Sitter o småhuttrar på hotellet. Har fönstret öppet för jag försökte få Rum 208. Men se det gick inte för det har Masen lagt beslag på - HELA VECKAN! Han kommer på måndag varannan vecka o checkar in - o givetvis lyckas han snika åt sig 208. Sen bor han där hela veckan. Enda rummet med kylskåp. De kanske skulle investera i några till - på de rum vi oftast bor i. Som det är nu öppnar man fönstret o det blir lite kylslaget när utetempen visar på minusgrader. O jag avskyr varma sovrum. Men kalla sovrum är inte heller nån höjdare. 

Åsså lyckades jag försnilla rumsnyckeln. Tog en prommis på staden. Första advent idag och även i Narvik har de nån form av verksmahet denna dag. Et stort jävla tält på enda turistparkeringen mitt i byn, fungerar som JULEKAFÉ. De har smällt in en scen i tältet och en miljard partybord. Såna där ranka, hopfällbara saker. 

Hur som haver lyckades jag tappa mitt nyckelkort nånstans i snön på By1. SHit happens. FIck en säck kola för besväret av Inger... Hon bar André fixa ett nytt men han har ikke tiiiid. Fullt i huset. Nån pensionärsförening hjärt o lung-nånting äter julbord idag. "Jaha., då smiter vi ner o äter rester sen då" skojade jag med Inger. "Det har jag redan tänkt. Vi ringer när de är färdig så kan ni kom' o spise". Men se där. Lite i magen även på en söndag. Inte helt fel. Fast norska julbord är ju inte riktigt som våra. Men nåt gott ska man väl få i sig. Oj, vad sugen jag blev på julbord nu! Ett äkta svenskt julbord. Med skinka o vörtbröd o ostar o ris a la malta o revbensspjäll o jansson o julöl o chokladbitar o ägg o sill o rom o köttbullar o julmust o praliner 0 julöl o pepparkakor..... 

Men nyckeln, ja. Den lyckades hon fixa själv, Inger. Nästan. Fick hjälpa henne slita i en låsdel. Nu förstår jag varför de använder billiga plastkort som nycklar. Smidigt när nån tappar en för de byter ut ett plastkort i låset som är likadant som den nya nyckeln. Det var det kortet jag fick hjälpa henne ut med, för det satt ordentligt fast. Såna där programmerbara kort är antagligen inte heller så "ekonomiska" i det långa loppet men det är skitasmidigt att byta ut dem - kontra att byta en hel låscylinder om en NYCKEL försvinner. Plastkort är rätt billiga. Även om plast kostar att tillverka. Kostar miljö. Nåja. Det gäller att hålla i nycklarna o inte tappa dem i snön på stan. Klant. 

Jaha. Maken har åkt ner till Boden igen o jag kommer hem inatt. Nu ses vi inte förrän om ett par veckor. Inget nytt under den obefintliga solen ioförsiiig men ändå. Nu är det jag som åker bort. 

Måste hem o packa. TÄNK att man är så dum att man jobbar när man kan sitta hemma o ta're lugnt. Äh. Det får jag göra när jag kommer hem igen. Mysa med nystöpta ljus o varm glögg. 

En lång dag var det. Har tillbringat større delen av lørdagen i Narvik. Lite shopping, lite bloggande o en del sovande. Lite snabbladdning av batterierna infør nattens tur hemåt. Fast det ær ju inte natt. Æven om mer æn halva tidtabellen befinner sig på andra sidan midnatt. Det var ju det dær med våra nattliga jobb - som inte ær nattliga jobb. Trafikverket framhåller att man som bilførare ær som trøttast mellan två och fem. O jag kommer hem mellan två och fem. Fast faktiskt nærmare två inatt, då vi ju stæller om klockan till normaltid igen.

Alpina værldscupen inleddes idag och Kiruna hade ett tjock snøtæcke och tolv minusgrader. Vintern ær hær. Det går inte att komma ifrån længre. Kallt som fan i morse. Ville ha mitt jackfoder men om jag fryser så in i håvete nu, hur ska det då bli till vintern? Kallvintern? Fast man fryser alltid mer i børjan av vintern. Innan kroppen stællt om sig till minusgrader. O kalla vindar. Fast det kan man aldrig stælla in sig på. *hurr* Åsså ligger tempen øver noll i Narvik så man dør av værmeslag i stællet, nær man promenerar från terminalen till hotellet. Eller dræller runt på By1.

O dramatiken fortsætter på hotellet. Knivmannen har bytts ut mot cornflakeskuppare. Herre gud. En kille har bott på hotellet i ett par månader och Inger har pratat om hans middagsvanor. Han tar sin tallrik o går ut o sætter sig i gathørnet. Inga større problem dær. 

Nær Stu'pien (stugpigen) skulle stæda ur hans rum efter utcheckning gick hon o hæmtade Inger. Hon i sin tur visste inte om hon skulle skratta eller gråta. Karln hade, sista morgonen, tagit sin tallrik med mat (flingor o mjølk?) upp till sitt rum o spillt hela vægen upp. Fast på rummet hade han gått løs på inredningen. Eller njae. Men han hade drællt cornflakes ØVERALLT! Det låg som konfetti efter en nyårsfest runt hela rummet. Inget bløtt, så det var bara att dammsuga upp det, men ændå.... Man kan ju sæga som så, att kommer firman tillbaks till hotellet får man hoppas de skickar nån annan kille æn honom, før han lær aldrig vara vælkommen igen.

O veckans historier slutar inte dær.

Det ringde till receptionen från ett av hotellrummen och en norsk røst frågade hur længe rummet var betalt. Inger kollade upp vem som hade rummet och såg att det var en av mina kollegor som bott dær - dagen innan. O alltså definitivt ingen norman (de har svenskar i norska lokførarkåren men vi har inga norskar i vår). Hon fann sig och frågade tillbaks vilket tågnummer han hade. "jag återkommer"... Åsså gick hon upp till våning fyra o møtte en tok som kom rusande. Hon undersøkte rummet o såg att karln hade hunnit tippa i sig sådær en åtta-tio-tolv øl (minns inte vad hon sa men en famn full var det)... Stulna i receptionen... Stackarn som hade hand om respan under natten fick beskedet att aldrig jobba natt igen. Nån av stu'pierna. Kanske hon som kom o hjælpte Inger o mig att øppna min dørr.

Jag gick ut på By1 men hann knappt runt knuten innan jag insåg att jag glømt nyckeln på rummet. Jag hade ju kunnat gå ut ændå, men anade anade att det kunde bli problem om Inger gått hem, jag så vænde direkt. Fick en huvudnyckel av Inger før att gå o hæmta min egen men kunde inte låsa upp dørren. Inger kunde inte heller så hon ropade på stu'pien som kom ner o tryckte till o vred runt. Antar att hon visste vad hon skulle gøra, då hon faktiskt anvænder samma nyckel sjælv før att ta sig in på rummen. Fast en annan.

Norsk omstart. Det krævs på den hær jævla datorn stup i minuten. Den har så vansinningt dåligt arbetsminne och då den hær (bland andra) sidan har så helvetiskt mycket flashar o blippar o bloppar får den spatt o spader. Jag hatar reklam.

Snart ær mitt tåg klart som det låter. De har tagit ut tåguppgiften (eller bremsesedel som norsken kallar den). De trodde att det skulle bli lite sent men det berodde nog på skiftbytet. Avgång om 21 minuter. Enligt tidtabell. Fast det ær från Narvik. O några minuter føre det från terminalen så lite sent blir det nog. Trots allt.

Næ. Nu ska jag gå ner o stoppa papper o termos i ryggsæcken o gøra mig klar att fara HEM!