Kvasthilda

26 maj 2009 21:00

O bara för att visa hur töntig jag kan vara :-)) Värdelöst vetande. För många andra! Detta var vad som fick mig att börja samla en gång. Alla ansikten och vänner.

Elisabeth

26 maj 2009 21:15

Jag vill inte alls kalla det "töntigt". Det är rörande på något sätt. Så gulligt. Precis som man (även som vuxen) kan samla på gosedjur kan man väl samla på Barbie-dockor också. Dom är ju otroligt välgjorda och det blir ju som vänner på nåt vis också.

Dante

26 maj 2009 21:17

Oj, syskon? Det visste jag inte ens att det fanns. Blev lite nostalgisk och ska nog i morgon ner och rota i källaren och se om jag har mina barbiedockor kvar. jag fick en fin en gång som jag var stolt över, hon hade en aprikos fin balklänning minns jag. Ska se om jag hittar henne (undra om det var henne jag gav ny frisyr?)

GladaKatarina

26 maj 2009 21:19

Otroooooligt fina!! :-D

Lycke

26 maj 2009 21:24

Woaw, vad många du har, vilken samling!!!!! Den är säkert värd en hel del den där!! Själv var jag mest för dockhusdockor, lekte med dem överallt, ute i dikena, vattutunnorna, you name it..sydde kläder år dem osv, osv..

Men vad jag skulle säga var...finns Kremmerhuset här uppe i norr??? Inte i Luleå väl?!? Berätta snälla goa du, för det verkar ju vara en spännande affär!!!

Kram Lycke

Kvasthilda

26 maj 2009 21:58

Elisabeth, det finns många som samlar på Barbie och en massa andra konstigheter så jag är väl alltså inte så mycket töntigare än "många andra"... ;)

Dante, jodu. Det är en stor familj - och ännu större kompisgrupp! Massa många dockor är det!

Tack Katarina :-)

Lycke, Narvik var det ja. Har svarat på din blogg igen :-)

Eva

26 maj 2009 22:15

Jag ägde aldrig någon Skipper :(. Men några barbiedockor hade jag i varje fall. En råkade jag förstöra håret på. Det tålde visst inte att blåsas med hårtorken ;). Det blev lite för varm och så smälte hela håret. Jag var jätte ledsen kommer jag ihåg.

Kvasthilda

26 maj 2009 22:37

Ajajajjjj. Nej, dockornas plasthår tål inte för hög värme. Lite är int farligt och man kan faktiskt "peramanenta" hår på dockor med lite värme. Men det får inte vara för varmt som sagt.
Min syster hade Skipper. Jag hade bara Barbie och Ken. Fick hennes Skipper för gott när jag blev vuxen :-)

Charlotte

27 maj 2009 11:59

Jag hade den Skipper som är längst upp till vänster och Tutti. Jag tror att Skipper finns kvar bland en massa gamla Barbie och någon Ken från 60-talet. Jag hade även ett "vuxet" syskon till Barbie, som det gick att böja benen på. Minns inte vad den dockan hette, möjligen Francis. Jag har alla mina kvar, funderar dock på att sälja dem om det går. De är vällekta med så alla är inte riktigt hela och fina.

Kvasthilda

27 maj 2009 15:00

Charlotta,
Francie var en kusin till Barbie och det var kanske den dockan du hade? Hon är lite smalare än Barbie, men större än Skipper. Annars finns det en massa kompisar, som första kompisarna Midge eller Stacey på 60-talet och en hiskelig massa andra i slutet av 60-talet o framåt.

Persil,ja

28 maj 2009 13:49

Äntligen! ;D Detta är DU! (För mig.) Fast har du kommit av dig lite? Samlar du på de allra minsta ännu? De som står i sovrummet längs alla väggar? Står de kvar där?

Kvasthilda

28 maj 2009 15:33

Persilja,
givetvis :-) De täcker väggarna i sovrummet än, ja :-) Maken vill bygga om hyllsystemet men än så länge är de och dockorna på dem fredade.

Persil,ja

29 maj 2009 09:30

Du MÅSTE visa!!! Det är så coooolt!