Äntligen ser jag solens strålar igen! Och med det mina skitiga vardagsrumsfönster. isch

...har jag av att jag snart drabbas av en storförkylning, Nacken börjar vara ond, sådär besvärligt småont du får när körtlar sväller och halsen börjar vara harklig och lika småond. Fryser, har lindat in mig i en fleecefilt här. Nyss ätit en tallrik fil, sådär lite latmanskost när ungarna är sjuka o gubben borta och nu fryser jag än mer. Kall filmjölk är inte världens bästa kanske. Får väl koka en kopp choklad eller nåt.

Minns mammas choklad. Har nåt gammalt foto på mig där jag sitter vid köksbordet och ser jätteledsen och trött ut. Väntar endera på en kopp choklad eller en tallrik havregryn o mjölk. Mamma kokade egen choklad, på kakao och socker. Inget halvfabrikat o sliskigt som o'Boy utan riktig choklad. Ibland var det gott att bara sitta o blanda chokladröran och äta med sked. Hon kokade ofta på vatten och tillsatte mjölk när allt kokat upp. Mamma fick ofta vända på kronorna när vi var små. Mycket fattigmansmenyer, med löksoppa och annat.

Minns en annan gång, när pappa för ovanligheten skull gjorde chokladen åt oss barn. Mamma var borta, annars hade hon gjort det. Nu kokade pappa kakaon efter konstens alla regler. Jag tyckte det luktade lite konstigt. När kakaon var klar och vi fick den i kopp, fick jag också rätt i att det luktade underligt. Smakade konstigt också. Pappa hade hittat en glasskål med brunt pulver i som han hällde ner i kakaoburken.

Utan att ta reda på vad det var.

Visade sig vara KANEL! En liten skvätt kanel i chokladen är säkert inte fel, men att koka densamma på största delen kanel... Detta funkar inte.

Idag köper jag halvfabrikat. Oftast nån billig variant av chokladpulver. Det är samma skrot o korn alltihop. Lite mer eller mindre socker eller vanillintillsättning bara. Väldigt hälsosamt. Ibland kokar jag riktig kakao till ungarna och de föredrar det i matsäcken till utflykter framför chokladdryckssmetet. Fast jag kokar min choklad på mjölk. Inget vattenblask här inte.

 Jag älskar plåtburkar. Dock finns väldigt liten plats till övers för mig att ha dem. Så mycket annat trams som ska rymmas i vårt lilla kök. Fruktskålar o mikrougnar. Vattenkokare och perkulator.

Har en liten teburk jag tänkte ta upp till Björkliden. Där kommer den att gömmas i ett skåp i väntan på att jag kommer dit ibland för att ta en kopp te. Tepåsarna hinner väl tappa all smak innan de kommer till användning! Vi har ju så få turer och stannar oftast inte längre än att man hinner brygga en kanna kaffe och ta ett par koppar o en macka. Eller äta lite mat, innan det bär av söderut mot stan igen. Fast lite te MÅSTE man ha i reserv. Likaså den självskrivna korvburken. Bullens pilsnerkorv. Enda form av pilsner man kan inta som förare! Åtminstone under arbetstid....

Grävde lite och hittade av en slump min ryska teburk jag fått av svärmor. Slump o slump förresten. Den har stått i en av kökslådorna i åratal men nu kom jag ihåg att den fanns där också. Det är den lådan man öppnar till jul när man ska baka kakor och annat. Eller andra rara tillfällen. Innehåller farmors gamla kavel (älskar den kaveln!) och andra småsaker, spritspåse och struvjärn till exempel. Hur många bakar struvor idag? Hur många vet ens vad struvor är idag??

 Tror burken är större på bilden än vad den är i verkligheten!

Närå. Skojabara. Men nästan.

En annan söt liten (nåja, den är väl ca 20x20 cm) burk jag en gång köpt på en loppis är denna:

Sucker for Roses.

Det är faktiskt en kaffeburk!

Loggan på insidan locket.

Kärnkaffe gjorde ofta burkar med rosenmotiv har jag sett. Nu innehåller den lite tingeltangel till Barbie.

Har en annan liten rosenburk men den vet jag inte var den är! Har som sagt letat efter ett par småburkar att stoppa tepåsar i, att ha i Björkliden, men söker även till en annan sak. Alltid nånting...

Och ett foto på nåt helt annat. Nja, man kan stoppa saker även i dessa. De är fyllda med dockkläder, som sig bör. Det är bara att dockkläderna och väskorna tillhör mor i huset. En "ny" och en gammal. Den nya är ny i jämförelsen med den gamla. Den är inköpt ny i pryttelbutik runt 1995 eller nåt. Den gamla är väl en fyrtio- eller femtio-talare. Eventuellt sextio, men den brunmurriga färgen säger äldre och den är inhandlad på Tradera långt senare. Skitsamma. Söt är den i alla fall.

Fotograferade på min slitna gamla kökssoffa. Vet inte hur många lager färg den har haft genom åren. Det turkosa är ett liggunderlag. Har haft en trasmatta nitad på locket tidigare, men den blev så nött. Maken la då dit liggunderlaget i stället. Katten har använt den som klösbräda så den är full i hål och klomärken. Makens lunchbädd :-)

En vän till maken har en stuga längs efter Kalixälven. Mitt i Norrbottens värsta mygghål. Vi for och hälsade på vännen och frun i stugan en dag i juli förra sommaren. Tog sen en tur ut i skogen, till jaktmarkerna för att titta till området lite. De är båda jaktbevakare, men det här var väl mer att se efter saltstenar o annat. Det finns mycket älg i området. Givetvis hade jag kameran med mig, med hopp om att få se nån av Skogens Konung(ar). Det belönade sig väl. Vi såg inte mindre än fem älgar under resan runt skogen och spår efter fler och jag fick två på bild. Kronorna är inte de allra största, men de hinner kanske växa till sig före hösten. Vet inte hur fort älghorn växer, men med tanke på att de trillar av under vinterhalvåret, torde det rinna iväg ganska snabbt för att hinna få  de stora poängskovlarna före jakten. Givetvis beror det ju sen på hur gammal tjuren är.

Ett par killar:

 Pinntjur. Års- eller tvåårskalv.

En annan som knatade efter vägen när vi kom, men drog ner i diket innan vi passerade. Skovel på gång!

En fråga bara. Varför visar de alla rumpan??

Tänk att vissa ord ska vara så svåra att stava - eller uttala.

Kom in på detta genom pseudonym. Kan vem som helst snubbla på. Både tangentvis o tungvis.

Och varför i fridens tider det heter dyslexi?? Finns det något en dyslektiker inte kan få till, är det väl stavningen på dessa ord som beskriver dennes tillstånd??

En kompis till mig (tyvärr bortgången för några år sedan, i en olycka) hade problem med ett ord en gång. Han skulle beskriva en person. Hon är biblo... bibol, bibl... äh, en sån där som jobbar på bibblotek. Inte lätt det där. Bibliotek eller bibliotekarie har lite tungvrickarstatus.

En av våra lärare hade stora problem med ett av våra SÄO-begrepp; Baliskongruensfel. (Känn på den du!) Han sa alltid baliskonkurrensfel. Visserligen konkurrerar balisen med signalen och fel uppstår i ATCn, men det är inte rätt och JTF-termen idag är Balisöverensstämmelsefel. Många ord är utbytta. Som jag skrev, Begrepp kallas idag Termer. Många tavlor och skyltar är signaler. När man äntligen lärt sig att det heter tavlor på järnvägen, det som heter skyltar efter vägarna.... ja då ändrar de hela konceptet och de blir signaler! Det är de skyltar och tavlor som ger ett besked i ATCn (Automatic Train Controll) - vår lilla autopilot. Föraröver-vakningen som håller koll på att vi gör rätt och stannar tåget om vi exempelvis somnar.

Annars är våra säkerhetsbeskrivningar fulla av krångliga tungvrickarod. Långa, sammansatta ord som får vilken särskrivare som helst att tappa andan av över-ansträngning.

Dvärgsignalsluttavla.

Vägkorsningsförsignal. Den kan dock förkortas till V-försignal och heter i JTF Vägskyddsförsignal. Vet inte om det är så mycket lättare att säga just vägskydds-försignal än vägkorsningsförsignal, men v-försignal är klockren.

Växlingsdvärgsignal och Medgivandedvärgsignal. Långt o krångligt.

Lite som

Sex laxar i en laxask,

eller

Sju sjuksköterskor skötte sjuttio sjösjuka sjömän.

Stoppa pepparkorn i en kopparpanna.

Packa pappas kappsäck.

Den här lilla pippin far folk land o rike runt för att fotografera. O vi har den utanför köksfönstret!

Skotern i sin pyjamas nedanför björken stör utsikten lite, men det får ni ta. Fotat genom vårt fönster, så skärpan är inte den bästa. Början av februari. Den ÄR brunbeige på magen o inte grå som talltitan.

Var tvungen att gå ut o ta ett par bilder. Kallt ute. Snöblandat regn idag. Grannens bil hade ett vitt täcke. Sonen sa att det är en minus ute.

 URR BURR!

Hmmm... Ser att kameran har normaltid och inte sommartid. Beror det på snön?? Fotat kl 22.17 o inte 21.17 som min kamera påstår. Kan inte ni se här, men jag utläser det på mina original!

Idag är en sån dag. Känns skönt att sitta o göra INGENTING när man nu jobbat så hårt för JTF-provet och klarat det med bravur. Guuuu vad jag skryter, men jag tycker att jag är värd det :-)

Gick igenom en massa fotoskivor igår. Letade efter ditten o datten o hittade en massa andra saker jag nästan glömt att de fanns.

Har konstaterat att jag nog borde skriva årtal på skivorna också. Inte bara EOS-mappnummer. Den började nämligen om mitt i 900-serien på noll igen. Eller snarare på mapp 100. Inte noll. EOS räknar till 9999, men fick nåt spel i ..... nähä. Börjar om igen. Tittade på mina tumnagelbilder.

EOS-sen fick spel efter mapp 899. Sista fotot i den mappen heter IMG_9999. Nästa blir således IMG_0001 och mappen därvidlag 100 igen. Blev aldrig nån 900-serie. 100 foton i varje mapp. Enkelt. Inte som i sonens kamera som lägger upp 200 bilder per mapp. Tar du då bort bilder från minneskortet räknar den om igen. Säg att du fotat 52 bilder. Du laddar dom till datorn o tar bort från kameran. Då börjar den om igen. Numreringen fortsätter, men antalet bilder är alltid 200 i varje mapp. KASST. Så när du sen laddar dem till datorn kan du till slut ha femhundratjugotre bilder i en mapp för att du tagit bort från kortet eftersom. Man får plåga kameran och lämna varje mapp orörd tills man fyllt 200 bilder. IDIOTISKT! Nu har svågern lånat sonens kamera (på obestämd tid som det verkar) då hans egen pajade i våras. Tycker det är lite dålig stil att inte lämna igen den, men sonen använder den knappt och svågern fotar mycket. Antar att mitt lilla tal till honom om hur den räknar inte gick fram så han har säkert tretusen bilder med samma namn vid det här laget.

Första digitalkameran jag hade (lånade från Datortek kanske jag ska säga) började om från scratch varje gång man tömde kameran. Nu rymdes det ju inga bilder i nämnvärd mängd på kortet. Tror det var 16MB eller nåt sånt. Visserligen kass upplösning, men ändå. Det var ändå liiite irriterande att alla fotona fick samma bild-nummer sen man tömt. Tack o lov har min EOS långtidsminne. Åtminstone från 0001 till 9999 som jag sa.

Det blir lätt lite besvärligt att hitta rätt foto när man nu har två mappar 100, 101, 102 osv. Så jag måste nog datera skivorna också.

Det om det.

Nu ska jag kolla in bilderna o se vad som kan lämpa sig som blogginlägg :-)