Å gudars skymning. Nu fick den där förra veckan huvudvärken sin nedriga förklaring. O god i hate this. Fan jag hatar det här. Hate it hate it hate it. Hata är ett starkt ord men jag finner inget annat att beskriva mina känslor för denna vidriga vecka.

Mens.

Får man sluta snart? Den håller upp varannan månad. Typ. Men den här gången slog den till med en kraft jag totalt glömt den kan besitta. Händer inte ofta att man önskar ur sig alla interna mjukvaror (invärtes mjuk-delar på en datanörd) för att slippa o sedan krypa tillbaks i fosterställning i en säng man först måste bädda om för att natten varit vidrig. Vissa perioder flyter förbi knappt märkbara. Åsså kommer en sån här nu-jävlar-i-hela-helvetet-ska-du-komma-ihåg-att-du-är-kvinna-vecka med värk värre än nånsin förr. O blödningar som tar kamp mot Niagarafallen. Eller åtminstone Nakeribäckens just nu rätt vilda framfart kring stenar o stockar. 

*gaaah* 

Ont. Det gör så förbannat jävla ONT! Hela magen skriker i uppror. 

Kärringbrus. Jodå. Det har infunnit sig men just nu har den gått o gömt sig under den mörkaste o största stenen - i Nakeribäcken. Tack o lov i o för sig. Det är inte heller kul.

Men allt detta borde ju tyda på att man närmar sig det magiska strecket. Det där som visar att ett halvt sekel gått. Maken har passerat det o jag är på väg dit. Så sakteliga - eller med en hastighet som motsvarar ett framrusande malmtåg.... mowahahahahahahaaaaa... eeehh snälltåg. X3a. Nåt snabbare i alla fall. Varför fick fanskapet ett sån't jävla återfall nu då?

Tur att Maken inte är hemma. Han klarar inte av att se mig helt sysslolös men med dessa enorma smärtor tänker jag inte göra ett jävla skit. Mer än att möjligtvis krypa ner i tidigare nämnda fosterställning med en ask ipren o en Nora Roberts. Var faktiskt o köpte tredje boken i en av hennes trilogier häromdagen. Har mumsat mig igenom två av den redan o fick abstinens när jag inte fick veta hur det går för Laura i den tredje. Köpte bara två - fast Maken stod för shoppingnotan o jag hade kunnat tagit den tredje på eneste gång. Nåja, smög emellan med några kapitel ur en av hennes böcker om Eve Dallas under pseudonymen J.D Robb. Går ju det med, även om den första på engelska har varit ovanligt trög att traggla sig in i. Nej, den andra. Knepigt. Det är inte språket som stoppar utan nåt annat jag inte kan sätta fingret på. För disträ o trött kanske när jag läst den. På hotell innan jag saka somna. Vid någon stoppsignal i väntan på möte eller förbigång. 

Men guuuuuuu' giv mig styrka. Fan anamma. Satan i Gatan. Jävlar i snuset. Helvetes jävla förbannade SKIT! Det gör ONT! Var är min ask med ibuprofen? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lördag morgon, sista dagen för ESC-veckan. Galenskaperna avlöser varann. Petra Mede gör ett kanonjobb. Superproffs. Men, det blir sen, nu är det kryss på agendan.    Vi började dagen med en melodi till ett barn, inspelad för sjuttio år sen, O Mio...

  Eget tema nr 25 Rivningskåk 131/366   Fotat bara för ett par dagar sen. Maskinerna äter sig in i husen och orsaken till detta syns i fonden. Kvar blir bara brädhögar av hundraåriga byggnader som varit hem åt många familjer genom åren. Med f...

  Tema nr 366 Övervakar 130/366   Mjo. Måste hålla koll på mitt tåg, även om jag inte sitter på det rent fysiskt. Bromsarna ligger till och det finns spänning, så det står säkert. Det vi ser genom fönstren här är inte ens ena lokhalvan. Fatta...

  Tema nr 117 Här väntar vi på... 129/366   ..en tom stol kanske vill ha nån som sitter på den. Jag, i min tur väntar här på att en växel ska fixas så jag kan komma mig ner till Narvik. Visade sig inte vara helt enkelt.  Men framför allt vä...

  Tema nr 159 Knolling 128/366   Knolling är ett ord jag inte kommit i kontakt med tidigare och googlade lite för inspiration och insåg att det ju är precis det jag gör när jag fotograferar mina dockor för arkiven. Jag lägger ut docka, kläder...