Jag tog en sista sväng på dasset igår kväll innan jag kröp i säng för natten. Hade redan slagit av datorn och iddes inte starta upp den o logga in på internet för ett inlägg.

Det var becksvart, som det bara kan vara när man befinner sig mitt i ingenstans, långt från alla gatlysen. Sällan har man skådat sådana mängder stjärnor som igår kväll. Vid vår stuga i Härjedalen kan man råka på samma sak men det är länge sen nu. Jag såg Cassiopeia (som alltid) men tittade inte desto mer efter stjärnbilder. Spanade efter satelliter. Såg en. En ynka satellit som for över himlavalvet. Har sett sju stycken en gång, just från gården i Härjedalen. Sju stycken under en tidsperiod om ungefär tjugo minuter. Men det blev en i alla fall och jag kunde krypa till sängs med ett fånigt leende på läpparna.