Jag vattnade blommorna åt grannen en sommar. Min fd bästigaste granne som flyttade från stan för några år sen. Fru P.

Förväntade mig ingenting för jobbet. Tog det när jag passerade deras dörr mot bussen. Eller är jag återvände på eftermiddagen. Skickade den post som skulle vidarebefodras till dem osv. Hittade en försvunnen telefon som yngste sonen hade svarat i sen de packat bilen, men han var tvungen att "gå". Ja, på tossi alltså. Telefonen ringde, eller om han ringde och den hamnade i alla fall på toan. Tänkte att där hittar de den aldrig när de kommer hem, så jag tog fram den o satte den i fönstret, eller hyllan där laddaren fanns. Den hade garanterat laddat ur innan familjen återvänt till Kiruna och att då ringa den för lokalisering vore omöjligt :-)

En gång fick jag en vacker klippdocksbok i present som tack för hjälpen. Dockor ritade av Queen Holden som gjorde underbara barnteckningar och porträtt på fyrtiotalet. Idag har hennes dotter tagit över konstnärsskapet och klippocksritandet. Samlare världen över älskar deras vackra klippdockor.

Just denna sommar jag nu illustrerar fick jag nåt helt annat. En klenod :-) För mig. För nån annan är det bara en löjlig plastdocka. Men han var klädd i lappkolt! Vackrare och mer verklighetstrogna kläder kan man kanske hitta men jag ÄLSKAR min Kendocka. Nu var det ju faktiskt inte en KEN i dräkten, utan en blond pojkvän till dockan Steffi (en konkurrent till Barbie, av annat märke), men jag har bytt ut Steffis kille mot en brunet Ken. Dr Ken för att vara exakt. En snygging med bruna ögon.

Vill dock påpeka att kolten ÄR verklighetstrogen. Till de lappar som bor i mina trakter. Andra delar av Sápmi har mer utsmyckade dräkter. Samerna från exempelvis Karesuando mot finska gränsen, har många band fastsydda runt kanter och ner på ryggen. Samekoltar kan vara sydda i princip i vilket tyg som helst, ofta i röd eller vit sammet. Nu pratar jag festkoltar. De mer traditionsbundna här, är blå eller svarta. Älskar folkdräkter av alla slag!

En man och hans son från Karesuando:

Bilden lånad från Stig Almqvists flickrsida

 

Elisabeth

8 maj 2009 17:54

Jättevackert, riktigt exotiskt. Och visst är det så att det som kanske inte märks av en annan kan betyda något enormt för en själv. Det viktigaste är ju vad DU känner och det låter så fint det du beskriver här. Så varmt på nåt vis.

http://elisannw.bloggagratis.se

 

Ulla

8 maj 2009 21:34

Hejsan, halkade bara in här och ser att du är född,kulla som jag=) Får man fråga vart i Dalom du kommer från?
Jag har en kusins dotter som är Barbiefrälst,Hon är stor samlare.
Ha en fin fortsättning på kvällen och morgondagen.
Kram Ulla

http://ladyinblue.bloggagratis.se

 

Kvasthilda

8 maj 2009 21:59

Ulla,
jag är född och uppvuxen i Falun, men har bott i Kiruna i 17 år nu.
Tack för kommentaren :-) Skickar en önskning om en bra helg tillbaks :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Tema nr 127 I rött 144/365   Mycket är rött i London. Brevlådor. Vissa byggnader. Men framför allt bussar. Fast de finns ju i alla möjliga färger om man nu ska vara sån. Två generationers turist-/linjebussar.      Temalista   ~...

  Tema nr 323 Uppåt vi ska 143/365   -.     Temalista   ~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~ 365 Foton 2025  Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat. ...

  Tema nr 236 På linjen 142/365   Det är lite svårt att se vad det står i fronten på tåget, men det står District Line. Tåget går till Tower Hill.      Temalista   ~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~ 365 Foton 2025  Jag kan inte...

  Eget tema nr 17 Trearmad 141/365   Apropå vackra gatlyktor. En av de många trearmade gatlyktorna på Westminster Bridge. Likt broarna i andra städer, hade folk satt en massa hänglås kring de här. Just denna lykta verkar förskonad från just d...

  Eget tema nr 16 Gatlykta 140/365   Den här moderniserade gatlyktan fastnade i mitt blickfång mer än en gång under våra promenader. Kan tänka mig att det varit en gaslykta en gång i tiden - har iofs ingen aning om hur den drivs idag. Tycker ...