Så har ännu en vecka passerat i december. Usch, Det går för fort. Vi har fått snö i flera dagar här - på längden och tvären, men mest fluffig snö. Ska dock skottas. Sen. Ska bara skriva klart det här. Snön får vänta en stund. 

Och Bara om min älskade väntar är en svensk cover på Bob Dylans Tomorrow is a Long Time. Nationalteatern gjorde svenska versionen, med Totta Näsholm i fronten. 

Pojkbandens pojkband, The Backstreet Boys vill ha saker på sitt sätt. I Want it That Way.

Tell me why
Ain't nothin' but a heartache
Tell me why
Ain't nothing but a mistake
Tell me why
I never wanna hear you say
I want it that way

Deras gruppnamn förkortas BSB. 

Vi tar bort s-et och lyssnar till BB. Brigitte Bardot med Une Histoire De Plage.  

Sen fick vi en annan mångsidig tjej som både skådespelar och sjunger, i Moulin Rouge, Nicole Kidman. 

One day I'll fly away
Leave all this to yesterday
What more could your love do for me?
When will love be through with me?
Why live life from dream to dream
And dread the day when dreaming ends?

"Utan att basunera ut för många ledtrådar". Ja, hon är lite rolig, Anna Charlotta :D Baz Luhrmann heter regissören. 

Sen fick vi en textlös melodi. Vem har inte försökt vissla till marschen ur filmen om Bron över floden Kwai? 

Tror du att jag bryr mig? En mening i tiden. Niello och Lisa Ajax tävlade i Mello med den i våras. Gick inte jättebra för dem då de hamnade på en sjundeplats, men Lisa vann IDOL det året hon var med där. 

Någon som brydde sig något mer, var Dionne Warwick som tog med sig Gladys Knight, Stevie Wonder och Elton John i en låt för välgörenhet, tidigare utgiven av Rod Stewart.

Keep smilin', keep shinin'
Knowin' you can always count on me for sure
That's what friends are for
For good times and bad times
I'll be on your side forevermore
That's what friends are for

Pengarna för Dionnes version gick till AIDS-forskning. 

Ennio Morricone har gjort mycket ljuvlig musik och melodin som heter Gabriel's Oboe är inget undantag. Den var huvudtema i filmen The Mission med skådespelare som Robert De Niro, Jeremy Irons och Liam Neeson. Vi plockar oboen ur titeln till krysset. 

Jasså minsann, sa hon sen, Anna Charlotta. Jag hade redan fyllt i namnet på syntgruppen från 80-talet som spelade en av sina hits, Don't Go. Jazoo. 

Monica Z på det för en dubbelfråga. Hon sjöng en låt sett ur ett barns nyfikna perspektiv, med titeln Va e de där? Barnbarnet frågade mig "E de?" när han studerade lussebullarna vid två års ålder och såg russinen. Lite kortare. Ungefär som engelska originalet. Dat Dere? 
Andra melodin är en av Monicas "hemlands toner", Ack Värmeland du sköna. 

"Blåögd soulgrupp". De kallades så, de icke-svarta grabbarna i The Box Tops som började sjunga soulinspirerad pop i slutet av sextiotalet. The Letter som vi hörde idag, är väl en av deras mest kända låtar. 

My baby, she wrote me a letter
She wrote me a letter
Said she couldn't live without me no more
Listen to me, mister, can't you see I've gotta
See my baby once more?
Anyway

Bra vibrationer. Nej, traditioner. Bra traditioner. Vi slutar med en av Tanita Tikarams låtar. Good Traditions. Det intressanta är att låttiteln inte finns i refrängen utan i verserna. 

Jaha. Det var det. Åsså återkommade frågan... Blir det något Så Mycket Bättre idag? Mest skidor idag o de är snart avklarade med varierat resultat. Fotbollen är närmast inne i kvartsfinalerna. 

Lördag med Annika och jag har jour. Vi fick ett gott o blandat-kryss idag. Hon lyckades knöka in hela sju uppgifter före nyhetsavbrottet i halvtid. Så här har jag fått ihop det idag: 

Förortsungar från 2006 är en nyinspelning av en gammal film, Rännstensungar. Vi hörde en likaledes omgjord version av I min lilla värld av blommor delvis i rap, med inklippt sång från originalet i refrängerna. Ida Redig rappade. Vi söker dessutom den blomma som symboliserar kärleken, dvs rosen. 

Sång på italienska med Ricchi e Poveri som en gång gjorde originalet Sarà perché ti amo. På svenska har vi hört den med Perikles. 

(Var ska vi sova i natt?) Jag har en säng som står tom
(Var ska vi sova i natt?) En lägenhet med två rum
(Om du vill leka tafatt) Så varför slösa med tiden
Och förneka vad vi egentligen båda vill?
(Var ska vi sova i natt?) Jag har en skamlig idé
(Var ska vi sova i natt?) Ja, du kan väl följa med?
(Om du vill leka tafatt) Låt oss få det på det klara
För jag bor ju bara ett kvarter härifrån

Vi hoppar tillbaks i tiden och lyssnar till en duett med Ernst och Tutta Rolf. (o jag kan aldrig stava till "ersnt"...). I sedvanlig ordning lämnar hon inga titlar, men melodin heter Gör någonting. En uppmaning så god som någon till kryssmakerskan Jankell. 

I'll stand by you
I'll stand by you
Won't let nobody hurt you
I'll stand by you

The Pretenders med Chrissie Hynde vid micken. 

Härliga tider, Gyllene Tider. Per Gessle går o sätter sig vid en sjö någonstans och bara är. Med ett spö så kanske fisken nappar.  

Jag går och fiskar (Oh, oh, oh)
Och tar en tyst minut
Åker ut, ut och fiskar (Oh, oh, oh)
En chans att andas in, andas ut

Att använda nät är lite fusk, men bra om man vill decimera antalet rovfiskar som äter upp annan fisk man hellre vill ha.

Oj, vi hoppar tillbaks till millennieskiftet och en låt med Markoolio, Millennium Två. Han skrev den till nyåret 99/00. Tiden går. Det kaos som alla IT-folk förväntade sig kom av sig helt och alla datorer, hissar och flygplan fortsatte som vanligt. 

Las Ketchup. Joråsåatt. The Ketchup Song. Vi skriver alltså in ketchup. Hur många har inte sjungit refrängen i den utan att ens kunna texten? Klassisk feltolkning. Här är den: 

Aserejé ja de je
De jebe tu de jebere
Sebiunouva
Majabi an de bugui
An de buididipí
Aserejé ja de je
De jebe tu de jebere
Sebiunouva
Majabi an de bugui
An de buididipí
Aserejé ja de je
De jebe tu de jebere
Sebiunouva
Majabi an de bugui
An de buididipí

Med reservation för eventuell felstavning. Kan bara hoppas den som lagt in texten är ett genius... 

En ung Lill-Babs hördes sen, tillsammans med mannen som aldrig blev gammal, Owe Thörnqvist. Fast det var lite sanning med modifikation. Under hans sista Mello-framträdande satt han på en pall. Inte alltid lätt att bli till åren kommen. Aj aj aj - oj oj oj. 

Nästa låt tog mig tillbaks till högstadiet och min första "riktiga" pojkvän. Han introducerade mig till näste artist, men avskydde melodin som fick representera honom - låten för den breda massan. Bobby Brown. Dock älskade han Frank Zappa. Något ekivok och käftsmälltext - då i skarven mellan 70- och 80-talet. 

We don't need another hero
We don't need to know the way home
All we want is life beyond
Thunderdome

Låten som skrevs för Tina Turner för hennes medverkan i Mad Max: Thunderdome. Hon bor sedan flera år i Schweiz. 

Finsång och nyckelharpa med Cajsastina Åkerström och textförfattaren själv, Åsa Jinder. Av längtan till dig. 

Vi slutar med en lite depressiv låt. Bill Withers med Ain't No Sunshine. Låten utan refräng.

Ain't no sunshine when she's gone
It's not warm when she's away
Ain't no sunshine when she's gone
And she's always gone too long
Anytime she goes away

Här finns den inte. Knappt. Försvinner snart. Hopplöst att spela PokémonGo om man ska göra saker som kräver dagsljus. Spelet följer solens upp- och nedgång och snart är den borta i veckor, solen. Alltid lika kul när det kommer frågor i PoGO om när och hur man kan utveckla visa Pokémons. NÄ, det går inte här i december. Eler. Nä, det går inte här i juni... av samma orsak, men då att solen är över horisonten dygnet runt. 

Så Mycket Bättre ligger fortfarande på vänt. Lika deprimerande det... Fotbollen tar över allting. Eller inte? 

Nå. Tjing Baling! 

I slutet av ännu en tråkig idrottsvecka. Börje Salming förlorade kampen mot sin ALS och dog i veckan. Fyra månader tog hela sjukdomsförloppet. Galet. Oerhört ledsamt. Skitsjukdomar. 

Ett halvtomhalvt temakryss idag. Två halvlekar fotbollsinspirerade låtar. Långt från alla, men en del. Anna Charlotta bjöd på en brokig skara spelare - ehhh spellåtar i alla fall. 

Vi kickade igång det hela med en fotbollslåt i Amanda Jensens tolkning. Den kom från Så Mycket Bättre 2014 då hon tolkade GES och deras När vi gräver Guld i USA. Eller som nån sa det, hon gav liv åt deras låt igen med en engelsk text. When We Dig for Gold in the U.S.A. Nu gick det väl inte ända till guld den gången, men väl en gyllene valör i formen av ett brons. 

En annan låt, som jag ännu inte klarar av att lyssna på.... "kännör"... Lasse Stefanz och Christina Lindberg. Bah. Anna Charlotta hade låtit skruva om ett ord i texten av De sista ljuva åren. 

Smörsångarnas kung på det. Julio Iglesias sjöng en spansk låt, Soy Un Truhán, Soy Un Señor. Jag är en skurk, jag är en gentleman? Jadu. Han har också spelat fotboll en gång i tiden, vaktande målet i Real Madrid. 

Vi byter genre och hör ett klassiskt stycke. Spännande musik. Bombastiskt. Snart händer något farligt. Kompositören är i alla fall Igor Stravinskij. Eller Stravinsky då. Med västerländsk stavning. Colombia Symphony Orchestra dirigerades av Igor själv, i en inspelning från 1960. The Rite of Spring.

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen,
fast man får blåmärken på åtskilliga ställen,
Vi börja da'n med en cocktail gjord på Vermouth och Gin,
det är av sådana som solbrännan blir fin.
Vi konstatera när vi satt omkring butellen,
det är så hälsosamt och stärkande i fjällen,
och ska vi någonsin förflytta oss till Åreskutans topp,
så måste kyparen ta baren med sej opp.

Mjaaee.... Inte låter det som speciellt sunda vanor...? 

Kvinnlig fotboll på det. Eller i alla fall en kvinnlig sångerska som gjorde en gigantisk VM-låt som lever långt efter den först skrevs och remixen Shakira gjorde till Fotbolls-VM i Sydafrika 2010. 

Tsamina mina, eh, eh
Waka waka, eh, eh
Tsamina mina zangalewa
This time for Africa

Så blev det halvlek och nyhetspaus. 

Första bollen sen, for till Svenska Damlandslaget som tillsammans med Pia Sundhage sjöng in Vi är tjejer, vi är bäst med förhoppningen att vinna de mästerskap som spelas. Det året, 1987 var det EM för damer.  

Vi hänger me'
Vi hänger me'
Av någon anledning så gör vi faktiskt de'

Vid micken hade vi Nacka Skoglund och texten stod Stikkan Andersson för. VM 1958. Det var ett tag sen. 

Nästa kille har jag ingen större relationer till, men han har tävlat i Mello ett par gånger - och spelat fotboll i flera svenska klubbar. Boris Rene. 2016 tävlade han med Put Your Love On Me och slutade långt utanför pallplats. 

Wizex stod för nästa melodi. Jag väntar på dig kallade de sin version av Smokies Lay Back in the Arms of Someone. Kikki Danielsson skrev den svenska texten. 

Sen blev det fotbollsmästerskap igen. Vi hörde en komposition som specialskrevs för detta ändamål och detta Theme spelas inför matcher i Champions League. Dessa sparkas loss på en arena någonstans i världen. 

Vi slutar som i en saga. Vi hörde Dodo med delar av danska fotbollslandslaget.  

Vi er røde, vi er hvide
Vi står sammen side om side
Vi er røde, vi er hvide
Vi står sammen, side om side

Verserna i texten bygger på sagor av H.C Andersen. Han föddes i marsipanstaden Odense i Danmark. 

O med det går slutsignalen och vi slutar flänga o fara över kryssplanen. 

Idag har vi ett sprillans nytt avsnitt av Så Mycket Bättre att ta in. Anne-Lie Rydé dyker upp. (Eller inte. Fotbollen från det mycket omtvistade Qatar tog visst över sändningstiden så det blir att vänta en vecka). IDOL avslutades igår, med, som vanligt skilda tankar om vinnaren, och det var en tjej från min ände av landet som vann, Nike. Grattis till henne. Får se om hon drabbas av andraplatsförbannelsen. Det brukar alltid gå bättre för tvåan. Som Amanda Jenssen ovan. 

Nåväl. Ha en fin dag! 

Lördag igen. Är lite dagvill själv, med en massa inställda tåg den här veckan. Har varit en något omtumlande vecka, speciellt för hockeyfans. I Kiruna pratas det om det nya namnet på Matojärvigatan, platsen som gett namn till Kirunas och Sveriges första islada, just Matojärvi, där mannen som ska ge namnet till vägen startade sin långa karriär som hockeyproffs i Toronto Maple Leafs. Börje Salming förstås. Vem grät inte när han stapplade fram till scenen under Hockeygalan i helgen, med hjälp av hela sin fina familj? Han har fått sin medicin, äntligen, men två månader försent, sa frun Pia. Kung Salming. Nåja, det var en parentes, men väl värd att nämna. 

Annika Jankell ledde oss genom dagens melodikryss och det var inte så svårt idag. Tyckte jag. 

Vi började med en jättehit med Whitney Houston. Fast det var Dolly Parton själv som framförde den idag, I Will Always Love You.

Bittersweet memories
That's all I am taking with me
Goodbye, please don't cry
We both know that I'm not what you need

But I will always love you

I will always love you

Den var ledmotiv i filmen Bodyguard. Jag sitter just nu o bingear Yellowstone med Kevin Costner som spelade livvakt åt Whitneys rollfigur. Bodyguard har jag sett många gånger, Yellowstone har legat på min att-se-lista ett tag. Har sett spridda avsnitt, men tog tag i den, när nu säsong fem släpptes. 

Svart och vitt. Det är färgerna damerna i nästa duo bar under sitt framträdande i Eurovisonen, var det 1977? Jo, vi hörde Yes Sir, I Can Boogie med spanska Baccara. 

Follow on 'til the Grail sun sets in the mould
Follow on 'til the gold is cold
Dancing out with the moonlit knight
Knights of the Green Shield stamp and shout

Kan inte säga att det är en av mina favoritlåtar med Genesis.  

Sagan om oss två. Det är en låt med Sarah Dawn Finer som hon gjort med Benji, Benjamin Ingrosso, men idag sjöng hon mot Salem al Fakir. 

Varje minut, varje stund
Var en film med ett lyckligt slut
Dagar blev år, lätt blev svårt
Tänk om allt kunde bli som förut
Om du ser på mig som du gjorde då
Om du tror på sagan om oss två
Då kan vi hitta tillbaka till dom vi var
När jag var den du ville ha

Förra veckan hörde vi Debussys Claire de Lune, idag hade vi en Beethoven-melodi, Månskenssonaten. Vi skriver månsken i krysset. 

Fina Harry Styles, As it Was. 

In this world, it's just us
You know it's not the same as it was
In this world, it's just us
You know it's not the same as it was
As it was, as it was

Så går vi på musikal och lyssnar till Tomorrow. Den är hämtad ur den av hennes framträdanden där svenska folket lärde känna henne, Amy Diamond som/ur Annie. 

Jösses. Nästa melodi kastade mig tillbaks till en utbildning jag gjorde innan jag blev lokförare. Vi var ett gäng som höll till i en lokal i centrala Kiruna för att bli nätverkstekniker. Detta var i mitten av 90-talet, barnen var små. En av klasskompisarna var från Tyskland med en son som heter Markus...

Denna sången jag ska sjunga, den handlar om min mor
Som kommer ifrån Tyskland, det är landet där hon bor
Ja, hon har aldrig gillat en ovana jag har
Hon säger "Köttbullar i näsan, det är inget för en karl"

Du får inte stoppa köttbullar i näsan, Markus
Du får inte stoppa köttbullar i näsan där
Sluta upp att stoppa köttbullar i näsan, Markus
Du får inte stoppa köttbullar i näsan sisådär

Köttbullevisan med Ronny Rooster. Ja, herregud... Vi ska ha ett slangord för näsan, skriver in snok då. Finns nog en himla massa andra låtar man kan använda som ledtråd till det, men det var en walk down memory lane.... 

Byggnaden vi höll till i ska rivas. Hela Kiruna blir ett minne blott. 

Hon var inte Son of a Preacher Man, och hennes artistefternamn påminner inte om DEN månaden utan om EN vårmånad, vilken som. Dusty Springfield. Vi väljer väl april som passar in i kryssplanen. Hade lika gärna kunnat vara maj eller juni här. Sådeså. April är vårvinter hos oss. 

Jaja, det är som det är, och blir som det blir... Vi tar en hel dag på det. Doris Day. Whatever Will Be, Will Be (Que Sera, Sera). 

Så slutar vi med en soulkung. Otis Redding och hans band satt på bryggan och sjöng.

Now, I'm just gonna sit at the dock of the bay
Watching the tide roll away
Ooh-wee, sittin' on the dock of the bay
Wastin' time

Det var deras sista inspelning, då hela gänget förolyckades i en flygkrasch, inte långt efteråt. 

Ikväll (redan nu på CMore) kommer ett nytt avsnitt av Så Mycket Bättre. Py Bäckman har nämnt att hennes protegeer ska komma ikväll, och vi såg det redan i förra avsnittet. Nordman på ingång. Ska bli kul! OJJ har lämnat gänget. Och Darins tolkning av Johnossis låt What's the Point från förra veckan, är nog en absolut favorit i år. 

Så. Ha en fin lördag! 

Har legat halvvaken till o från hela natten pga detta evinnerliga blåsande. Vi har rejäla höststormar, fast vi hade hunnit få vitt och fint här med ett tunt lager snö. Det har nu blåst och tinat bort igen. Efter en likaledes rejäl hotelliknande frukost, fick jag lösa melodikrysset i lugn och ro, efter att Maken och extradottern tog en tripp med hennes hundar till skogen för att de ska få rasa av sig. Så här blev min lösning idag i Anna Charlottas bitvis kluriga kryss. (härlig påse gott och blandat i musikväg): 

Vem é som oss? Det undrade Anis Don Demina i Mellon för ett par år sen.

Vi siktar högt högt
Och duckar lågt
För ingen annan kommer nånsin bli som oss

Vi lyfter upp upp och vi går loss
Så alla shurdas är ni med
Vem é som oss

Han hamnade på en femteplats med den. 

Jag passerar platsen som gav Ronjas pappa hans namn varje gång jag åker till och från stugan, Mattisudden. Mamma Lovis sjöng Vargsången, som hon vyssjar Ronja till sömns med. Hämtat ur Ronja Rövardotter förstås. 

Så tar vi steget ut i världen och går på opera, italiensk sådan. Vi hörde Deanna Durbin sjunga ett stycke ur Verdis La Traviata från 1937. 

Ooh, that's why I'm easy
I'm easy like Sunday morning
That's why I'm easy
I'm easy like Sunday morning

Vi hörde Commodores med Lionel Ritchie bakom frontmicken. 

Nästa kryssbidrag var två-i-ett. Vi hörde Alla har glömt som en gång i tiden gjordes av Towa Carson och tjugotalet år senare tolkades av AnneLie Rydé. 

Alla har glömt, men inte jag
Varje ensam natt så minns jag mer
Alla har glömt, men inte jag
Jag påminns om dig av snart allt jag ser

Den oerhört vackra Clair De Lune på det. Fast i lätt jazztappning. Den skrevs av Claude Debussy. Hans förnamn hör man sällan nämnas. 

Nyhetsavbrottet gav mig nyheten att Sven-Bertil Taube avlidit under gårdagen. Han bodde i London sedan många år tillbaks och till slut gav åren med sig. Sven-Bertil föddes året efter mina föräldrar och hann inte fylla 88 år - hans födelsedag är bara tretton dagar bort. Vila i frid, du fantastiske man! 

Drömmarnas skepp. Ja, det kan ju ta en iväg på många äventyr - ungefär som Sven-Bertils far, Evert. En liten parentes.

Vindarna vaknar och vänder,
vaknar och vänder sig om,
vågorna skimrar, skimrar
av sång, av sång.

Drömmarnas skepp var ursprungligen en dikt av Bo Setterlind, men vi hörde Staffan Percy framföra den i sång. 

Syrenernas tid är över sedan länge. Syrener heter Olivia Lobatos melodi. 

Nu blommar och doftar syrener och drömmar
Vi kunde vart här med varandra igen
Vad hände med tiden?
Jag kan inte glömma dig, dig
Dig, dig

Dagens finska skiva. Laila Kinnunen sjöng en Beatlesmelodi. I  original heter den All My Loving. 

Vi hoppar raskt över i en annan genre. Älskade Highway to Hell. AC/DC. 

Ström är inte alltid hälsosamt. Ola Magnell fick stå för nästa ljudillustration, När jag dör. 

När jag en gång dör
Det verkar bli rätt snart
Då kan du känna dej stolt
För att du var så smart
Då kan du känna dej nöjd
Med vad du gjort mot mej
Då kan du sitta där och sucka
Hela livet ut och ångra dej

Vi slutar i en barnfilm. Melodin är en av Taylor Swifts många hits, Shake it Off, men i filmen Sing hör vi grisarna Rosita och Gunter sjunga den tillsammans och rösterna görs av Reese Witherspoon och Nick Kroll. 

O med det säger jag. Sjung av hjärtats röst. Ikväll kommer ett nytt avsnitt av Så Mycket Bättre och jag ska passa på att kika på det, innan gubben o Xtradotra kommer tillbaks. Ha en skön lördag! 

Annika Jankell idag - och hon gjorde det bra! Fortfarande ledande av blinda, men krysslösningarna var roliga och kluriga. Inte så svårt, men gott och blandat. 

Vi börjar lite i fel ände och seglar i hamn tillsammans med Stig Olin. 

Oh, en gång jag seglar i hamn,
en gång är du i min famn,
en gång berättas, min vän,
sagan om dem,
som kommer igen.
En gång i drömmarnas land,
vandrar vi två hand i hand,
en gång, min älskling,
kommer jag hem till dej

Nästa artist hörde vi hela namnet på, Helen Folasade Adu. Hon har tagit en del av sitt andra namn där som artistnamn, Sade och hon sjöng sin Smooth Operator. Den är smooth. 

En poppig version av björnen sover skulle leda oss till dess vinterviste, eller "vilsamma plats". Ett ide alltså. 

Arvingarna sjöng en av sina mest populära låtar för nästa kryssadress, Eloise.

Eloise
Är vi mer än bara vänner?
Så visa vad du känner
Och sen får känslorna bestämma
Eloise
Även vindarna kan vända
För mig är du den enda
Vår kärlek, den är värd ett högre pris
Eloise

Den skrevs för mello av Lasse Holm och Gert Engstrand. 

De var mer än bara vänner de, Alicia Keys ville också ha en speciell person vid sin sida, eller ingen alls. If I Ain’t Got You. Vi översätter den till svenska och plockar ut om. 

Sen en rätt fascinerande låt från den tiden när det var superpetigt att Svensktoppens låtar hade svensk text. Lee Hazlewood sjöng sin del på engelska medan Nina Lizell sjöng Jag kan segla förutan vind. O jag stavar alltid hans namn hazel-wood. 

N Vem kan segla förutan vind?

L Who can sail without the wind?

N Vem kan ro utan åror?

L Who can row without an oar?

N Vem kan skiljas från vännen sin

L Who can say goodbye to their love

N Utan att fälla tårar?

L Without crying?

Tillbaks till Eurovison. Eller inte. Hon har vunnit ESC, Elaine Paige. Hon sjöng sin Don't Cry for Me Argentina, ur musikalen Evita. 

Edvard Persson på det. Han besjöng Klockorna i Gamla Stan ur den första svenska färgfilmen från 1946 med samma namn. Edvard må vara skåning, men filmen utspelade sig förstås i Stockholm. 

"Kände ni igen rösten" sa Annika. Mnjaaee. Inte direkt. Hon var så ung då. Det finaste någon kan få sjöng hon i Junior ESC 2006.

Varje liten sak som du gör
Varje litet ord som jag hör
Får mig att förstå att en vän som är så
Är det finaste någon kan få

Hon är Molly Sandén. 

Det är inte över förrän den feta damen sjunger. Ehh. Nä. It Ain't Over 'til it's Over.

So many tears I've cried
So much pain inside
But, baby, it ain't over 'til it's over
So many years we've tried
To keep our love alive
But, baby, it ain't over 'til it's over

Lenny Kravitz. 

Sofia Karlsson sjöng för nästa adress. Till min syster av Dan Andersson. 

Ännu en röst vi känner igen, fast oftast i grupp. Han gjorde tre soloplattor, herr Larsson. Joakim Larsson. Fast vi känner honom mer som Europes frontfigur Joey Tempest. Kan ju inte heta Joakim Larsson om man ska slå i internationella rocksammanhang...

...But time and again it dawns on me
It's the price we pay for liberty
Well I should have known
We all need a place to call home oh yeah, home
God I miss you tonight
We all need a place to call home oh yeah

A Place to Call Home var nog den låt som slog mest från hans solokarriär. 

O det var det sista som spelades idag. The Final Countdown... Bah. Ikväll kommer ett nytt avsnitt av Så Mycket Bättre. Ska se om det redan finns att se på webben. Ha en skön lördag! 

Anna Charlotta inledde sina temakrysslördagar - teveserier idag. Var sådär lagom svårt. Rätt svårt på sina håll :) Många vinklar blev det, men det kan bli så när man måste tänka om hela krysset från ett som redan är klart i tanken. Fyllde själv i en tom kryssplan en gång för att se om det gick att hitta på något helt annat i svarsväg än vad (då) Eldeman hade tänkt sig. Han satte alltid ord i krysset först och bestämde musiken senare. 

Kan också meddela att det regnar här idag. 

Vi började med en teveserie jag för närvarande tragglar mig igenom på en streamingtjänst. Har innan inte sett kusinens jobb, sedan John Nettles gick i pension med och från rollen som Tom Barnaby, men har nu kommit en bra bit in i kusin Johns del av serien. Countyt i England där man definitivt inte vill bo. Morden i Midsomer. 

På det en svensk melodi. Eller ja, en svensk tolkning/översättning av ett amerikanskt original. Vi hörde Barnet (artist/gruppnamnet) med låten Falla. Den heter Falling i original och var signatur till den konstiga och kanske läskiga serien Twin Peaks. 

Mer amerikanskt, fast i en storstad den här gången. Ally McBeal jobbar som advokat i Boston. Det pratas om en fortsättning av serien med en ny, svart huvudperson, med eller utan Calista Flockhart som Ally.
Vonda Shepard gjorde mycket av musiken i serien och Searchin' My Soul var titelmelodin. 

I've been searchin' my soul tonight
I know there's so much more to life
Now I know I can shine a light
Everything gonna be alright
I've been searchin' my soul tonight
Don't wanna be alone in life
Now I know I can shine a light
To find my way back home

Vi åker hem till Sverige och tar oss an en svensk storserie från 70-talet som bygger på böcker av Sven Delblanc. Franz Berwald stod bakom musiken som användes till Hedebyborna. Serien med många, stora svenska skådespelare spelades bland annat in i Trosa. 

S som i sångerska, och sångerska var här Eva Remaeus. Den hämtades ur en av våra största barnsuccér i teve genom tiderna. Barnen får (ännu?) lära sig stava och räkna och se var som är närmare och större än annat. Och mycket annat. Fem myror är fler än fyra elefanter. O de där snabeldjuren är rosa i serien. Gissar i alla fall att den repriseras nu och då fortfarande? Eller har barn helt gått över till The Wheels of the Bus Goes Round and Round...? 

Frank Sinatra stod för nästa ljudillustration, med sin Love and Marriage.

Love and marriage, love and marriage
Go together like a horse and carriage
Dad was told by mother
You can't have one, you can't have none
You can't have one without the other

Den kan väl ingen ha missat var signatur till en amerikansk teveserie som hette Married... with Children i original, men Våra värsta år på svenska. Den handlade om skofösäljaren Al Bundy, hans fru Meg och barnen Kelly och Bud samt hunden Buck. Alla snor en slant av pappa Al i inledningen. 

Något mer hårdkokt på det. Vi hörde Keep Your Eyes on the Sparrow, väldigt New York a la 75.

Keep your eye on the sparrow
When the going gets narrow

Don't roll the dice if you can't pay the price
Don't do it
Don't run your feet down a dead-end street
Keep your eye on the sparrow
When the going gets narrow

Sammy Davis Jr gjorde titelmelodin till deckarserien Baretta med Robert Blake i huvudrollen. 82 avsnitt blev det innan serien lades ner - efter bara fyra år. De hann med mycket! 

Nästa uppgift satt jag länge o klurade på. "Programledarna gjorde ofta detta lite avslappnat sådär". Ehh. Det gav sig direkt med en senare uppgift. De sitter i soffor och på stolar i dessa café- och morgonprogram. Vi hörde signaturen från ett av de första, Hylands hörna. 

Apropå skor och att sitta. 1973. Det var året alla barn satt bänkade framför teven för att se vad skomakarens brorson Hampus och en pianolärarinnas dotter Fia skulle hitta på för att erövra Den vita stenen. 

Vi hoppar fram ett årtionde och en serie med Stacy Keach som artisten Mistral. Mistrals dotter heter serien. Nana Moskouri sjöng sin Only Love som hon skrev för teveserien. 

Only love can make a memory
Only love can make a moment last
Life was new, there was a rage to live
Each day a page to live
And I remember you then
When love was all, all you were living for
And how you gave that love to me
Only then I knew my heart was free
I was part of you and you were all of me

Något jag aldrig har sett är Minimello. Det är dockor som tävlar i musik. Har inte helt greppat konceptet men det handlade om att barn skickade in sina hemgjorda dockor med toarullar som bas. Vi hörde vinnaren från 2012, Jag är Baby Rose. Var det Nanne Grönwall som höll micken? Producent och programskapare var Ylva Hällén. 

Vi slutar i något mycket mer allvarligt. Musiken hämtades från serien Rötter som baseras på Alex Haleys bok med samma namn (Roots: The Saga of an American Family), som började med hans förfader Kunta Kinte, en av många svarta som skeppades från Afrika till Amerika för att jobba som slavar på bomullsfälten. 

Med det avslutar jag det med ljudet av en favorit i bakgrunden. Fastnar som vanligt i en massa Adam Lambert-videos på YouTube. Han har en fantastisk pipa! Inte så ful att titta på heller. 

Men något som är fult är flera av hattarna OJJ brukar bära. Ikväll kommer del två av Så Mycket Bättre. Blir säkert bra det också.

Ha en fantastisk lördag därute! 

Annika Jankell stod för fiolerna idag och det gick förvånansvärt bra. Fortfarande leder hon blinda genom kryssplanen, men illustrationerna var av varierat slag. Tror minsann hon lyckades få in ett par Eldeman-uppgifter också. Lite småkluriga. 

Vi började med This Will Be med Natalie Cole. Hennes namn kommer från pappa, Nat King Cole. Annikas ledtråd var väl så kryptisk, men den fungerade väl ändå. Allt väl... Äh. 

This will be an everlasting love
This will be the one I've waited for
This will be the first time anyone has loved me

Hagsätra Sport. Niklas och Andreas. De är uppväxta på Hagsätra IP, vilken de gjorde en låt om med samma namn till Sommar-OS 2012. Vi skriver spelen i krysset för Olympiska Spelen. 

Äta bör man... Kanske på Tom's Diner. Vi hörde Suzanne Vega sjunga om sitt morgonkaffe med vidhängande händelser i och kring restaurangen. 

I am sitting in the morning at the diner on the corner
I am waiting at the counter for the man to pour the coffee
And he fills it only halfway and before I even argue
He is looking out the window at somebody coming in...

Sen drar vi till västkusten och hälsar på Marianne från Tylösand. Barbados är förvisso en semesterdestination, liksom Tylösand för många, men här var det gruppen med Magnus Carlsson i spetsen som framförde låten om Marianne. Vi skriver MC för hans initialer. 

Enjoy the Silence. Tystnad är väl inte riktigt vad man förknippar en synt-popgrupp med? Depeche Mode. 

Vida hopp runt världen - och tiden. Vi blev serverade signaturmelodin från M*A*S*H* där en av huvudrollerna, Hawkeye Pierce spelades av Alan Alda. 

Lyckliga gatan, du finns inte mer
Du har försvunnit med hela kvarter
Tystnat har leken, tystnat har sången
Högt över marken svävar betongen
När jag kom åter var allt så förändrat
Trampat och skövlat, fördärvat och skändat

Skall mellan dessa höga hus en dag, stiga en sång
Lika förunderlig och skön som den vi hört en gång

Anna-Lena Löfgren. 

Sen kom en invecklad ledtråd, lite eldemansk. Vi hörde Rich Girl med Nina Simone. För att bli rik krävs ju pengar, i det här fallet Ninas hemlands kosing, US dollar. Hon föddes samma år som mina föräldrar, 1933 i North Carolina, USA men avslutade sitt liv i Europa och Frankrike. Hon dog 70 år gammal i bröstcancer (Wikipedia). 

Åsså en tidshopp igen. Vi hörde signaturen från Helan & Halvan. 

Svingande sultaner. Fast först i fjärde versen. 

And Harry doesn't mind if he doesn't make the scene
He's got a daytime job, he's doing alright
He can play the Honky Tonk like anything
Saving it up for Friday night
With the Sultans
With the Sultans of Swing
Yeah

Dire Straits med gitarristen Mark Knopfler i fronten. 

Vi åker till Gotland och den Grå Gåsen där E-Types Here I Go Again fick ett helt nytt sound genom Lalehs försorg. Vet inte om den är Så Mycket Bättre, men den är definitivt en fin Laleh-låt! 

Here I go again, it's time for me to fade away
I'm out of here I go again, I've lost the game
And no one is to blame
Here I go again, it's time for me to face the world

Lite nationalsång på det då, i fotspåren av OS. Eller OL heter den kanske där? I Danmark, vars nationalhymn heter Der er ett yndigt land. 

O vi slutar i Mello. Hold On med Nano.

You gotta have the patience
And believe you’re gonna make it
Gotta hold on
I know you’re crying on the inside
But you fake it ‘til you make it
Gotta hold on
You gotta have the patience
And believe you’re gonna make it
Gotta hold on
I know you’re tired of surviving
But you gotta keep on trying
Gotta hold on

Svårt att ledsna på den. 

Jag har jobbat idag, därav sent skrivet kryssinlägg. Men så blev det idag. Hoppas ni har en fin lördagkväll. Själv börjar jag om nollfyranollnoll. Förhoppningsvis med en tyst mobiltelefon. Jour. Tjingbaling!