiga mellantjej. 17-åringen. Lillpigan. Går även under namnet Råttan när andan faller på. Hennes favvomjukisdjur råkar också vara en grå råtta hon fått av sin reservmoster. Mycket älskad och sliten in till vadden på sina ställen. Råttan alltså. Inte moster :-) Lillill. Storasysters första namn på henne. Nä, det första var nog "Bääääbis!" innan hon förstod att bääääbisen tillhörde familjen och var en lillasyster. Tiltilt. Pappans namn på henne. Nån omskrivning av Lillill. 

Sen har vi Junior. Sonen. Lillskiten som inte är så liten längre. Också en E. Har vuxit om mamma och systrarna för länge sen. Stora fötter. Alltså Storfot. Går även under namnet Grodan. Lillprinsen. Grodprinsen. Skitunge. Latmasken. Lillebror. Älskade vän. Mammas gullepojke. Kul när man är 15 bast, 16e på gång.... 

Gubben heter Skitstövel. Det var åtminstone vad sonen trodde när han var två år.

Tjejerna gick på en promenad när de var små. Skulle hälsa på Pippi Långstrump. Att det är 200 mil till Villa Villekulla är inget små barn har nån koll på. Jag ammade lillebror och tjejerna gick ut på gården/området på egen hand. Bakade sockerkaka samtidigt och pratade med grannarna. Andra grannar hade byggt snökojor och tjejerna älskade att vara där. Det var hopplöst att få med dem till brevlådan vi en gång hade i andra änden av vårt område så jag var inte orolig att de skulle försvinna nånstans. Mycket ungar i området och som sagt, snökojor lite här o där. En lekpark på andra sidan garaget, mitt emot där vi bodde. Snällt område med mycket föräldrar och barn i omlopp runt gårdarna. Så även på dagtid, vilket detta var.

Jag satt hos grannen en stund men gick in o tittade till Junior som sov efter maten och hörde då telefonen ringa. Döm om min förvåning när en okänd man frågar om jag har två flickor. Ja?, svarade jag. Hur så? tänkte jag... Trodde han var nån sån där hempartyförsäljare av barnkläder eller nåt annat idiotiskt. "Jo, jag har dem här. Har ringt tidigare men fick inget svar." Hmmmm??? "Jag har skickat dem med polisbil och de är på väg hem".... Herre gud.

Stod på trappen o väntade med ett skratt när tjejerna en stund senare kom hem med den svartvita bilen och två unga poliser. Grannen tyckte jag var knäpp som skrattade. Ja, vad ska man göra? Skrika åt dem? Hjälps ju inte, när inte JAG hade stenkoll på dem. De mår ju bra, har haft en (kort) promenad och den stora turen att träffa på en riktig mysgubbe som rastade sina hundar och tog tjejerna under sina vingars beskydd. Fick efter lite lirkande namnen på mamma o pappa av de två i det fallet motsträviga flickorna och kunde ringa hem efter en titt i telefonkatalogen (tack o lov visste stora tjejen sitt efternamn o vi har samma allihop). Gubben fick alltså inget svar första gången eller andra och kände sig nödgad att ringa polisen. Tjejerna hade inte gått långt innan de träffade på farbrorn med hunden, men i alla fall lite längre än avståndet till brevlådan! De gick hemifrån, följde ett skoterspår genom området, upp på andra sidan vägen (DET är värst av allt då det är väg E10) och vidare efter skoterspåret upp till ett promenadstråk på andra sidan. Det är bara några hundra meter. Företagsamma tjejer. Storasyster var tre o lillpigan 1½....!

Efter den historien har jag varit jättenoga med att pränta in i ungarna vad de heter, vad vi heter och var vi bor. Satt med sonen vid köksbordet en dag och tränade honom.

"Vad heter pappa?"

Inget svar. Frågade igen.

Hmmm.... Funderade. Nä.

"Vad heter pappa?" 

"Pappa".

"Nej, pappa har ett namn. Vad heter han?"

Nä, tomt igen.

"Ja, men... Vad brukar mamma kalla honom?"

-

-

-

-

"SKITSTÖVEL".

 

Elisabeth

6 maj 2009 19:01

Jag har alltid varit intresserad av namn. Din pseudonym (svårstavat ord!)tycker jag är härlig och blir glad av den. Att jag själv valde mitt namn är väl bl.a för att jag har några kompisar som också använder riktiga namn, ja en med smeknamn dock, men snarlikt. Har ju två namnböcker där jag kan se vad namn betyder samt statistik etc.

http://elisannw.bloggagratis.se

 

Persil,ja

7 maj 2009 17:00

Den där historien är så bra!!! Älskar den!
Mitt bloggnamn är mitt smeknamn som liten, så de där smeknamnen har en förmåga att växa fast. Gillar faktiskt väldigt mycket det namnet. Det klingar vackrare än mitt riktiga. Har du tänkt på kvinnonamnet Lillan. De finns ju faktiskt vuxna kvinnor som heter så. Undrar alltid om det är ett smeknamn eller ett tilltalsnamn. I pojkarnas telefonminnen är namnen på listorna totalt obegripliga. Rad upp och rad ner med totalt vinkfria smeknamn på kompisar och familjemedlemmar. Vad sägs om mitt; Piggy (hos en av dem...) Sen finns det Malte (på nån som heter nåt helt annat) Skröven (på nåt helt olikt) Ragge, Munken, Gäddan osv osv. Helt OMÖJLIGT för en utomstående. Men kul. :D
Fast när de pratar om olika är det hopplöst att tjuvlyssna (och fatta nåt) för man lär sig bara ett fåtal av de där namnen...

 

Kvasthilda

7 maj 2009 18:23

Barn är ett folk o de bor i ett främmande land.

Punkt o slut. Man kan aldrig lära sig att förstå sig på dem.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bara lite snabbt. MelloX-inlägg kommer. Är väldigt upptagen. Har inte ens hunnit lösa det själv än.  ...

  Tema nr 127 I rött 144/365   Mycket är rött i London. Brevlådor. Vissa byggnader. Men framför allt bussar. Fast de finns ju i alla möjliga färger om man nu ska vara sån. Två generationers turist-/linjebussar.      Temalista   ~...

  Tema nr 323 Uppåt vi ska 143/365   -.     Temalista   ~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~ 365 Foton 2025  Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat. ...

  Tema nr 236 På linjen 142/365   Det är lite svårt att se vad det står i fronten på tåget, men det står District Line. Tåget går till Tower Hill.      Temalista   ~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~ 365 Foton 2025  Jag kan inte...

  Eget tema nr 17 Trearmad 141/365   Apropå vackra gatlyktor. En av de många trearmade gatlyktorna på Westminster Bridge. Likt broarna i andra städer, hade folk satt en massa hänglås kring de här. Just denna lykta verkar förskonad från just d...