Direktlänk till inlägg 14 januari 2015
Den ligger där som en tung o otymplig boll. Nånstans under hjärteroten. En klump som vrider runt i mage o sträcker ut sina tentakler till hjärnan o alla spöken som härjar runt där. Jag missar det där mötet nästa vecka o det är fan inte kul. Åsså har vi våra egna domedagsprofeter som inte hjälper saken, fast jag borde inte lyssna på dem, då de alltid kommer med dessa profetior. Eller antydningar. Eller halvsanningar. Eller.. ja. Nånting.
Nu har kaffet puttrat färdigt o jag ska gå o ta mig en kopp. Vete sjutton om man får nåt på det där mötet idag. Lät inte så på de som var där igår. Eller så kanske det är det enda vi får? Det får tiden utvisa. Jag går på kollektivet. Vårt kollektiv. Blir det ja så blir det ja. Blir det nej så vete fan vad som sker. *huff*
Lördag morgon, sista dagen för ESC-veckan. Galenskaperna avlöser varann. Petra Mede gör ett kanonjobb. Superproffs. Men, det blir sen, nu är det kryss på agendan. Vi började dagen med en melodi till ett barn, inspelad för sjuttio år sen, O Mio...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|