Usch, Headache from hell igen. Varför? Ska det vara "den tiden i månaden"? 

Lyssnade på radion när jag körde hem och plötsligt kom ett meddelande i - måste-ha-varit-'trafiken' - att ett persontåg spårat ur norr om Boden, i Granträsk. Ringde gubben o kollade om han hört nåt, men han har ju varit ledig så icket. 

Hemresan gick vidare relativt smidigt, utom ett långt stopp för möte o när jag insåg att min tid för avgång passerat med ett par minuter ringde jag fjärren. "Ja, det händer ju en del efter järnvägen och vi har en del att göra". "Mmm, på södra." "Jo, men vi hjälps alla åt." Sant. Det var några få minuter innan jag hörde att det som initialt sades vara en urspårning inte riktigt var det, utan en bilpåkörning vid en obevakad övergång. Fy fan. Iofs kan ju loket ha spårat ur för det. Låter otroligt att det INTE skulle ha spårat nån enda hjulaxel, men enligt senare uppgifter stod hela tåget på rälen. Men personbilen o dess två passagerare hade inte samma tur. Båda dog i olyckan. Trist när sån't händer. Undrar om jag känner föraren? Tror inte det, för jag undrar om det inte var nattåget? Har inte tittat närmare på det. Skitövergångar. Obevakade övergångar är något av det värsta vi har. Kandidater hittar alltid en väg till spåren och tågen, men vanligt folk ska inte behöva råka ut för sån't här. Hoppas föraren är någotsånär OK. Hade inte velat sitta i den lokhytten. 

Mikael och Mikaela har namnsdag idag. Fina Micke. Har tänkt på honom rätt mycket idag. Hans bror skrev på Facebook idag om hur skört livet är och hur det trots allt går vidare. Han har på några dagar blivit farfar och morfar för femte o sjätte gången. Jag fick bild på ett av barnen, Krilles son. Krille skickade till mig på lille Einar. Einar Michael. ♥ Blev så glad. Hade hoppats det skulle bli en liten Micke, om än i andranamn. 

O läste en annan sak igår. Byn där de bor har en egen facebooksida o en kille i byn säljer toa o hushållspapper i balar. Micke gjorde en beställning på lördagen, den 25e... På måndagen var han död. Hann tänka tanken, Undrar om han hann betala dem? En enkel swish gick säkert iväg samma dag, men papperet förblev oanvänt. Såna där konstiga funderingar. Livet är vad det blir och det enda man är säker på är att man en dag ska dö. Fast Micke hade trettio år kvar än. Tycker vi. Som kanske är egoistiska och vill ha honom kvar. Konstigt hur det blir. 

O för att jag ska ta mig helskodd ner till stugan i veckan, kom pigan förbi efter jobbet och bytte sulor på min bil. Snörusk, kyla o mörker, men ändå tog hon sig den tiden. Älskade vän. Bjöd tjejerna på älgköttsoppa. Kött från årets kalv. Åsså fick Kråk sina födelsedagspresenter. Lite norsk "flygchoklad" - som finns att köpa i Abisko, en packe lefser och ett pussel. En sån där omöjlig grej man ska plocka isär o sätta ihop igen. Ehhh, Ja det är så pussel funkar....! Men jag menar, tre metallbitar som sitter ihop i en figur, men som är omöjliga att få isär, o plötsligt får man isär dem, men ska sen ha ihop det igen.... Brukar försöka köpa såna där pusselgrejer åt henne. De här fanns i flera svårighetsgrader och denna var en sexa av sex. Tror jag. Eller kanske en femma. Men svår. Hon gick bet, men var lite trött också. Det ligger instruktioner i kartongen om man skulle gå totalt bet. Dock är hon envis så jag tror inte hon kommer att fuska, vilket hennes mor hade gjort. 

Nu ska jag strax krypa under täcket och hoppas huvudvärken ger med sig. Men faaannn... Kom just på att jag inte har lakan i sängen. Skit. Bara att ta itu med det då. Kom till bäddad säng i Narvik igår så det är väl bara att bädda sin egen då. Skillnaden här är i alla fall att det finns "handhål" i mina påslakan. Man slipper vränga påslakanen ut-o-in för att dra det på täcket. Jaja, bäst att sätta igång med det då.

Kram på er. Var rädda om varann! 

Vad ska du bli när du blir stor? Det är vad Christian Olsson frågar svenska folket ikväll. Jadu. Det vette fan. Kanske julvärd? Vår allra käraste Julvärd har tänt sitt sista ljus. Andreas Weise gjorde ett inlägg på Instagram tidigare idag att hans far, Arne somnat in. I 27 år satt han i den röda fåtöljen och hälsade Kalle Anka välkommen. Eller gröna, eller guldiga, men oftast röd. Tror jag. 

Vila i frid Arne! Julefrid i All Evighet. 

Det pratas om att vara först eller sist på nåt i radion. Söndagsmorgan? En av diskussionerna gäller personsökare. Man var DET o jäkligt inne om man hade en personsökare under en viss period för en herrans massa år sen. Maken hade en. Han skaffade den för att jag skulle kunna skicka honom en signal om det närmade sig förlossning när vi väntade något av våra två yngsta barn. 1991-93 nån gång. Då fanns inga mobiler. Inte i var mans hem. De där gigantiska tegelstensbatterimodellerna kom nånstans i den vevan. TV4Guld har en sån med i sin reklam. Eller hade. Ser aldrig eller väldigt sällan den kanalen. Ser aldrig eller sällan på teve över huvud taget.... O sen Maken flyttat ner till stugan blir det än mer sällan. Nåja. Personsökare. Vi hade nån kod för den. Man kunde lämna siffror som meddelanden om jag minns rätt, och beroende på kombination var det olika viktigt. Han jobbade i Abisko då, i slutet av graviditeten. Borde ha varit med sonen så 93... Vi flyttade ju upp till Kiruna, precis innan mellanpigan föddes. Jo, det var med sonen för jag var tvungen att leta grannar o bekanta o tigga skjuts till lasarettet då jag åkte på en rejäl förkylning och ville vara frisk till förlossningen. Var mycket man tänkte på då. BBs sommarstängning. Två små barn som behövde passning, om nåt skulle hända. En galen hosta och snorande utan like. Ville inte ha bihåleinflammation lagom till förlossningen. Hittade en syster till en kompis som kunde köra mig (undrar vem som passade flickorna?) o satt i väntrummet och den ena efter den andra kom in, men en av patienterna var en relativt nyfödd liten en som gick före alla i kön med en hemsk hosta och feber. 

Men som sagt. En personsökare hade han. Tror han skaffade en klocka med inbyggd dito också. Jo. En Swatch. De kom med den funktionen 1994, hittar jag när jag googlar lite snabbt. Hade han fått en signal, skulle han leta fram en telefon nånstans o ringa hem. Ojojoj... Tänk så mycket enklare det är med mobiltelefoner! Men han var en av de första att köpa en sån där apparat där du behövde en lastbil för att lyfta batteriet. Köpte den i Sundsvall? Härnösand? Jisses... Vi hade en granne i Siksjön som hade en i stugan. De laddade den med ett bilbatteri. Dåligt med ström där. Fast jag tror att de också var först i byn med att sätta upp solpaneler. 

Behövde nog aldrig skicka nån signal till Gubben för han måste ha kommit hem innan förlossningen. Eller. Svärmor o Mamma kom upp för att vara barnpigor o när väl gossen föddes firade de det med ett glas hjortonlikör. 

Nästa vecka fyller hans äldsta syster år. 29. Var fasen tar tiden vägen? 

Vaken i radion o Orup sjunger sin nya låt Vakuum. Ungefär så känns det idag. Tidiga tåg är inte kul. Visserligen på väg hem men man är ju helt urlakad. Somna sent o vakna före fan. Not my thing. Vaknar för fan med en hjärtinfarkt i vardande när mobilen ringer mellan midnatt o fem på morgonen. Vanligt folk borde vara förbjudna att kliva upp så tidigt. 

Snorar o nyser. Förkylningen börjar slå rot. Kanske tur att man bara har två skift den här veckan, varav ett med inställda tåg...

Sov knappt tre timmar inatt. Fy för sören så trött jag var när jag vaknade. Tänkte snooza en ringning men tog mig i kragen o klev upp o klädde på mig. Kollade förstås mobilen om tåget av nån anledning skulle vara inställt, men inget där så det var bara att packa ryggan o dra mot jobbet. Svimmade helt när jag kom ner till svappis men ställde ingen klocka. Vaknade till o vände på mig vid ett tillfälle. Nästa gång jag vaknade till kände jag att, kanske bäst att kolla klockan. Hoppla. Dags att kliva upp. O det snabbt. 35 minuter till avgång. Vi hann dock med bromsprov i tid o sen hade jag ju tomburkar hem så det gick smidigt. 

På nervägen såg jag en älgko med en liten kalv på fel sida stängslet så jag ringde fjärren o bad dem se till att nån kom ner o motade ut dem. När jag sedan ringde för hemfärd hade de, de ringde ut inte sett nåt o inte heller föraren som kom ner efter mig. Hade de lyckats hitta nåt hål nånstans o tagit sig ut? Passerade platsen där jag såg dem på morgonen o åkte en bit till, så såg jag nåt ljusbrunt som rörde sig innanför staketet. Nånä. Kalven var kvar innanför men inte ett spår av mamma. Nytt samtal till fjärren - o ett till Maken för att se hur de brukar göra i det fallet. Mamman syntes inte till alls men de brukar inte överge sina små. De brukar försiktigt försöka mota ut dem genom en öppnad grind. Han sa att det är extra känsligt när man har med kalvar att göra. Hoppas de fick ut den lilla. ♥ 

For förbi Elisabeth på Mulligt&Gulligt igen o köpte den röda toppen jag till slut hoppade igår. Konstaterade att det kommer ju en vinter och det kan vara skönt med en ärm, om än kort. Insåg när jag skulle prova den (en storlek mindre än vad hon rekommenderade, var nog därför jag inte riktigt gillade den igår, den kändes för stor) - att jag glömde ta på mig en behå i morse. Hur kan man glömma det?? frågade Dotra när jag pratade med henne sen. Tja. Var trött i morse... Uppenbarligen. 

Nyheterna idag har bland annat handlat om att de visst hittat Durre. Nergrävd i en myr i Parakka hörs det sägas, fast polisen är förtegen. Sen har de ju inte helt identifierat kvarlevorna heller. Tänk om de hade haft samma möjligheter att hitta Helena i Mariestad, då för trettio år sen? Kanske lättare att hitta nåt i de här trakterna, där det är långt mellan människor - hur de då söker. Värmekameror gör ingen nytta så här långt efter försvinnandet. I Mariestad är det så mycket mer befolkning och tätare mellan "kroppar". 

O apropå "liv". Sitter nu o lyssnar på Mortal Instruments, men inser att jag nog måste läsa böckerna först, för att fatta nåt av det som sägs. Har man en gång läst dem, kan man lyssna på ett annat sätt. Väntar hem dem, men de kommer säkert under nästa vecka. När jag inte är hemma. Nåja, Pigan får hämta dem. 

Åsså är det sursrömmingspremiär idag. En kompis visade ett klipp på facebook häromdagen, där tre hårdföra amerikanska kommandosoldater försökte stoppa i sig en o annan firre, men de hulkade o höll på att dö av lukten och konsistensen av fisken. Ja, men se där då. Råd till krigsherrar. Köp in hinkvis med surströmming och släng ut över fienden, de går o gömmer sig utan krusning och skador. 

Gjorde ett snabbt utkast till detta igår. Redigerar lite i morgon (idag torsdag :) )

Det ringde in en man till Karlavagnen. Ilo. Absolut inte att blanda ihop med ILO, vilket är nåt helt annat. Ilo bor i Norge och ville beklaga sig över den dåliga service som finns, inte finns, är obefintlig, på svenska tågstationer. Han hade varit i Mora och skulle åka nånstans, vart jag inte noterade, men funderade hur han skulle köpa biljett. Göteborg kanske det var? Hur som haver. Står man där - på vilken station som helst i vårt avlånga land, o vill köpa sig en tågbiljett krävs det flera saker. En mobil alt dator med Internet för att kunna koppla upp sig o ta reda på vart man ska o kanske den vägen köpa en biljett. Sen finns det biljettautomater i vilka du beställer biljett o betalar med kort. Då vill det till att allt fungerar så man inte blir debiterad mer än en gång, vilket Ilo var lite orolig över. Mora station är en av de jag vet hur den ser ut, men det är länge sen jag varit där. Den har två banor, den ena är oelektrifierad och trafikeras av Inlandsbanan AB och deras diesellok, den andra startar i Mora och rullar mot Stockholm, via Borlänge och har elektricitet. Men nån servioce finns inte. Inte ens på tågen. Har du ingen biljett när du kliver på, får du kliva av igen. För några år sen kunde man, för en extra avgift, köpta biljett av konduktören. Det går inte längre. 

Själv passerade jag Torneträsk ungefär i samma veva som den här rara farbrorn pratade i radion. Där har den en gång i tiden varit full kommers med biljettförsäljning och perrongskottning/alt sopning. Idag? Nä, idag kommer du inte ens ut på järnvägen från stationen, om du inte tillhör nåt av bolagen som jobbar med järnväg. Ett viltstaket spärrar av järnvägen från allt kring banan. Utom vilt som av nån anledning letar sig in på fel sida ändå. Älgarna flyger över staketen. 

Vilken morgon. Vilken dag. Kom till jobbet som vanligt. Tog ut mina order o kollade var tåget fanns. "Det är inte klart än. Ska bromsas. Blir till avgångstid." OK.
Gick mot ctc till dess o mötte en av våra fd Op som nämnde att mitt tåg var inställt. Eller iaf förbjudet att rulla. OK..? En påkörningsolycka hade skett och polisen sökte av spårområdet hela vägen till min destination. Men fy. Usch o tvi.
Sent omsider blev mitt tåg officiellt inställt. Stannade o surrade en stund o det gjorde sen att jag träffade föraren av olyckståget som inte hade haft en aning om olyckan förrän mobilen ringde med polisen i andra änden. Nu var föraren OK men blev förstås skärrad när samtalet kom.
Åkte hem en sväng o inväntade nya order. Blev pass för att hämta mitt tåg.
Polishelikoptern dök upp när jag var på väg hem o polisbilar överallt. Blev ett stort pådrag. Fast kopetern kanske söker den där försvunna 30-åringen, som enligt hörsägen gärna får vara borta.... Skönt att Maken har semester och jobbar på annan ort, då hans kollegor förmodligen också blev utkallade. En sak att bli utringd på renjakt, även om det också är äckligt för en kräsmagad. En helt annan dimension att söka eventuella mänskliga kroppsdelar. Missing People o så. Huff.
O det är otroligt vad fort makadam sväljer det som hänt. En påkörd älg, eller annat stort fyrfota djur kan visa spår i dagar, men en tvåfoting städas fort bort.
Personen i fråga är på Universitetssjukhuset i Umeå för omvårdnad, av de kroppsdelar han har i behåll.
Maken brukade alltid hota ungarna i kvarteret med: "Lek inte vid spåret. Era föräldrar får hem er i en skokartong".
Kan vara nog så sant. Inte just där denna olycka skedde, då hastigheten är väldigt låg, men skadorna är enorma ändå.
Fy fan. Skönt att få krama om kollegan i alla fall o se att humöret är OK. Fördelen med att inte se själva olyckan.
Undrar vad det var för stackare som såg honom ligga i spåren o ringde polisen? Fy.

Bara skit att kandidater (i allmänhet, har ingen aning om denna person tillhörde den kategorin) inte tänker på att det alltid sitter en person längst fram i tåget. En människa. O det trauma de utsätts för. Häruppe är vi förskonade (peppar peppar) även om det varit en del de senaste åren. Men en per år under ett fåtal år, är nada i jämfört med hur det ser ut på andra banor runt landet - och världen. Där är det inte fråga om det händer nåt, utan när. O alltid med en människa i lokhytten som på ett eller annat sätt ska bevittna dessa hemskheter. 

Ska det vara så illa? En jävla punktering på så fel ställe det bara går?? Det har rapporterats om olyckan på E10 idag och Fremover säger att det förmodligen rörde sig om en punktering på ett framdäck som orsakade att ekipaget inte gick att styra o den for rakt in i den lilla varubussen. FY FAN.