"Du é fan konstig!" - Sonens kommentar till hans ömma moder alldeles nyss.
Vi har diskuterat svenska språket. Han är, liksom jag, noggrann med hur man skriver saker och ting. Vi skiljer oss i en sak... Det får inte vara konstiga menings-byggnader enligt junior. Visserligen har han fullständigt rätt, men jag anser att jag är i min fulla rätt att göra en bisats till en ny mening. I min blogg. Om jag vill. Sådeså. Fast jag håller med honom att det ska vara rätt i skolmaterial. Han sitter och läser om glas och plast och har hittat en massa meningar med byggnadsfel. Två meningar i ett stycke börjar med MEN och det blir han vansinnig på. Min son :-)
Hans fröken brukar säga: "Ta en mening och gå in i ett annat klassrum och säg den rakt upp och ner. Förstår de nåt, eller inte?" Så ska en mening se ut. Man ska fatta sammanhanget i en mening. Punkt o slut. Tycker sonen.
Puss på honom!
Kvasthilda
23 maj 2009 20:21
Tack för titt o kommentar själv, Sanna :-)
Elisabeth
23 maj 2009 21:31
Klok son. Nog försöker jag tänka på hur jag uttrycker mig, både i tal och skrift, men ibland går pennan/tangenterna/munnen tydligen snabbare än jag hinner tänka och det blir lite VÄL lustigt. Det blir inte någon mening med det hela till slut! Då kan det bli knasiga stugor på landet också...
http://elisannw.bloggagratis.se
Dante
23 maj 2009 21:41
Duktig son! Lärare i bla. svenska som jag är så är jag en aning allergisk mot grova språkfel. Men jag tycker också, som du, att i inofficiella sammanhang (ex blogg/dagbok) så är man i sin fulla rätt att skriva hur man vill (nåja -man behöver ju inte gå till överdrift). När det blir mer formellt så ska det däremot vara vettigt och korrekt. I skolböcker ska det ju absolut vara rätt och riktigt, men tyvärr är det ju inte alltid det.
Svenska är fan kul!
http://dante.bloggagratis.se
Kvasthilda
23 maj 2009 22:07
Tack Dante! Håller med :-))
Kvasthilda
24 maj 2009 13:40
Ska fixa din länk då kanske, Ulrika!
Kvasthilda
24 maj 2009 14:59
Ulrika,
jag har nog slängt ur mig min beskärda del av svordomar genom åren oxå. Mamma hotade med att tvätta min mun med såpa när jag växte upp. Mer än en gång!
lastbilstanten
24 maj 2009 22:57
Önskar faktiskt ibland att jag inte var fullt så överkänslig mot felskrivningar. Ibland kan innebörden i något jag läser helt försvinna bara för att författaren klantat till det med språket. Töserna är likadana. Den stora satt t.o.m och läste "Svenska skrivregler" till frukost när hon var yngre! ;-)
http://www.lastbilstanten.bloggagratis.se